Här har vi en läkare i England som arbetat med CFS sedan 1985 då han såg sitt första fall. Tjernobylolyckan var 1986 annars hade man tvingats utreda en sån förgiftningskoppling. (Om inte doktorn minns fel eller det läckte ett år innan det small.)
Han berättar att han tog in sin första patient en vecka på sjukhus och tog enorma mängder prover och vi får en bra inblick i hur man hanterar frågan i ett annat västland. Doktorn presenterar också grunder och hur folk lever och han presenterar en hel del forskning.
Det var nån medlem som blev upprörd och trodde att jag tidigare i skolan hade skrivit “att svenskarna är stagnerade”. Jag hade skrivit att “Sverige är ett superisolerat och stagnerat land“.
Om alla medlemmar i skolan funderar på vad de har upplevt på olika vårdcentraler i Sverige, och jämför det men denne västläkare – som inte på nåt sätt ens är i närheten av de asiatiska metoderna eller synerna – bör några i vart fall känna det jag upplever. Jag är mycket utomlands, har besökt 77 länder.
Finns det någon som har en läkare som kan dra ett sånt här föredrag om sjukdomen?
Jag tror alltså inte det, och min förklaring – rätt eller fel – är att Sverige är ett superisolerat och stagnerat land. De har inte en susning om vad som sägs internationellt varesig om sjukdomen eller nåt annat, och att jag upplever det starkt beror väl på att jag läser utländsk press sen åratal tillbaka?
Men det är min bild – rätt eller fel – de vet inte ett smack, de gissar. Jag märker det i skolan också; var och en är sin egen läkare och söker leta information och kunskap.
När alla kan tänka igen, efter en tids Guldmjölk, är det dags att bestämma på sängkammaren om man ska lyssna på internationella läkare eller på personalen på VC som skäller ut en för att man inte är frisk efter två år. Eller bli kallad lat av sin läkare för att man inte kan motionera då en åksjukeliknande yrsel inträder.
Mitt svar är;
– De är ju inte ens seriösa, och jag har också legat i sängen med jordens yrsel, hela rummet snurrade, då en svensk sjukgymnast skulle ha mig att gå med stavar “så fort du bara kan”. Då drog jag till Asien för att få vård.
Varför är de inte seriösa?
– Därför att Sverige är ett superisolerat och stagnerat land – mitt svar. Självbilden är den att man är modernast i hela världen, finns inget vi inte vet. Omöjligt! De tar inte del av sånt här ens ifrån England, än mindre ifrån Indien.
Utmattningssyndrom är ett ord som har börjat höras och synas mer och mer de senaste åren. Det är ett sjukdomstillstånd som folk kan få efter långvarig stress eller andra påfrestningar. Till exempel mycket att göra på jobbet eller händelser i privatlivet.
missbrukare men det är en sanning med modifikation.
Under 2017 kommer det en kurs för denna grupp, då jag är författare till boken “Botten upp”, som utkom i slutet av 80-talet. Boken är nyligen faktagranskad av proffs som har sagt mig att den håller än – inget nytt under solen. Inte mer än att man är säkrare idag varför tillståndet uppstår. Jag ska ge ut den som e-bok under 2017 och då lär den få ett nyskrivet kapitel om den senaste forskningen.
I Sverige, som enda land i världen enligt vad jag får fram, använder man uttrycket “utmattningssyndrom” och “utmattningsdepression” och enligt vårdupplysningen ska man bota det med motion och terapi. Man gör den “social” eller “psykisk” – och inte sällan arbetsrelaterad – men det är en fysisk sjukdom. Vidare anser man i Sverige att Chronic Fatigue Syndrom är en annan sjukdom – nåt helt annat.
att ingen har botats i Sverige
Jag befinner mig just nu på Cypern, och om jag kollar in våra äpplen… så är de alla olika, och det gäller allt från morötter till apelsiner.
En del av er i 
Här har vi en mönsterelev som numera har en ledstång att hålla i sig i så långt att hon har kartlagt ett av symtomen.
Kopplingen stress och cancer är känd utomlands men i Sverige tror man att det är “ärftligt”???
Vi har en inflammation i Hippocampus, vilket förklarar varför vi glömmer, inte hittar nycklar eller hem.
är hävd. Innan dess ska vi ta det piano. Vi orkar dessutom ingenting.