hqdefault 27

Funktionsmedicin är framtiden

barn

Vi kan nog kalla funktionsmedicinen asiatisk

Det är sällan man ser kopplingen miljögift-sjukdomar i pressen men ibland händer det…

I USA är funktionsmedicin stort, och i Asien har man alltid haft den som bas. Man kan nog säga att USA nu tar efter Asien.

Inom Functional Medicine fokuserar man inte på att dämpa sjukdomssymptom, utan istället på att hitta de underliggande orsakerna till sjukdom och ohälsa.
Läs mer www.funmed.se

Kliniker finns i Göteborg, Stockholm, Falun, Malmö och de har köer.

Vad är Funktionsmedicinen för metod?

Får vi inte i oss tillräckligt med näringsämnen och om det fattas viktiga mineraler, aminosyror, fettsyror, vitaminer och annat uppstår störningar i cellernas metabolism. På sikt leder det till sjukdom.

Man försöker hitta orsakerna till varför biokemiska obalanser har uppstått och man strävar efter att stödja kroppen till hälsa genom att försöka skapa en dynamisk jämvikt mellan kroppens olika system med hjälp av livsstilsförändringar, läkande kost, örter och näringstillskott.

Funktionsmedicinen grundar sig bland annat på följande principer:

– Varje människa är biokemiskt individuell, vilket bland annat beror på variationer i den metaboliska funktionen, genetiska och miljömässiga skillnader.

– Man stödjer kroppens funktioner snarare än att behandla en sjukdom.

– Man tar hänsyn till att det finns en dynamisk balans mellan inre och yttre faktorer.

– Man förstår att det finns sammankopplingar mellan olika fysiologiska faktorer.

– Hälsa innebär en positiv vitalitet, inte enbart frånvaro av sjukdom.

– Man förbättrar hälsan genom att stödja organreserver.
Läs mer

utredFunktionsmedicin innebär att man försöker återställa funktionen hos organ eller biokemiska processer i kroppen innan obalansen manifesterat sig i en sjukdom.

Funktionsmedicinen (med ursprung i USA omkring 1994) skiljer sig från den traditionella allopatiska medicinen genom att vara orsaksinriktad i stället för symtomdämpande. Den har en holistisk syn som uppmuntrar till tvärvetenskaplig kunskap och samarbete mellan läkare, tandläkare och olika slags alternativa terapeuter.

Inom denna del av hälsovården används laboratorieutvärderingar och ett tidigt ingripande för att förbättra fysiologisk, emotionell/kognitiv och fysisk funktion. Man intresserar sig för personens individuella biokemiska balans, omgivande miljö och den egna erfarenheten av hälsotillståndet. Det finns inget sätt eller medel som stämmer för alla.

• Den individuella patienten. Funktionsmedicinen betonar att varje människas fysiologiska system har sin egen särprägel. Därför bör behandlingen skräddarsys för varje patient.

• Ett holistiskt synsätt. Kroppen undersöks och behandlas som en sammanhängande enhet i stället för en samling isolerade delar. Man tar även ta hänsyn till långtidseffekterna av varje terapi eller behandling.

• Små symtom bör inte ignoreras. Även mycket små obalanser i kroppen kan leda till allvarliga sjukdomar. Detta sker ofta genom en ”dominoeffekt”, då en mindre obalans sätter igång en mängd biologiska reaktioner som på sikt ger försämrad hälsa och olika kroniska åkommor.

• Mäter funktionsbrister. Den mest avancerade och finkänsliga teknologi används för att finna de allra minsta obalanser i kroppen och därigenom tidigt förhindra djupgående hälsoproblem. Exempel på tester är hur väl leverns P450-system (för avgiftning) fungerar och mätning av tarmens genomsläpplighet. Man kan även undersöka pH, redoxpotential och resistens (mineralkoncentrationer) i blod, urin och saliv. En hårmineralanalys ger ett mått på kroppens mineralstatus och vilken ämnesomsättning man har.

• Återställer biobalansen. Kroppen strävar efter att vara i balans, och genom att hjälpa och stärka kroppens naturliga läkekraft samverkar man med denna dynamiska process. Med hjälp av funktionsanalyser kan patienten effektivt lotsas mot en återställd biokemisk balans i syfte att uppnå ett bestående resultat.

Vad betyder Funktionsmedicin?

Ögonöppnare! År 2022: Forskningen – det är en inflammation i hjärnan

De 10 delarna av vår sjukdom; utmattningssyndrom

maxresdefault 117

Spelar Fukushimaolyckan in?

fukushimaolyckan Den 11 mars 2011 inträffade Fukushimaolyckan, och den informationen spreds snabbt över hela världen.

Den 5 juli 2012 var det dags igen, och nu spreds den informationen bara över södra halvklotet vilket har resulterat i att en fåraherde i Indien vet mer än en svensk akademiker om denne inte råkade se den treraders notis som SvD t.ex. införde.

Jag, som ofta befinner mig utomlands och alltid läser utländsk press sen 20 år tillbaka, ser kanske en stor världshändelse varje vecka som aldrig når Sverige.

Mängder med medlemmar har höga uranvärden, och uran samt aluminium har uppmätts i svenskt regnvatten. Ofta sägs att det uran som mäts är “det naturliga som finns i marken” men ramlar det ner beroende på Fukushima lär det hamna just i marken, och speciellt bra mår inte uranförgiftade.

När en kvinna, som tidigare jobbat på kemiskt laboratorium, blir sjuk tänker hon åt rätt håll, och kollar upp saken på egen hand.

“Till en början trodde Ulla-Britt Eklund att håravfallet var en konsekvens av att hon stressade för mycket. Jäktet ville liksom inte ge med sig, trots att hon hade slutat jobba och blivit sjukpensionär. Samtidigt blev håret allt risigare – det hade till och med börjat falla av i stora tussar. Naglarna var också betydligt skörare än förut.

Ulla-Britt, som tidigare jobbat på kemiskt laboratorium, började bli orolig.

– Det var då jag beslöt mig för att göra en hårmineralanalys. Jag var rädd att jag fått i mig för mycket tungmetaller, säger hon.” Läs mer

Uranförgiftning kan man komma tillrätta med, även om det tar tid, men idag krävs det att man antingen har ett förflutet ifrån ett kemiskt labb, har nån vän som redan gjort resan, går här i skolan, eller på annat sätt springer på informationen att det kan vara tungmetaller som ligger bakom att man är yr i mössan och mår pyton.

Kvinnan la märke till sitt förgiftade hår, och de jag talat med som är återställda har precis som jag själv fått rediga, glänsande kalufser, och flera medlemmar i skolan har rapporterat nu att deras frisörer sagt att de fått en massa nya hår som är på väg.

Hår, och naglar, är mäktiga språkrör för kroppen

OM Fukushima ligger bakom en del av det vi upplever, 90% av de som testat sig och som har tungmetaller finner just uran i sig, kommer givetvis enorma mängder människor att få symtomen. Sverige har dessutom erbjudit sig att ta hand om andra nationers avfall, och utan folkomröstning…

resultat6Den beredskap vi har nu rent allmänt nationellt är att “vi skottar in alla på psyket”, och eftersom det bor en liten fascist i många landsmän mobbas de svårt på vägen in dit, också.

Skolan innebär med automatik att vi går igenom, i kurs 3-7, precis allt som kan ha förgiftat oss

Det leder till åtgärder i hemmen allt ifrån rivna badrum, som man hittat det farliga svartmöglet i, till installerade vattenfilter.

“Benen kändes instabila och stumma, särskilt det ena, och tröttnade snabbt. Den första tiden misstänkte jag att det handlade om tidiga kärlförändringar, och ökade fysträningen kraftigt, men problemen ville inte helt ge med sig. Efterhand  som månaderna gick blev mina misstankar allt starkare att det  i stället handlade om någon neurologisk störning. Den hindrade mig snart från att gå mer än några tiotal meter i taget. Även tröttheten och den allmänna sjukdomskänslan tilltog.”

Fukushima tsunami av förnekelser:

Världens mest radioaktiva platser, och Sverige är en av dem
Radioaktivt vatten från Fukushima har nått USA (År 2014)
Radioaktiviteten från Japan har nu nått Sverige (År 2011) – artikeln borttagen
Radioaktivitet i luften i Sverige  (År 2011)

En journalist beskriver fukushima-olyckan fakta 2012:

Uran som 1:a rot är hittad

Hårmineralanalys som ger 36 svar, svart på vitt och information om ev. tungmetaller

F-kassan med flera är fartblinda?

Min redaktör kontaktade F-kassan, och fick ett “goddag yxskaftssvar” av en strateg, och det beror väl på att de befinner sig i nån form av panik? Försäkringskassan ville i vart fall inte lyssna.

Utmattningsproblematiken bara ökar och ökar, och de har bestämt sig för att orsaken är “stress”
Vi har noterat det också via medlemmar som idag är återställda, och som arbetar halvtid inom yrken som anses vara “stressiga”.
F-kassan och AF slår då ner och vill att de ska byta yrke. De ska genast sluta arbeta i sitt “stressiga” yrke.

Det tycks inte spela någon roll om människor säger:
  –  Men jag vill inte byta jobb, jag har inte aluminium i mig längre!?!
  –  Jag är inte mögelförgiftad längre!
  –  Jag är avgiftad från uran!
–  Jag har inte parasiter längre!

Diagnosens moder har just slagit fast att utmattningens grundorsak handlar om arbetsgivarna
Förr var det familjens eller arbetsplatsens fel men nu ska man tydligen sluta kräva att folk byter gubbe? Diagnosens moder har också slagit fast att anti-deppmediciner inte hjälper. Det tackar hela UMS för eftersom folk inte fick sjukskrivningar om de inte åt psykofarmaka.

utmattningsskolan * lena holfve

Stressdiagnoserna i Sverige har ökat och idag ligger reaktion på svår stress bakom ungefär hälften av alla startade sjukskrivningar. Men det råder osäkerhet kring behandlingen.

Multimodal rehabilitering, även kallad MMR ges idag på flera håll i landet till folk med utmattningssyndrom.

Rehabiliteringen går ut på att patienten får träffa flera olika professioner inom vården och patienterna ges en kombination av behandlingar, som till exempel fysik aktivitet, gruppsamtal och KBT. Men någon evidens för att MMR leder till återgång i arbete, finns inte. Läs mer

 

 

Diagnosens moder

utmattningsskolan * lena holfve
Källa, klicka…

En enda psykiatriker lyckades få Socialstyrelsen att anse att utmattning kan bara bero på psykiska-, sociala- eller arbetsrelaterade skäl, och i denna nya artikel / intervju nämner hon att antidepp inte hjälper.

Då undrar jag om tvångsmedicineringen kommer att upphöra nu? Den går till på så vis att om du inte äter tabletterna får du ingen sjukskrivning.

Det förfarandet borde en åklagare titta på därför att tvångsmedicinering är enligt lag förbjuden.

Utmattningssyndrom – en diagnos med vetenskapliga brister
Det var rubriken på en artikel införd i Läkartidningen där de således ifrågasätter tanken men de kom tydligen ingen vart med sina protester, och jag kan aldrig bevisa det men tanken slår mig alltid i såna lägen att det beror på att hon är kvinna.

Två män hade skrivit artikeln och ryter de till för mycket kallas de för “kvinnofientliga” och det kan nog kosta jobbet.

Så, nu fick hon bestämma helt solo, mot bättre vetande och internationell forskning,  att familjen och arbetsplatsen är de två största bovarna, och vi har rätt gott om medlemmar i skolan där skilsmässan varit nära. Många har gjort sig av med jobb i onödan, inte minst jag själv.

Forskare har kontrollerat utfallet och funnit att ingen – inte en enda! – har blivit varken hjälpt eller botad, och ändå får hon stå på. Men i den aktuella artikeln / intervjun ser man att hon nu vill skotta över ansvaret mer på arbetsgivarna.

UMS har drivit sin verksamhet i ungefär 1,5 år nu och vi har hittat mängder med rötter till själva symtomet “utmattning” som ska ses som ett larm. Mögelförgiftningar, twar, borrelia, aluminium- uranförgiftningar, koppar! Aparta virus, svamp, parasiter med mera så vi vågar nog påstå att problemet är fysiskt och att vi förvandlas rent fysiskt då vi blir friska.

Sant är att “alla” är stressade till vansinne
utmattningsskolan * lena holfve

De som är kopparförgiftade kan knappt sitta still men så snart gifterna är ute blir vi kolugna, och det kan alla idag återställda vittna om.

De som verkligen har fått lugn och ro är de som har blivit av med parasiter.

utmattningsskolan * lena holfve

utmattningsskolan * lena holfve

Varför och hur startade Utmattningsskolan?

utmattningsskolan * lena holfveJag hade själv varit sjukskriven för “utmattningssyndrom”, och den ansågs bero på arbetsrelaterad stress. Eftersom jag mådde pyton hivade jag iväg tre bolag, fem IT-tjänster, fem medarbetare i rekordfart, och mådde inte ett dugg bättre.

Min handläggare på F-kassan var hörbart full, ljög om att jag hade kallats till ett möte per telefon men inte kommit och han kastade därför ut mig ur systemet. Innan dess var det konstant problem med läkarintyget av typen:
– Doktorn har fyllt i med svart penna, det ska vara blå, gör om gör rätt, och när det var fixat dög inte det heller.

Jag tog ut en tidig pension, överklagade utslängningen med motiveringen att F-kassan kallar aldrig nån per telefon till möten. Dessa kallelser går alltid ut skriftligt, och diarieförs, och dagen före förhandlingen gav sig F-kassan, backade och betalade ut sex månader retroaktiv ersättning.

Via Indien, där jag fick tag på rätt kompetens, förstod jag att jag hade en aluminiumförgiftning och lite senare hittades även parasiter varför man kan påstå nu i efterhand att min egen slakt av alla jobb skedde helt i onödan.

Om det hade varit “stress” hade jag förmodligen blivit ännu sjukare, än vad jag redan var, bara av F-kassans hantering. Jag hade först en normal handläggare, och som byttes ut mot den berusade mannen, och efter min överklagan fick jag en normal handläggare igen. Jag kan aldrig bevisa det men min känsla är bestående att den berusade mannens enda uppgift var att försöka bli av med mig ur systemet till varje pris.

Bland annat ringde han och krävde att jag talade med honom då jag inte kunde tala alls på grund av stora operationer i bihålorna, och han “vann” ju också eftersom jag tog ut en tidig pension. Det påstås vara vanligt, och det förlorar man många tusen om året på, livet ut.

När jag hade piggnat på mig, friskskrevs 1 mars -16, kom jag att läsa några forskningstexter om “utmattning” och jag blev väldigt arg eftersom jag via dem förstod att ingen, inte en enda, i Sverige hade blivit frisk och återställd. Jag började sätta mig in i frågan och tog mig för pannan.

Skulle jag vara ensam svensk medborgare om att ha överlevt?
utmattningsskolan * lena holfveJag började rota i saken, skrev en artikel i min gamla välbesökta blogg, som nu är stängd, och den artikeln delades av tiotusentals dag efter dag.

Det ledde till att jag öppnade den FB-grupp som idag kallas för “den stora skolgården” där vi är lite fler än 3000 individer idag.

Det strömmade in cirka trehundra sjuka, och vi började samtala om saken, och jag förklarade hur jag såg på “utmattning” och ett gäng var redo att testa min väg – de hade inte mycket till val. Några hade varit sjukskrivna i femton år, och blev bara sämre och sämre, och en av de som berättat sin historia är Petrea K Marklund.

En människa som är mögelförgiftad har en annan uppsyn än en som är återställd

utmattningsskolan * lena holfve utmattningsskolan * lena holfvePetrea kommer att rädda liv, tror jag, via denna hennes berättelse och för att hon generöst delar med sig av foton som visar rätt tydligt hur fruktansvärt sjuk hon var, och hade varit i femton år, och hur sjuk man blir av just mögel.

GS-fackets Peter Lindström har mött många sågverksarbetare som valsat runt i sjukvården i åratal för att kunskapen om trämögel gått förlorad. Läs mer

 

Men det är inte bara mögel som ligger bakom “utmattning”

utmattningsskolan * lena holfve
Berit

Vi avgiftar brett och bygger immunförsvar, och vi använder oss av labb i Tyskland och USA och i kurs 4 avsnitt 10 kan man koppla upp sig mot läkarna på ett sjukhus i Indien och få individuell hjälp och de som kan / har råd kan även åka ner.

Det har 1,5% av skolans medlemmar också gjort men kvinnan till vänster har inte varit i Indien och man får samma resultat – men det tar längre tid – om man följer UMS-programmet hemifrån.


Grått hår och rynkor = ålder
Nej, det har mycket mer med gifter att göra än ålder, och det ser vi på Berits före och efterbild. Hon har fått tillbaka sin hårfärg, och det glänser om håret samt att “leverrynkan”, två hack mellan ögonen, har börjat ge med sig liksom den svullnad som alltid finns i botten.

När vi startade den 27 juli -16 hade vi bara min historia. Nu börjar vi få väldigt mångas historier, och vi har börjat skriva böcker om saken.

Först ut var “Utmattad – fri från hjändimma” och nästa hette “Mögelförgiftad” och jag ska skriva den tredje boken med start i januari.

Hela skolans utbildning kommer jag att säkra bokvägen, eftersom vi vet att UMS-metoden fungerar, och jag räknar med att ha allt mellan bokpärmar sommaren 2019.

Vi kommer att avsluta med en bok som kommer att innehålla före- och efterbilder därför att det är enklare att visa en sån för en förvirrad sjuk än att med ord förklara att du kommer att förändras radikalt!

utmattningsskolan * lena holfve
Men man måste börja med att slå ner inflammationer i hjärnan, och det gör vi i kurs 1, och när de är borta är det dags att ägna sig åt UMS-utbildningen.

utmattningsskolan * lena holfve

Räkna med att du förändras kraftigt

utmattningsskolan * lena holfveVi använder oss av metoder, provtagningar utomlands t.ex. som kostar pengar, men väldigt mycket är helt gratis och dit räknar jag ansiktsavläsning. Den kinesiska konsten kallad “face reading”.

Vi lär oss den i kurs 3
Jag brukar uppmana medlemmarna att fota sig före och efter avgiftningar, och foton är lättare att läsa av än att stå framför spegeln. Räkna med att du förändras kraftigt!

Catti Ortby nedan är en stockholmare, som har kommit en bra bit på väg i sin avgiftning, och det kan man se i hennes ansikte men även i ögonen.

utmattningsskolan * lena holfve

En av skolans starkaste ledstänger ut ur sjukdom  är synen på kroppens språk
utmattningsskolan * lena holfveOm vi i vår kultur får konstiga utslag i ansiktet eller på t.ex. ryggen går vi till hudkliniken som ger en salva som i bästa fall slår ner utslagen. Men konstiga utslag är leverns språk vilket alla skolans redan avgiftade medlemmar kan intyga.

De ska ses som att levern meddelar att den behöver hjälp. Den har för mycket. Vi har sett i veckan som gick att panikattacker och ångest ingår i den internationella listan över symtom på mögel i systemet.

Samma där; i vår kultur går vi i detta fall till psyket och får tabletter och än har det inte dykt upp nån som sagt att de hjälper. Givetvis inte för de kan inte driva ut mögel. Även panikattacker och ångest är alltså leverns språk, och den meddelar att den orkar inte med sitt jobb.

Om man kollar i skolan under knappen “Våra resultat” hittar man många utmattningsskolan * lena holfvesom med stor glädje meddelar att de kan läsa, tänka etc igen och de har då avgiftats brett sen dag 1 i kurs 1 avsnitt 1 för skolan är i sig en enda lång och
bred avgiftning fram till kurs 4 där vi delar upp oss i olika grupper; arsenik-, uran-, tenn-, bly-, koppar-, parasiter-, mögelförgiftad, osv. Vi gör analyser i kurs 3 avsnitt 6.

Vi bygger immunförsvar och avgiftar brett i kurs 1-3 och vi börjar lyssna på kroppen, som är den verkliga experten, istället för att söka slå ner symtom dvs vi slutar be den hålla tyst.

UMS börjar få bra resultat men vad det i grunden handlar om är att bygga immunförsvar och avgifta brett – samtidigt. Det är viktigt att det sker samtidigt.

Vi behöver inga dyra ansiktskrämer!
Som avgiftade ser vi i allmänhet 15-20 år yngre ut och vi börjar bli många nu. Det gäller alla som har varit utmattade att de går från uppsvullna ansikten, med skarpa streck och rynkor som gör så att vi ser gamla ut i förtid, över till att se normala ut igen.

Petrea K Marklund är en av de som har fått livet åter

utmattningsskolan * lena holfve
Mycket sjukare kan man inte bli – mögel vill ut
utmattningsskolan * lena holfve
Möglet är ute!!!

Det var enormt roligt att skriva boken ”Mögelförgiftad” – finns hos Adlibris  –  av flera skäl; jag fick rota, leta, forska och det älskar jag. Databaserna, ofta drivna i den amerikanska regeringens regi, var guldgruvor!

Men roligast var det därför att jag vet av erfarenhet att enorma mängder människor kommer att få sina liv tillbaka. Tre kvinnor skriver själva i boken, och en av dem är Petrea K Marklund.

Petrea var just mögelförgiftad
Är du sjuk själv, eller känner människor som är det, tipsa dem om UMS-metoden och de böcker vi nu producerar. Inget biter på mögel mer än avgiftning. Du kan inte träna eller motionera bort det. Inga pratbehandlingar biter. Läs mer om Petrea

 

utmattningsskolan * lena holfve

Vi är lite som en armé numera
Medlemmen Jeanette berättade i Året Runt om UMS, och en av de saker jag älskar med ”underlaget till min nya och tolfte bok Utmattad” är att det är livs levande människor, som kan berätta själva. Förr, då jag gav ut böcker, var jag alltid ensam och alltid i fokus, och det slipper jag nu.

Inte bara Jeanette är glad
Jag har fått ett långt och varmt e-brev ifrån hennes mor, som skrev nåt om att krama ihjäl mig, därför att hennes barnbarn hade fått tillbaka sin mamma, och som morföräldrarna hade varit enormt orolig för.

 

En artikel om Anna

Artikeln publiceras även i Utmattads domän

utmattningsskolan * lena holfve

UMS första rotorsaksbok kommer inom kort

I en studie i USA fann man att 93% av alla hade mögel i systemet, och i kontrollgruppen var det 0%, och jag gissar alltså att det kan vara samma i Sverige. Det är bokens enda gissning, och för övrigt tar jag med läsaren ut i främst västvärlden och jag presenterar världens främsta experter, skolmedicinare, som har lösningarna på problemet varför denna bok, och kommande, ska ses som handlingsprogram.

utmattningsskolan * lena holfveVi vet redan att vi har ett helt gäng i skolan som hade mögel som förgiftningsrot och så snart man vet varför man är sjuk kan man åtgärda grundproblemet. Varje bok om förgiftningsrötter, nästa blir en om parasiter, kommer att inledas med erfarna sjuka, som också är erfarna UMS-medlemmar, och som ser ljus i tunneln och först ut är Petrea K Marklund, åtföljd av två kvinnor till som berättar, och som inleder denna bok som släpps om nån vecka eller två:


En möglig historia av UMS-medlemmen Petrea K Marklund
Det var en fläck på väggen, den var helt torr, det luktade inget, en gammal åtgärdad vattenläcka från taket, ingen fara alls typ. Sedan jag flyttat in i huset för drygt sex år sedan har jag långsamt, långsamt blivit sämre igen i mitt utmattningssyndrom, ökad trötthet, huvudvärk, kronisk snuva, ofta ögonmigrän.

Jag tänkte inte på mögel trots att jag varit utsatt för det en gång tidigare i en lägenhet där ventilationen inte fungerande. Det blev kondens och jag låg och sov bredvid en fläck (som doldes av möbler) med både grönt och svart mögel. Den gången trodde jag att jag var döende, jag blev jättesjuk och det enda jag önskade var att lägga mig ned på golvet och sova och låta mig bli uppsopad på en skyffel av någon.

Men när vi upptäckte odlingen i väggen och jag stängde dörren om sovrummet och flyttade ut i vardagsrummet så piggnade jag på mig ganska direkt. Alla tyckte så synd om mig för att jag behövde bo så trångt lagom till jul. Jag var istället så lycklig och tacksam över att jag inte höll på att dö.

Trots den erfarenheten kopplade jag ändå inte att det kunde vara mögel som gjort mig sämre de här senaste åren. Processen var så mycket långsammare, inte ens när jag fick kronisk snuva efter några år, som höll i sig konstant, tänkte jag mögel.

 

Det är över femton år sedan jag ”gick in väggen” rejält, jag kraschade totalt och jag hade ingen anledning att tro något annat än att det var stress och enbart stress. Klart att det var arbetet, hemmet, livsförhållandena, som faktiskt var en katastrof. Jag lovar, det var inte svårt att tro att min sjukdom berodde enbart på stress.

Jag har aldrig under de här femton åren mått bättre än vad någon gör tre veckor efter en influensa, och kraschade gjorde jag två till tre gånger per år. Men när man mår så är man ju nästan frisk, tillbaka i jobb en del i alla fall.

Sedan började det långsamt gå bakåt igen, trots suveränt stressfritt arbete som jag stormtrivdes med, förstående chef som justerade arbetsuppgifterna så fort jag blev sämre, bra kollegor, fantastiska vänner, bra relationer överlag, tryggt hemförhållande med stabil, bra partner och trygg i mig själv. Trots alla redskap jag fått genom åren i hur man ska hantera stress så blev jag bara sämre och sämre.

Jag nämnde influensa innan, blanda in baksmälla (en rejäl en, som om du partat i en vecka, fast du inte har druckit alls) och senildemens så har du konceptet. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.

När jag ”firade” fjorton år som sjuk började jag för första gången under alla dessa år tvivla på att jag någonsin skulle bli frisk igen. Men ge upp är inte min grej, jag bestämde mig för och skrev ned, att jag skulle fira mitt femtonde år genom att bli frisk.

Jag började med djupmeditation en timme varje dag, och jag blev långsamt bättre, piggare, faktiskt nästan pigg, sedan kraschade jag igen. Jag försökte verkligen fortsätta meditera, men orkade inte sitta upprätt, somnade bara, kände mig enbart yr och konstig, det var bara plågsamt.

 

Blev utredd av företagshälsan. Beskedet blev att läkaren inte hade sett någon någonsin med min sjukdomsbild och sjukdomshistoria bli frisk. Han ville helst sjukpensionera mig helt, men trodde inte att försäkringskassan skulle godkänna det. Han satte min arbets-förmåga till max, på sin höjd, eventuellt 25 % och han var rädd att jag skulle bli helt sängliggande om jag fortsatte att kämpa.

Han lade också till diagnosen PTSD på mig, men trodde att terapi skulle vara för tufft för mig att klara. Jo, jag trodde också PTSD, något måste man ju tro att det beror på. Något måste det ju vara som är felet. Jag har genom åren haft diagnosen utmattnings-depression, fast jag inte var deprimerad utom allra, allra först när jag blev sjuk, sedan fick diagnosen heta utmattningssyndrom.

Men jag hade till slut alla kriterier för me/cfs, det som förr kallades kroniskt trötthetssyndrom, och inte heller det finns det något botemedel för. En läkare skickade flera remisser för att utreda om det var det jag hade. Alla remisser kom tillbaka, det fanns inget utrymme för att utreda mig. Med mitt nedskrivna mål, att fira mitt femtonde år som sjuk genom att bli frisk, såg det inte så ljust ut.

Då fann jag Utmattningsskolan på nätet via en grupp på FB. Jag gick med och provade, trots att det mesta jag trodde och visste om utmattningssyndrom ställdes på huvudet. I början kändes mycket knasigt och annorlunda i tänket, men det var ingenting dyrt och ingenting som var farligt och jag hade som du förstår inget att förlora. Mina framtidsutsikter var som sagt inte så lovande. Vanliga vården hade ju inte heller någon som helst hjälp att ge. Jo, mera samtal, KBT, och så antidepressiva som jag vägrade och som jag faktiskt tilläts vägra eftersom jag hade provat och det inte hjälpte.

I Utmattningsskolan pratas om att utmattningssyndrom beror på inflammation i hjärnan, och det kunde ju lugnt stämma med mitt mående, min hjärna kändes som den var kokt i ständig feber. Efter två veckor märkte jag första effekten av de antiinflammatoriska recepten och råden i skolan. Men det tog tre och en halv månad innan jag hade tillbaka min hjärna helt. Då kunde jag tänka, men jag var fortfarande så fruktansvärt trött.

Men jag hade ställt in mig på att det skulle ta tid, att det inte var någon quick fix, hade jag nu varit sjuk i femton år så kunde jag lugnt ge det två, tre år att bli frisk. När hjärndimman var borta och jag kunde tänka igen var det dags att leta orsaker och med skolans hjälp klura ut varför och hur just jag blivit sjuk. Veterinärer skickar en hårtuss till labb för att få veta näringsbrister bland annat, nu gjorde jag också det.

 

Jag hittade med hjälp av analysen att jag inte tog upp näring som jag skulle och vissa brister var katastrofala trots bra kost. Enbart det kunde vara orsaken till att jag var sjuk. Min mage har varit kass sedan tonåren, magkatarr, IBS, jag har periodvis ätit mediciner som inte gjort den ett dugg bättre.

Min mage var något bättre efter att jag slutat med gluten, det gjorde jag strax innan jag hittade UMS för min mage stod ständigt i fyra hörn och skrek, men den var ändå långtifrån helt bra. Så något behövde göras åt den, läka tarm med hemkokt buljong bland annat. Jag gjorde även skolans parasitkurs och något hände, piggnade till betydligt och magen blev äntligen lugn och fin på riktigt. Det konstiga är att jag inte har något problem med att äta gluten när jag är utomlands, men här hemma får jag problem.

Sedan fann jag via analysen även tungmetaller, uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Det kan kanske vem som helst förstå att det inte är bra att dricka uran år ut och år in? Och att det ligger kvar i kroppen och att man behöver få ut det, när man har slutat dricka det/skaffat filter.

Sedan var det dags att titta på den där fläcken på väggen, när jag läste på i skolan var det många av mina symtom som kunde tyda på mögel. Och jag kände ju igen några, ögonmigränen, tröttheten som inte gav med sig trots att hjärnan hade blivit klarare. Och så började jag få besvär i halsen, slemhosta som höll i sig lika ihärdigt som snuvan jag hade.

Vi flyttade ut ur huset innan vi bröt upp väggen, mycket också för att se om jag skulle må bättre när vi inte bodde kvar i samma miljö. När vi öppnade väggen så var det alldeles svart bakom, svartmögel. Sedan sanerade vi, tog bort allt skadat material och behandlade med mögeldödande medel. Vi körde den organiska varianten för att slippa ytterligare gifter. Och så använde vi tea tree-olja, städa och tvätta allt med tea tree-olja, äppelcidervinäger eller bikarbonat. Sedan luftrenare och kombinera med luftrenande växter, NASA har bra koll på vilka växter som är effektiva. Ventilationen i huset ska också ses över, samt eventuellt ska vi även köra ozonbehandlig.

Jag vet inte än om saneringen och städningen kommer att vara tillräckligt. Möglet är åtgärdat, men kommer miljön i vårt hus att bli tillräckligt bra? Ungefär 70 % av alla bostäder i Sverige beräknas vara sjuka hus, mögelskadade, så jag tänker att det är svårt att hitta ett nytt friskt boende. Som jag ser det finns det två läger i Sverige, såklart finns hela spektret, men de här två är som jag ser det starkast, låter mest. Ett läger där mögel inte är farligt alls, inget att bry sig om och inget man blir sjuk av. Medan det andra starka lägret säger släng ALLT du äger och har och flytta. Du kan inte sanera, eller ta med dig någonting. Jag valde att sanera och flytta tillbaka, bo kvar i huset.

Jag har mejlat och frågat min läkare i Indien, som jag fått kontakt med genom Utmattningsskolan, hur de ser på mögel. Under monsuntiden har de mycket mögel, de hanterar det genom att måla väggarna med en speciell färg som dödar mögel, vara noga med att torka och stryka kläderna, stänga in dem torra i garderoben, inte ta in fuktiga saker som skor eller paraplyer etc. Men de har också örter som motverkar skadeverkningarna och de är noga med att bygga upp immunförsvaret och med ett bra immunförsvar så klarar de lite mögel utan att få några problem.

Och det är ju vad jag gör i Utmattningsskolan, bygger upp immunförsvaret, får tarmen och magen att fungera så den tar upp näring som den ska. Men balansen måste fungera, för mögel slår även ned immunförsvaret. Allting är komplext, har man en mage som inte fungerar blir man känsligare för tungmetaller, parasiter, mögel och vise versa. Har man någonting som är i obalans så är det lättare att det fylls på med annat. Lite kan man klara, men när det blir för mycket rinner bägaren över och man kraschar.

 

Det är svårt med kunskap – trots att vi anlitat professionella experter så verkade inte kompetensen runt mögel finnas. Inte heller den svenska sjukvården verkar ha tillräcklig mögelkompetens. Till exempel som när jag berättade om att jag trodde det var mögel som gjorde att jag rasade och blev sjukare igen, för min läkare och hon sa ”Visst, mögel kan påverka.” och i nästa andetag frågar hon ”Har du haft en traumatisk barndom?”

I Sverige är det så inpräntat, inbankat och ”bestämt” att de här symtomen enbart är psykiska, så man ser inget annat. Inte ens när det borde vara uppenbart. När jag även berättade om min kroniska snuva och slemmet i halsen borde väl en läkare förstå? Jag vet att det finns läkare som kan det här, till och med i Sverige. Men jag fick recept på Bricanyl inhalator och kortison. Och så skulle jag ha samtal med en kurator.

Nu efter ett år i Utmattningsskolan, med inre åtgärder mot inflammationer och yttre åtgärder avseende boendemiljön så sover jag som jag ska och jag vaknar återhämtad. Jag kan sova fast jag varit igång en hel dag och jag sover hela natten. Förut kunde jag skotta upp mig och ”vara som pigg” (se pigg ut) en dag och betala hårt efteråt med minst två dagar i sängen och må som vid trettionio graders feber. Den överväxeln fungerar inte alls nu, min kropp säger tydligt ifrån numera när jag är trött och jag sover gott.

Jag har inte heller längre några speedade stresspåslag där jag inte kan sova på natten om jag gjort för mycket på dagen. Tidigare var det då omöjligt att sova, uppstressad och uppvarvad. Normalt under åren som sjuk har varit att vakna fem, sex gånger per natt och sedan har jag haft svårt somna om. Visst är jag trött emellanåt nu också, men ingen sådan extrem trötthet som jag hade tidigare med sömn-/vilobehov på minst 16 timmar dygn för att fungera någorlunda, dvs. kunna göra något lite överhuvudtaget. Nu sover jag cirka sju och en halv till nio timmar och fungerar. Bara det är ett underverk.

Min mage är tyst, lugn, snäll och fungerar som den ska. Jag är nästan förvånad, ”Va, gör du inte ont!? Inget skrikande!?” Min svullna mage (”Åh, ska du ha barn!”) finns fortfarande lite kvar av, men den är på väg att minska. Jag har inte längre ständig huvudvärk, aldrig ögonmigrän numera. Jag har fortfarande kvar vissa spår av värk, stelhet i leder och muskler samt viss lätt huvudvärk ibland, men väsensskilt mot tidigare.

Har fortfarande lite småsår på armar och ben. Under en del av behandlingen under det här året fick jag fruktansvärda kliande eksem på armar, ben och i ansiktet. Jag tror att det var något i min kropp som ville ut. Det blev till att dra ner på behandlingen, backa och ta det lugnare. Jag hade kört lite för fort fram med behandlingen, man ska inte må dåligt även om det ofta blir sämre innan det blir bättre, det får ta tid att få ut gifterna.

 

Jag har inte längre några dubbelslag eller oregelbundna hjärtslag. (Det berodde förmodligen på att jag hade total brist på kalium.) Inte heller någon ångest, panikångest, som plågat mig i alla år. Jag har varit fumlig, tappade saker, slog i och slog sönder. Jag hade yrsel, det var obehagligt att gå i trappor, kändes som jag skulle tappa balansen. någon gång föll jag också handlöst, tack o lov inte utför någon trapp. Numera kan jag gå i trappor utan att det känns som om jag nästan ska dö, jag har ingen yrsel längre och det är sällan jag är fumlig, endast när jag är riktigt trött. Och jag är mer som normalt trött nu, när man normalt har anledning att vara trött, nästan som en frisk som är trött.

Jag har varit väldigt glömsk till och från under de här femton åren, emellanåt har jag glömt saker jag gjort totalt. Mina barn och vänner brukar ibland tala om saker jag inte har en susning om. Jag minns inte alls, inte ens nu när jag är bättre, det finns luckor från mina sjukdomsår som är helt svarta. Jag kunde när det var som värst tappa ord, namn och hade nästan omöjligt att komma ihåg saker jag skulle göra. Alla rutiner som man gör automatiskt var borta. Nu är min hjärna tillbaka. Jag minns till och med att krydda maten och borsta tänderna utan problem.

Jag kan tänka, läsa, räkna, minnas saker. Jag har fått mitt liv och mig själv tillbaka, det mesta i alla fall. Min man sneglar på mig och undrar ”När kommer kraschen?” men den kommer inte längre. Jag har inte längre som feber i hjärnan, jag kan koncentrera mig, till och med prata siffror och politik utan att hjärnan lägger av direkt.

Jag är tillbaka i arbete, jobbar 25 %, och det känns bra och roligt och rätt lagom för tillfället. Jag skulle i nuläget inte klara av mer, det är fortfarande ett stort jobb att fortsätta mot att kunna bli helt återställd. Så visst, vissa saker är fortfarande kvar, även om jag har mycket mera ork, så får jag vara noga med min energi och vila.

Från en del får jag höra när jag berättar vad jag gjort för att bli bättre ”Klart att det fungerar om du tror på det.” Jo, placeboeffekten, tankens kraft är inte att förakta, det kan läka mycket. Positivt tänk är viktigt, utan det hade jag nog inte överlevt eller orkat leta lösningar. Men enbart tänka hjälper inte. Och jag har verkligen trott på ALL behandling genom de här femton åren, från SSRI till terapi, till vitaminer, till meditation och positivt tänkande. Så hade SSRI och terapi hjälpt så hade jag varit frisk för länge sedan.

Jag har genom åren gått i terapi, ätit antidepressiva läkemedel, stresshanterat, KBT: at, andats, slappnat av, bearbetat, byggt självkänsla och självförtroende, förändrat och vänt runt hela mitt liv. I och för sig till det bättre. Faktiskt till riktigt bra. Jag ändrade även kosten, såg till att äta bra. Jag trappade själv ut SSRI och åt istället B-vitaminer som fungerade bättre. Läste om candida, allt stämde, slutade med socker och snabba kolhydrater. Blev bättre av det, ett tag. Allting var så, blev bättre ett tag för att sedan krascha igen.

 

Vissa saker som jag har provat förut har jag hittar igen i Utmattningsskolan, men tidigare har det varit som att rycka hit och dit i lösa trådar lite hur som helst och utan sammanhang. Det är först nu som jag har hittat något som haft en helhet och en röd tråd att följa och som har fungerat. Om vi tar till exempel B-vitamin, något som jag mådde bättre av att äta men som inte gjorde mig helt frisk. Det är EN sak som man kanske har brist på och behöver extra av som utbränd. Men om man inte vet orsaken till bristen, kanske att man har en tarm som inte tar upp näring, har tungmetaller som stressar och bränner olika mineraler och vitaminer? Allt är en helhet och man behöver se till den och även kolla upp vad som gäller för just en själv.

Jag hörde för ett tag sedan om en kvinna med utmattningssyndrom som var på väg tillbaka att snart börja arbeta, istället rasade hon ihop totalt. Många symtom tydde på stroke, hon blev delvis förlamad, tappade talet osv. In på akuten som inte hittade något fel, så hon blir vidareslussad till Psyk, för ALLT sitter i huvudet. Väl hemma och en liten aning återhämtad efter några dagar, så försöker kvinnan ta en promenad. för motion, promenader är ju hennes rehabilitering. Det gick inget bra kan jag säga.

Det kunde ha varit jag i en parallell berättelse om mitt liv hade fortsatt utan att jag hittat Utmattningsskolan. Fastän min läkare som utredde mig och dömde ut mig för drygt ett år sedan var åtminstone klok nog att tycka att jag inte skulle ut och motionera, precis lika lite som man ska träna när man är förkyld. Det börjar bli dags att boka ett möte med honom och berätta vad jag gjort det senaste året.

 

Om det kom upp i domstolen

Jag har ett förflutet som lekmannadomare, och det påverkar en hela livet därför att det är en bra skola. Idag satt jag och funderade på hur rätten skulle se på följande fall:

Kvinnan berättar att hon har varit sjuk i femton år, isolerats mer och mer, blev slutligen helt beroende av sin man, och det enda han tjatade om var att hon var sjuk i huvet, värdelös, en belastning. Han krävde också att hon åt starka psykmediciner som gjorde henne ännu mer groggy. På kvällarna kom han stickande med sömntabletter och på onsdagar tvingade han iväg henne till en psykolog som skulle få henne att förstå att hon är sjuk i huvet. Fredagar var det arbetsträning, och den klarade hon aldrig av, och tre gånger i veckan skulle hon motionera, för att få matpengar, och tills hon svimmade.

Slutligen rymde hon, satte sig i säkerhet, och träffade kärleksfulla människor som hjälpte henne att utreda varför hon var så svag, yr, hjälplös och snurrig i huvudet, och man skickade prover utomlands, och de visade att hon hade:

utmattningsskolan * lena holfve
Långsamt botades hon, tog tre år, och när hon var helt återställd sökte hon upp en advokat som hjälpte henne att göra en polisanmälan.

Åklagarmyndigheten har beslutat att åtala maken för grov misshandel, föreligger fara för annans liv också… och en lämplig påföljd är fyra års fängelse, eftersom misshandeln pågått rutin- och vanemässigt i femton år, samt att kvinnan bör ha ett stort skadestånd, sjusiffrigt belopp, men det får prövas civilt.

När rätten sen ska ta ställning i målet presenterar åklagaren en hel trave dagböcker som bevismaterial.

Rätten får några avsnitt upplästa, det är bara vad som kommer fram under själva rättegången som ska bedömas, och rätten delgavs hur makens speciellt utvalda läkare hade sett på saken:

utmattningsskolan * lena holfve

När hela förhandlingen var överstökad, och det var dags för enskild överläggning, ställde rättens ordförande ett par frågor, bland annat:
– Fru Andersson har väl separerat ifrån denne make nu, eller?
– Ja, jag bor i Spanien, snart! Jag är på väg!
– Och han följer inte med? Bra det, åklagaren bör väl gå igenom möjligheten att anhålla?
– Det kan han ju inte, han är låst här i Sverige, så låst man kan bli.
– Jaha, vad har han för yrke?
– Yrke? Jag vet inte vad man ska kalla det? Men han är välkänd!
Han heter Svenska Staten.

(En rättegång går inte till som ovan beskrivits eftersom den åtalade är närvarande.)

utmattningsskolan * lena holfve

 

Återställda skadas inte längre

utmattningsskolan * lena holfve
Klicka

Flera medlemmar, som är återställda nu, har rapporterat att de inte skadas längre av andra människors ruttenhet.

Riket är fullt av folk som jävlas med de utmattade, och söker driva oss att motionera t.ex. vilket är rent farligt (vilket vi känner instinktivt) i akutstadiet eftersom vi har en inflammerad hjärna. (Den blir vi av med i kurs 1.)

Uppenbart är också att när de läser av folk som “psykiskt sjuka” ger det dem alibi att jävlas ännu mer.

utmattningsskolan * lena holfve
Klicka

Jag skulle vilja forska
Vi har många Mikael i riket, och x antal av dem är helt säkert utslagna på grund av parasiter, virus, tungmetaller med mera, och jag hoppas att de hittar hit till skolan.

Varför ger västmänniskan sig på svaga? I västs kultur ligger det uppenbarligen ett slags “vana” att behandla sjuka illa.

Jag har hoppat omkring på kryckor i Sverige; i små städer, medelstora och stora och alla tittar bort, ingen frågar om jag behöver hjälp.

 

I Asien rusade folk fram och frågade om jag behövde hjälp
utmattningsskolan * lena holfve
Det är överhuvudtaget svårt att få hjälp i Sverige, och det gäller inte minst de “utmattade”. Det märkliga är att när man ger andra hjälp så hjälper man alltid sig själv samtidigt – västfolk tackar oftast nej till det. Mkt skumt, och det skulle jag vilja forska runt.

Svenskar missuppfattat t.ex. indier
När vi säger att vi är sjuka menar vi i allmänhet att vi vill vara ifred.

Så till den milde grad att knappt sjukvården bryr sig idag. Indier gör tvärtom. Man överger aldrig en sjuk. Då står de på ännu mer, och det kan hagla mejl, blommor, omtanke och uppmuntran.

Väst har en helt annan helt annan tradition

Artikeln fortsätter under filmen:

 

Men de återställda rinner allt av
utmattningsskolan * lena holfveExakt vad det är som gör så att man inte berörs längre är svårt att sia om men allt är ju i princip energi.

Vi höjer förmodligen vår frekvens, och mobbare håller sig då undan, eller vi berörs inte längre av dem när vi är fyllda av energi igen?

Men det är en av de saker som absolut inträffar då man börjar piggna på sig; ondskan kan inte ta sig in. Folk har fått de mest makabra besked av F-kassan t.ex. utan att bryta ihop.

Hur ett samhälle behandlar sina barn, sjuka och gamla är helt avgörande för om man ska kunna titulera landet friskt eller sjukt, och så långt är Sverige extremt sjukt, och allt annat än nån “humanitär stormakt” som vill tvinga folk med inflammationer i hjärnan att motionera och arbeta.

Nu har vi ett helt gäng som gått i skolan ett halvår, ett år
Nu kan de springa! Nu är de inte fulla av parasiter, tenn, koppar, uran, aluminium längre och då blir man som man var förr.

utmattningsskolan * lena holfve


Jag känner ingen svensk som anser att Sverige är någon humanitär stormakt

Utomlands får jag allt oftare frågor om mitt land. Det är den så kallade “eliten” som har döpt sig själva till det – utan nåt som helst folkligt stöd. Vad ska vi kalla det? Fåfänga? Storhetsvansinne? Usel självkännedom? Lömskhet? Oärlighet? Ondska?

 

 

Publicerad även i Utmattads domän.