Nyheten att ME/CFS är fysiskt orsakat har inte tagit sig till Sverige än. Varje gång någon medlem försöker föra ut den mycket gamla nyheten blockas, raderas, eller slängs de ut från flera så kallade “utmattningsgrupper” på FB. Jag själv bad en föra ut att Boupplysningen gått ut med mögelinformation, se längst ner, ingen reaktion.
Denna ME/CFS-artikel publicerades den 9 nov 2016
I Sverige ska man hurtfriskt motionera. Till mig sa läkarna: – Sitt still! Du har en inflammation i hjärnan!
Hur kommer det sig att ME/CFS gruppen misshandlas i Sverige?
För att man tror att de är psykfall? Och? Om så vore? Psykfall får man alltså ge sig på? Det stinker ofta socialfascism. En medlem uppgav idag att doktorn verkade ta beskedet om att hennes kropp är full med uran på allvar. Men han hade inte hittat någon forskning om nån inflammation i hippocampus. Finns hur mycket som helst, på engelska.
Engelsktalande professor som skrivits om ME/CFS på svenska:
– Förutsättningen är läkare som söker efter biologiska symtom och inte avfärdar sjukdomen som psykisk. Tyvärr är det brist på sådana läkare, säger Malcolm Hooper, professor i klinisk kemi vid Universitetet i Sunderland i England.
Malcolm Hooper är expert på sjukdomen, som går under två namn: ME (myalgic encephalomyelitis och CFS (chronic fatigue syndrome).
Han har nyligen föreläst för intresserade i Stockholm och Malmö.
I Malmö ville ingen lyssna på professorn
Jubileumsaulan på Universitetssjukhuset Mas var dock, som det verkade, helt tom på sjukvårdspersonal. – I Stockholm pratade jag med en sjuksköterska och en sjukvårdsadministratör som ville skaffa sig information. Men ingen här i Malmö, berättar Malcolm Hooper.
I England är situationen för ME/CFS-patienter i mycket som i Sverige. De pådyvlas en psykosomatisk diagnos och blir varken korrekt bemötta, bedömda eller behandlade.
– ME/CFS är varken utbrändhet eller depression
Tröttheten kan inte heller förklaras med att patienterna är så passiva att de tappar muskelkraft och blir svaga av den orsaken.Läs mer
Möglet tränger ut! Adjö ME/CFS, efter 17 år!
Efter sjutton år som svårt sjuk, helt utdömd av överläkare att riskera att bli en grönsak på långvården, vände Petrea sig till UMS som använder amerikanska och indiska metoder och hon är idag helt frisk. Hon mår faktiskt bättre idag än någonsin under sitt vuxna liv innan hon blev sjuk.
Petrea föreläser över hela landet, hon vet vad hon talar om, och hon vet precis hur det är att ha bland annat mögeltoxiner i sig. Förfrågan sänds till petrea@utmattningsskolan.se.
”Från utbränd till att få ett liv igen”
Själva föreläsningen är cirka 60 minuter lång och inleds och avslutas med småprat och frågestunder, så sammanlagt ungefär en och en halv timme.
Petrea K Marklund
Under föreläsningen behandlas bl.a. följande ämnen :
Hur gör man för att förebygga att bli sjuk?
Går det att bli helt återställd eller är man skadad för livet?
Kan det vara fysisk ohälsa som är en av orsakerna till utmattningsdepression?
Kan det vara så att kroppen faktiskt hänger ihop med knoppen?
Petrea är uppväxt i de djupa skogarna i Grangärde Finnmark några mil från Ludvika i södra Dalarna. Hon flyttade som artonåring till Stockholm och skulle aldrig återvända. Aldrig var efter ungefär femton år i storstaden, så numera bor hon i ett hus på en tallhed mitt i skogen. Hon arbetar som lärare med skapande på en folkhögskola och är konstnär i botten, en konstnär som under många år på grund av sjukdomen inte kunde måla.
Petrea berättar hur hon brakade “in i väggen” och ger sitt perspektiv på vad de olika diagnoserna hon har haft innebär, ME/cfs, utmattningsdepression, panikångest, ptsd, pem… Samt hur det är att leva med så lite energi att fika med en kompis och se pigg ut en dag innebar att sedan ligga platt i sängen, som att ha förtio graders feber i minst två dagar. Hur hon blev utredd och utdömd och bara sämre och sämre. Vi får veta vad hon sedan hittade för väg ut, och hur hon mår idag, att faktiskt alla de här diagnoserna numera är ett minne blott.
[…]
“Bra med personligt möte & få ställa frågor.”
“Härligt att höra att det finns hjälp som funkar.”
“Hoppas att du orkar berätta för fler, och att vi kan försöka sprida om utmattningsskolan.”
“Din föreläsning är toppen, dina tillägg = jättebra, du tappade aldrig drivet – Bra rak tråd! “
“Jättefin föreläsning som inger hopp. Jag ska försöka ta till mig av detta. Problemet är att jag är så slut nu. Tack fina. Orkar inte skriva mer just nu, trött, trött… Stor kram.”
Före och efter…
“Väldigt givande upplägg. Föreläsningen var klockrent med all visuella material. Modigt av dig att ta dig tid att dela med dig din resa som ger mycket. Vill gärna ta del av material. Du är en stark person.”
“Väl Genomtänkt.”
“Din egna unika historia gör att du särskiljer dig från många”
Tore är en gammal ungdomsvän till mig, och jag lär aldrig glömma då han sa mig en dag i 40-årsåldern;
– Jag ska bli barnläkare, jag börjar i morgon.
Vi var båda kulturarbetare, och han ledde vissångarna, och jag jobbade som yrkesförfattare, och vi tillhörde båda samma middagsgäng i Stockholm.
“Tore Persson var narkosöverläkare, musiker, skådespelare och LCHF-are. Han var tydligen fullt aktiv men dog efter några dagars hjärtsjukdom.” Läs mer
Tore forskade på vår sjukdom varför det är begripligt att han också var intresserad av tungmetaller. Intressant; två gamla kulturarbetare som är intresserade av tungmetaller… i samma land, i samma tid.
Sockerdoktorn Tore Persson hade alltså nyfikenheten som krävs för att ge sig in på nya områden
Sista tiden läste han in den moderna forskningen om kroniskt trötthetssyndrom, ME/CFS och fann länkar till sina områden som vitaminterapi, bindvävssjukdom och modern neurofysiologi. Tore var en excellent läkare i den roll han hade som teamdoktor för dem med smärta och utmattning. Han forskade om tinnitus och om ljudens påverkan på hälsan. Vem rycktes inte med i hans föreläsningar om sockrets skada, eller C- och D-vitaminets fysiologiska verkan.
Många har reagerat över den superfriske Tores död En sa:”Överläkare Tore Persson har både exponerat tungmetaller i vaccin och glukossirapens destruktiva verkan på människokroppen. Han har alltså både gett sig på det läkemedelsindustriella komplexet och sockerindustrin, samtidigt”
Jag såg ett föredrag med honom från 2014 där han säger att: “Jag utmanar väldiga krafter. Om ni plötsligt ser en rubrik “Känd läkare, sockerdoktorn, hittad i Nybroviken med en betongklump runt fötterna”, så vet ni att jag åtminstone “died trying”. *skratt*”
Två år senare är han död i en “hjärtinfarkt”, vid 63 års ålder.”
Finns folk som tror att Tore mördades, med andra ord, på samma sätt som 60 liknande läkare i USA har trillat av pinn fort, och jag har inte möjlighet att utreda den saken, utan jag vänder på det, och säger så här:
OM Tore mördades, på grund av sina budskap till oss, bör vi lyssna extra noga och se om vi kan “höra” varför.
I så fall finns det något han säger i materialet som inte “passade” den rådande ekonomin t.ex.
Han visste uppenbarligen själv att han utmanade krafter, och
han ansågs orädd – och var det också, född sån.
Vi i skolan hade behövt Tore Nu blir det inte så men vi har honom via videos.
Och jag själv får väl säga som Tore sa;
-Hittar de mig i sjön, eller jag bara försvinner, så vet ni att jag i alla fall “died trying”.
Nåt ska man ju dö av, och dö i fält är inte helt fel – klart bättre än att dö av en fettlever man dragit på sig av västmaten – men det är hemskt tråkigt för Tores fru och barn.
Jag känner honom främst givetvis som kulturarbetare, och som en leverantör av Bergspredikan i verkligheten, och som en som verkligen jobbade åt “universum” på många olika sätt.
I kurs 1, steg 1, i onlinekursen finns ett ex av boken “Äntligen fri från utmattning!” som lär ge undrande vänner svar.
Baksidestexten, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:
Ann-Charlotte Carlsson:
-Jag har fått tre utmattningsdiagnoser 2001, 2002 och 2010 men blev sjuk långt innan dess. Jag har alltså varit sjuk i drygt 20 år och har fortsatt vara sjuk trots att jag har gått kurs i stresshantering och därefter regelbundet gör övningar. Jag har ätit SSRI, tre gånger, fått kognitiv beteendeterapi två gånger, och ätit de bästa kosttillskott och naturmedel som rekommenderas vid utmattning, och ändå blev jag aldrig frisk, trots att jag var en duktig patient.
I många år kunde jag inte läsa och förstå skönlitteratur. Numera läser jag vetenskapliga och medicinska artiklar på engelska och förstår mycket. Jag är på väg att bli frisk, helt och hållet tack vare att Lena Holfve startade Utmattningsskolan.se.
Boken handlar om UMS-medlemmar, som berättar med egna ord hur de blev friska, bland flera andra också Petrea K Marklund, som numera föreläser om UMS-metoden.
Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:
Klicka, högupplöst, privat foto, friköpt
Jag frågade Sofia Stark samma sak
“Det går jättebra. Jag minns inte sjukdomsåren riktigt men var helt sjukskriven hela 2013.
Nu jobbar jag heltid, och har en skapande hobbyverksamhet, gör saker i ull och gör ljus. Jag sköter om 20 får och 17 lamm, en bordercollie och två katter samt två döttrar, egen villa och särbo. Tycker livet fungerar nu. Fast visst har jag fortfarande ont i huvudet, sämre minne och måste sova middag ibland. Jag skulle kunna lägga till att jag mår bättre om jag sköter mig kostmässigt; bra mat och inte dricker alkohol.”
Sofias rot var fluorid och radon i vattnet. Det är rätt många nu som är igenom UMS-programmet, och de är helt friska, och Sofia var den som först meddelade resultat i november år 2016. Jag startade UMS i slutet av juli det året: Sofia först ut som frisk.
I bilden ser i vart fall jag att hon var så förgiftad som nån ens kan bli; inga pupiller, knappt ögonbottnar.
I kurs 3 sänder vi biologiskt material till labb i USA.
Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:
Mögeltoxin tränger ut under läkaröverseende i Asien.
Sjuk i 17 år, nu föreläsare av Petrea K Marklund
Det var 2001 som jag först ”gick in väggen” rejält. Jag kraschade totalt, hela min tillvaro drogs ihop till ett mörker. Jag hade absolut ingen anledning att tro något annat än att det var stress och enbart psykiskt.
Det var “självklart” att det var arbetet, hemmet, livsförhållandena, som faktiskt var katastrofala vid den här tiden. Jag lovar, det var inte svårt att tro att min sjukdom berodde enbart på stress.
Jag har aldrig under de femton åren som sjuk mått bättre än vad någon gör två veckor efter en kraftig influensa. Men när man mår så pass bra så anses man ju nästan som frisk, man ska tillbaka i arbete till en del i alla fall. Det var jag en period mitt i de här sjukdomsåren. Jag kämpade med lönebidrag och återkommande sjukskrivningar. Jag rasade ihop totalt ett antal gånger per år.
Men enligt läkarna ansågs jag vara så frisk som jag någonsin skulle kunna bli. Sedan började det långsamt bli värre igen, trots att jag då hade vänt mitt liv så mycket till det bättre, suveränt stressfritt arbete som jag stormtrivdes med, förstående chef som justerade arbetsuppgifterna så fort jag blev sämre, bra kollegor, fantastiska vänner, bra relationer överlag, tryggt hemförhållande med stabil, bra partner och trygg i mig själv. Trots alla redskap jag fått genom åren i hur man ska hantera stress så blev jag bara sämre och sämre.
Jag har haft väldigt dåligt minne under de här femton åren, emellanåt har jag totalt glömt saker som jag gjort. Mina barn och vänner brukar ibland tala om saker där jag inte har en aning om vad de pratar om. Det finns luckor från mina sjukdomsår som är helt svarta.
Min kod till betalkortet bara försvann ur min hjärna en dag, en kod som jag hade haft utan problem i många år och jag var tvungen att beställa ett nytt kort. En gång strax innan min stora krasch 2001 kom jag i en korsning här i närheten där jag bor och hade absolut ingen aning vart jag var på väg. Jag visste inte om det var morgon eller kväll, om jag var på väg till jobbet, affären eller dagmamman. Jag var tvungen att titta efter i baksätet om jag hade något barn med mig.
Alla rutiner som man vanligtvis gör automatiskt, som att borsta tänderna eller krydda maten var borta. Jag hade ett sömn-/vilobehov på minst 16 timmar dygn för att fungera någorlunda, dvs. kunna göra något litet överhuvudtaget. Men jag sov aldrig en hel natt, vaknade många gånger och saknade helt djupsömn. Dubbelslag eller oregelbundna hjärtslag, konstant ångest, panikångest. Jag var fumlig, tappade saker, slog i och slog sönder. Jag hade yrsel, det var obehagligt att gå i trappor, kändes som jag skulle tappa balansen. Någon gång föll jag också handlöst, tack o lov inte utför någon trapp.
Gjorde jag något för mycket, det vill säga något som egentligen är normalt att klara av, så fick jag speedade stresspåslag där jag inte kunde sova alls på natten efteråt. Jag hade en mage som stod och skrek i fyra hörn. Huvudvärk, ögonmigrän, ljud och ljuskänslig…
Jag var som i ett fängelse i min egen kropp och jag fantiserade om ett trollspö som kunde befria mig från alla plågor, men det verkade vara omöjligt. Jag nämnde influensa innan, blanda sedan in baksmälla, en rejäl en, som om du supit i en vecka, fast du inte har druckit alls, och sedan några portioner senildemens så har du konceptet. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.
När jag ”firade” fjorton år som sjuk började jag för första gången under alla dessa år tvivla på att jag någonsin skulle bli frisk igen. Jag blev utredd av företagshälsovården våren 2016.
Beskedet blev att läkaren inte hade sett någon med min sjukdomsbild eller sjukdomshistoria någonsin bli frisk. Jag fick diagnosen utmattningsdepression, för annars trodde läkaren inte att jag skulle få sjukpenning, vilket ansågs vara livsavgörande att jag fick. Fast jag hade alla kriterier för ME/CFS, det som tidigare lite missvisande kallades kroniskt trötthetssyndrom.
Jag hade även grav PTSD, men jag bedömdes vara för sjuk för att klara av behandling för den med psykodynamisk psykoterapi. Läkaren ville sjukpensionera mig helt. Min arbetsförmåga bedömdes till att kunna bli som max 25 % för att jag tjatade att jag ville tillbaka i jobb. Men läkaren varnade mig och sa rakt ut att jag skulle bli helt sängliggande som en grönsak på långvården om jag fortsatte att kämpa.
Sommaren 2016 fann jag Utmattningsskolan.se via en grupp på Facebook. Jag gick med och provade skolan på webben, trots att det mesta jag trodde och visste om utmattningssyndrom ställdes på huvudet. I början kändes mycket konstigt och annorlunda i tänket, men det var ingenting som var dyrt inte heller någonting som var farligt. Jag hade ju inget som helst att förlora. Mina framtidsutsikter var, som sagt, inte så lovande.
Vanliga vården hade ju inte heller någon som helst hjälp att ge.
I Utmattningsskolan sägs det att utmattningssyndrom beror på inflammation i hjärnan, och det kunde ju lugnt stämma med mitt mående, min hjärna kändes som att den var kokt i ständig feber. Efter två veckor märkte jag första effekten av råden i skolan. Men det tog femton veckor innan min hjärna var tillbaka någorlunda. Då kunde jag tänka, men jag var fortfarande fruktansvärt trött.
Jag hade ställt in mig på att det skulle ta tid, att det inte var någon quick fix. Hade jag nu varit sjuk i femton år så kunde jag lugnt ge det två, tre år för att se om jag eventuellt kunde bli att må bättre.
När hjärndimman var borta och jag kunde tänka igen var det dags att leta grundorsaker med skolans hjälp och klura ut varför och hur just jag blivit sjuk.
Det tog ganska precis två och ett halvt år för mig i Utmattningsskolan innan jag kunde räkna mig som helt frisk. I januari 2019 kunde jag helt säga upp samarbetet med Försäkringskassan. Nu är jag tillbaka på heltidssysselsättning. Läkaren som dömde ut mig, tittar på mig som att jag är ett vandrande underverk. Men är det någon som lyssnar på oss?
Vissa saker som jag har provat förut har jag hittat igen i Utmattningsskolan. Men tidigare har det varit som att rycka hit och dit i lösa trådar lite hur som helst och utan sammanhang. Det är först genom utmattningsskolan som jag har hittat något som haft en helhet och en röd tråd att följa och som har fungerat över tid.
Från en del får jag höra när jag berättar vad jag gjort för att bli bättre ”Klart att det fungerar om du tror på det.” Jo, placeboeffekten, tankens kraft är inte att förakta, det kan läka mycket. Positivt tänkande är viktigt, utan det hade jag nog inte överlevt eller orkat leta lösningar. Men att enbart tänka hjälper inte. Och jag har verkligen trott på ALL behandling genom de här femton åren, från SSRI till terapi, till vitaminer, till meditation och positivt tänkande. Så om SSRI och terapi hade hjälpt mig i min sjukdom, så hade jag varit frisk för länge sedan.
Jag har genom åren gått i terapi, ätit antidepressiva läkemedel, stresshanterat, haft kognitiv beteendeterapi, andats, slappnat av, bearbetat, byggt självkänsla och självförtroende. Förändrat och vänt runt hela mitt liv, i och för sig till det bättre. Faktiskt till att bli riktigt bra.
Jag ändrade även kosten, såg till att äta bra. Jag trappade själv ut SSRI och åt i stället B-vitaminer som fungerade bättre. Läste om Candida, allt stämde, slutade med socker och snabba kolhydrater. Blev bättre av det, ett tag. Allting var så, jag blev bättre ett tag för att sedan rasa ihop igen.
En av mina sjukdomsorsaker var en fläck på väggen hemma, den var helt torr, det luktade inget, en gammal åtgärdad vattenläcka från taket, ingen fara alls typ. Sedan jag flyttat in i huset hade jag långsamt, långsamt blivit sämre igen i mitt utmattningssyndrom, ökad trötthet, huvudvärk, kronisk snuva, ofta ögonmigrän. Jag tänkte inte på mögel.
När vi öppnade väggen så var det alldeles svart bakom, svartmögel. Sedan sanerade vi, tog bort allt skadat material och behandlade med mögeldödande medel.
Jag fann via analys även tungmetaller uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Det upptäcktes också att jag hade grov näringsbrist, en mage som inte tog upp näring som den skulle, trots bra mat.
Den svenska sjukvården verkar inte ha tillräcklig mögelerfarenhet. Till exempel när jag berättade för min läkare på vårdcentralen att jag trodde det var mögel som var orsaken att jag rasade och blev sjukare igen, så sa läkaren ”Visst, mögel kan påverka.” och i nästa andetag frågar läkaren mig ”Har du haft en traumatisk barndom?” I Sverige är det så inpräntat, inbankat och ”bestämt” att de här symtomen enbart är psykiska, så man ser inget annat. Inte ens när det borde vara uppenbart.
När jag även berättade om min kroniska snuva och slemmet i halsen borde väl en läkare förstå? Jag vet att det finns de läkare som kan det här. Men jag fick recept på Bricanyl inhalator och kortison. Och så skulle jag ha samtal med en kurator. För min kroniska snuva!?
Jag har inte haft en enda tillbakagång i mitt mående sedan jag startade i utmattningsskolan och knappt några sjukdagar alls sedan jag kunde förklaras som frisk i januari 2019.
Det trots att det varit hårda strider under min tillfrisknanderesa, med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som kunde ha krossat vem som helst. Tack och lov hade jag en chef som slogs med näbbar och klor för min skull. Samt en läkare som gjorde samma sak tills den förmodligen blev nypt i örat av Försäkringskassan och troligen var tvungen att försöka hantera situationen utan att riskera att bli av med sin läkarlegitimation.
Som tur var blev jag tack vare UMS friskare och friskare under den här perioden och kunde steg för steg gå tillbaka i arbete. Vad som skulle ha hänt med mej i det här läget om jag inte haft utmattningsskolan törs jag inte tänka på. Men det var ändå tufft och väldigt forcerat.
De riskerade att spoliera hela min behandling som jag dessutom bekostat helt själv. Men det här är en historia som jag kommer att berätta mer om en annan gång.
Min mage fungerar numera liksom min hjärna, min sömn och återhämtning, och jag har läkt och fått mer och mer energi under åren sedan 2019. Nuförtiden, säger min kropp att jag kan röra på mig. Ut och gå komma i gång. När jag var sjuk var det katastrof de gånger jag försökte, det resulterade i yrsel, att jag ramlade och föll handlöst med skrubbsår och brutna revben som resultat.
Jag var trettiosex när jag brakade in i väggen och innan dess var jag sedan tonåren trött, rasade ihop med jämna mellanrum och orkade ingenting. Mina kompisar klagade på mig när jag var i tjugoårsåldern “Du är alltid trött!”
Jag fann via analysen vi gör i kurs 3 även skyhöga halter av uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten, och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger ofta att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Uran är det som jag misstänker som är min ursprungliga sjukdomsorsak. Uppväxt som jag är i en bergsby med höga halter av uran i dricksvattnet. Och sedan bosatt i många år i Sundbyberg, där de var tvungna att flytta ett bryggeri på grund av de höga uranhalterna i vattnet. Men befolkningen kan dricka det? Och senare tillbaka till gruvbygden igen…
Mögel kom in som sjukdomsförvärrare för mig först cirka tio år senare.
Så, så här bra som jag mår nu har jag inte mått under hela mitt vuxna liv.
Jag har så mycket att ta igen att ibland tar jag i lite mycket, tur att återhämtningen numera fungerar. Jag har inte längre en antydan till “utbrändhetmåendet” och jag kan varva ned och sova gott om natten även när jag varit i gång mycket.
De psykiska symptomen såsom ångest, panikångest och även min PTSD har försvunnit. Det utan någon som helst terapi under de här åren som jag följt UMS.
Jag tänker numera grundorsak, inte enbart symtom och hur jag kan åtgärda problemet, som när jag börjar få ont över bröstet, tänker jag först ångest, stress och jobbet. Sedan funderar jag på kaliumbrist, eftersom jag haft det förut. Så använder jag lite kaliumsalt i maten eller äter lite tillskott.
Och smärtan över bröstet försvinner oavsett om det stressiga förändrats eller inte. En smärta jag tidigare haft i över femton år och trott varit psykiskt. Men där är det viktigt att man vet att man har brist, eftersom för högt kalium ger liknande symtom och både för högt och för lågt kalium är farligt för hälsan. Det gäller det mesta av våra mineraler, det är viktigt med balans. Väldigt viktigt även att kolla av lilla hjärtat och inte som jag och vården tillsammans avfärda symtomen som psykiskt under alla år.
Det första som säger ifrån om jag inte sköter mig är min mage, och jag lyssnar numera på den och vet vad jag ska göra för att rätta till. Är det en förkylning eller magsjuka som lurar, så går jag in i utmattningsskolan och läser på, och kurerna som finns där fungerar.
Huset är fixat vad det gäller mögel, jag mår bra i det. Jag har en väninna som hälsade på som är mögelskadad och hon kände sig betydligt bättre i vårt hus än hemma hos sig, så det verkar att ha fungerat.
Jag har blivit frisk från en sjukdom som inte finns med metoder som absolut inte kan fungera. De enda inom vården som brytt sig om mina resultat och velat veta vad jag har gjort är experterna som utredde och dömde ut mig, de som såg på nära håll vad som hände. De såg hur fruktansvärt sjuk jag var och hur mirakulöst frisk jag faktiskt har blivit.
Eftersom många av oss ser likheter i vår sjukdom och diagnosen ME/CFS kommer här en sammanställning över forskningsläget för den diagnosen; (textförfattaren har gett mig tillåtelse att dela & sprida)
Översikt över forskningsläget
En översikt över forskningsläget kring ME/CFS skriven av Anthony Komaroff, professor vid Harvard Medical School, finns i förordet till IACFS/ME:s internationella riktlinjer för diagnos och behandling (sid 3-4). I kapitlet “Pathophysiology of ME/CFS” (sid 8-11) finns ytterligare information och referenser.
ME/CFS – A Primer for Clinical Practitioners
CDC-studie dokumenterar post-infektuös ME/CFS
Denna unika CDC-finansierade prospektiva studie följde 253 patienter i ett samhälle som insjuknade i EBV (körtelfeber), Q-feber eller Ross River-virus i 12 månader efter infektionstillfället. 11% av dem utvecklade CFS. Siffran var ungefär densamma för de olika patogenerna. Den enskilda faktor som bäst predikterade utveckling av CFS var svårighetsgraden av den inledande infektionen. Psykiatriska eller demografiska faktorer hade ingen inverkan. Studien etablerar att ME/CFS kan följa på infektioner av olika patogener och att fysiska faktorer, inte psykiska, predikterar sjukdomen.
BMJ 2006: Post-infective and chronic fatigue syndromes precipitated by viral and non-viral pathogens: prospective cohort study
Norska studier: Cancermedicin kan hjälpa ME-sjuka
Norska onkologer har i tre studier visat lovande behandlingseffekt vid ME/CFS av cancermedicinen Rituximab, en s k monoklonal antikropp som hämmar B-celler. En stor multicenterstudie genomförs i Norge 2015-2017.
Onkologerna Øystein Fluge och Olav Mella vid Haukeland universitetssykehus upptäckte effekten av Rituximab-behandling vid ME/CFS av en slump. De behandlade för ett antal år sedan en cancerpatient som också hade ME/CFS, och hon blev under behandlingen dramatiskt bättre i sina ME/CFS-symptom.
Efter en mindre pilotstudie genomförde Fluge och Mella en dubbelblind placebokontrollerad studie med 30 väldefinierade ME/CFS-patienter. 15 patienter behandlades med Rituximab och 15 fick placebo. Tio av ME/CFS-patienterna som fick Rituximab (67%) förbättrades. Nio av dem upplevde ”kraftig förbättring”. 2015 publicerades en uppföljande studie med en liknande andel responderande patienter (64%), som även visade att ett underhållsprotokoll minskade risken för återfall.
Eftersom Rituximab verkar genom att minska antalet B-lymfocyter och därmed minska cirkulerande autoantikroppar, är forskarnas hypotes att ME/CFS kan vara en sjukdom med en autoimmun komponent. En dubbelblind placebokontrollerad studie av 152 patienter vid fem sjukhus i Norge pågår, med beräknat avslut 2017.
PLOS ONE 2011: Benefit from B-lymphocyte depletion using the anti-CD20 antibody Rituximab in Chronic Fatigue Syndrome. A double-blind and placebo-controlled study
PLOS ONE 2015: B-Lymphocyte Depletion in Myalgic Encephalopathy/ Chronic Fatigue Syndrome. An Open-Label Phase II Study with Rituximab Maintenance Treatment
Avvikande proteinprofil i ryggmärgsvätskan
Amerikanska och svenska forskare har i denna studie analyserat proteiner i ryggmärgsvätskan och funnit att ME/CFS-patienter har avvikande proteinprofil jämfört både med friska personer och patienter med kronisk borrelia. Resultaten tydde på att ME/CFS-patienterna hade kraftigt nedsatta reparationsmekanismer och ett aktiverat inflammationssystem.
PLoS One 2011: Distinct cerebrospinal fluid proteomes differentiate post-treatment Lyme disease from chronic fatigue syndrome
Avvikande genuttryck efter ansträngning
Forskarna Alan Light och Kathleen Light har påvisat avvikande genuttryck hos ME/CFS-patienter efter ansträngning, något som kan indikera varför ME/CFS-patienter lider så svårt av Post-Exertional Malaise, ansträngningsutlöst försämring av samtliga symptom.
Journal of Internal Medicine 2012: Gene expression alterations at baseline and following moderate exercise in patients with chronic fatigue syndrome and fibromyalgia syndrome.
Differences in metabolite-detecting, adrenergic, and immune gene expression after moderate exercise in patients with Chronic Fatigue Syndrome, patients with Multiple Sclerosis, and healthy controls
Post-Exertional Malaise (ansträngningsutlös försämring) fysiskt påvisbart: Avvikelser i syreupptagning hos ME/CFS-patienter vid upprepade maxcykeltester
Forskare inom träningsfysiologi har kunnat visa att ME/CFS-patienter fysiskt uppvisar Post-Exertional Malaise, ansträngningsutlöst försämring. Vid maxcykeltester två dagar i rad uppvisar ME/CFS-patienter dag 2 signifikant försämrade värden för syreupptagningsförmåga både vid maxansträngning och vid anaerobiska tröskeln, medan såväl friska personer som patienter med andra sjukdomar upprepar samma värden dag 1 och dag 2. Denna forskning har därmed påvisat särskiljande fysiologiska mätvärden för ME/CFS-patientgruppen vid upprepad ansträngning. De mest betydelsefulla mätvärdena är aerobisk kapacitet (VO2peak) och syreupptagning vid anaerobiska tröskeln (VO2AT).
Ett antal forskargrupper använder nu ”Stevens Protocol”, utarbetat för ME/CFS-patienter, med maxcykeltester med 24 timmars mellanrum och specifika mätmetoder (CPET) i pågående studier.
J Transl Med. 2014. Inability of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome Patients to Reproduce VO2peak Indicates Functional Impairment
Physical Therapy 2013. Discriminative Validity of Metabolic and Workload Measurements to Identify Individuals With Chronic Fatigue Syndrome
Journal of Chronic Fatigue Syndrome 2007: Diminished Cardiopulmonary Capacity During Post-Exertional Malaise
J Women’s Health 2010: Postexertional malaise in women with chronic fatigue syndrome
Immunstörningar kan förklara kroniskt trötthetssyndrom
I Läkartidningen skriver Gerhard Gottfries, professor emeritus, Michael Matousek, med dr, PhD samt Olof Zachrisson, med dr, PhD, (samtliga Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet) att de biologiska fynden i ME/CFS-forskningen tyder på somatogenes.
Läkartidningen 2009: Immunstörningar kan förklara kroniskt trötthetssyndrom
Och det svenska vårdsystemet forsätter att förneka att det rör sig om Fysisk/kroppslig/somatisk sjukdom ? Hur är det möjligt?
Kroniskt trötthetssyndrom – en immunmetabol sjukdom?
Jonas Blomberg, professor emeritus i klinisk virologi, klinisk mikrobiologi, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.
Anders Rosén, professor emeritus i inflammations- och tumörbiologi, institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet
Myalgisk encefalomyelit eller kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) klassas som en neurologisk sjukdom enligt WHO och är ett syndrom med långdragen abnorm uttröttbarhet som ofta debuterar efter en infektion. Diagnoskriterierna är strikt kliniska, men specifik laboratoriediagnostik saknas.
I två nya studier [1, 2] med 45 ME/CFS-patienter och 40 matchade friska kontroller respektive 63 patienter och 60 friska kontroller har ett stort antal metaboliter i blod studerats med vätskekromatografi–masspektrometri. Läs mer
En invändning man ofta ser mot de få funktionsläkare vi har i landet är att de är extremt dyra. De upplevs så för att man får betala själv. Övriga är ännu dyrare, men betalas över skattsedeln, för vi torde ha världens dyraste vård.
När PC:n kom kostade en med 20 MB internminne 45.000:-, och en 50 tum platt-TV gick loss på 50.000:-, robotdammsugaren kostade 16.000:-, då den kom.
De kan bara köpas av rika, som är försökskaninerna, och när man har fått ordning på produktionen, vet vad folk anser om en ny produkt, kommer serietillverkningen igång, och då faller priserna med 80% – eller nåt.
Dörren för allmänheten är därmed öppen
Vi ska således vara tacksamma för att mer bemedlade människor lägger ner pengar på dessa nymodigheter oavsett inom vilket område det än gäller för utan deras förstaköp blir det aldrig en ny, bred vara eller tjänst.
Här har vi en medlem som har pengar, tänker sälja huset, ställer in allt annat – vad vet jag? – men som nu går hos en funktionsläkare, och som har lovat oss att förmedla ny kunskap.
Det kan inte bli bättre!
Idag får vi inflammationen bekräftad, igen. Denna läkare är den andra vi hört talas om, som gör det. Annars anser man i Sverige att de är “psykiskt” eller “socialt”, och som enda landet i hela världen – vad jag vet. Bilden av Sverige som ett ytterst isolerat land förstärks därmed, igen.
Medlemmen berättar: “För min del är jag glad idag. Jag har varit hos en funktionsmedicinsk svensk läkare. Hon är kemist & forskare i botten, har därefter både svensk läkarleg och funktionsmedicinsk utb i USA. Praktisk erfarenhet i allmänvården.
Dr Cecilia Fürst på VitalMedicin i Ystad. Hon jobbar med att hitta och balansera kemiska obalanser. Hon lägger sitt pussel (iaf i mitt fall) gm prov i blod, urin och saliv. Och hon får provsvaren som “metadata” som hon sen själv analyserar. Hon bryr sig inte om labbens analyser alltså.
Cecilia tar eget helhetsgrepp!
Hon är högst troligt den enda med denna kompetens i Sverige!
Glädjande nog förstärks hennes mottagning med 2 läkare inom 1år framåt.
Med mig direkt fick jag några snabba korta om kosten. “Du behöver en balans mellan proteiner, kolhydrater och bra fetter.” “Se till att få i dig ren näringstät mat.”
I avvaktan på provresultaten “ta bort gluten, mejeri, kött från ko & gris. Ät quinoa, vildris (Italienskt) och rött ris. Kyckling, vilt, fisk, lamm. Grönsaker, såklart. Kallpressade fetter. Mejeri av get & får. Hemkokt kycklingbuljong (för att läka tarmen, typiskt GAPS). Kokos i alla former! Och gurkmeja, ingefära…” ?? och inte “hålla igen”/banta (dvs svälta=stress) och absolut INTE TRÄNA! Bort med allt som kan stressa/trigga systemet!
Hm… Jag börjar känna igen det där, Lena! Allt du sagt sa Cecilia också! … precis som Dr Campbell-McBride, Dr David Perlmutter & Dr Axe mfl. Det ÄR inflammation i botten!
Att det handlar om inflammation förstod jag själv hösten -15, efter att ha kört på GAPS-introdiet i 3 (!) veckor, så försvann min konstanta tunga hjärndimma. Svårigheten var att ensam hålla fast en så tuff diet någon längre tidsperiod. Så viss hjärndimma återkom så småningom, men den hann aldrig bli så tung för då var jag redan in på Guldmjölken!
Cecilia Fürst känner väl till ME/CFS och beklagar att patienterna inte tas på allvar. Jag uppfattade henne som att de ME kliniker som finns tyvärr inte har så stora möjligheter att bota, då deras handlingsutrymme är begränsat. Läkare i allmänvården har varken kunskap eller verktyg. Lättare att “mörka” och skuldbelägga patienten.
Cecilia visade inte det minsta tecken på ifrågasättande av mig, mitt mående, min “kunskap” eller vilja att bestrida “vården”…och då ska ni veta att som patient är jag inte alls rolig att tas med om vårdgivaren/läkaren visar tecken på nonchalans & misstro. Jag, precis som säkert många med mig, har tvingats bli tillräckligt påläst för att långt ifrån “köpa allt”.
Hon lovade förmedla några vetenskapliga artiklar (ny kunskap) i ämnet. Ser jag fram emot ?
Jag hoppas att jag får vara kvar i skolan ändå. ??Jag tror helt klart att du, Lena (och Indierna???), är rätt på det. Jag kommer framöver att köra IndiCeciliansk stil, med vissa inslag av McBride/Perlmutter/Axe, på min recover?
Sen en liten tankeställare…
Pratade med en kvinna (som jag känner sen flera år) vars båda vuxna söner fått ME/CFS och båda haft krånglig mage hela livet. Båda misshandlade av psykvården. Den ene orkade inte och tog sitt liv.
Ja “vården” kan knäcka oss fullständigt. Den obefintliga hjälpen tar ju de jobb vi trivdes med ifrån oss, eftersom vi inte orkar dit. “Vården” tar livet ifrån oss!
Inte någonsin, genom alla år av vårdkontakter, har någon av deras läkare ens vidrört ämnet dysbios. Mammans uppfattning är att vården bara skyfflat över sönerna till psykiatrin. Hållit dem på droger. Skyller på patienten (psykisk ohälsa) när det är “vårdens” kunskaper som brister!
Undrar i vilken annan bransch det skulle funka att skylla på kunden när man själv inte klarar uppdraget/besitter kunskap & förmåga?
Vilket jävla “vård”system detta land har!
Blir så ledsen för alla dom som inte har varken driv/envishet eller ekonomi för att ta till privata grepp.
Kärlek till er!??? Hoppas jag kan hitta nåt sätt att verka för er.
Tur att utmattningsskolan kan erbjuda ett alternativ till dyr privatvård! ??
Om någon vill, så delar jag gärna min vidare resa i IndiCeciliansk stil med er. Även om jag har en känsla av att mycket kommer att sammanfalla med skolans metoder. Största skillnaden är nog just den noggranna biokemiska analysen. Den är svår att matcha upp, tyvärr.
Jag såg att nån i skolan hade genomgått enormt stora lungutredningar pga flåsandet, och de hade inte hittat nåt.
Flåset beror på PH-värdet, och i skolan är bot inbyggd i kurs 1-2. I Sverige “finns inte” PH-värdesproblemet.
Det är förmodligen detta urtypiska flåsande som gör så att omgivningen anser att vi bör motionera. De tror att det är dålig kondis. Vi blir i akutfasen sjukare av att röra oss.
Till mig sa de indiska läkarna:
– Sitt still, du har en inflammation i hjärnan! Du får inte ha yoga ens med en liten tumme!
Jag visste, då jag startade skolan att jag skulle komma att bli såväl upprörd som arg, därför att det är nån form av masspsykos i Sverige, och som man upplever bäst om man står utanför.
Ibland slår “den humanitära stormakten” knut på sig själv, och igår kväll hade jag en dialog med en synbart sjuk kvinna, maka och mor. Hela familjen är sjuk; ungar, alla!
Hon kom plötsligt på att man hade testat vattnet för flera år sen, och det hade tydligen lett till att man slängde ut gamla kopparrör, och nu kollade hon protokollet igen, och såg att det även var bly i det. Hon har jobbat med sin hjärndimma sen i somras, och fattar helt sonika mer nu samt reagerar mer normalt.
Kvinnan frågade mig; – Är jag blind, eller dum i huvudet?
– Du är varken dum i huvudet eller blind. Du lever i en kultur där tungmetaller “inte finns”, svarade jag och undrade sen om det hade gett nån lindring mot den ångest hon bör ha känt.
Jag antar att tanken malde igår kväll: – Varför, varför, varför såg jag inte att vi har bly? Det står ju att vattnet är otjänligt!
Nu har inte jag intervjuat just denna kvinna men jag kan tänka mig att hela familjen har gått i terapier, besökt BUP många gånger, käkat psykofarmaka, och jag vågar inte ens tänka på hur mycket energi eller tid det kan ha tagit.
Är hon då “dum i huvet”?
Vi luras hela tiden på grund av hormonrubbningarna: ”När forskarna provocerade patienternas rädsla-system så reagerade de inte som de ska; mellanhjärnan kontaktade inte storhjärnan.” Källa
Larmklockorna ljuder inte så lätt, med andra ord, och sen är man inte omgiven av folk som talar tungmetaller utan av en hel kompakt hord inom hjälpindustrin som är helt inriktade på “socialt” och “psykiskt”. En insjuknad blyförgiftad hjärna kan inte ens tänka på bly med mindre än att någon pekar med hela handen, vilket skolan gör, mot tungmetaller.
Här är några tecken på upprepad exponering för bly: Magsmärtor, magkramper, aggressivt beteende, förstoppning, sömnproblem, huvudvärk, lättretlighet, tillbakagång i utvecklingen hos barn, aptitlöshet, trötthet, högt blodtryck, domningar eller stickningar i händer och fötter, minnesförlust, blodbrist (anemi), problem med njurfunktionen
Eftersom ett barns hjärna fortfarande håller på att utvecklas kan bly orsaka psykiska funktionsnedsättningar. Tecken på sådan funktionsnedsättning kan bland annat vara: problem med uppförandet, låg IQ, dåliga betyg i skolan, hörselproblem, inlärningssvårigheter (kortsiktiga och långsiktiga) samt försenad tillväxt.
När blyförgiftade människor frågar om de är “dumma i huvudet” har det gått för långt Jag tänker på förnekandet av tungmetaller. Man driver alltså mängder med vårdcentraler och de letar ALDRIG efter tungmetaller eller parasiter. Om hela omgivningen förnekar lär en med hjärndimma inte ha en suck. De har inga normala “larmklockor” inför fara, och att ens tänka, lägga ihop två plus två med hjärndimma, är en omöjlighet.
Jag själv betalade konstant räkningar tre gånger eller inte alls, som ett exempel, och kreditvärdigheten rasade från högsta möjliga till den absoluta botten. Var jag blind? Eller dum i huvudet? Inget av det.
Jag hade hela systemet fullt av leishmaniaparasiter samt aluminium
Min diagnos var ömsom “utmattning” och ömsom “utmattningssyndrom” och efter två år sa doktorn att han borde skriva “utmattningsdepression” därför att Försäkringskassan gärna vill det.
– Men du har ingen depression, meddelade han muntert.
Innan jag somnade igår läste jag i en annan FB-grupp en kvinnas text
Hon hade kvicknat till på fyra dagar, hjärndimman hade släppt som hon haft mycket länge, och hon undrade nu om det kan ha berott på att hon tagit ut en kopparspiral nyligen. Hon undrade om hon verkligen har ME/CFS? Jag hoppas hon fortsätter att undra!
Jag har noterat att skolans budskap är hett I botten är jag en mycket erfaren författare med tio års vana att befinna mig i hetluften i princip jämt.
Man kan läsa av hur hett ämnet man jobbar med är genom att mäta antalet infiltratörer.
För några månader sen började en medlem bråka med mig om just den här typen av texter.
Hon var mäkta upprörd över att jag kritiserade Sverige / vården, och jag gjorde som jag alltid gör i det läget. Jag startade en omröstning, speciellt som alla i skolan är sjuka, så vill inte jag “tära” på den lilla energi medlemmarna har.
Det stod rätt snart klart att jag har mandat för att fortsätta granska svensk vård, det svenska systemet samt också jämföra med andra länder.
I går var det en medlem som meddelade mig att nån förtalade mig rätt häftigt, och jag kollade på det, som skedde inne i en sluten grupp på FB, och det var denna kvinna som serverade lögn efter lögn, och som var en av fyra under omröstningen som inte vill att jag ska skriva om Sverige.
Jag plockade ner påstående efter påstående
Det är inte speciellt svårt när det handlar om rena lögner. Jag blev efteråt nyfiken på vad det där är för en filur varför jag läste igenom hennes FB-sida.
Hos oss hade hon presenterat sig som “sjuk”, påstår också på FB att hon gått på specialklinik för denna sjukdom, och den grupp hon härjade i igår är en tung grupp för ME/CFS-patienter. Men att denna flicka påstår mycket har jag redan sett.
Det jag fann på flickans egen sida var att hon skottade snö med bravur, städade hela huset nån dag, paddlade, stod på ett ben utanför Eiffeltornet i Paris, körde sulky och bil, skötte mängder med djur dagligen, och jobbar på nåt stort internationellt medicinskt bolag som verkar ha USA som nav.
Finns ingen med denna sjukdom som ens kan stå på ett ben i Paris
Vi kan inte ens stå på ett ben i våra egna kök så länge som man är insjuknad. Många av oss faller handlöst “bara så där” trots att vi står på två ben. Jag vågar påstå att ingen av de 1800 insjuknade som är på skolgården kan städa ett stort hus, hela huset, på en dag. No way.
Jag lärde mig redan på 80-talet hur man hanterar t.ex. infiltratörer eller spioner Man skriver om dem, man publicerar deras hyss, och man ger allmänheten möjlighet att döma själva. Det får den preventiva inverkan att andra tänker sig för när de upptäcker att jag konstant gräver upp dem, och jag är en rutinerad och erfaren utredare, såväl som författare som från min tid som lekmannadomare i Stockholms Tingsrätt. På tio minuter vet jag hur många bilar de har, om de har bolag, senaste årsbokslutet, fastigheter, vem de är sambo med, vad de har för telefonnummer, om de figurerar i skumma sammanhang, om de är dömda i Sverige för något, osv.
Det framgår av författarens text nedan att staten ämnar psykologifokusera än mera; “kommer ha ett biopsykosocialt upplägg där man fokuserar på KBT och att patienterna ”bryter mönster”.”
Det är märkligt eftersom landets forskare redan har slagit fast att ingen har blivit frisk i Sverige. Nu vill man ha mer av det som inte funkat. Författaren berättar också att; “2017 kommer resultaten från studien i Norge, där 70 % av ME/CFS-patienterna blir bättre eller helt symptomfria av immunmodulerande behandlingar med Rituximab.”
De medlemmar som passerat kurs 3, där vi lär oss facereading, ser att Alvtegen har rejält med tungmetaller i sig där tre, fyra jack i pannan är de mest framträdande tecknen. Två, tre jack mellan ögonen visar att levern går på högvarv, och runt mungiporna syns att lungorna, som också är reningsorgan, är ansträngda. Se video nedan om saken.
ME-sjuka författaren Karin Alvtegen har skrivit ett brev till nämndordföranden Nicklas Attefjord, som är ansvarig för den nya upphandlingen och en FB-grupp har engagerat sig.
Ur texten:
Ni har valt att gå en helt annan väg avseende behandling av ME/CFS:
”synkroniserade åtgärder, som koncentreras under en avgränsad period, ska kunna bryta mönster, så att patienten kan få ett mer välfungerande liv.”
[…]
Tack och lov att jag slipper gå till er nya leverantör, som, enligt era upphandlingsönskemål, kommer ha ett biopsykosocialt upplägg där man fokuserar på KBT och att patienterna ”bryter mönster”.
[…]
Just nu händer massor inom den internationella forskningen när det gäller ME/CFS. Gå in på RME:s sidor så kan du läsa själv. Eller hör av dig så kan jag skicka.
Gå i bräschen, Nicklas Attefjord!!!
Satsa på biomedicinsk behandling istället, i stil med SLL:s mottagning i Stora Sköndal.
Om några år kommer forskningen bevisa att du gjorde rätt!
Over the past 20 years, exposure to mycotoxin producing mold has been recognized as a significant health risk. Scientific literature has demonstrated mycotoxins as possible causes of human disease in water-damaged buildings (WDB). This study was conducted to determine if selected mycotoxins could be identified in human urine from patients suffering from chronic fatigue syndrome (CFS).Läs mer
“Detta är varför jag vigt mitt liv åt att få en fungerande rehabiliteringsmodell för kroniska sjukdomar i Sverige. Det finns orsaker. Orsaker som inte vården varken kan eller vill erkänna. Orsaker som drabbar familjer som Ankis. Men även min. Sjuka hus ligger bakom så många kroniska sjukdomar. Sjukdomar som vården inte ens kan diagnosticera. För skulle de göra det skulle de behöva erkänna att de inte kan behandla. Som vården ser ut idag klarar den inte av det. För det är livsstilsförändringar som är lösningen.
Är man så här sjuk och bor i mögel är det väldigt få som klarar av att bo kvar i en sanerad miljö. Man vet inte ens i det här fallet att man hittat alla mögelhärdar. Både källare och tak var mögelskadat. Inga garantier finns för att det inte även finns på andra ställen. Vanligen gör det så. Det luktar inte alltid och det syns sällan.
Anki är sängliggande med feber, svåra smärtor, skakningar och ljud- och ljuskänslighet. “Det kan inte vara mögel som gör mig sjuk för då hade alla i familjen varit sjuka”, är en vanlig kommentar från mögelskadade personer. Men vem säger att inte alla är sjuka. För att ta den här familjen som exempel så har äldsta sonen astma och allergier. Han bär samma namn som min son. Det var hans första symptom också.
Maken beskriver symptom som högt blodtryck, hjärtbesvär och tryck över bröstet. “Stress” säger han. Det var våra första symptom. “Utmattningsdepression” kallade läkarna det. Men få kopplar samman det med inomhusmiljön. Särskilt inte i bostaden som man äger.
Eller ännu värre fått piffad av ett TV-team som kallar sig för “Änglar”. Det är ett varmt och hjärtligt program. Välmeningen är stor. Nästan lika stor som okunskapen. Mögel avger mycotoxiner. Gifter som sätter sig i hela bostaden, i alla material och i hela bohaget. Är man inte redan sjuk av mögel kan man möjligen klara en sanering (förutsatt att den är korrekt gjord, vilket jag med stor sannolihet kan säga att det inte är här).
Men med alla de här symptomen borde det absoluta rådet vara – flytta och släng allt. Du kommer aldrig att bli frisk i den bostaden. Borrelia tillhör standard hos mögelskadade. Troligen för att immunförsvaret är nedsatt. Enligt vår läkare har de flesta borrelia om man skulle testa. Men inte alla blir sjuka. Internationellt verkar samstämmigheten stor när det gäller att behandla borrelia (bland miljömedicinare).
Behandla mögel först. Så vad säger vården? Många gånger står man utan diagnos. Men möjligen är det värre att faktiskt få en diagnos som ME (vilket är vanligt). Då invaggas man i någon slags trygghet om att det är kroppen det är fel på inte omgivningen. Att det är “otur”. Eller “dåliga gener”. I stället för att ta sig ur en dålig miljö så blir man kvar. Ofta dygnet runt dessutom inomhus. Enligt en studie har 93% av alla patienter med ME mögelgifter i kroppen (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3705282/).
Så det är inte jag som gissar här. Det finns fler studier. Men främst ser vi den här diagnosen hos personer som bott i sjuka hus. Ingen får den hjälp och det stöd de behöver för att göra nödvändiga livsstilsförändringar. Förutom att flytta kan det t ex vara att skippa coca cola och bullar. Alltså ställa om kosten till en som dämpar inflammation i stället för bygger på den. Ofta behöver man lägga många pusselbitar. Jag vet. För jag vägde 40 kg och var utmattad. Jag tog mig ur det. Tyvärr med livslånga kroniska sjukdomar i familjen som autism, förkylningsastma, astma, allergier, ME, FM, MCS, IBS, borrelia m fl. Många av de har vi läkt ut i en frisk miljö och med läkande mat. Några är kvar. Det är en ständig kamp. Men jag är skyldig mina barn det. ”
Malcolm Hooper är expert på sjukdomen, som går under två namn: ME (myalgic encephalomyelitis och CFS (chronic fatigue syndrome). 
“Bra med personligt möte & få ställa frågor.”
Sista tiden läste han in den moderna forskningen om kroniskt trötthetssyndrom, ME/CFS och fann länkar till sina områden som vitaminterapi, bindvävssjukdom och modern neurofysiologi. Tore var en excellent läkare i den roll han hade som teamdoktor för dem med smärta och utmattning. Han forskade om tinnitus och om ljudens påverkan på hälsan. Vem rycktes inte med i hans föreläsningar om sockrets skada, eller C- och D-vitaminets fysiologiska verkan.
Finns folk som tror att Tore mördades, med andra ord, på samma sätt som 
Nu blir det inte så men vi har honom via videos.
Sofia först ut som frisk
Lena Holfve
Ett förslag är att dela / ge omgivningen dessa länkar:
-Jag har fått tre utmattningsdiagnoser 2001, 2002 och 2010 men blev sjuk långt innan dess. Jag har alltså varit sjuk i drygt 20 år och har fortsatt vara sjuk trots att jag har gått kurs i stresshantering och därefter regelbundet gör övningar. Jag har ätit SSRI, tre gånger, fått kognitiv beteendeterapi två gånger, och ätit de bästa kosttillskott och naturmedel som rekommenderas vid utmattning, och ändå blev jag aldrig frisk, trots att jag var en duktig patient.
Sofias rot var fluorid och radon i vattnet. Det är rätt många nu som är igenom UMS-programmet, och de är helt friska, och Sofia var den som först meddelade resultat i november år 2016. Jag startade UMS i slutet av juli det året: 
En invändning man ofta ser mot de få funktionsläkare vi har i landet är att de är extremt dyra. De upplevs så för att man får betala själv. Övriga är ännu dyrare, men betalas över skattsedeln, för vi torde ha världens dyraste vård.
Jag såg att nån i skolan hade genomgått enormt stora lungutredningar pga flåsandet, och de hade inte hittat nåt.
Larmklockorna ljuder inte så lätt, med andra ord, och sen är man inte omgiven av folk som talar tungmetaller utan av en hel kompakt hord inom hjälpindustrin som är helt inriktade på “socialt” och “psykiskt”. En insjuknad blyförgiftad hjärna kan inte ens tänka på bly med mindre än att någon pekar med hela handen, vilket skolan gör, mot tungmetaller.
I botten är jag en mycket 
Jag plockade ner påstående efter påstående
Det framgår av författarens text nedan att staten ämnar psykologifokusera än mera; “kommer ha ett biopsykosocialt upplägg där man fokuserar på KBT och att patienterna ”bryter mönster”.”
ME-sjuka författaren 
Tack och lov att jag slipper gå till er nya leverantör, som, enligt era upphandlingsönskemål, kommer ha ett biopsykosocialt upplägg där man fokuserar på KBT och att patienterna ”bryter mönster”.