Jag förstår att UMS-medlemmen, som tipsade mig, var glad därför att det är nog första gången vi sett att grundorsaken inte skulle vara social, psykisk eller arbetsrelaterad.
Jag har bollat tanken mot UMS läkare, och de pekar som vanligt mot mögeltoxiner i första hand, och i andra hand tungmetallsförgiftningar.
104 av 112 st (93%) ME/CFS-patienter (jml Fukuda) hade mykotoxiner i urinen jämfört med 0% hos frisk kontrollgrupp. Källa
Samtliga felbehandlas därför att sjukdomen är inte psykisk, den är renodlat fysisk
IOM:s rapport
IOM publicerade den 10 februari 2015 sin omfattande rapport om ME/CFS som baseras på över 9000 studier. I rapporten uppskattar IOM att upp till 2,5 miljoner amerikaner har sjukdomen och cirka 17 miljoner människor sett över hela världen. IOM bedömer att hela 91 procent av dessa inte har fått en korrekt diagnos. Källa
Andra käller uppger 250 miljoner drabbade i hela väst.
Det var bara några rön, och du kan läsa om fler här.
Asien vet detta sedn urminnes tider Det i sig förklarar varför jag förmodligen var den första som botades med svenskt medborgarskap; jag botades i Indien och på Cypern, båda tillhör Asien och båda behandlar förgiftningar – inte nått psykiskt tillstånd.
I Sverige vill man nog att det ska vara svensk forskning, svenska studier… Vi är väl 0,2% av jordens befolkning. Inte ens amerikanska studier duger. Det är dysfunktionellt, samt barnsligt.
Känner du någon som kämpar för att inte falla tillbaka i utmattning? Jag vill ge bort en coachingsession till 20 olika personer som just nu kämpar med att försöka få livet att fungera efter utmattning. Tagga någon som du tror skulle behöva eller om du är intresserad så taggar du dig själv eller hör av dig via PM
De som känner mig vet att jag under många år kämpade med utmattning. Därefter kämpade jag lika länge med livet efter utmattningen. Jag trodde att jag för alltid skulle vara dömd att leva väldigt begränsat för att inte hamna i utmattning igen. Vägen har varit oerhört lång och oerhört tung och jag skulle nog säga att jag har lagt dubbelt så många timmar på att lära mig om utmattning och hur man kan bli frisk som jag lade på mina studier till beteendevetare.
Så vansinnigt mycket tid och energi gick åt till forska i vad som verkligen kunde hela, läka och ge mig livet tillbaka. En halv livstid kändes det som. Man känner sig ganska liten, ensam och allt känns stort, hopplöst och överväldigande. Vården erbjuder bara sömnpiller och antidepressiva läkemedel. Om du har riktig tur kan du efter månaders väntetid få komma till en kurator för samtal. Men om du som jag inte tror på tabletter och vet att du behöver hitta orsaken (nej det är inte enbart stressen som lett till att du är i utmattning) och inte bara lindra symptom, då har du mycket eget jobb framför dig. Som jag önskade då att någon bara kunde komma och ta hand om mig och ha en massa kunskap och ge mig stöd och guidning i den djungel som det är av alla hälsotips och metoder som man får sålla bland. Det var en lång tid av trial and error.
Men det som till sist verkligen kom att göra en stor skillnad i mitt liv och som var början på att jag skulle få mitt liv tillbaka var när jag hittade till Utmattningsskolan som Lena Holfve startat. Så till dig som kämpar mitt i en utmattning just nu kan jag rekommendera att söka dig dit. Det kommer att hjälpa dig.
Till dig som tagit dig ur det värsta men står på skakiga ben och knappt vågar tacka ja till att träffa vänner efter jobbet för att du är så rädd om den lilla energi du har. Till dig som inte förstår varför du kommer “hit men inte längre” i ditt tillfrisknande. Hör av dig så bokar vi in en coachingsession utan kostnad.
Nyheten att ME/CFS är fysiskt orsakat har inte tagit sig till Sverige än. Varje gång någon medlem försöker föra ut den mycket gamla nyheten blockas, raderas, eller slängs de ut från flera så kallade “utmattningsgrupper” på FB. Jag själv bad en föra ut att Boupplysningen gått ut med mögelinformation, se längst ner, ingen reaktion.
Denna ME/CFS-artikel publicerades den 9 nov 2016
I Sverige ska man hurtfriskt motionera. Till mig sa läkarna: – Sitt still! Du har en inflammation i hjärnan!
Hur kommer det sig att ME/CFS gruppen misshandlas i Sverige?
För att man tror att de är psykfall? Och? Om så vore? Psykfall får man alltså ge sig på? Det stinker ofta socialfascism. En medlem uppgav idag att doktorn verkade ta beskedet om att hennes kropp är full med uran på allvar. Men han hade inte hittat någon forskning om nån inflammation i hippocampus. Finns hur mycket som helst, på engelska.
Engelsktalande professor som skrivits om ME/CFS på svenska:
– Förutsättningen är läkare som söker efter biologiska symtom och inte avfärdar sjukdomen som psykisk. Tyvärr är det brist på sådana läkare, säger Malcolm Hooper, professor i klinisk kemi vid Universitetet i Sunderland i England.
Malcolm Hooper är expert på sjukdomen, som går under två namn: ME (myalgic encephalomyelitis och CFS (chronic fatigue syndrome).
Han har nyligen föreläst för intresserade i Stockholm och Malmö.
I Malmö ville ingen lyssna på professorn
Jubileumsaulan på Universitetssjukhuset Mas var dock, som det verkade, helt tom på sjukvårdspersonal. – I Stockholm pratade jag med en sjuksköterska och en sjukvårdsadministratör som ville skaffa sig information. Men ingen här i Malmö, berättar Malcolm Hooper.
I England är situationen för ME/CFS-patienter i mycket som i Sverige. De pådyvlas en psykosomatisk diagnos och blir varken korrekt bemötta, bedömda eller behandlade.
– ME/CFS är varken utbrändhet eller depression
Tröttheten kan inte heller förklaras med att patienterna är så passiva att de tappar muskelkraft och blir svaga av den orsaken.Läs mer
Möglet tränger ut! Adjö ME/CFS, efter 17 år!
Efter sjutton år som svårt sjuk, helt utdömd av överläkare att riskera att bli en grönsak på långvården, vände Petrea sig till UMS som använder amerikanska och indiska metoder och hon är idag helt frisk. Hon mår faktiskt bättre idag än någonsin under sitt vuxna liv innan hon blev sjuk.
Petrea föreläser över hela landet, hon vet vad hon talar om, och hon vet precis hur det är att ha bland annat mögeltoxiner i sig. Förfrågan sänds till petrea@utmattningsskolan.se.
”Från utbränd till att få ett liv igen”
Själva föreläsningen är cirka 60 minuter lång och inleds och avslutas med småprat och frågestunder, så sammanlagt ungefär en och en halv timme.
Petrea K Marklund
Under föreläsningen behandlas bl.a. följande ämnen :
Hur gör man för att förebygga att bli sjuk?
Går det att bli helt återställd eller är man skadad för livet?
Kan det vara fysisk ohälsa som är en av orsakerna till utmattningsdepression?
Kan det vara så att kroppen faktiskt hänger ihop med knoppen?
Petrea är uppväxt i de djupa skogarna i Grangärde Finnmark några mil från Ludvika i södra Dalarna. Hon flyttade som artonåring till Stockholm och skulle aldrig återvända. Aldrig var efter ungefär femton år i storstaden, så numera bor hon i ett hus på en tallhed mitt i skogen. Hon arbetar som lärare med skapande på en folkhögskola och är konstnär i botten, en konstnär som under många år på grund av sjukdomen inte kunde måla.
Petrea berättar hur hon brakade “in i väggen” och ger sitt perspektiv på vad de olika diagnoserna hon har haft innebär, ME/cfs, utmattningsdepression, panikångest, ptsd, pem… Samt hur det är att leva med så lite energi att fika med en kompis och se pigg ut en dag innebar att sedan ligga platt i sängen, som att ha förtio graders feber i minst två dagar. Hur hon blev utredd och utdömd och bara sämre och sämre. Vi får veta vad hon sedan hittade för väg ut, och hur hon mår idag, att faktiskt alla de här diagnoserna numera är ett minne blott.
[…]
“Bra med personligt möte & få ställa frågor.”
“Härligt att höra att det finns hjälp som funkar.”
“Hoppas att du orkar berätta för fler, och att vi kan försöka sprida om utmattningsskolan.”
“Din föreläsning är toppen, dina tillägg = jättebra, du tappade aldrig drivet – Bra rak tråd! “
“Jättefin föreläsning som inger hopp. Jag ska försöka ta till mig av detta. Problemet är att jag är så slut nu. Tack fina. Orkar inte skriva mer just nu, trött, trött… Stor kram.”
Före och efter…
“Väldigt givande upplägg. Föreläsningen var klockrent med all visuella material. Modigt av dig att ta dig tid att dela med dig din resa som ger mycket. Vill gärna ta del av material. Du är en stark person.”
“Väl Genomtänkt.”
“Din egna unika historia gör att du särskiljer dig från många”
Jag har rest i 77 länder, och bor numera utomlands, och det har aldrig hänt att lokalbefolkningen störtat på mig och frågat mig vad jag jobbar med. Den vanligaste frågan är om jag är gift, har barn, hur många? Antal syskon? Hur många kusiner?
Långt ner på listan kommer frågan;
-Yrke?
Den första frågan vi ställer är alltid: – Vad jobbar du med?
Det är säkert svårt att inte “vara nån”, och av med stora delar av sin identitet, men hur ska ni då klara av att bli grönsak på långvården?
Sitta i en rullstol i dagrummet hela dagarna?
Vi luras!
Kortisol är det hormon som gör så att vi fixar biffen! Det slår på när vi måste orka. Men när det utmanas för mycket och ofta måste nåt som heter “sunt förnuft” in.
Till höger har vi en medlem med sunt förnuft, och nedan citeras en läkare, och en sjuksyrra, och de har också sunt förnuft.
Medlemmar säger till höger att det är “starkt gjort” och “modigt” att reparera sig?!? Är man stark och modig då man inte är ifrån vettet?
Man ska lyssna på sin kropp, och vill man inte det kan jag upplysa om att det finns ett bra bolag – Vista Print – på nätet som trycker visitkort billigt.
Lägg en beställning med namn, och det nya “yrket”;
“Grönsak på långvården”.
En medlem sa mig idag att hon är rädd, och jag svarade:
– Det är bra det.
Vi hade väl en medlem på sjukan nyss med stroke. Vi är bara arbetskraft i Sverige? Aldrig människor? Tänk!
En diet som är bra för mig behöver inte alls vara det för dig. Det vore tvärtom konstigt om det vore så eftersom vi är olika. Det går mode i dieter, och jag upplever den unga generationen som regelrätt lurade. De är uppväxta i lightproduktsamhället, och idag vet vi att sockerbolagen öste ut miljon efter miljon för att varna för “fett”…
Jag minns då alla skulle äta fem brödskivorom dagen…
Vem som betalade varningarna för ägg har jag inte koll på. Jag gick aldrig på ägg-larmen eftersom jag i min barndom hade umgåtts med 90-åringar som ätit ägg hela livet. Dieterna skulle aldrig få fotfäste om folk började tänka i funktion.
– Vad gör just denna råvara med min kropp?
Många i skolan vet numera vad gurkmeja, kardemumma, kokosmjölk och vaniljestrakt, mer mera, gör och känslan av att man plötsligt kan räkna igen glömmer man aldrig.
Det sägs att folk minns vad de gjorde då statsminister Palme sköts. Jag vill påstå att man minns, på samma sätt, livet ut den dag man fick sitt närminne tillbaka.
Speciellt om man, som jag, konstant betalade räkningar tre gånger eller inte alls, och vände på precis alla siffror man kan vända på.
Idag vet skolans medlemmar att Guldmjölkens funktion är att slå ner inflammationen. Den som tänker i funktion behöver inga dieter. Men det är ingalunda enbart guldmjölken som har den funktionen. UMS-programmet är noga igenomtänkt, och läkarkontrollerat.
Den som har koll på läget vet att skolan är ett handlingsprogram ut ur mörkret, och vi får se inom sex månader hur många det är som tar sig ut.
En sak vet jag; de har gått in för matens funktion, och inte dieter
De känner också väl till att de kilon vi drar på oss hänger samman med hormoner och förgiftningar. Kan man inte äta eller ens springa bort.
UMS tar aldrig bort, UMS lägger till och en av de saker vi lägger till är blåbär, som är rena hjärnmaten. Allt det vi lägger till är i allmänhet ren hjärnmat. Funktionsmat, som blåbär.
Här har v i en läkare som går matvägen
11 trendiga dieter – så effektiva är de
Periodisk fasta, LCHF, Ketos, Atkins, VLCD, GI, Paleo och så vidare. Idag finns en mängd trendiga dieter som kan vara svåra att skilja åt. Här ger vi en generell översikt av några av dieterna.
Överlag brukar vi på Wellobe säga att det viktiga är att hitta en diet som fungerar för dig. För alla är vi olika med olika bakgrunder, genetik, förutsättningar, levnadsvanor, preferenser, målsättningar – och så vidare. Samtidigt kan olika dieter vara olika bra rent hälsomässigt. Vissa kan till och med vara farliga och därför är det viktigt att man verkligen förstår vad det är man utsätter sig själv och sin kropp för.
Diet 1: Periodisk fasta
Periodisk fasta (intermittent fasting) är ett samlingsnamn på dieter som går ut på att växla mellan att äta ”som vanligt” och att fasta. Här är några vanliga varianter:
5:2-dieten: Ät som vanligt fem dagar (ca 2 000–2 500 kcal/dag) och fasta i två (ca 500–600 kcal/dag).
6:1-dieten: Ät som vanligt sex dagar och drick bara livsmedel utan kalorier dag sju.
16:8-dieten: Fasta i 16 timmar och ät i 8.
20:4-dieten: Fasta i 20 timmar och ät i 4.
Vad man ska äta enligt denna diet
Det väljer man själv, så länge man håller sig inom sin rekommenderade kalorinivå. Bra val är näringsrika livsmedel med mycket protein och fiber som mättar utan att tillföra för mycket kalorier. Även soppor har i studier visat sig ge mättnadskänslor.
Fördelar Att man minskar sitt totala kaloriintag samtidigt som man kan äta vad man vill. Det leder oftast till att man går ner i vikt. Studier visar att dieten både minskar mängden hungerhormon (ghrelin) och ökar mängden mättnadshormon (leptin). Dessutom sägs den stimulera tillväxthormon som förebygger muskelnedbrytning.
Nackdelar Att vara utan mat länge passar inte alla. Risken är att man överkompenserar efteråt, så har man haft ätstörningar är denna diet inte att rekommendera. Generellt sett är hälsoeffekterna dessutom kortsiktiga och vare sig fler eller bättre i jämförelse med dieter där man minskar kaloriintaget lika mycket varje dag. En annan risk är att man går upp lika snabbt i vikt igen – om inte mer – när man väl slutar.
LCHF (Low Carb High Fat el. ”lågkolhydratkost”) är en diet som går ut på att minska mängden kolhydrater och öka mängden fett. Är godkänd av Socialstyrelsen som behandling av övervikt och diabetes typ 2. Kallas av sina förespråkare för ”njutmetoden” eftersom man får frossa i kött och såser baserade på feta mejeriprodukter som grädde, smör och créme fraiche.
Men hur går det ihop? Jo, i vanliga fall är kroppens främsta energikälla kolhydrater som bryts ner till glukos och sedan blodsocker. Syftet med den här dieten är att tvinga kroppen att istället inhämta sin energi från fett, genom att minska på kolhydraterna (läs mer om ”ketos” under Diet 3 nedan).
Vad man ska äta enligt denna diet
Kött, fågel, fisk, skaldjur och ägg
Feta mejeriprodukter som smör, ost, grädde och creme fraiche
”Ovan-jord-grönsaker”
Bär
Nötter (OBS! Ej nötter med kolhydrater)
Vad man INTE ska äta enligt denna diet
Bröd, ris, pasta och potatis
Socker och annan stärkelserik mat
Frukt
Chips
Vin, öl och drinkar
För- och nackdelar med denna diet
Fördelar Passar bra för människor som tycker om kött och och fet mat. Dessutom bidrar fettet till en ökad mättnad, så att man inte blir hungrig lika ofta. Eftersom man också undviker socker minskar sötsuget med tiden.
Nackdelar Attden innehåller så mycket fett. Det sägs både öka fettinlagringen på insidan runt organen samt kolesterolhalten, vilket i sin tur ökar risken för hjärt- kärlsjukdom. Dessutom är avsaknaden av glukos en negativ aspekt, då glukos är hjärnans bränsle. Livsmedelsverket rekommenderar inte att man slutar äta kolhydrater helt, utan anser istället att man byter ut snabba kolhydrater som vitt ris, pasta och potatis mot fullkornsprodukter.
Misa är med stor sannolikhet kontrakterade av Arbetsförmedlingen, och ska jag gissa vidare är det en enskild lärare/ ledare som agerat ut.
Vi ska nog inte göra hela Misa och AF ansvariga
Vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte, enormt mycket kommer att förändras, och det brukar vara hårt motstånd. Dessutom pågår ett imperieskifte mellan väst och öst, vilket borgar för ännu fler förändringar.
Numera är mögelförgiftningen erkänd även i Sverige, och det är en bra bit på väg, för mögel är den största rotorsaken bland de vi haft i sju år. Men det finns 3-4 grupper på Facebook som konstant kastar ut alla som ens nämner Utmattningsskolan, eller just mögel.
De får väl tro på att det videon visar är psykisk ohälsa, och att boten är terapier, psykpiller och inte sällan el-chocker, men resten av världen kan mögel varför det enda som händer är att man blottar en djup okunnighet.
UMS kan i nuläget bara lova att vi inte ska bli likadana
Skolan lägger sig aldrig i folks privatliv. Däremot ser vi gärna att man följer programmet noga för att slå ner inflammationerna samt bli av med förgiftningar, och som UMS-programmet har hjälpt många att bli av med.
“Inflammation is much more complicated than two imperfect old measures,” Montoya tells Tucker. “We’re showing an inflammation that has not been seen before.” Read more
På tröskeln till ett paradigmskifte
Det talas om att vi står inför, eller kanske till och med, mitt i, ett paradigmskifte. Ett skifte som gör att vi behöver förändra vår syn på världen, varandra och oss själva. Som Tomas Björkman betonar i sin bok; Världen vi skapar. Ett paradigmskifte handlar om en förändring i hur vi kollektivt tänker. Att åstadkomma ett sådant skifte är utmanande av framförallt två skäl.
För det första är det svårt att beskriva vad ett nytt paradigm kommer innebära. Hur tänker vi då och vad får det för konsekvenser? Det vet vi först när skiftet har skett och vi lever i det nya – precis som ett av budskapen som kan skönjas i årets julkalender. När vi inte vet vad det ”nya” är kan det vara svårt att veta vad vi behöver göra för att ta oss dit. För det andra är det svårt att få till förflyttningen från ett paradigm till ett annat på grund av att gällande normer. Våra mentala modeller om hur saker och ting är, eller bör vara, så starkt påverkar vad vi ser, hur vi tänker, känner och agerar. De är som mentala tatueringar – svåra att sudda ut.
Behövs ett mindshift?
Frågan vi bör ställa oss kanske snarare är: är vi tillfreds med livet vi lever? Jag ser många skäl till att vara både nöjd och tacksam. Samtidigt finns det argument som talar för att vi verkligen behöver en förändring. En förändring på djupet. Polariserade samhällen, korruption, klimatförändringar, överkonsumtion, materialism, individualism, fattigdom, krig, våld, droger, ökad psykisk ohälsa som dessutom kryper ner i åldrarna – för att nämna några.
Därtill, ser vi till den organisatoriska kontexten så visar Gallups (2019) mätning på att endast 15 (14 i Sverige) procent av medarbetare världen över är genuint engagerade i jobbet. Med andra ord, 85 (86) procent är mer eller mindre oengagerade. Vad säger det om organisationers existensberättigande? Vad säger det om ledarskapet och vårt allas självledarskap? Vad gör det med motivationen, kreativiteten, produktiviteten och nyttan vi ska åstadkomma för dem vi är till för?
Och tänk om det är som Drewell och Larsson (2019) beskriver, att individens rätt till frihet och självförverkligande har utvecklats till den grad att vi har tappat ansvaret vi har gentemot varandra. Att vi har separerat oss både från samhörigheten och planeten vi bor på, som om vi inte hänger ihop utan existerar som helt oberoende system. Detta trots att social tillhörighet är ett av människans grundläggande psykologiska behov. Trots att vi är beroende av varandra och vad jorden ger oss.
År 2018 stänger man en skola i Sörmland, på grund av mögel, och meddelar att eleverna har fått andningsbesvär och allergier. Källa
Det är ingen ovanlighet inom UMS att människor har varit sjuka på grund av mögel i 15 år eller längre och under dessa år har de konsumerat en ansenlig mängd psykofarmaka och terapier.
Petrea K Marklund är en av de som har fått livet åter, och som talar ut i boken “Mögelförgiftad”. Adlibris har UMS bok om mögel. I boken finns ett handlingsprogram hämtat främst ifrån skolmedicinare i USA.
Övriga världen använder en helt annan symtomlista Vi medger lite astma och allergier… och eftersom vi har skurit bort allt som det luktar “psykiskt” om kopplar man inte ihop mögel med t.ex. panikattacker.
Det är helt absurt att Finland har mögelkliniker men vi har bara “psykisk ohälsa”. Vi har alltså inte haft byggfusk sen 60-talet utan det är folk som bara blir tokigare och tokigare. Inom tio år kommer i princip hela befolkningen att vara tokig eftersom sporerna skaffar sig nya boningar de invaderar. Hur är det att växa upp i tron att man är psykiskt sjuk?!?
Hela världen vet… Boverket vet också. De begärde en haverikommission, men ingen ville lyssna.
INTERNATIONELLA SYMTOMLISTAN FÖR MÖGEL
1. Andningssvårigheter: känslighet i halsen, andfåddhet, du flåsar för ingenting.
2. Sinus: bihålorna känns trånga, näsan rinner, du känner ett tryck och smärta och har ofta huvudvärk.
3. Psykiska reaktioner: ångest, panik, ”konstiga tankar”, slöhet, depression, dissociation, du hör röster.
4. Matsmältningsproblem: halsbränna, tarm- och matsmältningsbesvär.
5. Synen: du har suddig syn, svårighet att fokusera, kliande ögon, rödsprängda ögon.
6. Hud: klåda, stickningar, domningar, utslag, sår som inte läker.
7. Neurologi: domningar, som elstötar som går ner i benen.
8. Hjärnan: brist på koncentration, oförmåga att utföra uppgifter, minnesproblem, hjärndimma.
9. Kroppen: ledsmärta, muskelstyvhet, muskelsmärta, förlust av styrka, ödem, du fryser hela tiden, förhöjda levervärden.
10. Udda symtom; konstig smak i munnen, vaknar ofta under natten för att kissa, nattsvettningar, tolererar inte mediciner, kemisk känslighet, mat du plötsligt inte tål, hormonobalans, hjärtklappning, sömnlöshet.
Mögeltoxiner – mögelförgiftning – är en mycket vanlig rot, och sedan Utmattningsskolans start i juli 2016 har inte en enda som kommit till skolan ens tänkt på mögel som en möjlig orsak till att de knappt kan stå på benen. Inte en!
Den förgiftningsroten är så vanlig att den har fått en egen domän och bok; Mögelförgiftad.
Mögelförgiftning finns nu, även i Sverige:
Klicka, så kommer du till artikeln
ME-patienter har mögeltoxiner i blodet, och UMS räknar med att man inom kort anser, även i Sverige, att ME är ett förgiftningssymtom där mögel är en gigantisk stor orsak.
Vi ligger nånstans 60 – 6000 år efter Asien, USA är på gång, men självbilden är den motsatta; vi är världsledande.
Ett stort skäl är att många FB-grupper på Internet vilseleder de utmattade varför en anhörig till en f.d. sjuk startat en dialog med dem. Vi får se hur det går; tiden är den bästa domaren.
Internationella symtomlistan för mögelförgiftning:
Minskad förmåga att koncentrera dig (hjärndimma), depression, magont, värk, personlighetsförändringar, humörsvängningar, ökad ångest och panikreaktioner , letargi och apati, aggression, nedsatt närminne, (hjärndimma), oro, blödande tandkött, blödningar i hjärnan, blödningstendens, blod som inte koagulerar, dimsyn och synrubbningar, benmärgsstörningar, brännande känsla i munnen, bröstsmärta, kronisk trötthet, återkommande infektioner och influensakänslor, minskade sensorisk skärpa, koma, förvirring, hosta, krypningar i huden, skador på hjärtat, diarré, andningssvårigheter, koncentrationssvårigheter, ökad tendens till alkohol, socker och cigarettberoende , långsammare reflexer och svårare att tala, desorientering, yrsel, dåsighet, ögonskador, ögoninflammation, feber, håravfall, hallucinationer, huvudvärk, hörselnedsättning, inflammation i hjärtat, inre blödningar, nedsatt immunförsvar, oregelbundna hjärtslag, kliande näsa, gulsot, ledvärk, stelhet i leder, minskad sexlust, leversjukdomar, lågt blodtryck, minnesförlust och minnesproblem, muskelsmärta, illamående, näsblod, domningar, lungödem, röda ögon, rinnande näsa, anfall, skakningar, försämrade reflexer, halsont, stickningar, darrningar, kräkningar, kräkas blod, svaghet, viktminskning, väsande andning och stressat beteende.
Den svenska symtomlistan är väsentligt kortare och känns avkapad Man har petat ut sånt som humörsvängningar, aggressivitet, apati, personlighetsförändring, ökad ångest osv. och det beror med stor sannolikhet på att de mögelskadade ska in i den psykiatriska vården. Psykofarmaka kan dock aldrig bota mögel men det finns lösningar och bot utomlands, och skolan tar nu hem även den kunskapen.
Det räcker med att ta oss till Finland denna gång som har kliniker för de som insjuknat i så kallade sjuka hus.
Hela världen vet att det finns mögelsjukdomar men det tycks vara rätt okänt i Sverige ungefär som det är med parasiter. De finns inte heller; bara i alla andra länder.
Första kapitlet i boken:
En möglig historia av UMS-medlemmen Petrea K Marklund
Terapi, antidepp och motion hjälper inte!Snart pigg!
Det var en fläck på väggen, den var helt torr, det luktade inget, en gammal åtgärdad vattenläcka från taket, ingen fara alls typ. Sedan jag flyttat in i huset för drygt sex år sedan har jag långsamt, långsamt blivit sämre igen i mitt utmattningssyndrom, ökad trötthet, huvudvärk, kronisk snuva, ofta ögonmigrän.
Jag tänkte inte på mögel trots att jag varit utsatt för det en gång tidigare i en lägenhet där ventilationen inte fungerande. Det blev kondens och jag låg och sov bredvid en fläck (som doldes av möbler) med både grönt och svart mögel. Den gången trodde jag att jag var döende, jag blev jättesjuk och det enda jag önskade var att lägga mig ned på golvet och sova och låta mig bli uppsopad på en skyffel av någon.
Nästan återställd! Grattis!
Men när vi upptäckte odlingen i väggen och jag stängde dörren om sovrummet och flyttade ut i vardagsrummet så piggnade jag på mig ganska direkt. Alla tyckte så synd om mig för att jag behövde bo så trångt lagom till jul. Jag var istället så lycklig och tacksam över att jag inte höll på att dö.
Trots den erfarenheten kopplade jag ändå inte att det kunde vara mögel som gjort mig sämre de här senaste åren. Processen var så mycket långsammare, inte ens när jag fick kronisk snuva efter några år, som höll i sig konstant, tänkte jag mögel.
Det är över femton år sedan jag ”gick in väggen” rejält, jag kraschade totalt och jag hade ingen anledning att tro något annat än att det var stress och enbart stress. Klart att det var arbetet, hemmet, livsförhållandena, som faktiskt var en katastrof. Jag lovar, det var inte svårt att tro att min sjukdom berodde enbart på stress.
Jag har aldrig under de här femton åren mått bättre än vad någon gör tre veckor efter en influensa, och kraschade gjorde jag två till tre gånger per år. Men när man mår så är man ju nästan frisk, tillbaka i jobb en del i alla fall.
Sedan började det långsamt gå bakåt igen, trots suveränt stressfritt arbete som jag stormtrivdes med, förstående chef som justerade arbetsuppgifterna så fort jag blev sämre, bra kollegor, fantastiska vänner, bra relationer överlag, tryggt hemförhållande med stabil, bra partner och trygg i mig själv. Trots alla redskap jag fått genom åren i hur man ska hantera stress så blev jag bara sämre och sämre.
Jag nämnde influensa innan, blanda in baksmälla (en rejäl en, som om du partat i en vecka, fast du inte har druckit alls) och senildemens så har du konceptet. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.
När jag ”firade” fjorton år som sjuk började jag för första gången under alla dessa år tvivla på att jag någonsin skulle bli frisk igen. Men ge upp är inte min grej, jag bestämde mig för och skrev ned, att jag skulle fira mitt femtonde år genom att bli frisk.
Jag började med djupmeditation en timme varje dag, och jag blev långsamt bättre, piggare, faktiskt nästan pigg, sedan kraschade jag igen. Jag försökte verkligen fortsätta meditera, men orkade inte sitta upprätt, somnade bara, kände mig enbart yr och konstig, det var bara plågsamt.
Blev utredd av företagshälsan. Beskedet blev att läkaren inte hade sett någon någonsin med min sjukdomsbild och sjukdomshistoria bli frisk. Han ville helst sjukpensionera mig helt, men trodde inte att försäkringskassan skulle godkänna det. Han satte min arbets-förmåga till max, på sin höjd, eventuellt 25 % och han var rädd att jag skulle bli helt sängliggande om jag fortsatte att kämpa.
Han lade också till diagnosen PTSD på mig, men trodde att terapi skulle vara för tufft för mig att klara. Jo, jag trodde också PTSD, något måste man ju tro att det beror på. Något måste det ju vara som är felet. Jag har genom åren haft diagnosen utmattnings-depression, fast jag inte var deprimerad utom allra, allra först när jag blev sjuk, sedan fick diagnosen heta utmattningssyndrom.
Men jag hade till slut alla kriterier för me/cfs, det som förr kallades kroniskt trötthetssyndrom, och inte heller det finns det något botemedel för. En läkare skickade flera remisser för att utreda om det var det jag hade. Alla remisser kom tillbaka, det fanns inget utrymme för att utreda mig. Med mitt nedskrivna mål, att fira mitt femtonde år som sjuk genom att bli frisk, såg det inte så ljust ut.
Då fann jag Utmattningsskolan på nätet via en grupp på FB. Jag gick med och provade, trots att det mesta jag trodde och visste om utmattningssyndrom ställdes på huvudet. I början kändes mycket knasigt och annorlunda i tänket, men det var ingenting dyrt och ingenting som var farligt och jag hade som du förstår inget att förlora. Mina framtidsutsikter var som sagt inte så lovande. Vanliga vården hade ju inte heller någon som helst hjälp att ge. Jo, mera samtal, KBT, och så antidepressiva som jag vägrade och som jag faktiskt tilläts vägra eftersom jag hade provat och det inte hjälpte.
I Utmattningsskolan pratas om att utmattningssyndrom beror på inflammation i hjärnan, och det kunde ju lugnt stämma med mitt mående, min hjärna kändes som den var kokt i ständig feber. Efter två veckor märkte jag första effekten av de antiinflammatoriska recepten och råden i skolan. Men det tog tre och en halv månad innan jag hade tillbaka min hjärna helt. Då kunde jag tänka, men jag var fortfarande så fruktansvärt trött.
Men jag hade ställt in mig på att det skulle ta tid, att det inte var någon quick fix, hade jag nu varit sjuk i femton år så kunde jag lugnt ge det två, tre år att bli frisk. När hjärndimman var borta och jag kunde tänka igen var det dags att leta orsaker och med skolans hjälp klura ut varför och hur just jag blivit sjuk. Veterinärer skickar en hårtuss till labb för att få veta näringsbrister bland annat, nu gjorde jag också det.
Jag hittade med hjälp av analysen att jag inte tog upp näring som jag skulle och vissa brister var katastrofala trots bra kost. Enbart det kunde vara orsaken till att jag var sjuk. Min mage har varit kass sedan tonåren, magkatarr, IBS, jag har periodvis ätit mediciner som inte gjort den ett dugg bättre.
Min mage var något bättre efter att jag slutat med gluten, det gjorde jag strax innan jag hittade UMS för min mage stod ständigt i fyra hörn och skrek, men den var ändå långtifrån helt bra. Så något behövde göras åt den, läka tarm med hemkokt buljong bland annat. Jag gjorde även skolans parasitkurs och något hände, piggnade till betydligt och magen blev äntligen lugn och fin på riktigt. Det konstiga är att jag inte har något problem med att äta gluten när jag är utomlands, men här hemma får jag problem.
Sedan fann jag via analysen även tungmetaller, uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Det kan kanske vem som helst förstå att det inte är bra att dricka uran år ut och år in? Och att det ligger kvar i kroppen och att man behöver få ut det, när man har slutat dricka det/skaffat filter.
Sedan var det dags att titta på den där fläcken på väggen, när jag läste på i skolan var det många av mina symtom som kunde tyda på mögel. Och jag kände ju igen några, ögonmigränen, tröttheten som inte gav med sig trots att hjärnan hade blivit klarare. Och så började jag få besvär i halsen, slemhosta som höll i sig lika ihärdigt som snuvan jag hade.
Vi flyttade ut ur huset innan vi bröt upp väggen, mycket också för att se om jag skulle må bättre när vi inte bodde kvar i samma miljö. När vi öppnade väggen så var det alldeles svart bakom, svartmögel. Sedan sanerade vi, tog bort allt skadat material och behandlade med mögeldödande medel. Vi körde den organiska varianten för att slippa ytterligare gifter. Och så använde vi tea tree-olja, städa och tvätta allt med tea tree-olja, äppelcidervinäger eller bikarbonat. Sedan luftrenare och kombinera med luftrenande växter, NASA har bra koll på vilka växter som är effektiva. Ventilationen i huset ska också ses över, samt eventuellt ska vi även köra ozonbehandlig.
Jag vet inte än om saneringen och städningen kommer att vara tillräckligt. Möglet är åtgärdat, men kommer miljön i vårt hus att bli tillräckligt bra? Ungefär 70 % av alla bostäder i Sverige beräknas vara sjuka hus, mögelskadade, så jag tänker att det är svårt att hitta ett nytt friskt boende. Som jag ser det finns det två läger i Sverige, såklart finns hela spektret, men de här två är som jag ser det starkast, låter mest. Ett läger där mögel inte är farligt alls, inget att bry sig om och inget man blir sjuk av. Medan det andra starka lägret säger släng ALLT du äger och har och flytta. Du kan inte sanera, eller ta med dig någonting. Jag valde att sanera och flytta tillbaka, bo kvar i huset.
Jag har mejlat och frågat min läkare i Indien, som jag fått kontakt med genom Utmattningsskolan, hur de ser på mögel. Under monsuntiden har de mycket mögel, de hanterar det genom att måla väggarna med en speciell färg som dödar mögel, vara noga med att torka och stryka kläderna, stänga in dem torra i garderoben, inte ta in fuktiga saker som skor eller paraplyer etc. Men de har också örter som motverkar skadeverkningarna och de är noga med att bygga upp immunförsvaret och med ett bra immunförsvar så klarar de lite mögel utan att få några problem.
Och det är ju vad jag gör i Utmattningsskolan, bygger upp immunförsvaret, får tarmen och magen att fungera så den tar upp näring som den ska. Men balansen måste fungera, för mögel slår även ned immunförsvaret. Allting är komplext, har man en mage som inte fungerar blir man känsligare för tungmetaller, parasiter, mögel och vise versa. Har man någonting som är i obalans så är det lättare att det fylls på med annat. Lite kan man klara, men när det blir för mycket rinner bägaren över och man kraschar.
Det är svårt med kunskap – trots att vi anlitat professionella experter så verkade inte kompetensen runt mögel finnas. Inte heller den svenska sjukvården verkar ha tillräcklig mögelkompetens. Till exempel som när jag berättade om att jag trodde det var mögel som gjorde att jag rasade och blev sjukare igen, för min läkare och hon sa ”Visst, mögel kan påverka.” och i nästa andetag frågar hon ”Har du haft en traumatisk barndom?”
I Sverige är det så inpräntat, inbankat och ”bestämt” att de här symtomen enbart är psykiska, så man ser inget annat. Inte ens när det borde vara uppenbart. När jag även berättade om min kroniska snuva och slemmet i halsen borde väl en läkare förstå? Jag vet att det finns läkare som kan det här, till och med i Sverige. Men jag fick recept på Bricanyl inhalator och kortison. Och så skulle jag ha samtal med en kurator.
Nu efter ett år i Utmattningsskolan, med inre åtgärder mot inflammationer och yttre åtgärder avseende boendemiljön så sover jag som jag ska och jag vaknar återhämtad. Jag kan sova fast jag varit igång en hel dag och jag sover hela natten. Förut kunde jag skotta upp mig och ”vara som pigg” (se pigg ut) en dag och betala hårt efteråt med minst två dagar i sängen och må som vid trettionio graders feber. Den överväxeln fungerar inte alls nu, min kropp säger tydligt ifrån numera när jag är trött och jag sover gott.
Jag har inte heller längre några speedade stresspåslag där jag inte kan sova på natten om jag gjort för mycket på dagen. Tidigare var det då omöjligt att sova, uppstressad och uppvarvad. Normalt under åren som sjuk har varit att vakna fem, sex gånger per natt och sedan har jag haft svårt somna om. Visst är jag trött emellanåt nu också, men ingen sådan extrem trötthet som jag hade tidigare med sömn-/vilobehov på minst 16 timmar dygn för att fungera någorlunda, dvs. kunna göra något lite överhuvudtaget. Nu sover jag cirka sju och en halv till nio timmar och fungerar. Bara det är ett underverk.
Min mage är tyst, lugn, snäll och fungerar som den ska. Jag är nästan förvånad, ”Va, gör du inte ont!? Inget skrikande!?” Min svullna mage (”Åh, ska du ha barn!”) finns fortfarande lite kvar av, men den är på väg att minska. Jag har inte längre ständig huvudvärk, aldrig ögonmigrän numera. Jag har fortfarande kvar vissa spår av värk, stelhet i leder och muskler samt viss lätt huvudvärk ibland, men väsensskilt mot tidigare.
Har fortfarande lite småsår på armar och ben. Under en del av behandlingen under det här året fick jag fruktansvärda kliande eksem på armar, ben och i ansiktet. Jag tror att det var något i min kropp som ville ut. Det blev till att dra ner på behandlingen, backa och ta det lugnare. Jag hade kört lite för fort fram med behandlingen, man ska inte må dåligt även om det ofta blir sämre innan det blir bättre, det får ta tid att få ut gifterna.
Jag har inte längre några dubbelslag eller oregelbundna hjärtslag. (Det berodde förmodligen på att jag hade total brist på kalium.) Inte heller någon ångest, panikångest, som plågat mig i alla år. Jag har varit fumlig, tappade saker, slog i och slog sönder. Jag hade yrsel, det var obehagligt att gå i trappor, kändes som jag skulle tappa balansen. någon gång föll jag också handlöst, tack o lov inte utför någon trapp. Numera kan jag gå i trappor utan att det känns som om jag nästan ska dö, jag har ingen yrsel längre och det är sällan jag är fumlig, endast när jag är riktigt trött. Och jag är mer som normalt trött nu, när man normalt har anledning att vara trött, nästan som en frisk som är trött.
Jag har varit väldigt glömsk till och från under de här femton åren, emellanåt har jag glömt saker jag gjort totalt. Mina barn och vänner brukar ibland tala om saker jag inte har en susning om. Jag minns inte alls, inte ens nu när jag är bättre, det finns luckor från mina sjukdomsår som är helt svarta. Jag kunde när det var som värst tappa ord, namn och hade nästan omöjligt att komma ihåg saker jag skulle göra. Alla rutiner som man gör automatiskt var borta. Nu är min hjärna tillbaka. Jag minns till och med att krydda maten och borsta tänderna utan problem.
Jag kan tänka, läsa, räkna, minnas saker. Jag har fått mitt liv och mig själv tillbaka, det mesta i alla fall. Min man sneglar på mig och undrar ”När kommer kraschen?” men den kommer inte längre. Jag har inte längre som feber i hjärnan, jag kan koncentrera mig, till och med prata siffror och politik utan att hjärnan lägger av direkt.
Jag är tillbaka i arbete, jobbar 25 %, och det känns bra och roligt och rätt lagom för tillfället. Jag skulle i nuläget inte klara av mer, det är fortfarande ett stort jobb att fortsätta mot att kunna bli helt återställd. Så visst, vissa saker är fortfarande kvar, även om jag har mycket mera ork, så får jag vara noga med min energi och vila.
Från en del får jag höra när jag berättar vad jag gjort för att bli bättre ”Klart att det fungerar om du tror på det.” Jo, placeboeffekten, tankens kraft är inte att förakta, det kan läka mycket. Positivt tänk är viktigt, utan det hade jag nog inte överlevt eller orkat leta lösningar. Men enbart tänka hjälper inte. Och jag har verkligen trott på ALL behandling genom de här femton åren, från SSRI till terapi, till vitaminer, till meditation och positivt tänkande. Så hade SSRI och terapi hjälpt så hade jag varit frisk för länge sedan.
Jag har genom åren gått i terapi, ätit antidepressiva läkemedel, stresshanterat, KBT: at, andats, slappnat av, bearbetat, byggt självkänsla och självförtroende, förändrat och vänt runt hela mitt liv. I och för sig till det bättre. Faktiskt till riktigt bra. Jag ändrade även kosten, såg till att äta bra. Jag trappade själv ut SSRI och åt istället B-vitaminer som fungerade bättre. Läste om candida, allt stämde, slutade med socker och snabba kolhydrater. Blev bättre av det, ett tag. Allting var så, blev bättre ett tag för att sedan krascha igen.
Vissa saker som jag har provat förut har jag hittar igen i Utmattningsskolan, men tidigare har det varit som att rycka hit och dit i lösa trådar lite hur som helst och utan sammanhang. Det är först nu som jag har hittat något som haft en helhet och en röd tråd att följa och som har fungerat. Om vi tar till exempel B-vitamin, något som jag mådde bättre av att äta men som inte gjorde mig helt frisk. Det är EN sak som man kanske har brist på och behöver extra av som utbränd. Men om man inte vet orsaken till bristen, kanske att man har en tarm som inte tar upp näring, har tungmetaller som stressar och bränner olika mineraler och vitaminer? Allt är en helhet och man behöver se till den och även kolla upp vad som gäller för just en själv.
Jag hörde för ett tag sedan om en kvinna med utmattningssyndrom som var på väg tillbaka att snart börja arbeta, istället rasade hon ihop totalt. Många symtom tydde på stroke, hon blev delvis förlamad, tappade talet osv. In på akuten som inte hittade något fel, så hon blir vidareslussad till Psyk, för ALLT sitter i huvudet. Väl hemma och en liten aning återhämtad efter några dagar, så försöker kvinnan ta en promenad. för motion, promenader är ju hennes rehabilitering. Det gick inget bra kan jag säga.
Det kunde ha varit jag i en parallell berättelse om mitt liv hade fortsatt utan att jag hittat Utmattningsskolan. Fastän min läkare som utredde mig och dömde ut mig för drygt ett år sedan var åtminstone klok nog att tycka att jag inte skulle ut och motionera, precis lika lite som man ska träna när man är förkyld. Det börjar bli dags att boka ett möte med honom och berätta vad jag gjort det senaste året.
Den resa Petrea har gjort innebär att de läkare i Indien som UMS har knutit till sig har styrt behandlingen efter kurs 4 steg 10. Behandlingarna är mycket tuffa och inget man ska ge sig på före kurs 4. Man får samma resultat även utan men det tar längre tid eftersom de kör dygnet runt i princip och hemma har man en massa annat runt sig. Principen är densamma; avgifta och bygg immunförsvar! Boken innehåller en handlingsplan hur man tar sig ur.
Sex år senare är Petrea K Marklund helt återställd och föreläser numera om sin mögliga resa
Det senaste larmet från läkare UMS samarbetar med är att det kommer in folk som är kosttillskottsförgiftade dvs de övermedicinerar även dessa piller. UMS går matvägen.
Övermedicinering till döds
Det var alldeles i början av min verksamhet i läkarrocken.
Jag tvekade att skriva karriären av någon anledning. Alldeles i början hade vi på Östersunds sjukhus en föreläsning för oss läkare av professorn i farmakologi Folke Sjökvist. Han sade och det är konstigt att jag kommer ihåg det och inget annat han sade.
-Om man har mer än fyra mediciner kan ingen dator i världen överblicka de kemiska konsekvenserna i kroppen.
Nu har det gått många år och det är möjligt att datorerna blivit bättre på de år som ramlat förbi sedan 1971.
Jag kom ihåg vad han sade när en dam, som inte mådde bra berättade att hon hade 26 olika mediciner som hon intog till frukost varje dag.
Det enda råd jag då kunde ge var:
– Vad Du gör kissa inte i trädgården för då kommer all växtlighet att dö.
De flesta människor som nått pensionsåldern har en handfull mediciner,jag såg att de gamla i åldringsvården sällan hade mindre än 8 olika mediciner. Då slog det mig att en äldre kollega sagt att läkare inom åldringsvården kan få fantastiska resultat genom att successivt minska på antalet mediciner.
På ett äldreboende i Israel bestående av två ungefärligen lika befolkade av gamlingar gjorde en läkare följande försök. Han tog bort varannan medicin i medicinlistorna i hus A. Hus B fortsatte som tidigare.
Många gamlingar piggnade till och kunde återvända hem, akutbesöken på lokala sjukhuset minskade till hälften och folk blommade upp. Man kan lugnt säga att över 5 mediciner så bidrager vi läkare med en förgiftning av folk.Vi är fostrade att inget symtom skall slippa undan en ny medicin. Det kanske är övermedicinerandet som ger symtomen.
Vi behandlar symtom när vi borde behandla the rootcause.
Om. Vi tar det jag specialiserat min läsning på så står nästan hälften av gamlingarna på ”hemmet” på statiner. Detta trots att man klart visat i många tunga vetenskapliga undersökningar att man lever längre med högt kolesterol. Jag begriper inte hur man kan gå sin rond på ålderdomshemmen och se att gamlingarna har statiner vilket sänker kolesterolet och förkortar deras liv.Inte nog med det det leder till att många har ont i muskler och måste ha värktabletter och många tappar minnet och man utreder dem för Alzheimers sjukdom.
Jag Googlade följande : ”Medline , death by medicines”
Då fick jag 20 miljoner vetenskapliga artiklar som resultat.
Man borde som läkare se varje möte på mottagningen som en chans att genom att ta bort mediciner som inte haft någon medicinsk eller psykiskt mental effekt få folk att må bättre.
Behandla aldrig ett symtom utan att innan försökt fråga sig,varför har hon detta symtom. Kan det vara summan av biverkningar från många och onödiga mediciner.
Jag såg någon undersökning där det visade att många anser att läkaren inte tagit deras plågor på allvar om det inte resulterat i ytterligare en medicin.
Om man Googlar Overmedication (Övermedicinering) får man många miljoner artiklar som svar.Det tycks vara ett allmänt problem.Inte konstigt att läkedelsföretagen är så ekonomiskt framgångsrika..
Det är heller inte bara övermedicinering det handlar om, den tredje största dödsorsaken i Europa och USA vid normal förskrivning av läkare är just syntetiska läkemedel.
UMS har gott om utförsäkrade, hemlösa, folk som hänger på stupkanten… och UMS önskar samtliga protesterande läkare välkomna. De är rätt många. När jag skrev boken “Mögelförgiftad” hittade jag namnlistor med tusentals svenska läkare som bråkar om allt möjligt, och inte minst om övermedicineringen.