Bestraffning kan aldrig stoppa framtiden
Misa är med stor sannolikhet kontrakterade av Arbetsförmedlingen, och ska jag gissa vidare är det en enskild lärare/ ledare som agerat ut.
Vi ska nog inte göra hela Misa och AF ansvariga
Vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte, enormt mycket kommer att förändras, och det brukar vara hårt motstånd. Dessutom pågår ett imperieskifte mellan väst och öst, vilket borgar för ännu fler förändringar.
Numera är mögelförgiftningen erkänd även i Sverige, och det är en bra bit på väg, för mögel är den största rotorsaken bland de vi haft i sju år. Men det finns 3-4 grupper på Facebook som konstant kastar ut alla som ens nämner Utmattningsskolan, eller just mögel.
De får väl tro på att det videon visar är psykisk ohälsa, och att boten är terapier, psykpiller och inte sällan el-chocker, men resten av världen kan mögel varför det enda som händer är att man blottar en djup okunnighet.
UMS kan i nuläget bara lova att vi inte ska bli likadana
Skolan lägger sig aldrig i folks privatliv. Däremot ser vi gärna att man följer programmet noga för att slå ner inflammationerna samt bli av med förgiftningar, och som UMS-programmet har hjälpt många att bli av med.
“Inflammation is much more complicated than two imperfect old measures,” Montoya tells Tucker. “We’re showing an inflammation that has not been seen before.” Read more
På tröskeln till ett paradigmskifte
Det talas om att vi står inför, eller kanske till och med, mitt i, ett paradigmskifte. Ett skifte som gör att vi behöver förändra vår syn på världen, varandra och oss själva. Som Tomas Björkman betonar i sin bok; Världen vi skapar. Ett paradigmskifte handlar om en förändring i hur vi kollektivt tänker. Att åstadkomma ett sådant skifte är utmanande av framförallt två skäl.
För det första är det svårt att beskriva vad ett nytt paradigm kommer innebära. Hur tänker vi då och vad får det för konsekvenser? Det vet vi först när skiftet har skett och vi lever i det nya – precis som ett av budskapen som kan skönjas i årets julkalender. När vi inte vet vad det ”nya” är kan det vara svårt att veta vad vi behöver göra för att ta oss dit. För det andra är det svårt att få till förflyttningen från ett paradigm till ett annat på grund av att gällande normer. Våra mentala modeller om hur saker och ting är, eller bör vara, så starkt påverkar vad vi ser, hur vi tänker, känner och agerar. De är som mentala tatueringar – svåra att sudda ut.
Behövs ett mindshift?
Frågan vi bör ställa oss kanske snarare är: är vi tillfreds med livet vi lever? Jag ser många skäl till att vara både nöjd och tacksam. Samtidigt finns det argument som talar för att vi verkligen behöver en förändring. En förändring på djupet. Polariserade samhällen, korruption, klimatförändringar, överkonsumtion, materialism, individualism, fattigdom, krig, våld, droger, ökad psykisk ohälsa som dessutom kryper ner i åldrarna – för att nämna några.
Därtill, ser vi till den organisatoriska kontexten så visar Gallups (2019) mätning på att endast 15 (14 i Sverige) procent av medarbetare världen över är genuint engagerade i jobbet. Med andra ord, 85 (86) procent är mer eller mindre oengagerade. Vad säger det om organisationers existensberättigande? Vad säger det om ledarskapet och vårt allas självledarskap? Vad gör det med motivationen, kreativiteten, produktiviteten och nyttan vi ska åstadkomma för dem vi är till för?
Och tänk om det är som Drewell och Larsson (2019) beskriver, att individens rätt till frihet och självförverkligande har utvecklats till den grad att vi har tappat ansvaret vi har gentemot varandra. Att vi har separerat oss både från samhörigheten och planeten vi bor på, som om vi inte hänger ihop utan existerar som helt oberoende system. Detta trots att social tillhörighet är ett av människans grundläggande psykologiska behov. Trots att vi är beroende av varandra och vad jorden ger oss.