Strålskyddsstiftelsen säger som det är i verkligheten

jaocjhnejAntalet patienter som varje år i öppenvården fått diagnosen ”psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar” har ökat från 142 000 år 2005 till 344 000 år 2014. I åldern 0-29 år har antalet patienter ökat med 200%, från 46 000 år 2005 till 139 000 år 2015. Sedan 50 år har negativa effekter av mikrovågsstrålning för den psykiska hälsan beskrivits och bekräftats i forskning under de senaste två decennierna. Den ökande psykiska ohälsan är därmed en förväntad effekt av den ökande exponeringen för mikrovågsstrålning och den mest sannolika förklaringen. Läs mer

Men det är inte ”psykisk ohälsa” utan hjärn ohälsa
Om vi tror att det rör sig om psykisk ohälsa är det korrekt att sända drabbade till psyket, ge dem psykofarmaka, en psykolog, psykiatriker, psykoanalytiker eller terapi, gruppterapi eller en kbt-terapeuth samt mediciner.

Om det rörde sig om ”psykisk ohälsa” skulle skolan inte kunna hjälpa någon, eftersom varje individ är unik och solitär, och absolut ingen skulle bli bättre av de metoder vi använder. Om man går igenom vad medlemmarna själva säger om sitt tillfrisknande ser man med all önskvärd tydlighet att de har svarat an positivt på metoder som motar ut inflammationer.

Om redan förgiftade människor tar emot stark psykofarmaka lär de bli ännu sjukare
För samtliga medlemmar kan det vara livräddande bokstavligt talat då Strålskyddsstiftelsen säger vad de ser. Min uppgift, förutom att driva skolan och producera de hundra steg det tar att bli frisk, är att skriva artiklar och samla in fakta för att medlemmarna ska kunna skriva ut dem, och kräva att prov hit eller dit tas, felaktiga diagnoser rivs upp, och så vidare.

Strålskyddsstiftelsen är experter på strålning
Nu väntar vi bara på att någon annan myndighet ser tungmetallernas inverkan och vars förekomst i kroppen ger liknande symtom.

Skälet till att Strålskyddsstiftelsen inte tar upp det beror på att det inte är deras bord. Det är nog ingens bord. Tungmetallsförgiftningar ”finns inte”  i Sverige, och Socialstyrelsen har redan meddelat oss att de saknar den expertisen hos sig.

ss

Psykiatrin är historielös
För ungefär 45 år sedan jobbade jag som nattvak på dåvarnde Långbro mentalsjukhus, och innan psykofarmakan kom. Jag har alltså sett, lyssnat på, talat med, och lärt känna mentalt sjuka människor som då var i princip omedicinerade. Vi talar nu om vuxna människor som inte kan orientera sig i tid och rum, som är jagad av demoner, och som kunde få för sig i princip vad som helst och totalt overkligt.

skarmmisshandlingen4-1Nån kvinna kunde vara helt säker på att kungen eller statsministern via TV:n meddelat att han ville ha åtta barn med henne, och nån man kunde vara lika säker på att en granne var en förklädd mördare, som var ute efter vederbörande, och i verkligheten fanns det inte ens grannar för de hade flyttat för länge sen.

De flesta psykiskt sjuka har vanföreställningar som inte sällan är hotfulla.

Som över en natt förändrades allt då medicinerna kom, och många kunde skrivas ut. Det blev ett synbart hålrum och patientbrist, och mentalvården löste sin arbetskris genom att sikta in sig på alkoholister och narkomaner. Inte i något annat land kunde man nu råsupa i ett par veckor, och sen åka in och få ”vård” och maten serverad, och en sjukskrivning på det. Ut, kröka en månad, in…

Om jag minns rätt var den första mentalvårdsutbildningen en sexmånadershistoria som då täckte äkta, riktiga psykiska sjukdomar, och sen dess har man ”skottat in” alkoholister, narkomaner, tablettmissbrukare och nu miljöförgiftade människor.

Det tror jag det att ”den psykiska ohälsan” är outstanding i Sverige. Inget annat land i hela världen har så mycket ”psykisk ohälsa” som vi.

Inget annat land i hela världen skriver så många felaktiga diagnoser, skulle jag vilja påstå. Man skottar inte bara in förgiftade på psyket utan man undandrar sig samhällsansvar genom att tillskriva patienten ansvaret! Patienten har fel gubbe, har levt fel, inte tagit hand om sig, valt fel, ja det är fel på precis hela patienten!

Strålskyddsstiftelsen skriver nu:
”Huvudvärk, sömnsvårigheter, trötthet, svettningar, yrsel, synrubbningar, depressioner, ångest, ökad stresskänslighet, irritationsbenägenhet, beteendestörningar, minnes- koncentrations- och inlärningsproblem, hjärtpåverkan/tryck över bröstet och rubbad sköldkörtelfunktion. Det är en symtombild som motsvarar ”psykisk ohälsa”.”

Men backar jag bandet tillbaka till mentalsjukhuset så hade vi inga patienter alls med dessa symtom mer än möjligen synrubbningar, våra medlemmar ser inte sällan dubbelt men dåtidens psykiskt sjuka såg demoner, och de kunde ha ett slags ångest som inte finns idag, de las i bälten ofta,  samt att de hade beteendestörningar men knappast dagens ”beteendestörningar” utan av en typ vi inte ser idag just på grund av psykofarmakan.

Jag jobbade också rätt länge på det kvinnliga intaget på Långbro, och patienter kom in nattetid med polis, och var oftast helt omedicinerade vid ankomsten, och jag har suttit timme ut och timme in och hållit människor, som legat i bälte, i handen.

Om vi leker med tanken att en människa kommit in med de symtom Strålskyddsinstitutet nu nämner, som stämmer väl in på många av skolans medlemmar, hade jag sagt:
– Du måste nog ha gått fel. Det här är ett mentalsjukhus! Vi tar emot psykoser, schitzofrena, paranoida, manodepressiva med flera, och du ska nog uppsöka medicin för i mina öron låter du förgiftad!

Vi hade patienter, inte ovanligt alls, som trodde att de var förgiftade men de talade inte så mycket om sina förgiftningssymtom utan mer om vem som ville ta dem av daga; svärmor, förra frun, maken, barnen, grannarna…

Kort uttryckt kan man säga att de saknade yrsel.

Vi letar brett och metodiskt
Hur som, våra medlemmar är förgiftade, och uppvisar alla kända tecken på just förgiftningar och i skolan får man lära sig att kasta ut micron, stänga av wi-fi, och vi letar efter förgifningsrötter, och de hittas!

I går var det en som kom på att hon har metaller inne i kroppen, och som fått träff på kobolt vid undersökning av biologiskt material nu. Nu har hon turen att en del av de metaller som opererades in för 25-30 år sen har hon sparat, och kan analysera, så får vi se om de innehåller kobolt.

När man hittat sin förgiftningsrot börjar man plugga just sin förgiftning, och vi tvingas söka på engelska eftersom tungmetalsförgiftningar ”inte finns” i Sverige, och sen avgiftar vi.

Toxic Metal: The Health Dangers of Cobalt

 

Vi går mot ljusare tider
I framtiden kommer inte vården att skotta in precis alla på psyket – men vi är inte där än – varför många i dagsläget erbjuds psykiatrisk vård och andra har läkare som är mer uppdaterade:

sjuk

 

lakare

Såna här ”skottar vi till psyket”

forgiftning

Förgiftningar, tungmetaller, mögel ”finns inte”, de som talar om saken riskerar att ”skottas till psyket”, och det påminner mig om då jag satt i rätten på 70-80-talet som lekmannadomare.

Flera gånger upplevde jag kolleger som blev helt rasande om man påstod att det fanns kriminella i Sverige. Ändå kunde vi ha en bankrånare framför oss.

Han har värk i kroppen. Svårt att röra sig. Lider av högt blodtryck, mår illa, är yr och kraftlös. Jörgen Josefsson, 68, har konstaterad metallallergi och är övertygad om att det är hans tandbryggors fel. – Jag håller på att dö av metallförgiftning. Därför vill jag ha ut dem genast, säger han förtvivlat.
Jörgen har haft tandbryggor sedan 70-talet. I fjol behövde man byta ut dem i överkäken och det var då eländet började. De nya bryggorna innehöll tungmetaller som krom, kobolt och titan.
– Jag blev gradvis allt sjukare. Men läkarna hittade inget fel på mig.Undersöktes i Polen
I desperation åkte paret till Polen där de undersöktes. Jörgen blev då övertygad om att det var den nya metallen och inget organiskt fel.
Hemma igen fick de kontakt med specialisttandvården på Halmstad lasarett. Efter åtskilliga överläggningar med vården och landstinget bestämdes att bryggorna skulle ut och att landstinget skulle betala. Därefter tycker Jörgen och hans fru Anne-Christine att ärendet bollats fram och tillbaka. Läs mer