Flera medlemmar, som är återställda nu, har rapporterat att de inte skadas längre av andra människors ruttenhet.
Riket är fullt av folk som jävlas med de utmattade, och söker driva oss att motionera t.ex. vilket är rent farligt (vilket vi känner instinktivt) i akutstadiet eftersom vi har en inflammerad hjärna. (Den blir vi av med i kurs 1.)
Uppenbart är också att när de läser av folk som “psykiskt sjuka” ger det dem alibi att jävlas ännu mer.
Jag skulle vilja forska
Vi har många Mikael i riket, och x antal av dem är helt säkert utslagna på grund av parasiter, virus, tungmetaller med mera, och jag hoppas att de hittar hit till skolan.
Varför ger västmänniskan sig på svaga? I västs kultur ligger det uppenbarligen ett slags “vana” att behandla sjuka illa.
Jag har hoppat omkring på kryckor i Sverige; i små städer, medelstora och stora och alla tittar bort, ingen frågar om jag behöver hjälp.
I Asien rusade folk fram och frågade om jag behövde hjälp
Det är överhuvudtaget svårt att få hjälp i Sverige, och det gäller inte minst de “utmattade”. Det märkliga är att när man ger andra hjälp så hjälper man alltid sig själv samtidigt – västfolk tackar oftast nej till det. Mkt skumt, och det skulle jag vilja forska runt.
Svenskar missuppfattat t.ex. indier
När vi säger att vi är sjuka menar vi i allmänhet att vi vill vara ifred.
Så till den milde grad att knappt sjukvården bryr sig idag. Indier gör tvärtom. Man överger aldrig en sjuk. Då står de på ännu mer, och det kan hagla mejl, blommor, omtanke och uppmuntran.
Väst har en helt annan helt annan tradition
Artikeln fortsätter under filmen:
Men de återställda rinner allt av
Exakt vad det är som gör så att man inte berörs längre är svårt att sia om men allt är ju i princip energi.
Vi höjer förmodligen vår frekvens, och mobbare håller sig då undan, eller vi berörs inte längre av dem när vi är fyllda av energi igen?
Men det är en av de saker som absolut inträffar då man börjar piggna på sig; ondskan kan inte ta sig in. Folk har fått de mest makabra besked av F-kassan t.ex. utan att bryta ihop.
Hur ett samhälle behandlar sina barn, sjuka och gamla är helt avgörande för om man ska kunna titulera landet friskt eller sjukt, och så långt är Sverige extremt sjukt, och allt annat än nån “humanitär stormakt” som vill tvinga folk med inflammationer i hjärnan att motionera och arbeta.
Nu har vi ett helt gäng som gått i skolan ett halvår, ett år
Nu kan de springa! Nu är de inte fulla av parasiter, tenn, koppar, uran, aluminium längre och då blir man som man var förr.
Jag känner ingen svensk som anser att Sverige är någon humanitär stormakt
Utomlands får jag allt oftare frågor om mitt land. Det är den så kallade “eliten” som har döpt sig själva till det – utan nåt som helst folkligt stöd. Vad ska vi kalla det? Fåfänga? Storhetsvansinne? Usel självkännedom? Lömskhet? Oärlighet? Ondska?
Publicerad även i Utmattads domän.