Det psykiska stämmer inte, inte helt i alla fall.
Min KBT-terapeut ville att jag skulle tänka efter vad det är som gör att jag stressar, inte bromsar i tid, så att jag går in i väggen igen. Men det stämmer inte.
Jag har numera ett jobb som passar mig som handen i handsken. Ingen stress. Kan planera in tid för avkoppling, återhämtning. Underbara kollegor och bra arbetsmiljö. Jag har använt alla redskap i stresshantering som jag har fått genom åren sedan första stora kraschen 2001.
Och det är en hel del såna redskap som i och för sig varit väldigt bra.
När jag gick in i väggen för femton år sedan kunde det mycket väl förklaras med stress.
Men varför jag var sjuk i fem år innan det ens vara att tänka på arbetsträning, eller varför jag aldrig blir helt bra kan inte förklaras med det.
Jag har ätit ssri, som inte fungerade alls.
Gått i terapi, ok. rett ut saker och det har varit bra, men det har inte gjort mig friskare fysisk. Stresshantering, mindfulnes, meditation alltihopa bra och nyttigt, vissa saker har hjälp ett tag. Jag har förändrat livet till det bättre, byggt självkänsla och självförtroende. Bytt jobb, jobbat med saker jag älskar och stormtrivs med, utan stress.
Motion, jag har alltid varit aktiv, gått timslånga promenader, tränat, simmat. Motion är bra. Men när jag haft mina skov i utmattning har jag direkt blivit farligt sämre av att motionera.
Jag har under några år varit såpass bra att jag kunnat arbeta 75% med småkrascher en till två gånger om året.
Sedan började jag rasa igen för drygt två år sedan och ingen form av broms hjälpte. Jag blev bara sämre och sämre. Gör jag något en dag kostar det mig minst två dagars vila, platt läge, som att jag har 39,5 i feber.
Jag har som ständig feber i hjärnan utan att ha feber. Glömsk, yrsel, lock för öronen, värk i kroppen, uselt immunförsvar, noll i ork, koncentrationssvårigheter, sömnproblem, dimsyn, ångest, hjärtklappning…mår återigen som att jag har en blandning av influensa, baksmälla och senildemens.
Jag är nu helt utdömd av den läkare som har utrett mig. Han har inte sett någon som har kommit tillbaka efter att ha varit sjuk så länge som jag och med flera återkrascher. Han är rädd att jag blir helt sängliggande.
Nu har jag börjat leta orsaker till varför jag är sjuk.
Jag har gjort en hårnineralanalys och den visade att jag hade skyhögt med uran.
Jag hade även trots bra kost väldigt dåligt näringsupptag.
Brist på bor och kalium. Läser man t.ex om kaliumbrist, läser man om alla symptom på utmattningssyndrom.
Lågt järnvärde trots hög järnhalt i vårat dricksvatten.
Trött sköldkörtel, trötta binjurar.
Min mage har varit krånglig sedan tonåren, med ständig magkatarr, nu har jag diagnosen IBS.
Jag har precis undersökt en gammal fuktskada i mitt hus som vi flyttade till för sex år sedan och fått beskedet att det är torkad inaktivt mögel.
Det luktar inte, men avger gifter.
Jag tror jag kan ha hittat rötterna till min utmattningssyndrom som min diagnos är, även om jag har alla symptom på ME/CFS.
Jag har börjat läsa på vad man säger utanför Sverige om utmattningssyndrom.
Då pratar man bara om ME/CFS och att det är en inflammation i hjärnan, främst i hippocampus, som ligger bakom. Det skulle kunna förklara varför det känns som feber i hjärnan. Jag har läst vad man säger i Tyskland, USA, Indien…( Indien, vad kan indier!!?? Men människor med utmattningssyndrom blir friska av behandling där.)
Jag har sedan i somras lagt om kosten, äter läkande antiinflammatorisk mat. Dricker guldmjölk med bl.a. gurkmeja och kokosmjölk och det har gjort mig klarare i huvudet så jag kan börja tänka och ta itu med saker. Men så länge jag är “sambo” med en stor orsak till att jag är sjuk så lär jag ju inte bli bättre.
Så nu är det att åtgärda huset. Läka tarmen. Avgifta uranet. Kanske att jag mår lite bättre sen?
För som det är nu, är jag så sjuk att jag knappt orkar göra någonting.