“Jag kraschade totalt, min kropp sa ifrån på allvar i mars 2015 i utmattning, efter en längre tid (månader-år) med privata problem och en oförstående arbetsplats med ökade krav, jag hade ingenstans att ta vägen för återhämtning så kollapsen kom som ett brev på posten till slut. Men då förstod jag inte vad det handlade om. Jag har efter min kollaps gjort vad min kropp skrek efter- bara vilat, vilat, vilat. Jag har inte återgått till jobb än, men studerat på heltid och då jag fantastiskt nog klarat plugga med tentor osv så funkar min hjärna igen.
Fick problem med sköldkörteln förra hösten, läkaren ville skriva ut levaxin men jag reagerade då mina värden inte visat på något problem ett halvår tidigare, då vi tittade på de prover jag tog då. Jag läste på, om binjurarna bla, och fick ordning på de värderna till slut utan levaxin, efter en koll efter fyra månader. Nu är min undran, jag känner ju att jag inte är återställd/frisk än, men jag mår mycket bättre, jag pluggar fortfarande och ska börja jobba så smått halvdagar, extra. Kan man gå utmattningsskolan, alla avsnitt fast man känner att man tillfrisknat något? Jag har inte tänkt tanken tidigare att det kan handla om förgiftningar, så nu är ju jag lite undrande om hur min kropp mår, fast jag känner att det är stor skillnad idag jämfört med i mars 2015. Förstår du min fråga?”
Ja, jag förstår frågan och den är i sig ett problem för skolan för mkt av det som skrivs på skolgården handlar om de som är akut insjuknade och som mår svindåligt, kan inte tänka, inte räkna, knappt läsa, minns inte.
De som mår lite bättre, ungefär som du, kan då ha svårt att identifiera sig med den gruppen och upplever då att man är ju inte såååå sjuk.
Men jag skulle säga; “Nä, inte än nä! Men du blir!” Om du tänker dig att sjukdomen har sin botten i en förgiftning är det logiskt det som de svenska forskarna hittade; folk blir bara sämre för varje krasch:
I Sverige ser man ju på den som psykisk, arbetsrelaterad, social och om man då gjort “allt”, vilat, bytt jobb, ändrat halva livet tycker man väl själv att man är frisk.
Jag tog inte det här på allvar innan jag vaknade en dag förlamad. Ändå hade jag fått många varningar som en vecka på sjukhus med en oförklarlig huvudvärk som inte var av denna världen. Sjukhuset kunde inte hitta nåt – alltså var jag frisk.
Så, som jag ser det, ska de som ens varit i närheten av “utmattning” gå skolan för att riva upp roten. Ta dig gärna igenom vad forskarna har kommit fram till.
Det kommer man att se solklart i skolan sen att de som bara har pratat på skolgården lär inte bli friskare men det blir de som genomgår skolans handlingsprogram mot “utmattning”. En diagnos det pratas mycket om, och som det idag lutar åt att man på sikt skulle behöva döpa om till “tungmetallsförgiftad”. Vi hittar i vart fall inga svårt sjuka medlemmar (än) som inte är det.
Ännu en uranförgiftning är funnen i en medlem som garanterat inte mår speciellt bra.
I skolan har jag dagligen med landsmän att göra, och lejonparten befinner sig i Sverige, och själv är jag utomlands, ett tag till.
– Finns inga ursäkter för sexuella attacker, sa domaren och det är min vardag på marken och online kan jag ibland möta en, som jag tycker, märklig syn.
Skolan är ett försök att härma min framgångsrika behandling i Indien, inget annat, och vi får se hur det går.
Idag frågade en i chatten varför jag startade gruppen, och det började med att jag skrev en artikel om utmattning i en blogg och den delades av tusentals.
Det är fyra tungmetaller man inte ska ha i kroppen för att kunna kalla sig för “frisk” och ännu en medlem har kartlagt sina förgiftningar.
Skolan har 
Än har ingen medlem inte hittat miljögifter vid testerna, och det är internationellt välkänt att det alltid är en förgiftning i botten på vår sjukdom eller att den startat med en apart infektion av typen borrelia.
Medlemmen har varit sjuk i sju år, är jättesjuk, och har inte aluminium hemma – än mindre uran. Staplarna ser inte mycket ut för världen men har man minsta utslag på uran är man kraftigt förgiftad och konsekvenserna är kännbara.