Starta nu! Utmattningsskolan – Kurs 1!

295.00 kr


Du får onlinekursen, två böcker, access supportgrupper, mängder med grupprabatter. UMS-metoden som är ett handlingsprogram som levererar.

Kurs 1 finns även som ljudbok,  häftad bok,och som e-bok om du upplever onlineversionen som svår.

Den är dyraast men blir aldrig någon utgift därför att dels får du e-boken “Äntligen fri från utmattning!” och dels har du tillgång till grupprabatter. Du får också lite e-brev, om du väljer onlineversionen, med bland annat e-kokböcker, som bokköparna inte får.

Kategorier: ,

Beskrivning

Utmattad fri från hjärndimma

Du får du access till supportgrupper, mängder med grupprabatter och UMS-metodens som är ett handlingsprogram som levererar.

UtmattningsskolanKurs 1 finns även som ljudbok,  häftad bok,och som e-bok om du upplever onlineversionen som svår.

Kurs 1+2 finns i bok- e-och ljudboksform, “Utmattning&Sömnlöshet”, och kan lånas gratis via biblioteken.

Fördelen med kurs 1 i Utmattningsskolan online är att du får e-brev, som ständigt påminner dig om skolan. Exempel; Gratis kokbok och pepp! Det ingår också två böcker i kurs 1 online; “Utmattad” som ljudbok samt inspirationsboken “Äntligen fri från utmattning” som e-bok.

Utmattningsskolan

Räkna med att du lär förändras!
Gamla medlemmar berättar här och sikta på att bli en av dem! Du hittar ännu fler via www.utmattad.se

Professor Jarred Younger, hur inflammationen i hjärnan orsakar ME/CFS

Vem är Utmattningsskolan´s Lena Holfve?

Frågar kan ställas till kontoret@utmattningsskolan.se och fler återställda ifrån Utmattningsskolan talar ut via www.utmattad.net:


Texten publiceras även på Utmattningsskolans förstasida:

UtmattningsskolanUmattningsskolan, det o-svenska botemedlet måste nu tros på

Du måste undra varför vi måste förlita oss på utländsk sjukvård när svenska läkare kan behandla oss???

Vad vill du, om det finns en behandling tillgänglig i Indien eller USA för dig eller en älskads sjukdom? Skulle du inte vilja dra nytta av det?

I stället för att enbart förlita oss på verbala påståenden, låt oss undersöka på djupet

UMS – Utmattningsskolans grundare Lena Holfve, Utmattningsskolan Lena Holfveen på 80-90-talet välkänd svensk författare, övervann en fruktansvärd fas i sitt liv, och är nu tillbaks. Men vad hände exakt med henne, och vad förde henne tillbaks till oss?

“Jag tillbringade 25 år med att arbeta i IT-branschen tills jag en dag vaknade förlamad. Allt mitt arbete och alla mina ansträngningar kollapsade, och allt jag kunde göra var att vänta på min återhämtning. Jag hade en hjärndimma som förde mig till denna punkt i mitt liv; en renodlad prao i demens. Lyckligtvis behandlades och botades jag av indiska läkare, och även med amerikanska metoder.

När vi först hör att Lena hade hjärndimma, som orsakade en så fruktansvärd period i hennes liv, undrar vi hur hon förvärvade den, och vad det faktiskt är?

“Hjärndimma” är inte ett psykiskt tillstånd

Det är ett ord för några symtom som försämrar ditt tänkande. Du kan känna dig desorienterad eller förvirrad, närminnet försvinner, du kan ha svårt att koncentrera dig eller ha svårt att sätta ord på dina tankar. Det är vad Lena fick. Men hur? Omedvetet förgiftar bland annat mögeltoxiner och uran svenskar, och det orsakar hjärndimma. De drabbade har problem med att fokusera, hålla sina tankar organiserade, hitta rätt ord, lösa problem, återkalla information, och många känner sig förvirrade.

Människor som lider av denna fysiskt orsakade hjärndimma är mer benägna att utveckla den komplexa sjukdomen som kallas myalgisk encefalomyelit / kroniskt trötthetssyndrom (ME / CFS). Tyvärr är läkare inte utbildade för att identifiera denna sjukdom; därför stämplas patienter oftast som psykiskt sjuka. I verkligheten orsakas den av en inflammation i hjärnan som inte sällan har triggats av gifter.

UtmattningsskolanLena hade gjort sig av med sitt arbete, och när hon blev botad återvände hon till sitt författarskap, och hennes tro på de amerikanska och indiska metoderna utvecklades samt försvenskades en aning. Hon bestämde sig för att använda sin röst för att uppmuntra andra att följa hennes väg och bli av med sin hjärndimma.

Utmattningsskolan Petrea K Marklund
Petrea K Marklund. Foto: Susan Karlkvist

Den 27 juli 2016 skapade Lena Utmattningsskolan (UMS) där hon utformade flera kurser för att hjälpa andra att få en hållbar bot, med hjälp av de metoder hon förvärvade från Asien och USA.

Hon producerade också en bok efter sex år med titeln “”Äntligen fri från utmattning!” där idag friska berättar sina framgångshistorier, och hur de antog Lenas metod, och att de nu fortfarande är friska och har återhämtade sig helt.

UMS har också utvecklats, med bland annat en föreläsning av Petrea K. Marklund, som var sjuk i 17 år, som anammade UMS-metoden år 2016.

Utmattningsskolan vill vara vid din sida när andra inte kan förstå ditt tillstånd

UtmattningsskolanDet är dags att gå med i klubben för dem som har övervunnit hjärndimma eller trötthetssyndrom. Få ett exemplar i Kurs 1 online av “Äntligen fri från utmattning!” för att läsa om erfarenheterna från dem som redan har återhämtat sig, och som nu fortsätter sina liv med sina nära och kära.


Även kurs 2 finns i samtliga varianter; online, häftad bok, e-bok, och ljudbok. Kurs 3-9 finns fortfarande bara i onlineversionerna, än så länge.

 


Recensioner

  1. Klaus Gylling (verifierad ägare)

    Jag har tagit hand om min Mamma halvtid de senaste fyra åren och det här sista året innan hon slutligen kom in på hem var jag hos henne nästan varje dag 6-7 timmar. Jag blev också sjuk detta sista år och drabbades av en mängd olika konstiga symptom och min energi som flödat fritt är nu högst begränsad.
    De första tecknen på att jag inte mådde bra var dessa hjärtrusningar som kom helt plötsligt. Det kändes som att hela mitt hjärta rusade av vägen i full fart. De varade bara några sekunder men gav mig oro då jag inte visste vad det var eller när de skulle komma. Jag besökte läkare men de hittade inget fel. De sade att det kunde bero på stress. Det andra symptomet var att jag plötsligt inte visste var jag befann mig eller vart jag var på väg. Det varade bara några sekunder och jag fick tänka efter logiskt, att jag till exempel satt på pendeltåget och då kom jag på att jag var på väg till Mamma. Dessa symptom kom efter att Mamma flyttat hem från korttidsboendet julen för ett år sedan.
    Mamma hade ju fått en en urinvägssinfektion lite innan jul och om man är gammal kan det leda till temporär minnesförlust. Plötsligt visste inte Mamma vem jag var och hon var så orolig att lille Klaus hade sprungit bort. Mig visste hon inte riktigt vem jag var men efter tag bestämde hon sig för att jag var hennes döde bror. Det gick inte att lämna henne ensam en sekund för då skulle hon ut och leta efter lille Klaus. Eftersom Mammas lägenhet såg ut som rena misären fick hon flytta hem till mig en vecka. Jag kontaktade kommunen och tack och lov fick hon komma in på korttidsboende på två veckor. Hon blev frisk från urinvägsinfektionen och i samma veva kom minnet tillbaka men hon hade stora svårigheter att vara själv i hennes lägenhet. Jag insåg att hon måste in på ett hem eller fortsatt korttidsboende men kommunen och Mamma vägrade. Hon erbjöds hemtjänst istället men Mamma vägrade släppa in dem. Misstaget var att hemtjänsten hade börjat röja i mammas samlarlägenhet utan Mammas tillåtelse. Ingenting får slängas i hennes lägenhet, när jag röjt upp i kök och badrum har jag fått sätta alla sopor i svarta sopsäckar som radats upp till taket i hennes sovrum. Lyckades jag slänga något bar Mamma in nytt skräp utifrån när jag åkt hem.
    Jag kontaktade kommunen varje dag skriftligt och berättade hur det var och begärde att Mamma skulle få komma på korttidshem, växelboende eller äldreboende men kommunen nekade på alla punkter. Hemtjänst skulle ordna allt, hemtjänsten som mamma inte släppte in. I och med att jag var tvungen att åka till Mamma nästan varje dag omöjligjorde det för mig att arbeta extra. Det fanns aldrig tider som passade. Nu tjänade jag inga pengar och var totalt beroende av Mamma. Hon ville heller inte ha något bankkort bara kontanter dög vilket gjorde att jag var tvungen att föra över pengar från hennes konto till mitt vilket omöjliggjorde hjälp från det sociala. För att jag skulle kunna samarbeta med Mamma ville hon ha total kontroll och vi gjorde bokföringen och överföringarna tillsammans. Hon har en osviklig förmåga att se om jag döljer något och då hotade hon att dra in pengarna eller ännu värre att anmäla mig till banken att jag missbrukade hennes bank id. Blir Mamma hotad i sin självständighet har hon inga gränser. Detsamma gäller för övrigt mig, jag blev som en rättshaverist i kontakten med kommunen.

    Men kommunen vägrade hjälpa med annat än hemtjänst. Tillslut så erbjöd de mig en anhörigkonsult jag kunde prata med en gång i veckan och det var det bästa som kunde ha hänt. Jag fick distans och kunde börja tänka igen. Men i maj kom sömnproblemen. Jag som alltid har kunnat sova, nu vaknade jag på nätterna dödstrött men ingen sömn kom. Små stunder av vila och sedan oro och oförklarliga pulsökningar som gjorde kroppen vaken men huvudet dödstrött. På morgnarna kände jag mig ibland full som jag hade druckit alkohol men det hade jag ju inte. Min tandprotes fick en svart hinna som av oxiderat silver som jag försökte borsta bort varje kväll. Jag blev också känslig för pollen, jag som aldrig varit allergisk förut. Symptomen var täppt näsa och huvudvärk. Huvudvärk har jag haft ytterst sällan i mitt liv.
    Jag fick sämre kondition och hade emellanåt balansproblem men jag trodde det var övergående. Bara sommaren skulle komma så skulle allt ordna sig. I juni åkte mamma och jag till Finland och till det yttre såg jag fantastiskt fräsch ut med fina passande kläder, solbränd och spelande ögon men jag kände mig som i en glasbubbla. Det kändes som jag inte var med i verkligheten utan såg och upplevde allt genom plexiglas. Jag spelade upp än mera för att jag skulle verka som vanligt. I slutet av Juni åkte jag ned till Amsterdam och bodde i ett hus med två vänner. Bussresan ned var hemsk, det kändes som andra personers känslor gick rakt in och igenom mig. Jag var ständigt rädd och uppträdde knappt och lugnt för att skydda mig. Veckan i Amsterdam låg jag på dagarna bara i sängen och onanerade för då bröt jag igenom glasburkskänslan till omgivningen. En av vännerna jag bodde med kom från U.S.A. och han trodde att jag hade början till Alzheimer istället för min Mamma. Jag glömde ord hela tiden.

    Symptomen fortsatte hela juli men jag fortsatte att åka till Mamma och på ledig tid ta Waxholmsbåtarna ut till skärgården. Hemma orkade jag bara laga mat och tvätta men inga andra projekt. I en kraftansträngning lyckades jag tömma min ateljé som jag sagt upp i maj efter att gymmet en trappa ned från ateljén blivit bombat av en sprängladdning. Det blev inga skador i ateljén men tryggheten försvann och jag var glad för att jag inte befunnit mig i ateljén natten då bomben briserade då hade jag chockats och antagligen fått hörselskador. Utan ateljén förbättrades min ekonomi litegrann. I början av augusti trodde jag att jag kommit på orsaken till mitt mående: Jag håller delvis på med grafik och jag har också lärt ut det på vissa av mina kroki- och konstkurser jag har en gång i veckan. I viss grafik laminerar man motiven med en blandning av t-röd och schellacflingor. I april, maj hade jag tagit hem två litersburkar med denna blandning och sedan hade de blivit stående i mitt rum. Jag orkade aldrig börja laminera eller ha endagskurser. Burkarna var fulla till toppen med lock på i maj och nu i i början av augusti var burkarna halvfulla utan att jag använt dem. Det har alltså förångats i mitt rum där jag sover. Jag har ju bara en tvårummare och andra rummet hyr jag ut till en inneboende. Jag städade omedelbart bort burkarna till vinden och en vecka senare har jag inte längre mörk oxidering på min tandprotes. Sömnen kommer långsamt tillbaka.

    Jag åker på skrivarkurs en vecka i augusti. Jag måste ha lite egentid och Mamma får klara sig med boendestödjarna som den här veckan kommer varje dag som sällskap. Mamma accepterar dem eftersom de bara umgås med henne och inte gör något hon inte vill. Skrivarkursveckan i finska skärgården är fantastisk för mig för jag får möjligheten att lätta mitt huvud på tankar och reflektioner men jag har fruktansvärd ångest inne i mig och alla folks känslor går in ut i mig utan filter. I sällskap spelar jag upp men i ensamheten håller jag knappt ihop. Jag har svårt att vara ensam och sömnen är helt oregelbunden med mardrömmar på kursen. Jag tror jag är på bättringsvägen men jag har fått ett fästingstick på ena bröstet och det kliar alldeles förskräckligt. Jag tror det är ett myggbett och bryr mig inte så mycket men veckorna går och det blir bara marginellt bättre. Tillslut går jag till läkaren eftersom jag börjat få små vätskande sår på ovansidan av fötterna och det är tydligen ett tecken på obehandlad Borrelia. Jag får antibiotika och såren läker men nu i vår börjar jag få nya sår. Borrelian kan tydligen ligga latent och plötsligt blomma upp igen.

    Jag tror jag ska bli bättre nu när jag rensat bort burkarna med T-rödblandning och diagnosticerad Borrelia men men jag får allt mindre energi och får svårare att tänka klart. Bruksanvisningar blir helt hopplösa för mig att förstå, jag måste skriva ned dem själv punkt för punkt för att förstå. I våras gick jag på två danspass i veckan, ett litet friare modernt danspass och ett på balettakademien som verkligen är krävande. jag är tvungen att sluta på balettakademiens kurs efter tre gånger, det bara krasar i lederna och benen när jag är där. Den andra dansklassen behåller jag där kan jag anpassa min energinivå lättare och den ger mig också sådan glädje fysiskt och psykiskt. Jag dansar ut mina känslor och det är befriande.

    Jag får också plötsliga värmeslag, det känns lite som feber men går över om jag vilar en stund. All tankeverksamhet är också jobbig, jag orkar inte, det räcker med att åka till Mamma, städa, handla och laga mat tillsammans med henne. Avsluta med avsnitt av The Crown eller Downton Abbey, hem vid 12-tiden på natten, skriva på tåget hem och sedan ta det lugnt och gå och lägga mig. Nästa dag åka till Mamma vid fyra, fem på eftermiddagen, dessa rutiner är vad jag orkar med. Mitt tänkande utanför detta begränsar sig till att skumma dagstidningen, läsa skönlitteratur räcker inte min koncentration för. Sömnen har tack och lov kommit tillbaka efter att jag rensat bort lösningsmedlen från mitt rum men jag sover oroligt. Men nya problem har dykt upp: Mina tarmar är fulla med gaser och min avföring är blek och så smetig och illaluktande att jag måste tvätta mig varje gång jag är på toaletten. Jag fattar inte vad det är för fel på mig bara att något inte stämmer. Jag har alltid varit frisk i mitt liv och jag är totalt oförberedd på att jag lider av syndrom som begränsar mitt liv. Folk menar att jag är utmattad men jag värjer mig mot diagnosen. Men jag kollar iallafall runt lite på internet och hittar utmattningsskolan av Lena Holfve. Jag är misstänksam och blir också rädd när jag läser att enligt Holfve beror utmattning på förgiftningar av tungmetaller, mögel eller parasiter. Jag söker vidare på internet men ett litet frö av hopp har planterats i mig. Men jag är rädd, jag vill inte vara sjuk och jag vill inte veta vad som är fel, jag vill bara förtränga.

    I oktober börjar min Mamma ringa mig på nätterna också, enligt henne är det råttor på balkongerna. Jag får varseltecken i drömmar, en bisvärm jagar mig och fångar mig och biter mig. En natt ringer Mamma mig i panik och säger att jag måste komma. Det är en råtta i lägenheten. Jag får panik jag inser att det kan vara sant halva lägenheten har så mycket skräp med tidningar, tomma plastkartonger och halväten mat och frukt i högar till brösthöjd så det kan mycket väl gömma sig djur eller råttor hos henne. Det finns ju mat och gömställen. Jag tar en taxi till henne mitt i natten men hittar inga råttor trots idogt letande. Men Mamma kan inte längre vara själv ens på nätterna. Jag ringer kommunen på morgon och säger att nu orkar jag inte längre nu måste Mamma in på ett hem. Jag har redan tidigare lyckats få
    Mamma att skriva en ansökan om att flytta in på äldreboende och nu, nu händer undret, på kommunen säger de att Mamma har blivit beviljad äldreboendeplats. Vi får en lista på två olika hem som har platser och vi kan boka tid för visning. Jag får energi av detta beslut och börjar planera, styra och ställa men plötsligt måste jag lugna mig det är som mina muskler i armar och rygg långsamt snurras ihop och det blir en stickande känsla som gör jätteont. Jag får ta det långsamt, steg för steg. Jag har fortfarande kvar dessa stickande vridande smärtkänslor i överkroppens muskler när jag blir stressad men inte lika ofta. De har ersatts av hårbotteneksem som kom efter jul och ögonmigrän som började förra veckan. Under korta perioder börjar det ena ögat flimra och strax båda ögonen, det blir omöjligt att skriva eller läsa i telefon eller dator. Symptomet minskar lustigt nog när jag talar i telefon.

    Jag vågar mig in på utmattningsskolans site igen, grundaren Lena Holfve skrev jättebra böcker om relationer på åttiotalet så jag har förtroende för henne sedan förr men åsikten att utmattningssyndrom och kvinnliga sveda-värk-smärtsjukdomar beror på tungmetallsförgiftningar, mögel eller parasiter är svåra att ta in. Jag läser på lite mer men tillslut bestämmer jag mig för att pröva hennes kurser på nätet. Det tar mig över en månad att läsa instruktioner och följa första regeln att göra en sats av guldmjölk med gurkmeja och dricka den varje kväll. Alla instruktioner tar tid för mig att få överblick och kontroll över och samtidigt fortsätter jag att hälsa på Mamma på hemmet nästan varje dag, det är enklast så, att bara följa rutinen. Jag som älskar att läsa har svårt med skönlitterära böcker det tar för mycket kraft att koncentrera sig.

    Efter en månad börjar jag dricka guldmjölken och efter två, tre veckor blir jag klarare i huvudet, jag kan tänka snabbare och klarare igen. Det är en befrielse. Men kroppen är lika trött med ont i armar där musklerna liksom vrider ihop sig och det känns stickande inne i muskeln. Röda ögon varje morgon när jag vaknar hemma och jag inte haft fönstret lite öppet. Ibland är det så kallt ute, 14 minus eller mer, så jag kan inte ha fönstret öppet. Jag läser i kursen om att keramik kan ha blyglasering som kan läcka bly om man har sur dryck i kärlet. I alla år har jag haft en grön keramik tillbringare med vatten på bordet och nu under sommaren har jag ofta haft citron i vattnet och ibland även juice i tillbringaren. Jag skyndar mig att byta ut tilbringaren i keramik till en glasflaska. Jag tycker att det blir en liten skillnad i min avföring den är inte lika blek längre men lika smetig och illaluktande. Jag börjar med Rosmarindroppar i vatten i mitt rum och jag tycker att luften blir bättre, jag får inte lika röda ögon på mornar. Jag fortsätter att dricka guldmjölk varje kväll och minnet och huvudet håller sig klart. Men ångesten är värre än någonsin, det känns som att ryggen och armarna knottrar sig av ångest. Det är som en pendang till det fysiska onda med den ihopdragande vridningskänslsn och stickandet fast psykiskt. Mitt läkekött är också sämre, jag skär mig ibland när jag hackar grönsaker och i vanliga fall läker det på några dagar och spåren av såren syns inte men nu tar det två, tre veckor att läka helt. Jag har också en inre oro och stress i mig, jag tänker på i somras när jag var hos tandläkaren i juni, jag var så spänd och stressad att bedövningen inte tog. Den spred sig inte. Tandläkaren bad mig massera kinden för att bedövningen skulle spridas och det tog 15-20 minuter innan hon kunde börja borra.

    Det är december och mitt huvud har ingen mer hjärndimma. Jag tänker klart och snabbt men kroppen är trött och jag sover två gånger per dag. Först på natten ganska sent cirka 02:00 till 09-10 och sedan på eftermiddagen vid 18 till 20-21. Jag orkar inte annars. Jag hälsar på Mamma några dagar i veckan och resten av tiden kan jag ha ett större projekt varannan dag men då är jag också helt slut den andra dagen. I februari börjar jag parasitkuren via utmattningsskolan med nejlikevatten. Man ska också göra ett lavemang men det klarar jag bara inte av. Jag får försöka igen men nejlikevattnet dricker jag regelbundet. Och det blir en förändring när jag gör det, jag får mer kraft i kroppen jag orkar mer. Jag undrar om jag haft parasiter i mitt tarmsystem hela mitt liv? Jag har alltid varit väldigt smal men med uppblåst mage där tarmsystemet sitter. Jag känner direkt skilnad de dagar jag inte dricker nejlikevatten. Då blir jag trött och kraftlös och får också en konstig ångest som liksom sitter i min kropp och gör hela mig orolig. Vanlig ångest för mig sitter i huvudet. Jag är också mer hungrig när jag dricker nejlikevattnet. Jag har alltid lagat mat från grunden, Mamma har lärt mig men nu gör jag även egen köttbuljong och testar nya rätter. Jag tar mig tid att laga god mat till mig själv.
    Jag är piggare i huvudet och kroppen men jag är inte bra ännu. Jag har bara halva min kroppsliga kraft. Nästa steg i utmattningsskolan är att ta reda på grundorsakerna till mina problem inte bara symptomlindring. Kan det vara tungmetaller, borrelia, blyförgitning, parasiter eller något annat? Det är svårt att tala om detta, folk tror att jag inbillar mig och överdriver, men jag känner det inte så. För första gången i mitt liv försöker jag mig på en egen väg istället för att följa andra eller att vara rebell.

    Det är möjligt att jag fick parasiten i mig av en sandloppa. Mamma och jag firade julen 2020-2021 på Kanariöarna i Las Palmas. Mamma var ju inte rädd för pandemin och vi skaffade intyg och åkte över julen till värmen. En gång när jag badade vid stranden var vågen så stark att jag kastades ned i vattnet och sanden. Jag fick sand djupt ned i höger pekfinger. Det blev en liten inflammation som gick över först i Sverige.
    Jag har med största säkerhet fått sämre immunförsvar för jag har varit så utarbetad de senaste åren. Jag har tagit hand om Mamma tre hela dagar i veckan de senaste fyra åren. Det senaste 1,5 åren har varit otroligt påfrestande. Mamma behövde hjälp med matlagning, städning, handling och sällskap nästan varje dag 6-7 timmar per dag. Jag har levt helt på hennes pengar i och med att det inte fanns tid att jobba längre. Jag har fått redovisa varje krona, hon litar inte på mig. Hon ser som i röntgenblick om jag undanhåller henne något. Det är lika bra att vara ärlig, jag orkar inga bråk längre. Men hon ljuger och manipulerar mig men jag ser det inte. Vårdcentralen var under all kritik de glömde medicin och kom ibland inte alls på helgerna. När jag städade sopade jag upp tabletter som Mamma tappat från handen när hon fåttt medicin. När jag påtalade detta till sjuksköterskorna sade de att Mamma ville ta medicinen själv. jag frågade om de inte såg på Mamma när hon tog medicinen då hade de ju kunnat ta upp de tappade tabletterna? Jag anmälde sjuksköterskorna till sjukvårdsnämnden men de blev inte fällda pga. sköterskorna inte blivit givna möjligheten att kommentera händelsen. Jag tror många äldre har en bristfällig vård och medicinhantering men anhöriga hälsar inte på tillräckligt ofta och ser inte bristerna. På sommaren lyckades vi byta till en bättre vårdcentral som fungerade bra. På sensommaren sade jag till mamma jag går under om det fortsätter såhär, jag orkar inte, jag kommer att ta mitt liv. Då först skrev Mamma en ansökan om att få äldreboende. Hon flyttade in på ett äldreboende den 20 oktober i höstas. Nu i februari har vi fått ordning på rutinerna på boendet. I början saknades ofta toalettpapper på toaletten och avloppet luktade kiss tills jag rengjorde det. Boendet klagade också på att Mamma använde för många inkontinensskydd. Mamma har haft en heltäckande trosmodell som inkontinensskydd men den var för dyr och därför provade boendet med mindre skydd med läckage av kiss som följd. Nu har Mamma trosmodellen igen pga. Mammas och mina krav och tjat. Jag lever på lånade pengar tills maj, då jag hoppas Mammas lägenhet har blivit såld och jag har lyckats röja, tömma och städa Mammas samlarlägenhet (Det är skräp upp till brösthöjd i halva lägenheten)
    Men jag känner mig faktiskt hoppfull., jag kan tänka igen pga. guldmjölken. Tack för att du och kursen finns Lena Holfve.
    /Klaus

  2. Pia Ollila (verifierad ägare)

    Mycket bra kurs och har varit till stor hjälp för mig. Jag har varit utmattad 2 gånger, 2013 och 2016, och kände att det är på väg igen åt fel håll så började med kursen 2021. Tog tid för mig att ta mig igenom hela Kurs 1, men har inte velat stressa fram det heller utan ta det i min egen takt.
    Redan efter några veckor med guldmjölken så märkte jag skillnad, min sömn blev mycket bättre samt att minnet började fungera bättre igen!
    Rekommenderar denna kurs till alla som vill förbättra sin hälsa, jag har lärt mig en hel del under kursens gång!
    Lena är en klippa och det är helt fantastiskt hur väl den här metoden har fungerat!
    Nu ska jag påbörja kurs 2, det ser jag fram emot.
    Tack Lena för att du skapat Utmattningsskolan och tack till alla som hjälper till att hålla igång den!
    /Pia

  3. Jonas Engman

    Skolan räddade mig, mitt jobb, min familj, finns inte så mycket mer att säga, tack för att du startade den här skolan!

  4. Kristina (verifierad ägare)

    Om du just nu befinner dig i en utmattning så vet du hur ensamt det känns och även hur hopplöst det kan kännas. “Kommer jag verkligen komma ur det här? I så fall hur?” Läs den här boken och hitta stöd och tröst och hopp i alla berättelser från sjuka som befunnit sig där du kanske befinner dig idag och som faktiskt fått sina liv tillbaka. Lena har gjort ett fantastisk jobb i att sammanställa sin kunskap och sina erfarenheter så att andra ska kunna bli friska via UMS. Nu har hon även sammanställt berättelser från många av oss som följt skolan och blivit friska, så att andra ska kunna inspireras och få hopp och förstå att man kan bli frisk och fri från utmattning. Läs, läs, läs 🙂

  5. Petrea (verifierad ägare)

    2016 hade min fru Petrea haft ME/CFS (enligt Canada concensus criteria 2003 ) i nästan 15 år, och då fick hon sin dom av den svenska sjukvården.

    Man sa då att hon Aldrig Någonsin skulle kunna komma tillbaka till arbete.

    Men
    Efter det så hittade Petrea Utmattningsskolan, och Förvandlingen blev total.

    Idag är Petrea frisk från sin ME/CFS.

    Så vi kan bara konstatera att Svensk sjukvård hade helt fel när de sa att det var omöjligt för Petrea att bli frisk från sin ME/CFS.

    Notera! Jag säger INTE att Utmattningsskolan är lösningen för alla personer som har ME/CFS, för så mycket vet jag att ME/CFS inte är speciellt enkel att behandla –

    Men jag vet åtminstone en person har fått livet tillbaka.
    Och det är Petrea.

    Jag har själv sett det – både hur det var innan och efter utmattningsskolan.

    Det är evidens för mig, och detta kommer ingen att kunna ta ifrån mig/oss!

    /Håkan

  6. Suzanna

    En helt fantastiskt bra och oerhört viktig bok som jag varmt rekommenderar alla som är sjuka/utmattade att läsa/lyssna på .Lenas bok Utmattad är helt unik i sitt slag,finns inte någon sådan/liknande bok sedan tidigare.
    Utmattad är så informativ,konkret ,tydlig med viktiga fakta och handfasta goda råd/tips som jag sög i mig som en svamp ,nickade många gånger då jag läste den,kände igen mig i allt i princip,skönt att få kvitto på det man gått /går igenom som sjuk,och att författaren Lena själv gått igenom den resan och att hon blev helt frisk är så fantastiskt och ingav mig nytt hopp , ny kraft och inspiration så jag började i Utmattningsskolan och där går jag nu.Blev så lugn och trygg med budskapet i boken, hela mitt inre kände att det här är så rätt, självklart på ett sätt jag inte upplevt tidigare,mycket nytt tänk , som det här med att äta mat efter funktion tog jag till mig direkt och tillämpar allteftersom.Blev många aha upplevelser när jag läste boken.Har nu läst den för tredje gången,vilket var bra att göra .
    Lite kort; Jag har varit sjuk i många många år, fått diagnos fibromyalgi,kronisk trötthetssyndrom och utmattningsdiagnoser flera ggr, svåra tarmproblem, svår hormonell obalans, mm ,gjort flera utredningar, provat allt möjligt som jag blivit rekommenderad i den reguljära sjukvården för man vill ju så desperat bli frisk,ingenting har gjort mig friskare/bättre,tvärtom blev jag ännu tröttare och fick mer värk i kroppen av all fysisk aktivitet jag blev rekommenderad av sjukvården,har hela tiden fått höra via sjukvården att jag måste acceptera att jag är sjuk ,sluta kämpa så hårt,och att jag inte kommer bli frisk igen.Jag vägrade,fortsatte leta alternativa behandlingar som kinesisk akupunktur vilket också visade sig vara helt fel för mig då det inte heller tog bort rotorsakerna till att jag är sjuk, vilket jag först till fullo förstod när jag läste Lenas bok Utmattad.
    Ä så glad och för första gången riktigt hoppfull nu när jag går i Utmattningsskolan och sakta men säkert jobbar mig igenom en kurs i taget i min egen takt, känner mig inte längre som ett hopplöst svårt extremfall ,det får ta den tid som behövs för mitt fulla tillfrisknande, allt hänger ihop,kropp,själ och ande , man läker holistiskt så att säga, så det viktiga är att det går framåt små steg i taget, har man varit sjuk i många år och nästan tappat bort sig själv pga mycket lidande på olika sätt, så får det ta tid att bli återställd och att hitta tillbaka till sig själv/sin inre essens/kärna.Den resan gör jag nu med tacksamhet och tillförsikt.
    Tack Lena att du skrivit den här boken(och flera andra böcker) .

  7. Sandra Edqvist (verifierad ägare)

    2016 var det min tur, efter 3 år av ha jobbat ihjäl mig, blev bara sjukare och sjukare och relationer runt mig som började skava så föll jag handlöst rakt ned i sängen, sängliggandes ca 20h/dygn och en resa på 4 år sjukskriven för UMS påbörjades. Jag hade migrän, kronisk trötthet, värk i kroppen, yrsel, kräkningar, hjärndimma, kunde inte gå, inte resa mig, inte gå i trappor, blev otroligt livsmedelskänslig, en tugga på en bulle så somnade jag efter 2 sekunder. Allt blev så skört, ljud, ljus, relationer, omgivningar, intryck och kroppen sa helt ifrån.

    Den var i ett tillstånd jag bara kunde hjälpa genom att skala bort att stressfaktorer, relationer, kost som inte var bra för mig och var tvungen att börja överleva för min egen skull. Jag gick med i utmattningsskolan tack och lov ganska nära inpå detta och började först med gurkmejalatten vilket inte ens gick med en knivsudd i början.

    Efter 6 månader av ren vila hemma började jag kunna gå 5-10 min till ett ekologiskt och glutenfritt fik som hade gurkmejalatte som oftast var helt tomt på folk. Jag började en helomvändning i min kost, även om jag åt relativt bra innan. På min HMA såg jag tydligt hur stor min hormonella obalans var och enligt råd från Maria på dåvarande bigheart så åt jag kopparuteslutande kost i mellan 6-12 månader, där mycket av mina gamla “nyttiga” livsmedel låg.

    Sakteligen med kosttillskott enligt HMA analysen, kostomläggning, verktyg och rutiner (mycket från rehabgruppen jag hamnade i via vc med qigong, lära mig gå sakta medvetet igen, olika listor att kunna fylla i för att mäta måendet och faktiskt se förbättringar) så mådde jag efter 1-2 år på det mycket bra. Allt var fortfarande jobbigt, kämpigt men jag tog mig ändå igenom det. Jag skaffade en hund, gjorde mig av med alla dåvarande relationer så som vänskap och partnerskap och la allt fokus på mig och min resa.

    Tillslut efter 4 år och mycket dedikation till att bli frisk och faktiskt leva och må bra igen så när jag väl som frisk nu (5-6 år efter värsta sjukdomstiden) så arbetar jag 60% hemifrån, har hittat mina vägar som passar mig i livet och nu går jag även ca 1-årig coachingutbildning och har sedan i våras tagit emot övningsklienter inom och går en helt ny väg för mig själv. Jag har dessutom flyttat efter detta och har upplevt stora förändringar i måendet bara av flytten då jag upptäckt orsaker som också kan bottnas i fukt i badrum samt 7-8 mobilmaster på lägenhetstaket. Så jag är otroligt tacksam jag började gå Utmattningsskolan och allt vad det innebar för mig och för att jag kan sitta här idag och träna, jobba och leva ut som en frisk människa.

    Tack Lena och tack utmattningsskolan!

Lägg till en recension

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.