Causes of Chronic Fatigue Syndrome

De 10 delarna av vår sjukdom; utmattningssyndrom

utmattningssyndrom

En skiss över jobbet som ska göras – och vad kan vi förvänta oss av skolan?

Vi börjar i kurs 1 med inflammationen i hjärnan, och sen i kurs 2 avhandlar vi sömnen. Flera medlemmar i skolan har rapporterat in att hjärndimman börjar lätta under kurs 1. Den är ett symtom på den inflammation i hippocampus som vi  med utmattningssyndrom har.

Immunförsvarets nedsatthet med åtföljande infektioner vävs in hela tiden så långt att kurserna innehåller metoder för att stärka immunförsvaret. Vi bygger upp samtidigt som vi avgiftar skonsamt, och UMS använder främst mat.

Vi måste stärka immunförsvaret, och till varje pris undvika att få infektioner. När jag var som sjukast träffade jag t.ex. inte dagisbarn på grund av infektionsrisken. Trots det hade jag infektioner ständigt och jämt, och inte minst i bihålorna vilket är vanligt. Jag drog också på mig parasiter.

Kan bli riktigt farligt

En medlem fick ett litet sår på fingret som snabbt blev en blodförgiftning, och jag själv befann mig i Indien då en infernalisk infektion dök upp i slidöppningen och som gjorde groteskt ont. Sjukvården i Kerala, där jag alltid är numera om det är nått, fungerar som klockan och de fick snabbt bukt på den.

imageIBS, och läckande tarm, är ett annat symtom som vi kommer in på. Många läkare ute i världen anser att inflammationsroten sitter i tarmen, och det ska vi studera ingående.

Mycket krut läggs på att hitta giftkällorna, speciellt de vi inte tänker på, i vår närmiljö.

Skolan kommer också att förklara hur hormoner sätts ur spel, därför att vi har en inflammation i Hippocampus som också krymper varför vi faller.

Som en direkt konsekvens är jag opererad i kraniet nio gånger, och drog på mig ett benbrott, efter en sån fallolycka. Man tappar också saker lätt – synapserna når inte fram som de ska.

Sexlusten dör som en konsekvens av hormonrubbningarna, och i skolan finns naturmedel som botar den konsekvensen. På samma sätt har vi naturliga lösningar för högt respektive lågt kortisol. Men vi ska inte fastna i att bota konsekvenser utan det är roten som ska fram och grävas upp.

Woman with laptop having stress.Medborgare i väst gör kanske stora ögon om man säger att en botten på sjukdomen är undernäring men västs läkare vet redan att det blir nästa stora medicinska hypade grej.

Med undernäring menas inte att man är supersmal, vi drar ofta på oss många kilon då gifter bäddas in i fettceller, utan det som avses är att vi saknar näringsämnen; mineraler och vitaminer.

Mitochondrial dysfunktion vi studerar, även om få får det procentuellt sett, och dagligen ser vi att olika medlemmar reagera starkt på olika livsmedel. Vi har en livsmedelskänslighet.

imageJag är helt botad utomlands, och då jag förstod hur man “vårdar” oss i Sverige, och läste att ingen botats i landet, fick jag en chock, och beslöt mig för att starta skolan.

Först trodde jag att folk skämtade då de berättade att sjukdomen skulle botas via psykofarmaka, sömnmedel, styrketräning, stavgång, motion, arbetsträning, omplaceringar på jobbet, sömnskolor, coaching, samtalsterapi, aktiviteter på Friskis och Svettis, skilsmässor, osv.

Jag hade själv en hjärnhinneinflammation på 70-talet, och låg blixt stilla i ett mörkt rum på Roslagstulls sjukhus, så jag vet inte riktigt vad som har hänt i landet? På den tiden hade ingen kommit dragandes med psykofarmaka, terapier eller motionsredskap för att bota svåra inflammationer i hjärnan.

27 juli 2022, som är UMS födelsedag, vi startade den 27 juli 2016
Lena Holfve

Lenas story; hur allt började

utmattningsskolanJag levde, som de flesta svenskar, ett helt odrägligt liv, med enorma mängder materia, som måste skötas runt mig.

Prylbög är fel ord, prylslav korrektare, och jag drev tre aktiebolag, en enskild firma, och bodde i en 6-rums stadsvåning. Som om inte det räckte att dammsuga hade jag också ett 425 kvm sommarställe med trädgård, växthus, pool… och när jag ser i backspegeln insjuknade jag redan då jag var runt 51 år dvs. redan 2004. Läs mer


Lenas story; förlamningen

Jörgen blev förlamad av stressen, skriver Aftonbladet, och det är en sanning med modifikation.

När Hippocampus är inflammerad skickar den ut och tar emot signaler helt fel. Jörgen får inte klart för sig att han har gränser. Kortisolet sprutar så han tror att han orkar. Kortisonets uppgift är att ge oss energi! Så långt är det “rätt”.

Inflammationens konsekvens är att hans hjärna luras.

Vi slutar som grönsaker på långvården
Jag vaknade en morgon och kunde inte röra mig. Musklerna brydde sig inte. Trots att jag sa till min hjärna att säga till benen att röra på sig. Tvärtyst. Inget hände. 

I Sverige vill man ha det till att sjukdomen är arbetsrelaterad, psykisk, social och det “finns inte” ens att det rör sig om en inflammation. Som alla har sett är världen full av material om den saken; video efter video, läkare efter läkare, uppträder i skolan och berättar om denna inflammation och vad vi ska göra med den.

Vi själva håller med om det; måste vara stressen på jobbet!

Det är stressigt att ens vara svensk! Hade en svår skilsmässa! Kris i bolaget! Blev utsatt för ett rån!

Forskare i Sverige har slagit fast att ingen, absolut ingen, har botats i riket. Det beror på att man aldrig botar inflammationen och man gräver heller aldrig upp varifrån den har kommit.

Vi gör det här i skolan, och ta varje ord, varje lektion på blodigt allvar för du slutar som just förlamad.

Jag var det. Undvik det! Först då slutade jag att säga; “Jag har inte tid att vara sjuk!!!” Läs mer


 

Utmattad och sjuk? Varför är förebilderna så enormt viktiga?

Prio 1: Om man inte vet varför man är sjuk, kan man inte bli frisk

 

Sköldkörtel, problem och 3-4 lösningar

Skolan sysslar med inflammationen i Hippocampus

Det som i Sverige kallas för att man har fått en “utmattning”. Den har specifika symtom som ibland tangerar andra sjukdomar. De som har problem, eller tror sig ha det, med just sköldkörteln kan lyssna på dessa inslag nedan.

Sköldkörtel – ett mysterium?

Miljontals människor handskas med mystisk viktökning, håravfall, trötthet, hjärndimma, värmevallningar , torr hud, rastlösa ben, sömnlöshet, försämrat minne, depression, klimakteriesymtom, ångest, yrsel, och mer. Låter bekant? Om så är fallet, kan du ha en sköldkörtelåkomma . Lyssna på denna nya medicinska radioprogram för att få veta sanningen om sköldkörtelrubbningar och hur man slutligen kan läka.

Mysteries of the Thyroid

Millions of people deal with mysterious weight gain, hair loss, fatigue, brain fog, hot flashes, dry skin, restless legs, insomnia, impaired memory, depression, menopause symptoms, anxiety, dizziness, and more. Sound familiar? If so, you may have a thyroid condition. Listen to this recent Medical Medium Radio Show to learn the truth about thyroid disorders and how to finally heal.

Läs mer

10 näringsämnen som behövs för bildandet av sköldkörtelhormon
Lider man brist på någon av nedanstående näringsämnen påverkas processen och bildandet av sköldkörtelhormon. Ät aldrig vitaminer du inte utrett behöver! En av de vanligaste förgiftningarna idag härstammar ifrån kosttillskott.

  • Protein (TSH)
  • Magnesium (TSH)
  • Vitamin B12 (TSH)
  • Zink (TSH)
  • Jod (T4)
  • Vitamin B2 (T4)
  • Vitamin C (T4)
  • Vitamin D (krävs för att T3 ska kunna fästa i cellen)
  • Vitamin A (krävs för att T3 ska kunna fästa i cellen)
  • Selen (konvertering T4 till T3)
  • Läs mer

Sköldkörtel problem anses ofta obotliga i väst men inte i Asien

https://utmattningsskolan.se/2022/07/06/forskningen-ar-ratt-entydig-att-det-ar-en-inflammation-hjarnan/

Utmattad och sjuk? Varför är förebilderna så enormt viktiga?

Utdrag ur boken “Äntligen fri från utmattning!

Carola, fortfarande frisk?

April 2022:

”Jag må

carola320

r nu toppen, jobbar heltid, äter bra mat, har energi för fritiden också. Så enormt tacksam till dig och Utmattningsskolan.se för att jag fick mitt liv tillbaka.

Är noga med att hålla bort snabba kolhydrater för det var nog sista roten till utmattningen. Direkt som jag har ätit potatis, ris eller glutenfri pasta eller glutenfritt bröd, som är snabba kolhydrater (har inte alls ätit vitt socker sedan jag gick i UMS), då blir jag så trött och hjärndimman knackar på.

Jag använder nu lågkolhydrat glutenfri kost gjord av rena råvaror utan tillsatsämnen, jag hålls fräsch och har mycket energi. Fyllde 55 år nyligen och känner mig som 30 både i kropp och själ.”

Ett av symtomen är livsmedelsöverkänslighet, och den ene kan vara känslig för vitt bröd och den andre för mjölk.

Jag frågade Carola om hennes sjukdomsrötter:

”Först när jag hade gjort UMS parasitkur såg och kände jag en stor förbättring, redan efter ett par veckor, och kände mig återställd efter kuren.

Men sen märker man att det kan bli ännu bättre. Jag hade, innan parasitkuren, bantat bort plast och aluminium helt och hållet ur hushållet (främst plastburkar för matförvaring och teflonstek-pannorna, använde ingen deodorant), och även ätit glutenfritt en längre tid (har inte celiaki men fick ont i magen av gluten).

Socker har inte passat mig, redan före jag började i UMS, men åt ändå socker då det gav lite tröst i tillvaron. Hade också en hel del toxiska relationer (speciellt en väninna) som jag städat bort och genom att jag fick mera fysisk kraft fick jag också psykisk kraft att orka ta fajterna med de personer som tog min energi, samt stressen av att inte kunna säga nej trots att jag ville säga nej.

Nu har jag inga problem med sådant mera.

Så till mina rötter: Jag börjar med de mest avgörande: parasiter, gluten, socker, toxiska relationer E-ämnen, snabba kolhydrater (för mycket frukt ger också hjärndimma), aluminium, stora mängder mjölkprodukter passar inte mig heller, använder syrliga om jag behöver, men bäst mår jag helt utan mjölkprodukter.

Jag hade en läckande tarm och jag har byggt upp den med UMS benbuljong så jag hade säkert näringsbrist på grund av den. Jag var mer eller mindre utmattad två år före UMS, men sjukskriven ca sex månader med läkarens ord klingande i mina öron: “Då det nu är tredje långa sjukskrivningen på grund av utmattning kommer du aldrig mera att bli helt återställd, vi måste fundera på deltids sjukpension”.

Jag klassades nog som för alltid “förstörd” av utmattningen. Ännu i denna dag höjer min läkare på ögonbrynen och “skyller på bra medicinering” mot sköldkörtelunderfunktion och min Addisons sjukdom (binjurebarkssvikt) där binjurarna är helt bortskrumpnade sedan 20 år tillbaka och har åtminstone ännu inte visat tecken på återupplivning.

Och med bra kost har jag ju kunnat minska på båda medicinerna med 25%, så kanske framöver ännu mera.

Läkningen fortsätter trots jag nu är helt frisk från utmattning. Före UMS hade jag två olika sjukskrivningar på över sex månader (allt detta under 6–7 år). Nu har jag jobbat heltid inom vården sedan fyra år tillbaka på en både fysiskt och psykiskt tung avdelning och klarar av det bra. Och eftersom jag mår så bra kände jag nu det är dags att våga mig på nya utmaningar, så jag ska börja jobba på en avdelning med palliativ vård. Jag jobbade med det då jag blev utmattad, men längtan tillbaka har vaknat med åren då jag mått bra.

Har nu jobbat 3,5 år på en barn- och ungdomsavdelning med psykiskt ostabila tonåringar, anorektiker, multisjuka mindre barn samt med nyfödda. Tyvärr har Covid gjort att en del tonåringar mår dåligt, det har senaste året mest blivit psykvård, och den ger inte mig samma glädje i jobbet som jag önskar.

Jag vågar drömma igen och säga vad jag önskar. DET är nog det som säger mig att jag nu är frisk och att jag orkar göra något annat på fritiden än att vila för att orka jobba nästa dag.”

 

Var kommer stressen in? Varför tål vi inte den?

”Så plötsligt, över en dag, insjuknade jag i total utmattning. Jag mådde illa, kände ständigt yrsel och orkade knappast hålla mig upprätt. Jag hade jämt ett sus i huvudet och överkänslighet för alla ljud. Till exempel orkade jag inte med ljudet av vatten från kranen, tv, musik eller småprat. (—) Det kändes som om jag inte fick tillräckligt med syre när jag andades och pulsen blev mycket långsam. (—) Den minsta fysiska ansträngning gjorde att jag fick smärtor och det kändes som om jag skulle svimma av utmattning, det var en skrämmande känsla. Att laga min egen mat var närmast omöjligt. Jag blev totalt beroende av hjälp från min omgivning. Det kändes som om kroppen gick på högvarv hela tiden och var konstant i alarmberedskap.”  Källa

Varje sjuk har sin egen historia
Gemensamt för alla är; “Det kändes som om kroppen gick på högvarv hela tiden och var konstant i alarmberedskap.” och gemensamt för många är; ”Så plötsligt, över en dag, insjuknade jag…”

 

En apart infektion eller tungmetallsförgiftningar anses dra igång sjukdomen och i mitt fall var det Leishmania, som man kan ha inne i kroppen i upp till tio år, innan de börjar krypa ut genom huden och man ser dem.

Jag kan skriva under på;  ”Så plötsligt, över en dag, insjuknade jag…”  och  “Det kändes som om kroppen gick på högvarv hela tiden och var konstant i alarmberedskap.”

Det var väl precis det som hände också inne i kroppen
Konstigt? Nä. Bör bli totalt anfallslarm om man har den parasiten i sig, och den hittar inte vården. Inte innan parasiten börjar krypa ut.

15032099_10154283680062772_3609958437469621742_n

Går vi till en uranförgiftad torde det bli samma förlopp; ”Så plötsligt, över en dag, insjuknade jag…”  och  “Det kändes som om kroppen gick på högvarv hela tiden och var konstant i alarmberedskap.” Uranförgiftningar hittas inte av vården eftersom man inte letar efter tungmetaller.

Men det finns väl ingen som tror på blodigt allvar att man kan uppträda normalt och vara som vanligt om man är proppad med leishmania eller uran?!? Det är mycket logiskt att vi känner oss samt uppför oss som superstressade, och vad är det? En känsla? Njä, det är hormonernas språk.

De produceras i en hjärna, som nu är upp och ner, av en parasit eller tungmetaller, eller en apart infektion som borrelia, att det är fara.

Hjärnan handlar helt rätt!
Larmar och larmar… och inte sällan larmar även levern, och vi går till doktorn som inte hittar nåt. De kan inte hitta förgiftningsroten eftersom de inte letar efter t.ex. leishmania, de prover som tas avseende borrelia visar sällan träff i Sverige, men väl i Tyskland, och kopparurantennförgiftningar hittar man inte alls eftersom man inte letar efter dem.

Om du spelar filmen nedan förstår “vem som helst” att när du är så proppad med just den parasiten, som äter på dina organ och som bajsar inne i dig efter “maten”, klarar du inte mer “stress”. Jag hade dessutom mycket aluminium i mig. Levern klarar inte mer, och många i skolan har sagt att de tål överhuvudtaget inte alkohol.

Nej, det tror jag det. Levern skriker!
– Inte mer nu! Inte ännu mer gift nu!

ss

Det läskiga är att vi själva inte förstår att vi inte tål mer stress.

Vi luras konstant av våra egna hormoner som skickar ut fel budskap vilket gör det hela till en helvetessjukdom.

Sunt förnuft behövs i stora mått om man ska klara sig.

Jag får ofta frågan om man har några sviter efteråt, och det har man
Dels minns man inte sjukdomsåren därför att hippocampus, som sköter bryggan över till hjärnans minnesdelar, är inflammerad, och vi saknar närminne samt att förmågan att skapa nya minnen är utslagen. Det är också min bestämda uppfattning att vi är på livstid stresskänsliga efteråt men för övrigt är jag återställd.

Utan omsvep kan jag säga att jag hade blivit vansinnig, plus förmodligen dött, om jag inte sökt mig till Asien utan tvingats gå i terapier, tala med psykologer, äta antidepp och trava till psyket där man vill veta vad det är för “fel” i min barndom som gör så att jag nu är så “stressad”.

När vi har samlat på oss lite mer kollektiva erfarenheter i skolan är det dags att skriva till Socialstyrelsens styrelse, och fråga dem varför man inte använder den internationella  förklaringsmodellen känd sen 60-talet och erkänd av WHO.

 

 

 

Ny viktig forskning

Det som skiljer vården i Sverige ifrån resten av världen, också skolan, är att i Sverige har man två diagnoser som inte finns någon annanstans. Du kan bli sjukskriven för “utmattning” och “utmattningssyndrom” och i resten av världen talar man enbart om ME/CFS.

utmattningSkolan menar alltså att de som har få av de tio delbitarna är individer som ännu inte hunnit få fler men de kommer att få dem om man inte får stopp på det.

Flera medlemmar har rapporterat att deras läkare sökt information om att det skulle röra sig om inflammationer i hjärnan men de har inte hittat nåt. Förmodligen har de bara sökt på svenska.

Många tvingas motionera i Sverige, och det leder till att tarmbakterier tar sig ut i blodsystemet och man blir ännu sjukare.

Skolan fokuserar en hel del på mögel, och en överväldigande majoritet utredda sjuka hade mögeltoxiner och i kurs 3 avsnitt 7 försöker vi omhänderta dem med asiatiska metoder.

Neuroinflammation 
Nakatomistudien fann bevis för neuroinflammation i cingulate cortex, hippocampus, amygdala, thalamus, mitthjärnan och ponsregioner i hjärnan. Det faktum att graden av den utbredda neuroinflammationen var starkt korrelerad med hur allvarlig trötthet, smärta, kognitiva problem och depression som fanns i ME/CFS-gruppen var positivt. Den japanska studien har funnit bevis för omfattande inflammation i hjärnan hos ME/CFS-patienter. De inflammerade områdena reglerar retikulära aktiveringssystem som påverkar vakenhet, smärtkänslighet, kognitiv nedsättning och humör. Källa

Mögeltoxiner vanligt förekommande
104 av 112 st (93%) ME/CFS-patienter (jml Fukuda) hade mykotoxiner i urinen jämfört med 0% hos frisk kontrollgrupp. Källa

Tarmbakterier återspeglas i blod efter fysisk ansträngning
Ökad förekomst av tarmbakterier återspeglades i ME/CFS-patienternas blod i upp till 48 timmars efter cykeltest. Rifaximin kan hjälpa vissa. Källa

Hjärnfeber
ME/CFS-patienter har i snitt 38 grader i hjärnan och frisk kontrollgrupp 37.5 grader. Förhöjd temperatur i hjärnan indikerar inflammation som kan leda till både utmattning och smärta i hela kroppen. Källa

Obalans i tarmen – Dysbios
83% av ME/CFS-patienter har enligt en studie dysbios, dvs en obalans mellan de goda och patogena tarmbakterierna.
Källa

Samtliga felbehandlas i väst därför att sjukdomen är inte psykisk, den är renodlat fysisk

IOM:s rapport
IOM publicerade den 10 februari 2015 sin omfattande rapport om ME/CFS som baseras på över 9000 studier. I rapporten uppskattar IOM att upp till 2,5 miljoner amerikaner har sjukdomen och cirka 17 miljoner människor sett över hela världen. IOM bedömer att hela 91 procent av dessa inte har fått en korrekt diagnos. Källa

Det var bara några rön, och du kan läsa om fler här.

 Men det är på gång även i väst, Asien vet detta redan
Det i sig förklarar varför jag förmodligen var den första som botades med svenskt medborgarskap; jag botades i Indien och på Cypern, båda tillhör Asien och båda behandlar förgiftningar – inte nått psykiskt tillstånd.

I Sverige vill man nog att det ska vara svensk forskning, svenska studier…  Vi är väl 0,2% av jordens befolkning. Inte ens amerikanska studier duger. Det är dysfunktionellt samt barnsligt.

Skolan har sökt Malou von Sivers

ramlatSå sent som den 26 september hade TV-programmet “Efter tio” med läkare, som stod på, och de är många som legat i för att få oss att motionera.

Det fick skolan att reagera, och vi har sökt Malou von Sivers, men bara via FB, och hon verkar inte ha loggat in sen dess.

Jag själv är rätt tacksam för att “forskare” tycks ha ljugit därför att jag blev uppmanad av en sjukgymnast att “gå så fort du bara kan med stavar”, och det testade jag och hamnade i sängen i två dygn med en mycket svår yrsel. Det fick mig att söka vård i Asien och det är jag tacksam för. Tusentals andra är nog allt annat än tacksamma.

Träning ihop med KBT påstods hjälpa 60 procent

fusk
Klicka på bilden så kommer du till artikeln

“Enligt den så kallade PACE-studien, som publicerades i tidskriften the Lancet år 2011, skulle behandlingsmetoderna kognitiv beteendeterapi och gradvis ökad träning ha gjort att 60 procent av de ME/CFS-sjuka förbättrades och 22 procent tillfrisknade. Något som nu visar sig vara felaktigt, skriver Riksföreningen för ME-patienter (RME) i ett pressmeddelande.”

Hur man nu ens kan komma på den vansinniga idéen avseende människor som har en inflammation i hippocampus. Men det sunda förnuftet har tydligen aldrig infunnit sig.

Skriv ut!
14517588_10155016050177971_7980167434625214567_nKlicka på bilden, och skriv ut artikeln, och ta med till precis alla som vill ha dig att motionera kraftigt, därför att det är det sista vi ska göra. Det är farligt.

Hur många har dött?
Jag är helt säker på att det är många hundra eller tusentals.

 

Hur lång tid tar det att bli återställd?

nyaresultatJag är äldre än medlemmen till höger så jag vill dubblera antalet månader för att bli av med hjärndimman och återfå närminnet avseende mig själv.

Vi kan nog konstatera att det är individuellt, och hur noga man är med att följa skolans anvisningar.

resultatNär det är gjort är ett symtom borta, det värsta av dem alla, och därefter måste roten fram;
Varför blev jag sjuk?

Kunna tänka, och sova som folk, är en förutsättning för nästa avsnitt; leta, leta, leta komorsaken och när den är hittad ska den väck för annars är man snart sjuk, igen. I Kurs 3-8 letar vi, metodiskt.

När man piggnar på sig vill man göra “allt” därför att man har varit fångad i sin egen sjukdom, och många i åratal, men det är viktigt att inte sluta där utan verkligen gräva fram orsaken.
Varför blev min hippocampus inflammerad?

Publicerad även i Utmattads domän

Vad kräver hjärnan?

dammDet första hjärnan kräver, förutom syre och näring, är sömn, och den kommer vi tillrätta med i kurs 2.

Vad behöver den mer?
Givetvis att vi får bort inflammationen.

När det sker piggnar man på sig rätt bra, och det är logiskt att man vill rensa upp för när vi är ursjuka, yra i huvudet, skräckslagna inför vad som händer är det ingen som klarar av att skura golv.

Men den kräver också mental träning, och när man själv anser att ens hjärna är återställd kan man beställa en språkkurs i spanska, portugisiska eller nåt språk man länge har varit sugen på att lära sig. Det finns gratis online.

Kursen ska bestå av ljud, men också text, och du kan köra den en kvart om dagen och kolla om du minns.
Gör du det är närminnet åter, och en av de tio delarna i vår sjukdom är fixad! Eftersom du tidigare inte har kunnat språket är det här det säkraste sättet att ta reda på om du verkligen är återställd och om Hippocampus numera fungerar dvs. du har ett närminne igen.

Det går inte att lura sig själv, eller inbilla sig, om man testar detta sätt att ta reda på verkligheten. Testar man med saker man kunde innan man blev sjuk kan det vara ens minne som alltid har fungerat som ger sig tillkänna. För att lära in ett nytt språk krävs närminne.

Det räcker med ett par lektioner – du behöver inte lära dig ett helt nytt språk om du inte vill – så ser du det. Men det bör påpekas att när vi piggnar på oss behöver hjärnan stimulans för den har på ett sätt levt i ett slags dvala. Förmodligen lika skräckslagen den.

http://www.youtube.com/watch?v=fVk0ztHp8Fo

Vad skiljer skolan ifrån vårdens syn?

lakareEgentligen skiljer inte skolans syn sig ifrån vårdens mer än att skolan för in den internationellt vedertagna förklaringen att en infektion startar förloppet, kanske för 5-20 år sedan, och att det i botten finns en inflammation i hjärnan och att en utlösande orsak är miljögifter.

Det finns svenska läkare som är medvetna om det men ett bekymmer vi har är att sjukdomen inte ingår i läkarutbildningen.

Skolan har fokus på förgiftningar, och flera medlemmar har också hittat förgiftningar av koppar, uran, kvicksilver, mangan, osv. Det betyder inte att skolan fnyser åt stress, eller hur folks levnadsvillkor ser ut, speciellt inte som människor stressas enormt av att bli kortsjukskrivna eller utförsäkrade.  Men det är klokt att ha fokus på förgiftningarna eftersom alla andra sysslar med övrigt.

Vårdens syn:

Kognitiva symtom

  • Minnesstörningar
  • Svåra koncentrationsproblem
  • Oförmåga att tänka klart
  • Låg stresstolerans
  • Överkänslighet för ljud, ljus, lukter
  • ”Tunnelseende”

Somatiska symtom

  • Trötthet /utmattning
  • Sömnsvårigheter
  • Ökad infektionskänslighet
  • Ökad smärtkänslighet
  • Muskelproblem
  • Mag-tarm problem

Psyke

  • Känslolabilitet
  • Nedstämndhet
    Källa

Skolan instämmer men pekar således även på miljögifter samt inflammation i Hippocampus.

Klicka på bilden så blir den stor:

14425310_10154982401287971_1178500392092753601_o

Hur låter de som börjar piggna på sig?

komDe som har inflammationen SKA låta så här efter ett tag. Man SKA “svara” på UMS-metoden – det är ett tvärsäkert tecken på att Hippocampus, som sköter närminnet, är inflammerad och nu på väg att bli bättre.

Sen en dag SKA man komma ihåg precis som vanligt utom sina sjukdomsår för de är suddiga eftersom inga nya minnen lagrats = ungefär som en stupfull minns illa dagen efter.

 

Baksidestexten till boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Klicka för högupplöst, privat, friköpt

Ann-Charlotte Carlsson:

Ann-Charlotte som sjuk

-Jag har fått tre utmattningsdiagnoser 2001, 2002 och 2010 men blev sjuk långt innan dess. Jag har alltså varit sjuk i drygt 20 år och har fortsatt vara sjuk trots att jag har gått kurs i stresshantering och därefter regelbundet gör övningar. Jag har ätit SSRI, tre gånger, fått kognitiv beteendeterapi två gånger, och ätit de bästa kosttillskott och naturmedel som rekommenderas vid utmattning, och ändå blev jag aldrig frisk, trots att jag var en duktig patient.

I många år kunde jag inte läsa och förstå skönlitteratur. Numera läser jag vetenskapliga och medicinska artiklar på engelska och förstår mycket. Jag är på väg att bli frisk, helt och hållet tack vare att Lena Holfve startade Utmattningsskolan.se.

Boken handlar om UMS-medlemmar, som berättar med egna ord hur de blev friska, bland flera andra också Petrea K Marklund, som numera föreläser om UMS-metoden.

Lena Holfve debuterade på Rabén&Sjögrens Bokförlag år 1984 med succéboken “Älska lagom”, men slutade som yrkesförfattare 1992-93, och skapade därefter flera stora tjänster på Internet. Från 2016 har IT-kunnandet slagits samman med bakgrunden som författare, och Internetkurserna i www.utmattningsskolan.se har omvandlats också till böcker; Utmattad, Sömnlös, Parasitfri och Mögelförgiftad.


Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Klicka, högupplöst, privat foto, friköpt

Jag frågade Sofia Stark samma sak
“Det går jättebra. Jag minns inte sjukdomsåren riktigt men var helt sjukskriven hela 2013.
Nu jobbar jag heltid, och har en skapande hobbyverksamhet, gör saker i ull och gör ljus. Jag sköter om 20 får och 17 lamm, en bordercollie och två katter samt två döttrar, egen villa och särbo. Tycker livet fungerar nu. Fast visst har jag fortfarande ont i huvudet, sämre minne och måste sova middag ibland. Jag skulle kunna lägga till att jag mår bättre om jag sköter mig kostmässigt; bra mat och inte dricker alkohol.”

Sofias rot var fluorid och radon i vattnet. Det är rätt många nu som är igenom UMS-programmet, och de är helt friska, och Sofia var den som först meddelade resultat i november år 2016. Jag startade UMS i slutet av juli det året: Sofia först ut som frisk.

I bilden ser i vart fall jag att hon var så förgiftad som nån ens kan bli; inga pupiller, knappt ögonbottnar.

I kurs 3 sänder vi biologiskt material till labb i USA.

 


Föreläsare samt pressansvarig:
Läraren Petrea K Marklund;
E-post: petrea@utmattningssskolan.se
Telefon:   070-301 36 41

Petrea K Marklund
Petrea arbetade som bildlärare på högstadiet när hon blev sjuk 2001. Hon var sjuk i 17 år.

Petrea började i utmattningsskolan.se i augusti 2016, då heltidssjukskriven, och helt utdömd av vården samt riskerade att bli långvårdspatient. Idag helt frisk sedan januari 2019.

Pressbild 1. Foto: Privat, friköpt.


 

Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Sjuk i 17 år, nu föreläsare
av Petrea K Marklund

Mögeltoxin tränger ut

Det var 2001 som jag först ”gick in väggen” rejält. Jag kraschade totalt, hela min tillvaro drogs ihop till ett mörker. Jag hade absolut ingen anledning att tro något annat än att det var stress och enbart psykiskt.
Det var “självklart” att det var arbetet, hemmet, livsförhållandena, som faktiskt var katastrofala vid den här tiden. Jag lovar, det var inte svårt att tro att min sjukdom berodde enbart på stress.
Jag har aldrig under de femton åren som sjuk mått bättre än vad någon gör två veckor efter en kraftig influensa. Men när man mår så pass bra så anses man ju nästan som frisk, man ska tillbaka i arbete till en del i alla fall. Det var jag en period mitt i de här sjukdomsåren. Jag kämpade med lönebidrag och återkommande sjukskrivningar. Jag rasade ihop totalt ett antal gånger per år.

Men enligt läkarna ansågs jag vara så frisk som jag någonsin skulle kunna bli. Sedan började det långsamt bli värre igen, trots att jag då hade vänt mitt liv så mycket till det bättre, suveränt stressfritt arbete som jag stormtrivdes med, förstående chef som justerade arbetsuppgifterna så fort jag blev sämre, bra kollegor, fantastiska vänner, bra relationer överlag, tryggt hemförhållande med stabil, bra partner och trygg i mig själv. Trots alla redskap jag fått genom åren i hur man ska hantera stress så blev jag bara sämre och sämre.
Jag har haft väldigt dåligt minne under de här femton åren, emellanåt har jag totalt glömt saker som jag gjort. Mina barn och vänner brukar ibland tala om saker där jag inte har en aning om vad de pratar om. Det finns luckor från mina sjukdomsår som är helt svarta.

Min kod till betalkortet bara försvann ur min hjärna en dag, en kod som jag hade haft utan problem i många år och jag var tvungen att beställa ett nytt kort. En gång strax innan min stora krasch 2001 kom jag i en korsning här i närheten där jag bor och hade absolut ingen aning vart jag var på väg. Jag visste inte om det var morgon eller kväll, om jag var på väg till jobbet, affären eller dagmamman. Jag var tvungen att titta efter i baksätet om jag hade något barn med mig.
Alla rutiner som man vanligtvis gör automatiskt, som att borsta tänderna eller krydda maten var borta. Jag hade ett sömn-/vilobehov på minst 16 timmar dygn för att fungera någorlunda, dvs. kunna göra något litet överhuvudtaget. Men jag sov aldrig en hel natt, vaknade många gånger och saknade helt djupsömn. Dubbelslag eller oregelbundna hjärtslag, konstant ångest, panikångest. Jag var fumlig, tappade saker, slog i och slog sönder. Jag hade yrsel, det var obehagligt att gå i trappor, kändes som jag skulle tappa balansen. Någon gång föll jag också handlöst, tack o lov inte utför någon trapp.

Gjorde jag något för mycket, det vill säga något som egentligen är normalt att klara av, så fick jag speedade stresspåslag där jag inte kunde sova alls på natten efteråt. Jag hade en mage som stod och skrek i fyra hörn. Huvudvärk, ögonmigrän, ljud och ljuskänslig…

Jag var som i ett fängelse i min egen kropp och jag fantiserade om ett trollspö som kunde befria mig från alla plågor, men det verkade vara omöjligt. Jag nämnde influensa innan, blanda sedan in baksmälla, en rejäl en, som om du supit i en vecka, fast du inte har druckit alls, och sedan några portioner senildemens så har du konceptet. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.
När jag ”firade” fjorton år som sjuk började jag för första gången under alla dessa år tvivla på att jag någonsin skulle bli frisk igen. Jag blev utredd av företagshälsovården våren 2016.
Beskedet blev att läkaren inte hade sett någon med min sjukdomsbild eller sjukdomshistoria någonsin bli frisk. Jag fick diagnosen utmattningsdepression, för annars trodde läkaren inte att jag skulle få sjukpenning, vilket ansågs vara livsavgörande att jag fick. Fast jag hade alla kriterier för ME/CFS, det som tidigare lite missvisande kallades kroniskt trötthetssyndrom.

Jag hade även grav PTSD, men jag bedömdes vara för sjuk för att klara av behandling för den med psykodynamisk psykoterapi. Läkaren ville sjukpensionera mig helt. Min arbetsförmåga bedömdes till att kunna bli som max 25 % för att jag tjatade att jag ville tillbaka i jobb. Men läkaren varnade mig och sa rakt ut att jag skulle bli helt sängliggande som en grönsak på långvården om jag fortsatte att kämpa.
Sommaren 2016 fann jag Utmattningsskolan.se via en grupp på Facebook. Jag gick med och provade skolan på webben, trots att det mesta jag trodde och visste om utmattningssyndrom ställdes på huvudet. I början kändes mycket konstigt och annorlunda i tänket, men det var ingenting som var dyrt inte heller någonting som var farligt. Jag hade ju inget som helst att förlora. Mina framtidsutsikter var, som sagt, inte så lovande.
Vanliga vården hade ju inte heller någon som helst hjälp att ge.

I Utmattningsskolan sägs det att utmattningssyndrom beror på inflammation i hjärnan, och det kunde ju lugnt stämma med mitt mående, min hjärna kändes som att den var kokt i ständig feber. Efter två veckor märkte jag första effekten av råden i skolan. Men det tog femton veckor innan min hjärna var tillbaka någorlunda. Då kunde jag tänka, men jag var fortfarande fruktansvärt trött.
Jag hade ställt in mig på att det skulle ta tid, att det inte var någon quick fix. Hade jag nu varit sjuk i femton år så kunde jag lugnt ge det två, tre år för att se om jag eventuellt kunde bli att må bättre.
När hjärndimman var borta och jag kunde tänka igen var det dags att leta grundorsaker med skolans hjälp och klura ut varför och hur just jag blivit sjuk.
Det tog ganska precis två och ett halvt år för mig i Utmattningsskolan innan jag kunde räkna mig som helt frisk. I januari 2019 kunde jag helt säga upp samarbetet med Försäkringskassan. Nu är jag tillbaka på heltidssysselsättning. Läkaren som dömde ut mig, tittar på mig som att jag är ett vandrande underverk. Men är det någon som lyssnar på oss?

Vissa saker som jag har provat förut har jag hittat igen i Utmattningsskolan. Men tidigare har det varit som att rycka hit och dit i lösa trådar lite hur som helst och utan sammanhang. Det är först genom utmattningsskolan som jag har hittat något som haft en helhet och en röd tråd att följa och som har fungerat över tid.
Från en del får jag höra när jag berättar vad jag gjort för att bli bättre ”Klart att det fungerar om du tror på det.” Jo, placeboeffekten, tankens kraft är inte att förakta, det kan läka mycket. Positivt tänkande är viktigt, utan det hade jag nog inte överlevt eller orkat leta lösningar. Men att enbart tänka hjälper inte. Och jag har verkligen trott på ALL behandling genom de här femton åren, från SSRI till terapi, till vitaminer, till meditation och positivt tänkande. Så om SSRI och terapi hade hjälpt mig i min sjukdom, så hade jag varit frisk för länge sedan.
Jag har genom åren gått i terapi, ätit antidepressiva läkemedel, stresshanterat, haft kognitiv beteendeterapi, andats, slappnat av, bearbetat, byggt självkänsla och självförtroende. Förändrat och vänt runt hela mitt liv, i och för sig till det bättre. Faktiskt till att bli riktigt bra.

Jag ändrade även kosten, såg till att äta bra. Jag trappade själv ut SSRI och åt i stället B-vitaminer som fungerade bättre. Läste om Candida, allt stämde, slutade med socker och snabba kolhydrater. Blev bättre av det, ett tag. Allting var så, jag blev bättre ett tag för att sedan rasa ihop igen.
En av mina sjukdomsorsaker var en fläck på väggen hemma, den var helt torr, det luktade inget, en gammal åtgärdad vattenläcka från taket, ingen fara alls typ. Sedan jag flyttat in i huset hade jag långsamt, långsamt blivit sämre igen i mitt utmattningssyndrom, ökad trötthet, huvudvärk, kronisk snuva, ofta ögonmigrän. Jag tänkte inte på mögel.

När vi öppnade väggen så var det alldeles svart bakom, svartmögel. Sedan sanerade vi, tog bort allt skadat material och behandlade med mögeldödande medel.
Jag fann via analys även tungmetaller uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Det upptäcktes också att jag hade grov näringsbrist, en mage som inte tog upp näring som den skulle, trots bra mat.
Den svenska sjukvården verkar inte ha tillräcklig mögelerfarenhet. Till exempel när jag berättade för min läkare på vårdcentralen att jag trodde det var mögel som var orsaken att jag rasade och blev sjukare igen, så sa läkaren ”Visst, mögel kan påverka.” och i nästa andetag frågar läkaren mig ”Har du haft en traumatisk barndom?” I Sverige är det så inpräntat, inbankat och ”bestämt” att de här symtomen enbart är psykiska, så man ser inget annat. Inte ens när det borde vara uppenbart.
När jag även berättade om min kroniska snuva och slemmet i halsen borde väl en läkare förstå? Jag vet att det finns de läkare som kan det här. Men jag fick recept på Bricanyl inhalator och kortison. Och så skulle jag ha samtal med en kurator. För min kroniska snuva!?
Jag har inte haft en enda tillbakagång i mitt mående sedan jag startade i utmattningsskolan och knappt några sjukdagar alls sedan jag kunde förklaras som frisk i januari 2019.
Det trots att det varit hårda strider under min tillfrisknanderesa, med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som kunde ha krossat vem som helst. Tack och lov hade jag en chef som slogs med näbbar och klor för min skull. Samt en läkare som gjorde samma sak tills den förmodligen blev nypt i örat av Försäkringskassan och troligen var tvungen att försöka hantera situationen utan att riskera att bli av med sin läkarlegitimation.

Som tur var blev jag tack vare UMS friskare och friskare under den här perioden och kunde steg för steg gå tillbaka i arbete. Vad som skulle ha hänt med mej i det här läget om jag inte haft utmattningsskolan törs jag inte tänka på. Men det var ändå tufft och väldigt forcerat.
De riskerade att spoliera hela min behandling som jag dessutom bekostat helt själv. Men det här är en historia som jag kommer att berätta mer om en annan gång.
Min mage fungerar numera liksom min hjärna, min sömn och återhämtning, och jag har läkt och fått mer och mer energi under åren sedan 2019. Nuförtiden, säger min kropp att jag kan röra på mig. Ut och gå komma i gång. När jag var sjuk var det katastrof de gånger jag försökte, det resulterade i yrsel, att jag ramlade och föll handlöst med skrubbsår och brutna revben som resultat.
Jag var trettiosex när jag brakade in i väggen och innan dess var jag sedan tonåren trött, rasade ihop med jämna mellanrum och orkade ingenting. Mina kompisar klagade på mig när jag var i tjugoårsåldern “Du är alltid trött!”
Jag fann via analysen vi gör i kurs 3 även skyhöga halter av uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten, och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger ofta att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Uran är det som jag misstänker som är min ursprungliga sjukdomsorsak. Uppväxt som jag är i en bergsby med höga halter av uran i dricksvattnet. Och sedan bosatt i många år i Sundbyberg, där de var tvungna att flytta ett bryggeri på grund av de höga uranhalterna i vattnet. Men befolkningen kan dricka det? Och senare tillbaka till gruvbygden igen…

Mögel kom in som sjukdomsförvärrare för mig först cirka tio år senare.
Så, så här bra som jag mår nu har jag inte mått under hela mitt vuxna liv.
Jag har så mycket att ta igen att ibland tar jag i lite mycket, tur att återhämtningen numera fungerar. Jag har inte längre en antydan till “utbrändhetmåendet” och jag kan varva ned och sova gott om natten även när jag varit i gång mycket.

De psykiska symptomen såsom ångest, panikångest och även min PTSD har försvunnit. Det utan någon som helst terapi under de här åren som jag följt UMS.

Jag tänker numera grundorsak, inte enbart symtom och hur jag kan åtgärda problemet, som när jag börjar få ont över bröstet, tänker jag först ångest, stress och jobbet. Sedan funderar jag på kaliumbrist, eftersom jag haft det förut. Så använder jag lite kaliumsalt i maten eller äter lite tillskott.
Och smärtan över bröstet försvinner oavsett om det stressiga förändrats eller inte. En smärta jag tidigare haft i över femton år och trott varit psykiskt. Men där är det viktigt att man vet att man har brist, eftersom för högt kalium ger liknande symtom och både för högt och för lågt kalium är farligt för hälsan. Det gäller det mesta av våra mineraler, det är viktigt med balans. Väldigt viktigt även att kolla av lilla hjärtat och inte som jag och vården tillsammans avfärda symtomen som psykiskt under alla år.

Det första som säger ifrån om jag inte sköter mig är min mage, och jag lyssnar numera på den och vet vad jag ska göra för att rätta till. Är det en förkylning eller magsjuka som lurar, så går jag in i utmattningsskolan och läser på, och kurerna som finns där fungerar.

Huset är fixat vad det gäller mögel, jag mår bra i det. Jag har en väninna som hälsade på som är mögelskadad och hon kände sig betydligt bättre i vårt hus än hemma hos sig, så det verkar att ha fungerat.
Jag har blivit frisk från en sjukdom som inte finns med metoder som absolut inte kan fungera. De enda inom vården som brytt sig om mina resultat och velat veta vad jag har gjort är experterna som utredde och dömde ut mig, de som såg på nära håll vad som hände. De såg hur fruktansvärt sjuk jag var och hur mirakulöst frisk jag faktiskt har blivit.


Det var Martinas önskan om att jag skulle dela hennes historia som ledde till att boken skapades:

 

De “utmattades” största problem

terese

Sverige är kanske världens mest kollektiva land och det drabbar de “utmattade” svårt därför att det är en väldig skillnad bara utifrån vad man är förgiftad av.

Vi har medlemmar som hittat urankopparkvicksilver-aresenikförgiftningar. De lär inte bli friska innan gifterna är ute, och i botten på vår sjukdom ligger förgiftning och inflammation i hjärnan. Det spelar ingen roll hur mycket man än skäller ut dem.

superbra18En grupp har, vad man kan se ytligt, som huvudproblem att de har en inflammation i Hippocampus, och de blir snabbt, syn- och hörbart bättre av skolans metoder.

De kan ha känt sig som fulla eller drogade i åratal, och trots att jag är författare i botten är det svårt att beskriva tillståndet men man kan få panik för mindre.

Det är en helvetessjukdom på många sätt och den som vill pröva tillståndet kan just dricka sprit, kanske 8-10 cl starksprit varannan timme, så man är mer än lätt salongsberusad jämt. Kan inte räkna, tänka, fattar inte, kan inte lyssna, kommer inte ihåg…

problemVi har hört talas om en läkare som har inflammationen klar för sig, för hans kollega forskar på det här, och för övrigt är historierna snarlika och begripliga.

Ett symtom, på grund av rubbningar av PH-värdet, är att vi flåsar och det tolkas som dålig kondis och omgivningen drar då slutsatsen att vi behöver motion. Men många av oss blir så yra av rörelser att rummet snurrar därför att Hippocampus är inflammerad.

När den inflammationen börjar ge med sig frisknar folk till
resultat6caarolaresultatst
Det går ganska fort att få tillbaka huvudet då inflammationen har börjat lägga sig.

Men har man en förgiftning i botten måste giftet ut för annars är man snart där igen. Skolan använder sig av asiatiska och amerikanska metoder, och uteslutande naturliga.

Eftersom vi verkar ha flippat i detta vårt huvud tolkar omgivningen det som att det är ett psykiskt problem i botten men samtalsterapier lär aldrig bita på uranförgiftning.

Man kan säga att omgivningen tolkar oss “helt rätt” – då vi är akut sjuka – men ändå fel.

Flåsandet beror inte på usel kondis, och oförmågan att tänka, upplevelsen av superstress, beror inte på nåt psykiskt utan på förgiftningar.

Vi kan dra på oss en jättemage, den får omgivningen att ibland tro att vi väntar barn, och den får folk att tala om bantning, kost, motion – också begripligt. Men det är kroppens sätt att skydda sig mot gifter; den väver in dem i fettceller, och spottar iväg mycket till just buken.

guldmjolkJag frågade hur man särskiljer ”stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar av en vårdlärare:
– Det gör de inte. Inom sjukvården talar man inte om
förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller
självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.

Så länge som man inte letar efter, och får bukt med den förgiftning som alltid ligger i botten och inflammationen kommer vi att ha 40 000 sjuka, som bara blir sjukare, och som inte lär bli friska med mindre än att man lämnar det kollektiva tänkandet; de ska ut och gå, de behöver motion som de har dragit på sig kilon och som de flåsar!

Man måste  ner på individplanet, och spåra just den individens förgiftning, och man måste angripa inflammationen.

maria

Rent historiskt är det begripligt
Vi kommer ifrån en “tyst” kultur så långt att man teg alltid förr om det var nåt. Läkare meddelade inte ens patienter som var döende, och inte heller deras anhöriga. Allt skulle man tiga ihjäl. In absurdum.

Det blev som ett slags förnekarnas kultur, och som en backlash på det befinner vi oss nu i en pratande kultur; allt ska debatteras, allt ska man prata om, och vi har utbildat enorma mängder KBT-terapeuter. Samtidigt uppstod “sociologin” malinmed start på 60-talet, och allt är numera “socialt”.

Skolan har i skrivandets stund 1100 medlemmar på “Skolgården”, och 5-600 inne i själva skolan, och de som har som enda “fel” att de är förgiftade, och som hittar sin förgiftning, och de som är inflammerade lär bli hjälpta och resultaten syns rätt snabbt; ett par veckor.

Man vet idag att 80% av de amerikanska kvinnorna är kopparförgiftade (spiralerna)  – och det är väl inte helt otroligt att många i skolan kommer att hitta kopparförgiftningar också – och symtomen på en kopparförgiftning skiljer sig från en som är kvicksilverförgiftad, som ett exempel.

Man kommer, med andra ord, aldrig att kunna bota denna grupp “kollektivt” utan de måste delas upp i undergrupper utifrån vilken förgiftning de har.

Den svenska kulturen i sig är ett stort problem för de utmattade
kulturen
Jag befinner mig på norra Cypern, ett par veckor till, och det är soprent på reklam.

Man ser sällan reklam i tidningar, inga reklamlappar i portarna – brevlådor saknas – och inga reklampelare på stán.

Ett gigantiskt stort skäl är att media bevakar nyheter – allt “nytt” – så om du bygger en aquapark kommer de att stå i kö för att få berätta för sina läsare att du har byggt den, och hur den fungerar, så det behövs ingen reklam.

Alla vet att det har kommit en ny aquapark, eller en ny fabrik, eller att nån har uppfunnit nåt. Vår media är mer  “Knarknytt med väder”, och bankrånare, och aparta människor följs upp, och vi informeras om vem som tagit och hur mycket kokain. Allmänheten vet mer om Svartenbrandt än om de svenskar som format världen.

 – Det går inte, det har vi aldrig gjort förut
Det stöter på patrull i Sverige att dela rena kunskapsartiklar ut till grupper, och medlemmar i skolan har stängts av om de nämner skolan. Det anses förmodligen att man gör reklam för sin egen verksamhet, och då spelar de ingen roll om man hittat en lösning på ett stort problem – det ska motarbetas.

Här på Cypern hade en grupp, som sysslar med örtmedicin jublat högt, kastat sig över mig, velat intervjua mig, hur tänker jag? Vad vill jag med skolan? Hur kom den till? Det hade inte tagit en timme ens innan den samlade pressen stod utanför dörren för de är hungriga här efter nyheter som gagnar medborgarna. Jag blir alltså lite ställd då jag uteslöts ifrån en grupp för att jag hade delat en artikel.

erikaDr Enby är ett bra exempel på hur den svenska kulturen “slår”, och för oss blir det ett problem därför att lösningarna finns utomlands, och motståndet mot nåt nytt är grundmurat, och har varit sen minst 1600-talet då man brände “häxor” på bål.

Jag räknar med att det kommer ta många, många år innan man lämnar nuvarande metoder att behandla uranförgiftade människor som psykfall, eller slutar tvinga kvicksilverförgiftade att ta “raska promenader”, för att bli av med tjocka magen.