En bröt ryggen nyligen

ramlatJag har just ställt en fråga till gruppen, och några har hunnit svara. En majoritet har inte ramlat (än).

Många har… jag själv ramlade, bröt ett ben, fick en fraktur i överkäken, den delades, och jag opererades totalt nio gånger. Det ledde till att jag inte kunde tala som folk på två år.

I veckan hade vi en som bröt ryggen, och för två veckor en som “bara ramlade så där”, och i veckan en som föll och förstörde sina byxor. Innan dess hade vi en stroke i gruppen, och jag träffade personligen en utmattad idag som haft en för inte speciellt länge sen.

14517588_10155016050177971_7980167434625214567_nNär inflammationen i hjärnan är hävd minskar risken att rasa, och slå halvt ihjäl sig.

Ett fåtal medlemmar har än så länge svarat på frågan när
deras hjärndimma la sig, och tendensen är att det vanligaste är mellan 2-4 veckor.

Inflammationen är också det första vi tar itu med i skolan – så folk kan tänka igen och fallrisken minskar.

hjarndimmaDet betyder inte att man kan stå på när hjärndimman har lättat; bara en stor sak varannan dag – är skolans rekommendation.

Vi har bara stött på en svensk läkare som vet att vi har en inflammation i hippocampus. När vi kommer in med brutna ben eller ryggar blir diagnosen “fraktur”, och det antecknas inte att de är en konsekvens av vår inflammation. Folk byter läkare i ett, och helheten uppnås aldrig, och det är för oss ett bekymmer.

Handlingsprogrammet är väl genomtänkt
Vi ska vara mkt uppmärksamma på att vi lever i en pratkultur. Man pratar, sammanträder, talar ut, debatterar, delar med sig, anmäler sig till namnlistor, skriver insändare – men det är verkligen i vår kultur som man har sagt mig på norra Cypern; “Vi löser problem – ni i Europa samlar på dem”.

I vår kultur har vi mkt svårt för att just handla
enkeltSkolan är ett renodlat handlingsprogram. I kurs 4, avsnitt 1, får man länken till skolans “hemliga skolgård”, vårt andra FB-forum, och där kan man prata av sig – men här i skolan handlar vi mot målet att bli friska.

ibllandSkolan är inget annat än ett försök, som ser ut att slå väl ut, att “härma” min behandling som jag har fått i Asien. Min grundtanke var och är att om jag kunde bli frisk kan alla bli det – med samma metoder.

Om min teori stämmer, att mitt eget tillfrisknande är arketypiskt, lär de som följer programmet, och går igenom samtliga lektioners innehåll i långsamt takt och i form av texter och videos tillfriskna, och övrigas chanser minskar i takt med antalet avavsnitt ifrån programmet.

fangeJag har nyss frågat, inte speciellt många som hunnit svara än, om de följer den viktiga regeln “bara en stor sak varannan dag”, och det är i nuläget sju av 29 som gör det.

Med “stor sak” menas gå till läkaren, träffa mycket folk, föräldramöte i skolan, osv.

De sju har således en bättre prognos än de 22 som kör egna race.

Men kan skolan klara 25% från att löpa på i sin karriär – att slutligen bli grönsak inom långvården – är det rätt hyfsat ändå eller så förstår de övriga allvaret senare?

Tiden är den bästa domaren.

Sprid kunskapen, och tipsa sjuka!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.