En lycklig medlem är död, och veterinären har förlorat en kund

14980826_10155101924682971_1319832983198032286_n

Karin var en vän till mig, och medlem i skolan och på skolgården mest av nyfikenhet, och för att se vad jag gjorde med allt mitt material. Hon dog nyligen i en massiv hjärnblödning som mycket väl kan vara en konsekvens av en illa behandlad nackskada. Hon var pigg som en mört här för några veckor sen men besvärades av den felbehandlade nacken.

Hon har haft en utmattning tidigare i sitt liv, och är en välkänd AA-medlem och 12:a i Dalarna. Hon hade 25 års nykterhet bakom sig, och har alltså gjort alla de 12 avsnitten i Minnesotaprogrammet. Nyktra alkoholister är inte sällan de bästa vänner man kan ha därför att de blir genomärliga.
– Man kan inte behålla nykterheten annars, som hon brukade säga.

Innan hon dog ska hon ha mått illa och sett dubbelt men vägrade åka till sjukhus
Polis tog sig in, nån hade ringt dem då hon inte svarade, och då låg hon totalförlamad i sängen och togs in på intensiven. Karin var alltså här hos mig, mycket pigg, och nyligen i en vecka, för tredje gången, och Karin var ofta med på skolgården samt att vi chattade lika frekvent.

Jag är 100% säker på att hon nobbade att åka in för att sjukvården misshandlat henne – tvingade henne att motionera bland annat då hon var som sämst i utmattning. Så, nu lär sig “alla” att vi ska åka in om vi ser dubbelt och mår illa…

Karin var duktig på att ge mig information om livet i Sverige
Hon skrev om en barndomsvän nedan, och det vore orätt att inte publicera hennes egen text om misstron mot vården.  Den borde ha krismöten, dygnet runt, då folk söker veterinär hellre än vårdcentralen.

Karin Svensson:
“NN har liksom jag, tappat förtroendet för sjukvården. Droppen för mig var efter olyckan i somras då de glömde röntga nacken. Efter det har jag muttrat att nästa gång jag blir dålig så går jag till veterinären. He,he, detta var precis vad NN och jag gjorde förra veckan!! Hon var, för ett par veckor sedan, ute och plockade bär och fick ett bett i nacken, alldeles nedanför hårfästet. Först var det en knöl i en ärtas storlek, och då den försvunnit var det ett rött kliande märke stort som en enkrona. Hon var själv och pillade och skar med en kökskniv! Jag kollade på märket förra veckan då vi var nere på byn och handlade, och tyckte hon skulle kontakta vårdcentralen.

Svaret blev:_”Nej, jag går inte dit! Har blivit så illa behandlad då de sett i journalerna att jag går hos psyk.” Jag svarade:-“Ja, dom skulle säkert få bettet till något psykiskt också, så då får det bli veterinären då.” – “Hu, kan man väl inte?” -“jodå, jag följer dig in.”

Sagt och gjort, vi avsnittade in på veterinärmottagningen. Vi möttes av en assistent och receptionist. -“Jo, hm, vi har inget djur med, men vi tror att ni ser många insektsbett hos katter och hundar och tänkte ni kunde titta på mitt bett”, säger NN, “jag vägrar gå till VC”. Assistenten kollade bettet och konstaterade att det var rött och inflammerat. -“Kanske efter att jag petade hål med kökskniven”, sa NN -“och jag hade varit i landet och hållt på så jag kanske inte var helt ren om händerna heller”. Assistenten föreslog Alsolsprit för rengöring och receptionisten kollade på datorn om bett av älgflugor. Hon såg att beroende på ditt immunförsvar så kan du reagera olika mot dessa vidunder.

Då veterinärer förmodligen inte får behandla människor så tyckte assistenten att ett besök på vårdcentralen var befogat, om inte det blev bättre efter en vecka. Jag ska upp till NN om en stund, så får jag se hur bettet ser ut, och om hon kan tänka sig VC, eller om hon propsar på att jag ska skjutsa henne till ATG- kliniken i Rättvik/Romme!”

 

Sprid kunskapen, och tipsa sjuka!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.