Det händer rätt ofta att skolans medlemmar kontaktar mig spontant i ett PM, efter ett tag då de förstår att jag menar allvar, och vi ser på skolgården hur det skickas hjärtan mot mig. Man ser det också på vår sida “Våra resultat“.
Vad skolans medlemmar inte vet är att det är en livstil Den “stilen” började tidigt, redan då jag var barn, och jag har alltid stortrivts med den – filmen nedan visar varför.
När jag drev en blogg en gång var det en svensk man som skrev; “Du passar inte in i det moderna samhället”, och det gjorde han som en förklaring för, skäl till, att jag var utomlands.
Han antog det; västfolk antar alltid en massa – frågar aldrig, och har kollektivt kommunikationsproblem. Sanningen är att jag har sprängda bihålor, och inte tål kyla, men det vet han inte eftersom han inte frågade. Så, nu går stackaren omkring med de urtypiska vanföreställningarna som utmärker europén.
Mannen har dessutom i grunden fel Men han vet inte om det – eftersom han inte frågade. Det är jag som är det nya moderna samhället, och han befinner sig i det gamla, döende, omoderna – om han inte delar min livsstil eller finner den så märklig. Den svenska normalstilen kommer nämligen att gå under. Vi kan alltså påstå att jag är en individ som inte har lust att gå under. Mitt val av livssil är ren egoism. Den normalsvenska stilen är inte hållbar ens i en halv generation.
– Vem har roligast liv, han eller jag?
Ni ser ju själva hur vanföreställningar skapas, hur folk bygger upp en felaktig omvärldsbild, och slutligen blir man en individ som “vet allt” som egentligen bara är gissningar. Inte ens statsministern tar reda på fakta utan svänger sig med vanföreställningar, han också.
Vi lever i en pratkultur – alla bara pratar – tomma ord – tomma tunnor skramlar mest Det kommer man att se solklart i skolan sen att de som bara har pratat på skolgården lär inte bli friskare men det blir de som genomgår skolans handlingsprogram mot “utmattning”. En diagnos det pratas mycket om, och som det idag lutar åt att man på sikt skulle behöva döpa om till “tungmetallsförgiftad”. Vi hittar i vart fall inga svårt sjuka medlemmar (än) som inte är det.
För att bli av med förgiftningar måste man handla Duger inte att prata omkull en uran- eller en kopparförgiftning, och bly viker sig inte heller. Om man ska prata eller handla är således ett val man måste göra i det “moderna samhället”, som mannen kallade eländet, och jag har alltså räknat ut att om man bara pratar, och inte handlar, går man själv (och alla andra) under.
Klicka på bilden så kommer du till programmet
“In Sweden we have a system…”
Skrämmande dystopiskt porträtt över den individualistiska, materialistiska socialstaten. Där gamla dör ensamma, kvinnor skaffar barn genom insemination (utan pappor) och föräldrar institutionaliserar sina små.
“Hur blev svenskarna världens mest ensamma folk? Våren 1972 samlas en grupp socialdemokratiska politiker för att skapa en ny vision för Sveriges framtid. Målet är att skapa “ett samhälle av oberoende individer”. Fyrtio år senare undersöker Erik Gandini resultatet. Hans omdebatterade film blottlägger baksidan av de svenska värderingarna och målar en självbild som skaver – ett Sverige som inte riktigt blev som det var tänkt.”
1300 är egentligen fel för det rör sig snarare om 40 000 och inom en snar framtid hundratusentals för vi är nog bara förtruppen.
Vi söker läkare som har satt sig in i vår problematik. Sjukdomen tycks inte ingå i läkarutbildningen varför det förmodligen finns få.
Vi behöver läkare över hela landet som känner till att vårt huvudproblem är en inflammation i hjärnan som sen leder till en hel rad symtom.
När vi kommer till vården, med olika symtom, får vi diagnoser utifrån den enskilda händelsen och inte som en konsekvens av sjukdomen.
Inflammationen syns inte via blodprov men kan “ses” bakvägen så långt att vi blir syn- och hörbart bättre av gurkmeja, ingefära etc.
I botten ligger ofta tungmetallsförgiftningar och vi har medlemmar som har hittat uran–koppar-mangan- och kvicksilverförgiftningar.
En del tungmetallförgiftningar leder till att okunniga vill sända sjuka till psyket – de tror att det är nåt psykiskt.
Vi är ofta andfådda, och det tolkas som dålig kondis men handlar om PH-värdet, och okunniga vill att vi ska motionera, vilket är farligt i akutstadiet, och vi har också utsatts för insatser som har sin rot i en manipulerad forskning.
Det är alltså inte binjurarna vi bör fokusera på utan hjärnan. Det är helt enkelt hjärnan som är boven i dramat eller spindeln i nätet. Hjärnan är ansvarig för att skicka signaler till alla endokrina organ (de organ som utsöndrar hormoner) och finns det en störning i hjärnan så kommer hormonutsöndringen att påverkas. Hjärntrötthet, överbelastat nervsystem och immunförsvar bidrar till att kroppens funktioner sätts ur spel.
Läs mer
Som skolan ser det är det flera sjukdomar som i väst kallas för “obotliga” därför att man saknar ett piller att förskriva.
Jag är själv botad, men i Asien, och skolan är ett försök att “härma” min framgångsrika behandling.
Den grupp, som växer för varje dag, som är sjuka i Sverige är egentligen bara en förtrupp därför att i princip kommer “alla” att insjukna längre fram.
Miljögifter ger neurologiska sjukdomar
Våra medlemmar har börjat leta efter sina förgiftningsrötter, och vi har hittat uran-, koppar-, kvicksilver- mangan- med flera tungmetallsförgifningar.
Det är naivt att tro att inte stora delar av befolkningen inteskulle insjukna över tid om miljön är så skitig, och maten så giftig, att vår lilla förtrupp har gjort det.
Klicka på bilden så blir den stor
Vad ämnar regeringen göra då en miljon ligger i sängen med yrsel eller förlamning? Två miljoner?
Den “lösning” man haft är att utförsäkra folk, och tvinga ut dem i hemlöshet, och skylla tillståndet på individen genom att påstå att det är socialt, psykiskt, arbetsrelaterat.
Ska “alla” bo på gatan i framtiden? Vad händer då invandrare förstår att man blir sjuk av livet i Sverige? Gissningsvis flyr de som dessutom har lättare att byta land än vad svensken har.
Medlemmen talar om att hon kröp fram – inte ovanligt att vi gör Det har nyligen avslöjats att de “kunskaper” som styrt hanteringen av oss har tillkommit via manipulation. Man har gett humbugvård till svårt sjuka, med andra ord.
Dessutom drar läkare, och jag har personligen träffat flera som har valt att emigrera, för de vill inte vara med om det som sker. Det är en tidsfråga innan internationell press börjar rota i det här. Hur den humanitära stormakten hanterar sjuka, skapar ännu sjukare, och tar livet av folk.
Vad gör regeringen när befolkningen är slut? Kan man regera ett land utan människor? För det är så; vi är bara “förtruppen”.
Det är vi som visar att mycket är helt ohållbart i Sverige, och att människan inte tål uran-kvicksilver-koppar-manganförgiftningar samtidigt som stressen i själva samhället är vansinnig.
En av de saker som händer då man är förgiftad, och har en inflammation i hjärnan, är att man ramlar.
I vår grupp har lejonparten inte börjat ramla – än. De har inte kommit dit – än.
Egentligen skiljer inte skolans syn sig ifrån vårdens mer än att skolan för in den internationellt vedertagna förklaringen att en infektion startar förloppet, kanske för 5-20 år sedan, och att det i botten finns en inflammation i hjärnan och att en utlösande orsak är miljögifter.
Det finns svenska läkare som är medvetna om det men ett bekymmer vi har är att sjukdomen inte ingår i läkarutbildningen.
Skolan har fokus på förgiftningar, och flera medlemmar har också hittat förgiftningar av koppar, uran, kvicksilver, mangan, osv. Det betyder inte att skolan fnyser åt stress, eller hur folks levnadsvillkor ser ut, speciellt inte som människor stressas enormt av att bli kortsjukskrivna eller utförsäkrade. Men det är klokt att ha fokus på förgiftningarna eftersom alla andra sysslar med övrigt.
Vårdens syn:
Kognitiva symtom
Minnesstörningar
Svåra koncentrationsproblem
Oförmåga att tänka klart
Låg stresstolerans
Överkänslighet för ljud, ljus, lukter
”Tunnelseende”
Somatiska symtom
Trötthet /utmattning
Sömnsvårigheter
Ökad infektionskänslighet
Ökad smärtkänslighet
Muskelproblem
Mag-tarm problem
Psyke
Känslolabilitet
Nedstämndhet
Källa
Skolan instämmer men pekar således även på miljögifter samt inflammation i Hippocampus.
En av de saker som händer, på ett par veckor, är att medlemmarna blir av med 80% av alla tungmetaller de har i blodet.
Dels använder vi enkla knep men mycket handlar om medvetenhet.
När den ena kompisen efter den andra kommer med sina utredningar, och man har funnit koppar-, uran-, kvicksilver– och manganförgiftningar, är det ofrånkomligt att “alla” börjar spåra gifter i sina liv.
Skolans “skolgård”, en grupp på Facebook, borgar för att medlemmarna själva bollar mot varandra – vilket i sammanhanget är nödvändigt eftersom vi lever i en kultur där alla problem alltid anses vara “sociala” eller “psykiska”.
Det finns också internationellt vedertagna symtomlistor på hur man “blir” av olika slags förgiftningar, och samtliga i skolan som har hunnit gräva upp sina förgiftningsrötter har “känt igen sig”.
Vi har en medlem som är uppväxt bland konstnärsmaterial, och de är en välkänd källa, som ett exempel.
I botten på sjukdomen ligger alltid en förgiftning, med åtföljande inflammation i hjärnan, och om inte har man inte våra symtom.
Får man inte bort gifterna hemma på sikt lär man heller aldrig bli frisk utan återfaller, och det i kombination med den stress som är idag är det givet att kroppen slutligen ger upp.
Kroppen har meddelat ofta i åratal att nåt är galet
Ovan har vi en medlem som nu börjar tänka i korrekta banor, och som kan “se” att vid en krasch byggde man om och hon var omgiven av spånskivor, och tidigare i livet hade reaktionerna varit starka på formaldehyd. Berättelsen är så tydlig att man nästan säkert kan säga att hon har hittat sin stora förgiftningsrot. Hennes man har gått partnerkursen och i den uppmanas de att hjälpa till och leta, leta, leta i den sjukes livshistoria då en partner ofta är väl informerad om den.
De som har inflammationen SKA låta så här efter ett tag. Man SKA “svara” på UMS-metoden – det är ett tvärsäkert tecken på att Hippocampus, som sköter närminnet, är inflammerad och nu på väg att bli bättre.
Sen en dag SKA man komma ihåg precis som vanligt utom sina sjukdomsår för de är suddiga eftersom inga nya minnen lagrats = ungefär som en stupfull minns illa dagen efter.
Baksidestexten till boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:
Klicka för högupplöst, privat, friköpt
Ann-Charlotte Carlsson:
Ann-Charlotte som sjuk
-Jag har fått tre utmattningsdiagnoser 2001, 2002 och 2010 men blev sjuk långt innan dess. Jag har alltså varit sjuk i drygt 20 år och har fortsatt vara sjuk trots att jag har gått kurs i stresshantering och därefter regelbundet gör övningar. Jag har ätit SSRI, tre gånger, fått kognitiv beteendeterapi två gånger, och ätit de bästa kosttillskott och naturmedel som rekommenderas vid utmattning, och ändå blev jag aldrig frisk, trots att jag var en duktig patient.
I många år kunde jag inte läsa och förstå skönlitteratur. Numera läser jag vetenskapliga och medicinska artiklar på engelska och förstår mycket. Jag är på väg att bli frisk, helt och hållet tack vare att Lena Holfve startade Utmattningsskolan.se.
Boken handlar om UMS-medlemmar, som berättar med egna ord hur de blev friska, bland flera andra också Petrea K Marklund, som numera föreläser om UMS-metoden.
Lena Holfve debuterade på Rabén&Sjögrens Bokförlag år 1984 med succéboken “Älska lagom”, men slutade som yrkesförfattare 1992-93, och skapade därefter flera stora tjänster på Internet. Från 2016 har IT-kunnandet slagits samman med bakgrunden som författare, och Internetkurserna i www.utmattningsskolan.se har omvandlats också till böcker; Utmattad, Sömnlös, Parasitfri och Mögelförgiftad.
Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:
Klicka, högupplöst, privat foto, friköpt
Jag frågade Sofia Stark samma sak
“Det går jättebra. Jag minns inte sjukdomsåren riktigt men var helt sjukskriven hela 2013.
Nu jobbar jag heltid, och har en skapande hobbyverksamhet, gör saker i ull och gör ljus. Jag sköter om 20 får och 17 lamm, en bordercollie och två katter samt två döttrar, egen villa och särbo. Tycker livet fungerar nu. Fast visst har jag fortfarande ont i huvudet, sämre minne och måste sova middag ibland. Jag skulle kunna lägga till att jag mår bättre om jag sköter mig kostmässigt; bra mat och inte dricker alkohol.”
Sofias rot var fluorid och radon i vattnet. Det är rätt många nu som är igenom UMS-programmet, och de är helt friska, och Sofia var den som först meddelade resultat i november år 2016. Jag startade UMS i slutet av juli det året: Sofia först ut som frisk.
I bilden ser i vart fall jag att hon var så förgiftad som nån ens kan bli; inga pupiller, knappt ögonbottnar.
I kurs 3 sänder vi biologiskt material till labb i USA.
Föreläsare samt pressansvarig:
Läraren Petrea K Marklund;
E-post: petrea@utmattningssskolan.se
Telefon: 070-301 36 41
Petrea K Marklund Petrea arbetade som bildlärare på högstadiet när hon blev sjuk 2001. Hon var sjuk i 17 år.
Petrea började i utmattningsskolan.se i augusti 2016, då heltidssjukskriven, och helt utdömd av vården samt riskerade att bli långvårdspatient. Idag helt frisk sedan januari 2019.
Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:
Sjuk i 17 år, nu föreläsare av Petrea K Marklund
Mögeltoxin tränger ut
Det var 2001 som jag först ”gick in väggen” rejält. Jag kraschade totalt, hela min tillvaro drogs ihop till ett mörker. Jag hade absolut ingen anledning att tro något annat än att det var stress och enbart psykiskt.
Det var “självklart” att det var arbetet, hemmet, livsförhållandena, som faktiskt var katastrofala vid den här tiden. Jag lovar, det var inte svårt att tro att min sjukdom berodde enbart på stress.
Jag har aldrig under de femton åren som sjuk mått bättre än vad någon gör två veckor efter en kraftig influensa. Men när man mår så pass bra så anses man ju nästan som frisk, man ska tillbaka i arbete till en del i alla fall. Det var jag en period mitt i de här sjukdomsåren. Jag kämpade med lönebidrag och återkommande sjukskrivningar. Jag rasade ihop totalt ett antal gånger per år.
Men enligt läkarna ansågs jag vara så frisk som jag någonsin skulle kunna bli. Sedan började det långsamt bli värre igen, trots att jag då hade vänt mitt liv så mycket till det bättre, suveränt stressfritt arbete som jag stormtrivdes med, förstående chef som justerade arbetsuppgifterna så fort jag blev sämre, bra kollegor, fantastiska vänner, bra relationer överlag, tryggt hemförhållande med stabil, bra partner och trygg i mig själv. Trots alla redskap jag fått genom åren i hur man ska hantera stress så blev jag bara sämre och sämre.
Jag har haft väldigt dåligt minne under de här femton åren, emellanåt har jag totalt glömt saker som jag gjort. Mina barn och vänner brukar ibland tala om saker där jag inte har en aning om vad de pratar om. Det finns luckor från mina sjukdomsår som är helt svarta.
Min kod till betalkortet bara försvann ur min hjärna en dag, en kod som jag hade haft utan problem i många år och jag var tvungen att beställa ett nytt kort. En gång strax innan min stora krasch 2001 kom jag i en korsning här i närheten där jag bor och hade absolut ingen aning vart jag var på väg. Jag visste inte om det var morgon eller kväll, om jag var på väg till jobbet, affären eller dagmamman. Jag var tvungen att titta efter i baksätet om jag hade något barn med mig.
Alla rutiner som man vanligtvis gör automatiskt, som att borsta tänderna eller krydda maten var borta. Jag hade ett sömn-/vilobehov på minst 16 timmar dygn för att fungera någorlunda, dvs. kunna göra något litet överhuvudtaget. Men jag sov aldrig en hel natt, vaknade många gånger och saknade helt djupsömn. Dubbelslag eller oregelbundna hjärtslag, konstant ångest, panikångest. Jag var fumlig, tappade saker, slog i och slog sönder. Jag hade yrsel, det var obehagligt att gå i trappor, kändes som jag skulle tappa balansen. Någon gång föll jag också handlöst, tack o lov inte utför någon trapp.
Gjorde jag något för mycket, det vill säga något som egentligen är normalt att klara av, så fick jag speedade stresspåslag där jag inte kunde sova alls på natten efteråt. Jag hade en mage som stod och skrek i fyra hörn. Huvudvärk, ögonmigrän, ljud och ljuskänslig…
Jag var som i ett fängelse i min egen kropp och jag fantiserade om ett trollspö som kunde befria mig från alla plågor, men det verkade vara omöjligt. Jag nämnde influensa innan, blanda sedan in baksmälla, en rejäl en, som om du supit i en vecka, fast du inte har druckit alls, och sedan några portioner senildemens så har du konceptet. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.
När jag ”firade” fjorton år som sjuk började jag för första gången under alla dessa år tvivla på att jag någonsin skulle bli frisk igen. Jag blev utredd av företagshälsovården våren 2016.
Beskedet blev att läkaren inte hade sett någon med min sjukdomsbild eller sjukdomshistoria någonsin bli frisk. Jag fick diagnosen utmattningsdepression, för annars trodde läkaren inte att jag skulle få sjukpenning, vilket ansågs vara livsavgörande att jag fick. Fast jag hade alla kriterier för ME/CFS, det som tidigare lite missvisande kallades kroniskt trötthetssyndrom.
Jag hade även grav PTSD, men jag bedömdes vara för sjuk för att klara av behandling för den med psykodynamisk psykoterapi. Läkaren ville sjukpensionera mig helt. Min arbetsförmåga bedömdes till att kunna bli som max 25 % för att jag tjatade att jag ville tillbaka i jobb. Men läkaren varnade mig och sa rakt ut att jag skulle bli helt sängliggande som en grönsak på långvården om jag fortsatte att kämpa.
Sommaren 2016 fann jag Utmattningsskolan.se via en grupp på Facebook. Jag gick med och provade skolan på webben, trots att det mesta jag trodde och visste om utmattningssyndrom ställdes på huvudet. I början kändes mycket konstigt och annorlunda i tänket, men det var ingenting som var dyrt inte heller någonting som var farligt. Jag hade ju inget som helst att förlora. Mina framtidsutsikter var, som sagt, inte så lovande.
Vanliga vården hade ju inte heller någon som helst hjälp att ge.
I Utmattningsskolan sägs det att utmattningssyndrom beror på inflammation i hjärnan, och det kunde ju lugnt stämma med mitt mående, min hjärna kändes som att den var kokt i ständig feber. Efter två veckor märkte jag första effekten av råden i skolan. Men det tog femton veckor innan min hjärna var tillbaka någorlunda. Då kunde jag tänka, men jag var fortfarande fruktansvärt trött.
Jag hade ställt in mig på att det skulle ta tid, att det inte var någon quick fix. Hade jag nu varit sjuk i femton år så kunde jag lugnt ge det två, tre år för att se om jag eventuellt kunde bli att må bättre.
När hjärndimman var borta och jag kunde tänka igen var det dags att leta grundorsaker med skolans hjälp och klura ut varför och hur just jag blivit sjuk.
Det tog ganska precis två och ett halvt år för mig i Utmattningsskolan innan jag kunde räkna mig som helt frisk. I januari 2019 kunde jag helt säga upp samarbetet med Försäkringskassan. Nu är jag tillbaka på heltidssysselsättning. Läkaren som dömde ut mig, tittar på mig som att jag är ett vandrande underverk. Men är det någon som lyssnar på oss?
Vissa saker som jag har provat förut har jag hittat igen i Utmattningsskolan. Men tidigare har det varit som att rycka hit och dit i lösa trådar lite hur som helst och utan sammanhang. Det är först genom utmattningsskolan som jag har hittat något som haft en helhet och en röd tråd att följa och som har fungerat över tid.
Från en del får jag höra när jag berättar vad jag gjort för att bli bättre ”Klart att det fungerar om du tror på det.” Jo, placeboeffekten, tankens kraft är inte att förakta, det kan läka mycket. Positivt tänkande är viktigt, utan det hade jag nog inte överlevt eller orkat leta lösningar. Men att enbart tänka hjälper inte. Och jag har verkligen trott på ALL behandling genom de här femton åren, från SSRI till terapi, till vitaminer, till meditation och positivt tänkande. Så om SSRI och terapi hade hjälpt mig i min sjukdom, så hade jag varit frisk för länge sedan.
Jag har genom åren gått i terapi, ätit antidepressiva läkemedel, stresshanterat, haft kognitiv beteendeterapi, andats, slappnat av, bearbetat, byggt självkänsla och självförtroende. Förändrat och vänt runt hela mitt liv, i och för sig till det bättre. Faktiskt till att bli riktigt bra.
Jag ändrade även kosten, såg till att äta bra. Jag trappade själv ut SSRI och åt i stället B-vitaminer som fungerade bättre. Läste om Candida, allt stämde, slutade med socker och snabba kolhydrater. Blev bättre av det, ett tag. Allting var så, jag blev bättre ett tag för att sedan rasa ihop igen.
En av mina sjukdomsorsaker var en fläck på väggen hemma, den var helt torr, det luktade inget, en gammal åtgärdad vattenläcka från taket, ingen fara alls typ. Sedan jag flyttat in i huset hade jag långsamt, långsamt blivit sämre igen i mitt utmattningssyndrom, ökad trötthet, huvudvärk, kronisk snuva, ofta ögonmigrän. Jag tänkte inte på mögel.
När vi öppnade väggen så var det alldeles svart bakom, svartmögel. Sedan sanerade vi, tog bort allt skadat material och behandlade med mögeldödande medel.
Jag fann via analys även tungmetaller uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Det upptäcktes också att jag hade grov näringsbrist, en mage som inte tog upp näring som den skulle, trots bra mat.
Den svenska sjukvården verkar inte ha tillräcklig mögelerfarenhet. Till exempel när jag berättade för min läkare på vårdcentralen att jag trodde det var mögel som var orsaken att jag rasade och blev sjukare igen, så sa läkaren ”Visst, mögel kan påverka.” och i nästa andetag frågar läkaren mig ”Har du haft en traumatisk barndom?” I Sverige är det så inpräntat, inbankat och ”bestämt” att de här symtomen enbart är psykiska, så man ser inget annat. Inte ens när det borde vara uppenbart.
När jag även berättade om min kroniska snuva och slemmet i halsen borde väl en läkare förstå? Jag vet att det finns de läkare som kan det här. Men jag fick recept på Bricanyl inhalator och kortison. Och så skulle jag ha samtal med en kurator. För min kroniska snuva!?
Jag har inte haft en enda tillbakagång i mitt mående sedan jag startade i utmattningsskolan och knappt några sjukdagar alls sedan jag kunde förklaras som frisk i januari 2019.
Det trots att det varit hårda strider under min tillfrisknanderesa, med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som kunde ha krossat vem som helst. Tack och lov hade jag en chef som slogs med näbbar och klor för min skull. Samt en läkare som gjorde samma sak tills den förmodligen blev nypt i örat av Försäkringskassan och troligen var tvungen att försöka hantera situationen utan att riskera att bli av med sin läkarlegitimation.
Som tur var blev jag tack vare UMS friskare och friskare under den här perioden och kunde steg för steg gå tillbaka i arbete. Vad som skulle ha hänt med mej i det här läget om jag inte haft utmattningsskolan törs jag inte tänka på. Men det var ändå tufft och väldigt forcerat.
De riskerade att spoliera hela min behandling som jag dessutom bekostat helt själv. Men det här är en historia som jag kommer att berätta mer om en annan gång.
Min mage fungerar numera liksom min hjärna, min sömn och återhämtning, och jag har läkt och fått mer och mer energi under åren sedan 2019. Nuförtiden, säger min kropp att jag kan röra på mig. Ut och gå komma i gång. När jag var sjuk var det katastrof de gånger jag försökte, det resulterade i yrsel, att jag ramlade och föll handlöst med skrubbsår och brutna revben som resultat.
Jag var trettiosex när jag brakade in i väggen och innan dess var jag sedan tonåren trött, rasade ihop med jämna mellanrum och orkade ingenting. Mina kompisar klagade på mig när jag var i tjugoårsåldern “Du är alltid trött!”
Jag fann via analysen vi gör i kurs 3 även skyhöga halter av uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten, och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger ofta att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Uran är det som jag misstänker som är min ursprungliga sjukdomsorsak. Uppväxt som jag är i en bergsby med höga halter av uran i dricksvattnet. Och sedan bosatt i många år i Sundbyberg, där de var tvungna att flytta ett bryggeri på grund av de höga uranhalterna i vattnet. Men befolkningen kan dricka det? Och senare tillbaka till gruvbygden igen…
Mögel kom in som sjukdomsförvärrare för mig först cirka tio år senare.
Så, så här bra som jag mår nu har jag inte mått under hela mitt vuxna liv.
Jag har så mycket att ta igen att ibland tar jag i lite mycket, tur att återhämtningen numera fungerar. Jag har inte längre en antydan till “utbrändhetmåendet” och jag kan varva ned och sova gott om natten även när jag varit i gång mycket.
De psykiska symptomen såsom ångest, panikångest och även min PTSD har försvunnit. Det utan någon som helst terapi under de här åren som jag följt UMS.
Jag tänker numera grundorsak, inte enbart symtom och hur jag kan åtgärda problemet, som när jag börjar få ont över bröstet, tänker jag först ångest, stress och jobbet. Sedan funderar jag på kaliumbrist, eftersom jag haft det förut. Så använder jag lite kaliumsalt i maten eller äter lite tillskott.
Och smärtan över bröstet försvinner oavsett om det stressiga förändrats eller inte. En smärta jag tidigare haft i över femton år och trott varit psykiskt. Men där är det viktigt att man vet att man har brist, eftersom för högt kalium ger liknande symtom och både för högt och för lågt kalium är farligt för hälsan. Det gäller det mesta av våra mineraler, det är viktigt med balans. Väldigt viktigt även att kolla av lilla hjärtat och inte som jag och vården tillsammans avfärda symtomen som psykiskt under alla år.
Det första som säger ifrån om jag inte sköter mig är min mage, och jag lyssnar numera på den och vet vad jag ska göra för att rätta till. Är det en förkylning eller magsjuka som lurar, så går jag in i utmattningsskolan och läser på, och kurerna som finns där fungerar.
Huset är fixat vad det gäller mögel, jag mår bra i det. Jag har en väninna som hälsade på som är mögelskadad och hon kände sig betydligt bättre i vårt hus än hemma hos sig, så det verkar att ha fungerat.
Jag har blivit frisk från en sjukdom som inte finns med metoder som absolut inte kan fungera. De enda inom vården som brytt sig om mina resultat och velat veta vad jag har gjort är experterna som utredde och dömde ut mig, de som såg på nära håll vad som hände. De såg hur fruktansvärt sjuk jag var och hur mirakulöst frisk jag faktiskt har blivit.
Det var Martinas önskan om att jag skulle dela hennes historia som ledde till att boken skapades:
Sverige är kanske världens mest kollektiva land och det drabbar de “utmattade” svårt därför att det är en väldig skillnad bara utifrån vad man är förgiftad av.
Vi har medlemmar som hittat uran–koppar–kvicksilver-aresenikförgiftningar. De lär inte bli friska innan gifterna är ute, och i botten på vår sjukdom ligger förgiftning och inflammation i hjärnan. Det spelar ingen roll hur mycket man än skäller ut dem.
En grupp har, vad man kan se ytligt, som huvudproblem att de har en inflammation i Hippocampus, och de blir snabbt, syn- och hörbart bättre av skolans metoder.
De kan ha känt sig som fulla eller drogade i åratal, och trots att jag är författare i botten är det svårt att beskriva tillståndet men man kan få panik för mindre.
Det är en helvetessjukdom på många sätt och den som vill pröva tillståndet kan just dricka sprit, kanske 8-10 cl starksprit varannan timme, så man är mer än lätt salongsberusad jämt. Kan inte räkna, tänka, fattar inte, kan inte lyssna, kommer inte ihåg…
Vi har hört talas om en läkare som har inflammationen klar för sig, för hans kollega forskar på det här, och för övrigt är historierna snarlika och begripliga.
Ett symtom, på grund av rubbningar av PH-värdet, är att vi flåsar och det tolkas som dålig kondis och omgivningen drar då slutsatsen att vi behöver motion. Men många av oss blir så yra av rörelser att rummet snurrar därför att Hippocampus är inflammerad.
När den inflammationen börjar ge med sig frisknar folk till Det går ganska fort att få tillbaka huvudet då inflammationen har börjat lägga sig.
Men har man en förgiftning i botten måste giftet ut för annars är man snart där igen. Skolan använder sig av asiatiska och amerikanska metoder, och uteslutande naturliga.
Eftersom vi verkar ha flippat i detta vårt huvud tolkar omgivningen det som att det är ett psykiskt problem i botten men samtalsterapier lär aldrig bita på uranförgiftning.
Man kan säga att omgivningen tolkar oss “helt rätt” – då vi är akut sjuka – men ändå fel.
Flåsandet beror inte på usel kondis, och oförmågan att tänka, upplevelsen av superstress, beror inte på nåt psykiskt utan på förgiftningar.
Vi kan dra på oss en jättemage, den får omgivningen att ibland tro att vi väntar barn, och den får folk att tala om bantning, kost, motion – också begripligt. Men det är kroppens sätt att skydda sig mot gifter; den väver in dem i fettceller, och spottar iväg mycket till just buken.
Jag frågade hur man särskiljer ”stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar av en vårdlärare: – Det gör de inte. Inom sjukvården talar man inte om
förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller
självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.
Så länge som man inte letar efter, och får bukt med den förgiftning som alltid ligger i botten och inflammationen kommer vi att ha 40 000 sjuka, som bara blir sjukare, och som inte lär bli friska med mindre än att man lämnar det kollektiva tänkandet; de ska ut och gå, de behöver motion som de har dragit på sig kilon och som de flåsar!
Man måste ner på individplanet, och spåra just den individens förgiftning, och man måste angripa inflammationen.
Rent historiskt är det begripligt Vi kommer ifrån en “tyst” kultur så långt att man teg alltid förr om det var nåt. Läkare meddelade inte ens patienter som var döende, och inte heller deras anhöriga. Allt skulle man tiga ihjäl. In absurdum.
Det blev som ett slags förnekarnas kultur, och som en backlash på det befinner vi oss nu i en pratande kultur; allt ska debatteras, allt ska man prata om, och vi har utbildat enorma mängder KBT-terapeuter. Samtidigt uppstod “sociologin” med start på 60-talet, och allt är numera “socialt”.
Skolan har i skrivandets stund 1100 medlemmar på “Skolgården”, och 5-600 inne i själva skolan, och de som har som enda “fel” att de är förgiftade, och som hittar sin förgiftning, och de som är inflammerade lär bli hjälpta och resultaten syns rätt snabbt; ett par veckor.
Man vet idag att 80% av de amerikanska kvinnorna är kopparförgiftade (spiralerna) – och det är väl inte helt otroligt att många i skolan kommer att hitta kopparförgiftningar också – och symtomen på en kopparförgiftning skiljer sig från en som är kvicksilverförgiftad, som ett exempel.
Man kommer, med andra ord, aldrig att kunna bota denna grupp “kollektivt” utan de måste delas upp i undergrupper utifrån vilken förgiftning de har.
Den svenska kulturen i sig är ett stort problem för de utmattade Jag befinner mig på norra Cypern, ett par veckor till, och det är soprent på reklam.
Man ser sällan reklam i tidningar, inga reklamlappar i portarna – brevlådor saknas – och inga reklampelare på stán.
Ett gigantiskt stort skäl är att media bevakar nyheter– allt “nytt” – så om du bygger en aquapark kommer de att stå i kö för att få berätta för sina läsare att du har byggt den, och hur den fungerar, så det behövs ingen reklam.
Alla vet att det har kommit en ny aquapark, eller en ny fabrik, eller att nån har uppfunnit nåt. Vår media är mer “Knarknytt med väder”, och bankrånare, och aparta människor följs upp, och vi informeras om vem som tagit och hur mycket kokain. Allmänheten vet mer om Svartenbrandt än om de svenskar som format världen.
– Det går inte, det har vi aldrig gjort förut
Det stöter på patrull i Sverige att dela rena kunskapsartiklar ut till grupper, och medlemmar i skolan har stängts av om de nämner skolan. Det anses förmodligen att man gör reklam för sin egen verksamhet, och då spelar de ingen roll om man hittat en lösning på ett stort problem – det ska motarbetas.
Här på Cypern hade en grupp, som sysslar med örtmedicin jublat högt, kastat sig över mig, velat intervjua mig, hur tänker jag? Vad vill jag med skolan? Hur kom den till? Det hade inte tagit en timme ens innan den samlade pressen stod utanför dörren för de är hungriga här efter nyheter som gagnar medborgarna. Jag blir alltså lite ställd då jag uteslöts ifrån en grupp för att jag hade delat en artikel.
Dr Enby är ett bra exempel på hur den svenska kulturen “slår”, och för oss blir det ett problem därför att lösningarna finns utomlands, och motståndet mot nåt nytt är grundmurat, och har varit sen minst 1600-talet då man brände “häxor” på bål.
Jag räknar med att det kommer ta många, många år innan man lämnar nuvarande metoder att behandla uranförgiftade människor som psykfall, eller slutar tvinga kvicksilverförgiftade att ta “raska promenader”, för att bli av med tjocka magen.
Sammanfattningsvis har vi symptomen:
Onormalt snabb förlust av mental energi vid tankearbete
Onormalt lång återhämtning av mental energi efter uttröttning
Sämre koncentrationsförmåga
Hjärntröttheten varierar – ofta bättre på förmiddagen och sämre senare under dagen
Minnesproblem pga. inflammation i Hippocampus Svårt att komma igång med en aktivitet
Känslosamhet och irritabilitet – en del blir ilskna.
Sömnproblem
Ljud- och ljuskänslighet
Stresskänslighet
Huvudvärk om man har gjort alltför mycket
Det är symtomlistan, i stora drag, utomlands för de som har vår sjukdom kallad “Cronic Fattige Syndrom” på engelska och som har fått ett eget ord i Sverige; utmattning. Självskattning av CFS – klicka här
De som är medberoende, som Utmattningsskolan har en klassisk och bra kurs för, kallas också för “utmattade” och jag vet inte varför man gör som man gör i Sverige. De som är sönderstressade av ett jobb de inte passar för t.ex. kallas också för “utmattade”. Folk som är grava missbrukare kallas också för “utmattade”.
Ordet “problem” har, som ett exempel, bytts ut mot ordet “utmaning”
Men ett problem är nåt du får ofrivilligt på halsen, och utmaning är nåt svårt du tar på dig att utföra. “Cronic Fattige Syndrom” är ett problem du ofta får varesig du vill eller inte – och i botten ligger en förgiftning och inflammationer.
Vi har en medlem som hittat uranförgiftning och det uranet har hon helt säkert fått i sig omedvetet. Det är inget hon har uppsökt frivilligt.
När uranet är ute finns inga hinder för att bli återställd och frisk. I Sverige kallas “Cronic Fattige Syndrom” för obotlig. Det är den också om man inte spårar upp var förgiftningen består av och sitter, och det görs inte i Sverige. Vi har medlemmar som hittat kopparförgiftning, och som nu tar ut kopparspiralerna och får ut kopparöverskottet, och de har mycket goda chanser att lösa problemet beständigt om det “bara” var spiralen allt handlade om.
En som jobbar inom vården har löst ett mysterium Jag frågade hur man särskiljer “stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar: – Det gör de inte. Inom sjukvården talar man inte om
förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller
självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.
25 miljoner är blyförgiftade bara av ett bilbatteri En del av dem kan finnas i Sverige men “upptäcks” inte eftersom man aldrig talar om förgiftningar. De blir då kallade för “utmattade”, och får uppmaningen att motionerna, äta antidepp, osv. De lär inte bli friska innan blyet är ute.
Samhället är galet stressigt Det finns folk som inte orkar med pressen och stressen och de kallas också för “utmattade” i Sverige men de har inte samma symtom som de inflammerade och förgiftade. De kan ofta lösa problemet på frivillig väg genom att flytta ut på landet, byta jobb, skilja sig, banta alla “måsten”.
De kan få sömnproblem och bli stresskänsliga men de lär inte “svara” på de insatser vi gör i Kurs 1, avsnitt 1 då vi dricker “Guldmjölk” – för de har inga inflammationer.
Via skolan kan man få mer klarhet Man kan alltså gå skolans första kurs, som är helt gratis och man förbinder sig inte för nåt, och ta reda på om man tillhör oss eller inte.
Om man dricker Guldmjölk, många upplever den som mycket god, och det inte händer nåt med en så tillhör man inte oss dvs. man har inte inflammationer i botten. En del tröttnar på smaken, och har i lite blåbär.
Vi har en del annat man ska ha i sig som presenteras i Kurs 1 också, och sammantaget är det så att om du inte blir bättre på en, två månader så har du inte vår sjukdom dvs. du har inga inflammationer som ligger och pyr ibland sen 20 år tillbaka.
Tillhör man inte oss kan man tillhöra de som har för mycket på tallriken:
När hjärnan inte orkar : Om hjärntrötthet
Dagens samhälle ställer höga krav på människors effektivitet, men vad händer när det inte längre fungerar?
Det som inte syns är svårt att förstå sig på. Läs mer
En del medlemmar i skolan har hamnat i gräl, om skolan, ute i grupper och det där stjäl energi ifrån tillfrisknandet varför jag tänkte beskriva hur jag ser på dessa aggressiva “utmattade”. Jag ser dem tydligt då jag kollar runt i olika forum, och för dem är det viktigt att deras “utmattning” är psykisk samt social. Det är mammas, pappas, fasters, arbetsgivares, brorsans fel – vad som. Det kallas för det alkoholistiska alibit. De letar skäl för att kröka.
När folk är superilskna ska man alltid misstänka alk-drogmissbruk, och idag finns det nästan inga rena alkoholister för “alla” är blandmissbrukare.
Det drar dem till vården, där medicinskåpen finns, och på slutet – se nedan – hamnar de där med kroppsjukdomar.
I samma väntrum sitter vi, och när vi i skolan t.ex. nämner ordet FÖRGIFTNINGSROT börjar “alla” här tänka på allt ifrån sina matbestick till kopparspiraler, amalgamfyllningar, jobb man haft, konstnärsmaterial man är uppväxt med men bara ordet är enormt provocerande för en kemiskt beroende. Skolan talar om AVGIFTNING, också rysligt provocerande.
De hör förmodligen: – Sluta nu upp med att använda din snuttefil, och ta och leta rätt på vad som förgiftar dig.
De vet redan vad som förgiftar dem men de förnekar det.
Det är väl solklart att det lätt blir bråk, och skolan behöver inte försvaras Jag vill dessutom inte tampas med den gruppen för de “svarar” inte på gurkmeja. Liten pudel; De är ibland förgiftade av mangan, som ger inflammationer, så så långt kan de fixas här, och gurkmejan biter.
“Kroppen är effektiv i sin hantering av överskottsmangan. Manganförgiftning vid industri och gruvarbete är däremot inte sällsynt och kan leda till hallucinationer, anorexi, kramp i benen, muskelryckningar, huvudvärk, talsvårigheter, impotens, ångest, apati, nedsatt lungfunktion, sömnstörningar och kraftlöshet. Manganförgiftning är vanligt hos patienter med: Parkinsons, inlärningssvårigheter, MS och kriminellt beteende. Förhöjda manganvärden kan associeras med alkoholism. Vid dessa tillstånd kan sug efter alkohol minska genom att minska på förhöjda manganvärden.” Källa
Om man kollar det vedertagna schemat nedan ser man att efter “kroppsjukdomar” kommer “etiskt sammanbrott”, och en sån grej är väl att gapa och skrika i olika forum, och efter det dör de – eller vänder.
AA anser att de är en miljon i Sverige vilket kan vara en delförklaring varför vården centrerar runt “psykiskt – socialt” och så att säga glömmer bort de som har CFS.
20.000-40.000 enormt sjuka individer ska söka uppmärksamhet i konkurrens med en miljon “utmattade”. Det höga antalet aktiva alk. i Sverige kan också förklara varför uttrycket “utmattad” bara finns där samt att det kollektiva medberoendet och förnekandet bidrar.
Utomlands talar man enbart om “Cronic Fatigue Syndrom” och om “alcoholics”. Två vitt skilda grupper, och jag får i vart fall intrycket att man buntar ihop allesammans hemma, och kallar allt och alla för “utmattade”.
Många upplever att de ser gravida ut, för det finns inget fett på armar och ben, och en del kan uppleva att folk säger; “Grattis!” Det är verkligen en gravid “look”.
När kroppen ska hantera gift skapar den fettceller, och bäddar in giftet. “Omringar” bly, kvicksilver osv och det blir bukfett ofta.
Det är fullt möjligt att gå upp 30 kilo snabbt, jag gjorde, och när giftet är ute smälter också fettcellerna bort. De som försökt “banta” eller motionera bort det misslyckas därför att kroppen behöver denna fettdepå för att ta hand om problemet. Jag möter ofta folk nu som säger; “Du har gått ner i vikt!” Inte sant egentligen; jag är helt avgiftad.
Bukfettet är så att säga “sopstationen” tills vi hjälper till och får bort giftroten. Dieter och motion kan alltså inte fungera.
– Varför säger inte doktorn det då? Mystiskt!
En som jobbar inom vården har löst mysteriet Jag frågade hur man särskiljer “stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar: – Det gör de inte. Inom sjukvården talar man inte om förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.
Utbildningar, myndigheter, det mesta är i väst infiltrerat av multiinternationella bolag, och det kallas för att man har en “fascistisk ekonomi”.
Man får då ett samhälle där förskolan borstar tänderna på alla barnen med fluortandkräm oaktat att flour internationellt är klassat som nervgift lika farligt som bly.
Vi lever i en kultur där gift förnekas helt – Inom sjukvården talar man inte om förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller
självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.
Du måste åka till öst för att få giftkunskaper där gift inte förnekas
Till höger har du ett klipp där Indien säger åt Coca-Cola att ändra sitt recept eller lämna kontinenten. Öst styrs inte alls av amerikanska bolag. Kerala t.ex. har numera kastat ut Coca-Cola-fabriken. Bolivia har kastat ut dem också.
Giftkunskaper finns inte alls i läkarutbildningen, och samhället talar aldrig om förgiftningar. De som började larma om amalgamförgiftningen hånades, betraktades som psykfall, totala idioter, men de blev för många och tyst och stilla tog man bort amalgam, och ersatte det med andra material.
De svenska läkarna har inte vår sjukdom i sin utbildning Gissningsvis därför att i botten på den ligger just förgiftning, och alla västkulturer har lagt locket på helt avseende gift, förgiftningar, farliga livsmedel och man kränger hur mycket aluminium som helst till hushållen.
Idag räknar man med att 80% av alla amerikanska kvinnor är förgiftade av koppar som de fått av användning av kopparspiraler.
Våra läkare får lära sig att “viktuppgång” beror på att du äter fel och/ eller rör dig för lite, och därför talar de om dieter och motion men det hjälper inte.
Kroppen kommer aldrig släppa fettet ifrån sig så länge som den behöver skydda sig mot gift.
Vi hade en ny medlem som kom in igår, och som just sa att hon hade “aldrig hört talas om” nåt skolan presenterat. Nej, vi måste bli minst 40 000 som spårar våra gifter, får bort dem, bli friska, innan man inte ens kan förneka kopplingen därför att vi blir för många.
Det du kan göra är att öka intaget av citron samt lusläsa avsnitten om avgiftning i skolan.
Det kommer man att se solklart i skolan sen att de som bara har pratat på skolgården lär inte bli friskare men det blir de som genomgår skolans handlingsprogram mot “utmattning”. En diagnos det pratas mycket om, och som det idag lutar åt att man på sikt skulle behöva döpa om till “tungmetallsförgiftad”. Vi hittar i vart fall inga svårt sjuka medlemmar (än) som inte är det.
Inflammationen syns inte via blodprov men kan “ses” bakvägen så långt att 
okunniga vill sända sjuka till psyket – de tror att det är nåt psykiskt.
Kan man regera ett land utan människor? För det är så; vi är bara “förtruppen”.
En av de saker som händer då man är förgiftad, och har en inflammation i hjärnan, är att man ramlar.
Egentligen skiljer inte skolans syn sig ifrån vårdens mer än att skolan för in den internationellt vedertagna förklaringen att en infektion startar förloppet, kanske för 5-20 år sedan, och att det i botten finns en inflammation i hjärnan och att en utlösande orsak är miljögifter.
De som har inflammationen SKA låta så här efter ett tag. Man SKA “svara” på UMS-metoden – det är ett tvärsäkert tecken på att Hippocampus, som sköter närminnet, är inflammerad och nu på väg att bli bättre.
Sofias rot var fluorid och radon i vattnet. Det är rätt många nu som är igenom UMS-programmet, och de är helt friska, och Sofia var den som först meddelade resultat i november år 2016. Jag startade UMS i slutet av juli det året: 
Gjorde jag något för mycket, det vill säga något som egentligen är normalt att klara av, så fick jag speedade stresspåslag där jag inte kunde sova alls på natten efteråt. Jag hade en mage som stod och skrek i fyra hörn. Huvudvärk, ögonmigrän, ljud och ljuskänslig…
En grupp har, vad man kan se ytligt, som huvudproblem att de har en inflammation i Hippocampus, och de blir snabbt, syn- och hörbart bättre av skolans metoder.
Vi har hört talas om 
Det går ganska fort att få tillbaka huvudet då inflammationen har börjat lägga sig.
Jag frågade hur man särskiljer ”stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar av en vårdlärare:
med start på 60-talet, och allt är numera “socialt”.
Jag befinner mig på norra Cypern, ett par veckor till, och det är soprent på reklam.
Dr Enby är ett bra exempel på hur den svenska kulturen “slår”, och för oss blir det ett problem därför att lösningarna finns utomlands, och motståndet mot nåt nytt är grundmurat, och har varit sen minst 1600-talet då man brände “häxor” på bål.
Det finns folk som inte orkar med pressen och stressen och de kallas också för “utmattade” i Sverige men de har inte samma symtom som de inflammerade och förgiftade. De kan ofta lösa problemet på frivillig väg genom att flytta ut på landet, byta jobb, skilja sig, banta alla “måsten”.
Man kan alltså gå skolans första kurs, som är helt gratis och man förbinder sig inte för nåt, och ta reda på om man tillhör oss eller inte.
När folk är superilskna ska man alltid misstänka alk-drogmissbruk, och idag finns det nästan inga rena alkoholister för “alla” är blandmissbrukare.
Jag vill dessutom inte tampas med den gruppen för de “svarar” inte på gurkmeja. Liten pudel; De är ibland förgiftade av mangan, som ger inflammationer, så så långt kan de fixas här, och gurkmejan biter.
Många upplever att de ser gravida ut, för det finns inget fett på armar och ben, och en del kan uppleva att folk säger; “Grattis!” Det är verkligen en gravid “look”.
Till höger har du ett klipp där Indien säger åt Coca-Cola att ändra sitt recept eller lämna kontinenten. Öst styrs inte alls av amerikanska bolag. Kerala t.ex. har numera kastat ut Coca-Cola-fabriken. Bolivia har kastat ut dem också.
Gissningsvis därför att i botten på den ligger just förgiftning, och alla västkulturer har lagt locket på helt avseende gift, förgiftningar, farliga livsmedel och man kränger hur mycket aluminium som helst till hushållen.