Nu har vi den första remissen på väg in till Karolinska där den behandlande läkaren anger tennförgiftning. Då kan man påstå nu att vi har hunnit ganska långt på tre månader för vi behöver bara pilotfall, som spränger murarna, och sen blir ditt och dutt rutin.
Det är så här vi måste göra:
Just denna medlem har enorm höga tennvärden i sitt system, sen 4-5 år tillbaka då hon insjuknade, och förgiftningskällan är numera borta.
Det är en mycket ung kvinna, inte ens trettio år fyllda, och som levt med sjukdom i flera år och vården har väl varit på väg att ge upp. De hittar inget… för de letar inte efter tungmetaller, mögel och förgiftningar därför att de “finns inte” i Sverige.
Det förbiseendet kostar lidande och enorma mängder pengar, och de slutar i allmänhet inom psykiatrin – som inte heller hittar nåt – men svänger till med “utmattning” eller “depression” men förgiftade blir givetvis inte friska innan giftet är ute.
Det här sker inte bara för att den medicinska vården inte letar efter metaller utan för att alla drabbade själva talar om hjärndimma och man tycks uppleva det inom vården som om “hjärnan” är samma sak som psyket, och det är givetvis inte så.
En som har hela systemet fullt av tenn, eller uran som många har, mår givetvis pyton men av fysiska skäl. Jag vet inte varför “allt” är socialt eller psykiskt i Sverige men en sjuksköterska på medicin sa mig att “allt vi inte får svar på via blodprover skottas till psyket”. Vi såg igår hur en professor och expert på sjukdomen ifrån England påpekade vansinnet i denna felhantering. De går dessutom emot WHO:s anvisningar.
En del medlemmar får sina läkare med sig på resan och andra får dem emot sig.
Jag tror att det smartaste är att tala med dem öga mot öga och just visa upp labbsvaren ifrån USA.
Vi har också börjat skapa geografiska grupper, där medlemmarna inte får snacka sjukdomen, och där man kan skapa möten IRL.
Socialstyrelsen har bekräftat att de har ingen expert, och har inte toppen någon lär ingen annan ha det heller.
Vi har en medlem som är så förgiftad av 
hos engagerade privata funktionsläkare, och jag söker nu aktivt efter vakna läkare i Umeå, eftersom vi redan har två berylliumförgiftade därifrån, och jag misstänker att vi lär få många fler.
En lång rad organisationer varnar i dag för att använda avloppsslam som gödsel på våra åkrar. Slammet innehåller en lång rad hälsofarliga gifter som äventyrar vår hälsa, inte minst barnens.
Det är oundvikligt att jag kommer i kontakt med t.ex. indiska metoder, om jag befinner mig i Indien, och är sjuk.
Antingen får man stänga gränserna, kasta ut alla främlingar och förbjuda folk att flyga ut, eller så får man börja plugga engelska texter och studera omvärlden och sluta vara så främlingsfientlig.
väl fungerande metoder.
Ännu en uranförgiftning är funnen i en medlem som garanterat inte mår speciellt bra.
Kan man regera ett land utan människor? För det är så; vi är bara “förtruppen”.
En grupp har, vad man kan se ytligt, som huvudproblem att de har en inflammation i Hippocampus, och de blir snabbt, syn- och hörbart bättre av skolans metoder.
Vi har hört talas om 
Det går ganska fort att få tillbaka huvudet då inflammationen har börjat lägga sig.
Jag frågade hur man särskiljer ”stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar av en vårdlärare:
med start på 60-talet, och allt är numera “socialt”.
Jag befinner mig på norra Cypern, ett par veckor till, och det är soprent på reklam.
Dr Enby är ett bra exempel på hur den svenska kulturen “slår”, och för oss blir det ett problem därför att lösningarna finns utomlands, och motståndet mot nåt nytt är grundmurat, och har varit sen minst 1600-talet då man brände “häxor” på bål.
livserfarenhet nedklämd på tre rader.
kan gå ens. “Du växer upp med ryggen full av kniv”, sjunger Lundell i “Kär och galen”, som ett generationsexempel.
Media hade nyss nån de släppte fram som sa att gurkmeja är bluff och funkar inte, och jag fick e-brev om det. Det är urtypiskt för vår kultur; står det i tidningen måste det vara sant. (Det troliga är att de har undersökt steril gurkmeja ur en glasflaska köpt på ICA.)
satte normerna. Innan hämtade man sina värderingar ifrån barndomsvänner, släkt, vänner hemma i byn.
Indier går i pension vid 50-55-60, lite beroende på vad de har haft för jobb, och sen startar det stora jobbet nämligen att överföra kunskaper till de yngre.
Hennes mormor kan “allt” avseende naturmedicin, och hennes mamma kan 50% av vad mormor kan, och själv kan hon mycket i förhållande till en svensk, men kanske 10% av vad mormor kan.
Skolans “skolgård” blir som ett slags familj, och det ser man också tydligt att kunskaper överförs mellan skolans medlemmar.
Ändå har inte den största urbaniseringen skett än för den sker nu, ingen ska kunna bo på landet enligt “Agenda 30”, som regeringen just bestämt att man ska dra igång på högvarv nu.