ME/CFS

Banned! WHO har erkänt ME/CFS som en – 1 – fysisk sjukdom

Nyheten att ME/CFS är fysiskt orsakat har inte tagit sig till Sverige än. Varje gång någon medlem försöker föra ut den mycket gamla nyheten blockas, raderas, eller slängs de ut från flera så kallade “utmattningsgrupper” på FB. Jag själv bad en föra ut att Boupplysningen gått ut med mögelinformation, se längst ner, ingen reaktion.

Denna ME/CFS-artikel  publicerades den 9 nov 2016

I Sverige ska man hurtfriskt motionera. Till mig sa läkarna:
– Sitt still! Du har en inflammation i hjärnan!

Hur kommer det sig att ME/CFS gruppen misshandlas i  Sverige?

För att man tror att de är psykfall? Och? Om så vore? Psykfall får man alltså ge sig på? Det stinker ofta socialfascism. En medlem uppgav idag att doktorn verkade ta beskedet om att hennes kropp är full med uran på allvar. Men han hade inte hittat någon forskning om nån inflammation i hippocampus. Finns hur mycket som helst, på engelska.

Engelsktalande professor som skrivits om ME/CFS på svenska:

– Förutsättningen är läkare som söker efter biologiska symtom och inte avfärdar sjukdomen som psykisk. Tyvärr är det brist på sådana läkare, säger Malcolm Hooper, professor i klinisk kemi vid Universitetet i Sunderland i England. 

Malcolm Hooper är expert på sjukdomen, som går under två namn: ME (myalgic encephalomyelitis och CFS (chronic fatigue syndrome).

Han har nyligen föreläst för intresserade i Stockholm och Malmö. 

I Malmö ville ingen lyssna på professorn

Jubileumsaulan på Universitetssjukhuset Mas var dock, som det verkade, helt tom på sjukvårdspersonal.
– I Stockholm pratade jag med en sjuksköterska och en sjukvårdsadministratör som ville skaffa sig information. Men ingen här i Malmö, berättar Malcolm Hooper. 

I England är situationen för ME/CFS-patienter i mycket som i Sverige. 
De pådyvlas en psykosomatisk diagnos och blir varken korrekt bemötta, bedömda eller behandlade. 

– ME/CFS är varken utbrändhet eller depression

Tröttheten kan inte heller förklaras med att patienterna är så passiva att de tappar muskelkraft och blir svaga av den orsaken. Läs mer


Möglet tränger ut! Adjö ME/CFS, efter 17 år!

ME/CFS

Efter sjutton år som svårt sjuk, helt utdömd av överläkare att riskera att bli en grönsak på långvården, vände Petrea sig till UMS som använder amerikanska och indiska metoder och hon är idag helt frisk. Hon mår faktiskt bättre idag än någonsin under sitt vuxna liv innan hon blev sjuk.

Petrea föreläser över hela landet, hon vet vad hon talar om, och hon vet precis hur det är att ha bland annat mögeltoxiner i sig. Förfrågan sänds till petrea@utmattningsskolan.se.

”Från utbränd till att få ett liv igen”

Själva föreläsningen är cirka 60 minuter lång och inleds och avslutas med småprat och frågestunder, så sammanlagt ungefär en och en halv timme.

ME/CFS
Petrea K Marklund

 


Under föreläsningen behandlas bl.a. följande ämnen :

  • Hur gör man för att förebygga att bli sjuk?

  • Går det att bli helt återställd eller är man skadad för livet?

  • Kan det vara fysisk ohälsa som är en av orsakerna till utmattningsdepression?

  • Kan det vara så att kroppen faktiskt hänger ihop med knoppen?

Petrea är uppväxt i de djupa skogarna i Grangärde Finnmark några mil från Ludvika i södra Dalarna. Hon flyttade som artonåring till Stockholm och skulle aldrig återvända. Aldrig var efter ungefär femton år i storstaden, så numera bor hon i ett hus på en tallhed mitt i skogen. Hon arbetar som lärare med skapande på en folkhögskola och är konstnär i botten, en konstnär som under många år på grund av sjukdomen inte kunde måla.

Petrea berättar hur hon brakade “in i väggen” och ger sitt perspektiv på vad de olika diagnoserna hon har haft innebär, ME/cfs, utmattningsdepression, panikångest, ptsd, pem… Samt hur det är att leva med så lite energi att fika med en kompis och se pigg ut en dag innebar att sedan ligga platt i sängen, som att ha förtio graders feber i minst två dagar. Hur hon blev utredd och utdömd och bara sämre och sämre. Vi får veta vad hon sedan hittade för väg ut, och hur hon mår idag, att faktiskt alla de här diagnoserna numera är ett minne blott.

[…]

me/cfs“Bra med personligt möte & få ställa frågor.”

“Härligt att höra att det finns hjälp som funkar.”

“Lättsamt, Pedagogiskt, Intressant, Tänkvärt, Informativt, Personligt, Tack”

“Hoppas att du orkar berätta för fler, och att vi kan försöka sprida om utmattningsskolan.”

“Din föreläsning är toppen, dina tillägg = jättebra, du tappade aldrig drivet – Bra rak tråd! “

“Jättefin föreläsning som inger hopp. Jag ska försöka ta till mig av detta. Problemet är att jag är så slut nu. Tack fina. Orkar inte skriva mer just nu, trött, trött… Stor kram.”

ME/CFS
Före och efter…

“Väldigt givande upplägg. Föreläsningen var klockrent med all visuella material. Modigt av dig att ta dig tid att dela med dig din resa som ger mycket. Vill gärna ta del av material. Du är en stark person.”

“Väl Genomtänkt.”

“Din egna unika historia gör att du särskiljer dig från många”

Läs mer


Gamla videos om ME/CFS…

 

En studie då man avlägsnade tungmetall ur en sjuk
(eng text)

Trött eller förgiftad? (eng text)

93% av de sjuka hade mögel i sig…

“Don’t Treat the Symptoms,
Treat the Cause – Discover What’s Causing Your Chronic Fatigue Syndrome and Cure It” 

 

27 år senare, forskning om mögel kommer ikapp sanningen

Lär bli 1000-tals kraftiga psykiska reaktioner längre fram

Hur informerar man andra om utmattning och om skolan?

Hur informerar man andra om utmattning och om skolan?Ett förslag är att dela / ge omgivningen dessa länkar:

Skolans medlemmar talar ut.

10 år som sjuk, 5,5 månader i skolan och nu ut i deltidsarbete

Läkare om oss – Utmattningsskolan.se

Vad vi gör i skolan
.

Många har haft en enorm nytta av UMS kurs för partners och vänner.

I kurs 1, steg 1, i onlinekursen finns ett ex av boken “Äntligen fri från utmattning!” som lär ge undrande vänner svar.

 

Baksidestexten, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Ann-Charlotte Carlsson:

-Jag har fått tre utmattningsdiagnoser 2001, 2002 och 2010 men blev sjuk långt innan dess. Jag har alltså varit sjuk i drygt 20 år och har fortsatt vara sjuk trots att jag har gått kurs i stresshantering och därefter regelbundet gör övningar. Jag har ätit SSRI, tre gånger, fått kognitiv beteendeterapi två gånger, och ätit de bästa kosttillskott och naturmedel som rekommenderas vid utmattning, och ändå blev jag aldrig frisk, trots att jag var en duktig patient.

I många år kunde jag inte läsa och förstå skönlitteratur. Numera läser jag vetenskapliga och medicinska artiklar på engelska och förstår mycket. Jag är på väg att bli frisk, helt och hållet tack vare att Lena Holfve startade Utmattningsskolan.se.

Boken handlar om UMS-medlemmar, som berättar med egna ord hur de blev friska, bland flera andra också Petrea K Marklund, som numera föreläser om UMS-metoden.

 


Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Klicka, högupplöst, privat foto, friköpt

Jag frågade Sofia Stark samma sak
“Det går jättebra. Jag minns inte sjukdomsåren riktigt men var helt sjukskriven hela 2013.
Nu jobbar jag heltid, och har en skapande hobbyverksamhet, gör saker i ull och gör ljus. Jag sköter om 20 får och 17 lamm, en bordercollie och två katter samt två döttrar, egen villa och särbo. Tycker livet fungerar nu. Fast visst har jag fortfarande ont i huvudet, sämre minne och måste sova middag ibland. Jag skulle kunna lägga till att jag mår bättre om jag sköter mig kostmässigt; bra mat och inte dricker alkohol.”

Sofias rot var fluorid och radon i vattnet. Det är rätt många nu som är igenom UMS-programmet, och de är helt friska, och Sofia var den som först meddelade resultat i november år 2016. Jag startade UMS i slutet av juli det året: Sofia först ut som frisk.

I bilden ser i vart fall jag att hon var så förgiftad som nån ens kan bli; inga pupiller, knappt ögonbottnar.

I kurs 3 sänder vi biologiskt material till labb i USA.


 

Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Utmattad
Mögeltoxin tränger ut under läkaröverseende i Asien.

Sjuk i 17 år, nu föreläsare
av Petrea K Marklund

Det var 2001 som jag först ”gick in väggen” rejält. Jag kraschade totalt, hela min tillvaro drogs ihop till ett mörker. Jag hade absolut ingen anledning att tro något annat än att det var stress och enbart psykiskt.
Det var “självklart” att det var arbetet, hemmet, livsförhållandena, som faktiskt var katastrofala vid den här tiden. Jag lovar, det var inte svårt att tro att min sjukdom berodde enbart på stress.
Jag har aldrig under de femton åren som sjuk mått bättre än vad någon gör två veckor efter en kraftig influensa. Men när man mår så pass bra så anses man ju nästan som frisk, man ska tillbaka i arbete till en del i alla fall. Det var jag en period mitt i de här sjukdomsåren. Jag kämpade med lönebidrag och återkommande sjukskrivningar. Jag rasade ihop totalt ett antal gånger per år.

Men enligt läkarna ansågs jag vara så frisk som jag någonsin skulle kunna bli. Sedan började det långsamt bli värre igen, trots att jag då hade vänt mitt liv så mycket till det bättre, suveränt stressfritt arbete som jag stormtrivdes med, förstående chef som justerade arbetsuppgifterna så fort jag blev sämre, bra kollegor, fantastiska vänner, bra relationer överlag, tryggt hemförhållande med stabil, bra partner och trygg i mig själv. Trots alla redskap jag fått genom åren i hur man ska hantera stress så blev jag bara sämre och sämre.
Jag har haft väldigt dåligt minne under de här femton åren, emellanåt har jag totalt glömt saker som jag gjort. Mina barn och vänner brukar ibland tala om saker där jag inte har en aning om vad de pratar om. Det finns luckor från mina sjukdomsår som är helt svarta.

Min kod till betalkortet bara försvann ur min hjärna en dag, en kod som jag hade haft utan problem i många år och jag var tvungen att beställa ett nytt kort. En gång strax innan min stora krasch 2001 kom jag i en korsning här i närheten där jag bor och hade absolut ingen aning vart jag var på väg. Jag visste inte om det var morgon eller kväll, om jag var på väg till jobbet, affären eller dagmamman. Jag var tvungen att titta efter i baksätet om jag hade något barn med mig.
Alla rutiner som man vanligtvis gör automatiskt, som att borsta tänderna eller krydda maten var borta. Jag hade ett sömn-/vilobehov på minst 16 timmar dygn för att fungera någorlunda, dvs. kunna göra något litet överhuvudtaget. Men jag sov aldrig en hel natt, vaknade många gånger och saknade helt djupsömn. Dubbelslag eller oregelbundna hjärtslag, konstant ångest, panikångest. Jag var fumlig, tappade saker, slog i och slog sönder. Jag hade yrsel, det var obehagligt att gå i trappor, kändes som jag skulle tappa balansen. Någon gång föll jag också handlöst, tack o lov inte utför någon trapp.

Gjorde jag något för mycket, det vill säga något som egentligen är normalt att klara av, så fick jag speedade stresspåslag där jag inte kunde sova alls på natten efteråt. Jag hade en mage som stod och skrek i fyra hörn. Huvudvärk, ögonmigrän, ljud och ljuskänslig…

Jag var som i ett fängelse i min egen kropp och jag fantiserade om ett trollspö som kunde befria mig från alla plågor, men det verkade vara omöjligt. Jag nämnde influensa innan, blanda sedan in baksmälla, en rejäl en, som om du supit i en vecka, fast du inte har druckit alls, och sedan några portioner senildemens så har du konceptet. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.
När jag ”firade” fjorton år som sjuk började jag för första gången under alla dessa år tvivla på att jag någonsin skulle bli frisk igen. Jag blev utredd av företagshälsovården våren 2016.
Beskedet blev att läkaren inte hade sett någon med min sjukdomsbild eller sjukdomshistoria någonsin bli frisk. Jag fick diagnosen utmattningsdepression, för annars trodde läkaren inte att jag skulle få sjukpenning, vilket ansågs vara livsavgörande att jag fick. Fast jag hade alla kriterier för ME/CFS, det som tidigare lite missvisande kallades kroniskt trötthetssyndrom.

Jag hade även grav PTSD, men jag bedömdes vara för sjuk för att klara av behandling för den med psykodynamisk psykoterapi. Läkaren ville sjukpensionera mig helt. Min arbetsförmåga bedömdes till att kunna bli som max 25 % för att jag tjatade att jag ville tillbaka i jobb. Men läkaren varnade mig och sa rakt ut att jag skulle bli helt sängliggande som en grönsak på långvården om jag fortsatte att kämpa.
Sommaren 2016 fann jag Utmattningsskolan.se via en grupp på Facebook. Jag gick med och provade skolan på webben, trots att det mesta jag trodde och visste om utmattningssyndrom ställdes på huvudet. I början kändes mycket konstigt och annorlunda i tänket, men det var ingenting som var dyrt inte heller någonting som var farligt. Jag hade ju inget som helst att förlora. Mina framtidsutsikter var, som sagt, inte så lovande.
Vanliga vården hade ju inte heller någon som helst hjälp att ge.

I Utmattningsskolan sägs det att utmattningssyndrom beror på inflammation i hjärnan, och det kunde ju lugnt stämma med mitt mående, min hjärna kändes som att den var kokt i ständig feber. Efter två veckor märkte jag första effekten av råden i skolan. Men det tog femton veckor innan min hjärna var tillbaka någorlunda. Då kunde jag tänka, men jag var fortfarande fruktansvärt trött.
Jag hade ställt in mig på att det skulle ta tid, att det inte var någon quick fix. Hade jag nu varit sjuk i femton år så kunde jag lugnt ge det två, tre år för att se om jag eventuellt kunde bli att må bättre.
När hjärndimman var borta och jag kunde tänka igen var det dags att leta grundorsaker med skolans hjälp och klura ut varför och hur just jag blivit sjuk.
Det tog ganska precis två och ett halvt år för mig i Utmattningsskolan innan jag kunde räkna mig som helt frisk. I januari 2019 kunde jag helt säga upp samarbetet med Försäkringskassan. Nu är jag tillbaka på heltidssysselsättning. Läkaren som dömde ut mig, tittar på mig som att jag är ett vandrande underverk. Men är det någon som lyssnar på oss?

Vissa saker som jag har provat förut har jag hittat igen i Utmattningsskolan. Men tidigare har det varit som att rycka hit och dit i lösa trådar lite hur som helst och utan sammanhang. Det är först genom utmattningsskolan som jag har hittat något som haft en helhet och en röd tråd att följa och som har fungerat över tid.
Från en del får jag höra när jag berättar vad jag gjort för att bli bättre ”Klart att det fungerar om du tror på det.” Jo, placeboeffekten, tankens kraft är inte att förakta, det kan läka mycket. Positivt tänkande är viktigt, utan det hade jag nog inte överlevt eller orkat leta lösningar. Men att enbart tänka hjälper inte. Och jag har verkligen trott på ALL behandling genom de här femton åren, från SSRI till terapi, till vitaminer, till meditation och positivt tänkande. Så om SSRI och terapi hade hjälpt mig i min sjukdom, så hade jag varit frisk för länge sedan.
Jag har genom åren gått i terapi, ätit antidepressiva läkemedel, stresshanterat, haft kognitiv beteendeterapi, andats, slappnat av, bearbetat, byggt självkänsla och självförtroende. Förändrat och vänt runt hela mitt liv, i och för sig till det bättre. Faktiskt till att bli riktigt bra.

Jag ändrade även kosten, såg till att äta bra. Jag trappade själv ut SSRI och åt i stället B-vitaminer som fungerade bättre. Läste om Candida, allt stämde, slutade med socker och snabba kolhydrater. Blev bättre av det, ett tag. Allting var så, jag blev bättre ett tag för att sedan rasa ihop igen.
En av mina sjukdomsorsaker var en fläck på väggen hemma, den var helt torr, det luktade inget, en gammal åtgärdad vattenläcka från taket, ingen fara alls typ. Sedan jag flyttat in i huset hade jag långsamt, långsamt blivit sämre igen i mitt utmattningssyndrom, ökad trötthet, huvudvärk, kronisk snuva, ofta ögonmigrän. Jag tänkte inte på mögel.

När vi öppnade väggen så var det alldeles svart bakom, svartmögel. Sedan sanerade vi, tog bort allt skadat material och behandlade med mögeldödande medel.
Jag fann via analys även tungmetaller uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Det upptäcktes också att jag hade grov näringsbrist, en mage som inte tog upp näring som den skulle, trots bra mat.
Den svenska sjukvården verkar inte ha tillräcklig mögelerfarenhet. Till exempel när jag berättade för min läkare på vårdcentralen att jag trodde det var mögel som var orsaken att jag rasade och blev sjukare igen, så sa läkaren ”Visst, mögel kan påverka.” och i nästa andetag frågar läkaren mig ”Har du haft en traumatisk barndom?” I Sverige är det så inpräntat, inbankat och ”bestämt” att de här symtomen enbart är psykiska, så man ser inget annat. Inte ens när det borde vara uppenbart.
När jag även berättade om min kroniska snuva och slemmet i halsen borde väl en läkare förstå? Jag vet att det finns de läkare som kan det här. Men jag fick recept på Bricanyl inhalator och kortison. Och så skulle jag ha samtal med en kurator. För min kroniska snuva!?
Jag har inte haft en enda tillbakagång i mitt mående sedan jag startade i utmattningsskolan och knappt några sjukdagar alls sedan jag kunde förklaras som frisk i januari 2019.
Det trots att det varit hårda strider under min tillfrisknanderesa, med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som kunde ha krossat vem som helst. Tack och lov hade jag en chef som slogs med näbbar och klor för min skull. Samt en läkare som gjorde samma sak tills den förmodligen blev nypt i örat av Försäkringskassan och troligen var tvungen att försöka hantera situationen utan att riskera att bli av med sin läkarlegitimation.

Som tur var blev jag tack vare UMS friskare och friskare under den här perioden och kunde steg för steg gå tillbaka i arbete. Vad som skulle ha hänt med mej i det här läget om jag inte haft utmattningsskolan törs jag inte tänka på. Men det var ändå tufft och väldigt forcerat.
De riskerade att spoliera hela min behandling som jag dessutom bekostat helt själv. Men det här är en historia som jag kommer att berätta mer om en annan gång.
Min mage fungerar numera liksom min hjärna, min sömn och återhämtning, och jag har läkt och fått mer och mer energi under åren sedan 2019. Nuförtiden, säger min kropp att jag kan röra på mig. Ut och gå komma i gång. När jag var sjuk var det katastrof de gånger jag försökte, det resulterade i yrsel, att jag ramlade och föll handlöst med skrubbsår och brutna revben som resultat.
Jag var trettiosex när jag brakade in i väggen och innan dess var jag sedan tonåren trött, rasade ihop med jämna mellanrum och orkade ingenting. Mina kompisar klagade på mig när jag var i tjugoårsåldern “Du är alltid trött!”
Jag fann via analysen vi gör i kurs 3 även skyhöga halter av uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten, och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger ofta att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Uran är det som jag misstänker som är min ursprungliga sjukdomsorsak. Uppväxt som jag är i en bergsby med höga halter av uran i dricksvattnet. Och sedan bosatt i många år i Sundbyberg, där de var tvungna att flytta ett bryggeri på grund av de höga uranhalterna i vattnet. Men befolkningen kan dricka det? Och senare tillbaka till gruvbygden igen…

Mögel kom in som sjukdomsförvärrare för mig först cirka tio år senare.
Så, så här bra som jag mår nu har jag inte mått under hela mitt vuxna liv.
Jag har så mycket att ta igen att ibland tar jag i lite mycket, tur att återhämtningen numera fungerar. Jag har inte längre en antydan till “utbrändhetmåendet” och jag kan varva ned och sova gott om natten även när jag varit i gång mycket.

De psykiska symptomen såsom ångest, panikångest och även min PTSD har försvunnit. Det utan någon som helst terapi under de här åren som jag följt UMS.

Jag tänker numera grundorsak, inte enbart symtom och hur jag kan åtgärda problemet, som när jag börjar få ont över bröstet, tänker jag först ångest, stress och jobbet. Sedan funderar jag på kaliumbrist, eftersom jag haft det förut. Så använder jag lite kaliumsalt i maten eller äter lite tillskott.
Och smärtan över bröstet försvinner oavsett om det stressiga förändrats eller inte. En smärta jag tidigare haft i över femton år och trott varit psykiskt. Men där är det viktigt att man vet att man har brist, eftersom för högt kalium ger liknande symtom och både för högt och för lågt kalium är farligt för hälsan. Det gäller det mesta av våra mineraler, det är viktigt med balans. Väldigt viktigt även att kolla av lilla hjärtat och inte som jag och vården tillsammans avfärda symtomen som psykiskt under alla år.

Det första som säger ifrån om jag inte sköter mig är min mage, och jag lyssnar numera på den och vet vad jag ska göra för att rätta till. Är det en förkylning eller magsjuka som lurar, så går jag in i utmattningsskolan och läser på, och kurerna som finns där fungerar.

Huset är fixat vad det gäller mögel, jag mår bra i det. Jag har en väninna som hälsade på som är mögelskadad och hon kände sig betydligt bättre i vårt hus än hemma hos sig, så det verkar att ha fungerat.
Jag har blivit frisk från en sjukdom som inte finns med metoder som absolut inte kan fungera. De enda inom vården som brytt sig om mina resultat och velat veta vad jag har gjort är experterna som utredde och dömde ut mig, de som såg på nära håll vad som hände. De såg hur fruktansvärt sjuk jag var och hur mirakulöst frisk jag faktiskt har blivit.

 

Doktor Tore

Tore S Person dog i höstas
Tore är en gammal ungdomsvän till mig, och jag lär aldrig glömma då han sa mig en dag i 40-årsåldern;
– Jag ska bli barnläkare, jag börjar i morgon.

Vi var båda kulturarbetare, och han ledde vissångarna, och jag jobbade som yrkesförfattare, och vi tillhörde båda samma middagsgäng i Stockholm.

“Tore Persson var narkosöverläkare, musiker, skådespelare och LCHF-are.
Han var tydligen fullt aktiv men dog efter några dagars hjärtsjukdom.”
Läs mer

Tore forskade på vår sjukdom varför det är begripligt att han också var intresserad av tungmetaller. Intressant; två gamla kulturarbetare som är intresserade av tungmetaller… i samma land, i samma tid.

Han hade alltså nyfikenheten som krävs för att ge sig in på nya områden
Sista tiden läste han in den moderna forskningen om kroniskt trötthetssyndrom, ME/CFS och fann länkar till sina områden som vitaminterapi, bindvävssjukdom och modern neurofysiologi. Tore var en excellent läkare i den roll han hade som teamdoktor för dem med smärta och utmattning. Han forskade om tinnitus och om ljudens påverkan på hälsan. Vem rycktes inte med i hans föreläsningar om sockrets skada, eller C- och D-vitaminets fysiologiska verkan.
Källa

Många har reagerat över den superfriske Tores död
“Överläkare Tore Persson har både exponerat tungmetaller i vaccin och glukossirapens destruktiva verkan på människokroppen. Han har alltså både gett sig på det läkemedelsindustriella komplexet och sockerindustrin samtidigt.

Jag såg ett föredrag med honom från 2014 där han säger att:
“Jag utmanar väldiga krafter. Om ni plötsligt ser en rubrik “Känd läkare, sockerdoktorn, hittad i nybroviken med en betongklump runt fötterna”, så vet ni att jag åtminstone “died trying”. *skratt*”
Två år senare är han död i en “hjärtinfarkt”, vid en ålder av 63.”

Finns folk som tror att Tore mördades, med andra ord, på samma sätt som 60 liknande läkare i USA har trillat av pinn fort, och jag har inte möjlighet att utreda den saken, utan jag vänder på det, och säger så här:

OM Tore mördades, på grund av sina budskap till oss, bör vi lyssna extra noga och se om vi kan “höra” varför.

I så fall finns det något han säger i materialet som inte “passade” den rådande ekonomin t.ex.

Han visste uppenbarligen själv att han utmanade krafter, och
han ansågs orädd – och var det också, född sån.

Vi i skolan hade behövt Tore
Nu blir det inte så men vi har honom på video.

Och jag själv får väl säga som Tore sa; hittar de mig i sjön, eller jag bara försvinner, så vet  ni att jag i alla fall “died trying”.

Nåt ska man ju dö av, och dö i fält är inte helt fel  – klart bättre än att dö av en fettlever man dragit på sig av västmaten – men det är hemskt tråkigt för Tores fru och barn.

Jag känner honom främst givetvis som kulturarbetare, och som en leverantör av Bergspredikan i verkligheten, och som en som verkligen jobbade åt  “den högre makten” på många olika sätt.

En solklar budbärare
Man ställde en fråga till den högre makten, och inom 12 timmar kom Tore med svaret.

 

 

 

Sofia först ut som frisk
En till som lär bli frisk inom nåt år
En till som lär bli frisk
En som skulle till psyket
Våra resultat
Läkare om oss

Lena Holfve
www.utmattningsskolan.se
Stora skolgården
Nyheter

Ja, hur är det möjligt?

Eftersom många av oss ser likheter i vår sjukdom och diagnosen ME/CFS kommer här en sammanställning över forskningsläget för den diagnosen; (textförfattaren har gett mig tillåtelse att dela & sprida)

Översikt över forskningsläget

En översikt över forskningsläget kring ME/CFS skriven av Anthony Komaroff, professor vid Harvard Medical School, finns i förordet till IACFS/ME:s internationella riktlinjer för diagnos och behandling (sid 3-4). I kapitlet “Pathophysiology of ME/CFS” (sid 8-11) finns ytterligare information och referenser.

ME/CFS – A Primer for Clinical Practitioners

CDC-studie dokumenterar post-infektuös ME/CFS

Denna unika CDC-finansierade prospektiva studie följde 253 patienter i ett samhälle som insjuknade i EBV (körtelfeber), Q-feber eller Ross River-virus i 12 månader efter infektionstillfället. 11% av dem utvecklade CFS. Siffran var ungefär densamma för de olika patogenerna. Den enskilda faktor som bäst predikterade utveckling av CFS var svårighetsgraden av den inledande infektionen. Psykiatriska eller demografiska faktorer hade ingen inverkan. Studien etablerar att ME/CFS kan följa på infektioner av olika patogener och att fysiska faktorer, inte psykiska, predikterar sjukdomen.

BMJ 2006: Post-infective and chronic fatigue syndromes precipitated by viral and non-viral pathogens: prospective cohort study

Norska studier: Cancermedicin kan hjälpa ME-sjuka

Norska onkologer har i tre studier visat lovande behandlingseffekt vid ME/CFS av cancermedicinen Rituximab, en s k monoklonal antikropp som hämmar B-celler. En stor multicenterstudie genomförs i Norge 2015-2017.

Onkologerna Øystein Fluge och Olav Mella vid Haukeland universitetssykehus upptäckte effekten av Rituximab-behandling vid ME/CFS av en slump. De behandlade för ett antal år sedan en cancerpatient som också hade ME/CFS, och hon blev under behandlingen dramatiskt bättre i sina ME/CFS-symptom.

Efter en mindre pilotstudie genomförde Fluge och Mella en dubbelblind placebokontrollerad studie med 30 väldefinierade ME/CFS-patienter. 15 patienter behandlades med Rituximab och 15 fick placebo. Tio av ME/CFS-patienterna som fick Rituximab (67%) förbättrades. Nio av dem upplevde ”kraftig förbättring”. 2015 publicerades en uppföljande studie med en liknande andel responderande patienter (64%), som även visade att ett underhållsprotokoll minskade risken för återfall.

Eftersom Rituximab verkar genom att minska antalet B-lymfocyter och därmed minska cirkulerande autoantikroppar, är forskarnas hypotes att ME/CFS kan vara en sjukdom med en autoimmun komponent. En dubbelblind placebokontrollerad studie av 152 patienter vid fem sjukhus i Norge pågår, med beräknat avslut 2017.

PLOS ONE 2011: Benefit from B-lymphocyte depletion using the anti-CD20 antibody Rituximab in Chronic Fatigue Syndrome. A double-blind and placebo-controlled study

PLOS ONE 2015: B-Lymphocyte Depletion in Myalgic Encephalopathy/ Chronic Fatigue Syndrome. An Open-Label Phase II Study with Rituximab Maintenance Treatment

Avvikande proteinprofil i ryggmärgsvätskan

Amerikanska och svenska forskare har i denna studie analyserat proteiner i ryggmärgsvätskan och funnit att ME/CFS-patienter har avvikande proteinprofil jämfört både med friska personer och patienter med kronisk borrelia. Resultaten tydde på att ME/CFS-patienterna hade kraftigt nedsatta reparationsmekanismer och ett aktiverat inflammationssystem.

PLoS One 2011: Distinct cerebrospinal fluid proteomes differentiate post-treatment Lyme disease from chronic fatigue syndrome

Avvikande genuttryck efter ansträngning

Forskarna Alan Light och Kathleen Light har påvisat avvikande genuttryck hos ME/CFS-patienter efter ansträngning, något som kan indikera varför ME/CFS-patienter lider så svårt av Post-Exertional Malaise, ansträngningsutlöst försämring av samtliga symptom.

Journal of Internal Medicine 2012: Gene expression alterations at baseline and following moderate exercise in patients with chronic fatigue syndrome and fibromyalgia syndrome.

Differences in metabolite-detecting, adrenergic, and immune gene expression after moderate exercise in patients with Chronic Fatigue Syndrome, patients with Multiple Sclerosis, and healthy controls

Post-Exertional Malaise (ansträngningsutlös försämring) fysiskt påvisbart: Avvikelser i syreupptagning hos ME/CFS-patienter vid upprepade maxcykeltester

Forskare inom träningsfysiologi har kunnat visa att ME/CFS-patienter fysiskt uppvisar Post-Exertional Malaise, ansträngningsutlöst försämring. Vid maxcykeltester två dagar i rad uppvisar ME/CFS-patienter dag 2 signifikant försämrade värden för syreupptagningsförmåga både vid maxansträngning och vid anaerobiska tröskeln, medan såväl friska personer som patienter med andra sjukdomar upprepar samma värden dag 1 och dag 2. Denna forskning har därmed påvisat särskiljande fysiologiska mätvärden för ME/CFS-patientgruppen vid upprepad ansträngning. De mest betydelsefulla mätvärdena är aerobisk kapacitet (VO2peak) och syreupptagning vid anaerobiska tröskeln (VO2AT).

Ett antal forskargrupper använder nu ”Stevens Protocol”, utarbetat för ME/CFS-patienter, med maxcykeltester med 24 timmars mellanrum och specifika mätmetoder (CPET) i pågående studier.

J Transl Med. 2014. Inability of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome Patients to Reproduce VO2peak Indicates Functional Impairment

Physical Therapy 2013. Discriminative Validity of Metabolic and Workload Measurements to Identify Individuals With Chronic Fatigue Syndrome

Journal of Chronic Fatigue Syndrome 2007: Diminished Cardiopulmonary Capacity During Post-Exertional Malaise

J Women’s Health 2010: Postexertional malaise in women with chronic fatigue syndrome

Immunstörningar kan förklara kroniskt trötthetssyndrom

I Läkartidningen skriver Gerhard Gottfries, professor emeritus, Michael Matousek, med dr, PhD samt Olof Zachrisson, med dr, PhD, (samtliga Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet) att de biologiska fynden i ME/CFS-forskningen tyder på somatogenes.

Läkartidningen 2009: Immunstörningar kan förklara kroniskt trötthetssyndrom

Och det svenska vårdsystemet forsätter att förneka att det rör sig om Fysisk/kroppslig/somatisk sjukdom ? Hur är det möjligt?

Medlemmen Ewa

Klicka på bilden så kommer du till artikeln

Nya rön; tusen mil bort ifrån psyket mot miljö- och infektionsklinikerna

Kroniskt trötthetssyndrom – en immunmetabol sjukdom?

Jonas Blomberg, professor emeritus i klinisk virologi, klinisk mikrobiologi, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.

Anders Rosén, professor emeritus i inflammations- och tumörbiologi, institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet

Myalgisk encefalomyelit eller kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) klassas som en neurologisk sjukdom enligt WHO och är ett syndrom med långdragen abnorm uttröttbarhet som ofta debuterar efter en infektion. Diagnoskriterierna är strikt kliniska, men specifik laboratoriediagnostik saknas.

I två nya studier [1, 2] med 45 ME/CFS-patienter och 40 matchade friska kontroller respektive 63 patienter och 60 friska kontroller har ett stort antal metaboliter i blod studerats med vätskekromatografi–masspektrometri.
Läs mer