Dels använder vi enkla knep men mycket handlar om medvetenhet.
När den ena kompisen efter den andra kommer med sina utredningar, och man har funnit koppar-, uran-, kvicksilver– och manganförgiftningar, är det ofrånkomligt att “alla” börjar spåra gifter i sina liv.
Skolans “skolgård”, en grupp på Facebook, borgar för att medlemmarna själva bollar mot varandra – vilket i sammanhanget är nödvändigt eftersom vi lever i en kultur där alla problem alltid anses vara “sociala” eller “psykiska”.
Det finns också internationellt vedertagna symtomlistor på hur man “blir” av olika slags förgiftningar, och samtliga i skolan som har hunnit gräva upp sina förgiftningsrötter har “känt igen sig”.
Vi har en medlem som är uppväxt bland konstnärsmaterial, och de är en välkänd källa, som ett exempel.
I botten på sjukdomen ligger alltid en förgiftning, med åtföljande inflammation i hjärnan, och om inte har man inte våra symtom.
Får man inte bort gifterna hemma på sikt lär man heller aldrig bli frisk utan återfaller, och det i kombination med den stress som är idag är det givet att kroppen slutligen ger upp.
Kroppen har meddelat ofta i åratal att nåt är galet
Ovan har vi en medlem som nu börjar tänka i korrekta banor, och som kan “se” att vid en krasch byggde man om och hon var omgiven av spånskivor, och tidigare i livet hade reaktionerna varit starka på formaldehyd. Berättelsen är så tydlig att man nästan säkert kan säga att hon har hittat sin stora förgiftningsrot. Hennes man har gått partnerkursen och i den uppmanas de att hjälpa till och leta, leta, leta i den sjukes livshistoria då en partner ofta är väl informerad om den.