Var kommer stressen in? Varför tål vi inte den?

”Så plötsligt, över en dag, insjuknade jag i total utmattning. Jag mådde illa, kände ständigt yrsel och orkade knappast hålla mig upprätt. Jag hade jämt ett sus i huvudet och överkänslighet för alla ljud. Till exempel orkade jag inte med ljudet av vatten från kranen, tv, musik eller småprat. (—) Det kändes som om jag inte fick tillräckligt med syre när jag andades och pulsen blev mycket långsam. (—) Den minsta fysiska ansträngning gjorde att jag fick smärtor och det kändes som om jag skulle svimma av utmattning, det var en skrämmande känsla. Att laga min egen mat var närmast omöjligt. Jag blev totalt beroende av hjälp från min omgivning. Det kändes som om kroppen gick på högvarv hela tiden och var konstant i alarmberedskap.”  Källa

Varje sjuk har sin egen historia
Gemensamt för alla är; “Det kändes som om kroppen gick på högvarv hela tiden och var konstant i alarmberedskap.” och gemensamt för många är; ”Så plötsligt, över en dag, insjuknade jag…”

 

En apart infektion eller tungmetallsförgiftningar anses dra igång sjukdomen och i mitt fall var det Leishmania, som man kan ha inne i kroppen i upp till tio år, innan de börjar krypa ut genom huden och man ser dem.

Jag kan skriva under på;  ”Så plötsligt, över en dag, insjuknade jag…”  och  “Det kändes som om kroppen gick på högvarv hela tiden och var konstant i alarmberedskap.”

Det var väl precis det som hände också inne i kroppen
Konstigt? Nä. Bör bli totalt anfallslarm om man har den parasiten i sig, och den hittar inte vården. Inte innan parasiten börjar krypa ut.

15032099_10154283680062772_3609958437469621742_n

Går vi till en uranförgiftad torde det bli samma förlopp; ”Så plötsligt, över en dag, insjuknade jag…”  och  “Det kändes som om kroppen gick på högvarv hela tiden och var konstant i alarmberedskap.” Uranförgiftningar hittas inte av vården eftersom man inte letar efter tungmetaller.

Men det finns väl ingen som tror på blodigt allvar att man kan uppträda normalt och vara som vanligt om man är proppad med leishmania eller uran?!? Det är mycket logiskt att vi känner oss samt uppför oss som superstressade, och vad är det? En känsla? Njä, det är hormonernas språk.

De produceras i en hjärna, som nu är upp och ner, av en parasit eller tungmetaller, eller en apart infektion som borrelia, att det är fara.

Hjärnan handlar helt rätt!
Larmar och larmar… och inte sällan larmar även levern, och vi går till doktorn som inte hittar nåt. De kan inte hitta förgiftningsroten eftersom de inte letar efter t.ex. leishmania, de prover som tas avseende borrelia visar sällan träff i Sverige, men väl i Tyskland, och kopparurantennförgiftningar hittar man inte alls eftersom man inte letar efter dem.

Om du spelar filmen nedan förstår “vem som helst” att när du är så proppad med just den parasiten, som äter på dina organ och som bajsar inne i dig efter “maten”, klarar du inte mer “stress”. Jag hade dessutom mycket aluminium i mig. Levern klarar inte mer, och många i skolan har sagt att de tål överhuvudtaget inte alkohol.

Nej, det tror jag det. Levern skriker!
– Inte mer nu! Inte ännu mer gift nu!

ss

Det läskiga är att vi själva inte förstår att vi inte tål mer stress.

Vi luras konstant av våra egna hormoner som skickar ut fel budskap vilket gör det hela till en helvetessjukdom.

Sunt förnuft behövs i stora mått om man ska klara sig.

Jag får ofta frågan om man har några sviter efteråt, och det har man
Dels minns man inte sjukdomsåren därför att hippocampus, som sköter bryggan över till hjärnans minnesdelar, är inflammerad, och vi saknar närminne samt att förmågan att skapa nya minnen är utslagen. Det är också min bestämda uppfattning att vi är på livstid stresskänsliga efteråt men för övrigt är jag återställd.

Utan omsvep kan jag säga att jag hade blivit vansinnig, plus förmodligen dött, om jag inte sökt mig till Asien utan tvingats gå i terapier, tala med psykologer, äta antidepp och trava till psyket där man vill veta vad det är för “fel” i min barndom som gör så att jag nu är så “stressad”.

När vi har samlat på oss lite mer kollektiva erfarenheter i skolan är det dags att skriva till Socialstyrelsens styrelse, och fråga dem varför man inte använder den internationella  förklaringsmodellen känd sen 60-talet och erkänd av WHO.

 

 

 

Du måste som sjuk välja väg

Det är dagsläget i Sverige; i princip är sjukdomen helt obotlig.  Men, bot finns utomlands, och skolan är ett försök att “härma” den treåriga behandling jag själv skaffade mig. Men med rätt vård kan många bli bättre. Felaktig vård kan orsaka permanent försämring, skriver föreningen nedan och jag nickar.

forsknining
Klicka på bilden så kommer du till artikeln

Som sjuk måste du välja väg
Som ensamt land i hela världen har man i Sverige hittat på, en psykiatriker gjorde det,  att sjukdomen är social-psykisk-arbetsrelaterad.

En akut händelse utlöser den, och det finns gott om “utmattningsgrupper” på nätet som driver den tesen, och som utesluter folk som talar om t.ex. skolan.

Som jag ser det bär den tesen upp just nu att det är mer eller mindre obotligt i just Sverige eller så ljuger folk och är inbillningssjuka.

Föreningen talar nedan om att “De flesta insjuknar plötsligt i samband med en infektion”, och det skriver skolan också under på.

Det är inte så svårt, för varken skolan eller för föreningen, 6e3d6b_8d9bd9eb51e64fb6855a8f79013b7056-jpg_srz_855_469_85_22_0-50_1-20_0-00_jpg_srzatt påstå det därför att det är internationellt vedertaget. Det vet “alla”, och tittar man på bilden till höger, som är den internationella förklaringsmodellen, ser man att föreningens “infektion” finns med liksom skolans “miljögifter”.

Det som skiljer skolan och föreningen avseende förklaringsmodell är att skolan pekar med hela handen på tungmetaller, och föreningen nämner inte dem, och det är inte märkligt alls eftersom tungmetaller “inte finns” i Sverige.

Som du också ser i bilden finns inte ord som “trötthetssyndrom”, “stress”, “akuta händelser”, “utmattning” eller ens “socialt-psykiskt-arbetsrelaterat”  med i beskrivningen, och det beror på att det är ett svenskt påhitt som inte används någon annanstans.

Men de resurser som finns i Sverige sätts in, som om det vore orsaken, varför folk slussas till psyket, får terapier, psykofarmaka, och det förklarar varför föreningen säger att få blir friska, och svenska forskare hittar inga friska alls.

Men de åtgärder som sätts in kan inte klara upp inflammationerna i hjärnan, hormon- PH-trasslet eller förgiftningarna för man kan inte prata bort en uranförgiftning t.ex.

Man brukar kalla sjukdomen för “osynlig” därför att läkarna hittar inget

lakare

emma

Det vanliga är att de aldrig kollar D3-värdet, som ofta är lågt, och de ser uppenbarligen inte att höga B12-värden står för näringsbristen som alltid ingår.

En medlem sa mig igår: “Jag känner hur jag dör inifrån och ingen förstår hur allvarligt det här är.”  Hon känner givetvis rätt för om kroppen inte kan ta upp näring kan man äta hur bra mat som helst – hjälper inte. Man svälter inifrån.

Vården står inför en förtroendekris skrev några läkare nyligen, och vi har en medlem som dog nyligen som med stor sannolikhet avled på grund av att hon lovat sig själv att aldrig, aldrig, aldrig mer uppsöka en vårdcentral utan istället gå till veterinären. Då har de problem.

Min egen läkare sa direkt; vi kan inte det här, alla bara gissar
Vården borde fråga skolans erfarna medlemmar, eller föreningen, “vilka prover bör vi ta?”, istället för att köra sin standard som vi redan vet inte “hittar oss”. Internationellt vet man t.ex. att vi har en ovanlig kroppstemperatur, och man vet att PH-värdet ofta är lågt liksom halten lithium.

För att det ska ske måste Socialstyrelsen ta fram riktlinjer, och idag är allt styrt mot en förklaringsmodell som bara finns inrikes, och som förkastas av hela världen, därför att en  (1 st) driftig psyiatriker myntade uttrycket “utmattning”.

Man brukar rada upp en massa symtom som strålningskunniga säger är en bra beskrivning av strålskador och som passar precis lika bra in på tungmetaller, och idag tvingas man vara sin egen läkare samt välja väg. Du får bestämma dig för om du ska gå den internationell vägen eller den nationella helt sonika.

Trött är fel ord – Om att leva med den osynliga sjukdomen ME/CFS – (ISBN 978-91-86819-69-9)

Den sjukdom som i medier brukar kallas kroniskt trötthetssyndrom heter egentligen, enligt internationell överenskommelse, ME/CFS (myalgisk encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrome). I några av berättelserna har vi använt det kortare begreppet ME.

Det är en kronisk sjukdom, ytterst få blir helt återställda. Men med rätt vård kan många bli bättre. Felaktig vård kan orsaka permanent försämring.

De flesta insjuknar plötsligt i samband med en infektion. Typiskt för sjukdomen är att den drabbade snabbt blir uttröttad även efter en liten ansträngning. Även andra symtom förvärras och återhämtningen går onormalt långsamt.  Läs mer

Vi ser ibland hur media rotar i frågan
15134786_10154269244763822_5242094322479889798_nDet är bra men de bör fråga sig snart:

“Varför är sjukdomen osynlig hos oss?”
Varför hittar svenska forskar inga som bivit friska?”
“Varför används inte den internationellt överenskomna förklaringsmodellen?”
WHO slog ju fast redan på 60-talet att detta är fysiskt?!?
“Hur skulle man kunna få berylliumförgiftning som är obotligt av nåt psykiskt skäl?!?”
“Hur kommer det sig att skolans medlemmar piggnar på sig?”

facket

 

Är skolan till för “lätt” utmattade?!?

kopparforgiftning_460x300“Jag kraschade totalt, min kropp sa ifrån på allvar i mars 2015 i utmattning, efter en längre tid (månader-år) med privata problem och en oförstående arbetsplats med ökade krav, jag hade ingenstans att ta vägen för återhämtning så kollapsen kom som ett brev på posten till slut. Men då förstod jag inte vad det handlade om. Jag har efter min kollaps gjort vad min kropp skrek efter- bara vilat, vilat, vilat. Jag har inte återgått till jobb än, men studerat på heltid och då jag fantastiskt nog klarat plugga med tentor osv så funkar min hjärna igen. 

Fick problem med sköldkörteln förra hösten, läkaren ville skriva ut levaxin men jag reagerade då mina värden inte visat på något problem ett halvår tidigare, då vi tittade på de prover jag tog då. Jag läste på, om binjurarna bla, och fick ordning på de värderna till slut utan levaxin, efter en koll efter fyra månader. Nu är min undran, jag känner ju att jag inte är återställd/frisk än, men jag mår mycket bättre, jag pluggar fortfarande och ska börja jobba så smått halvdagar, extra. Kan man gå utmattningsskolan, alla avsnitt fast man känner att man tillfrisknat något? Jag har inte tänkt tanken tidigare att det kan handla om förgiftningar, så nu är ju jag lite undrande om hur min kropp mår, fast jag känner att det är stor skillnad idag jämfört med i mars 2015. Förstår du min fråga?”

 

imageJa, jag förstår frågan och den är i sig ett problem för skolan för mkt av det som skrivs på skolgården handlar om de som är akut insjuknade och som mår svindåligt, kan inte tänka, inte räkna, knappt läsa, minns inte.

De som mår lite bättre, ungefär som du, kan då ha svårt att identifiera sig med den gruppen och upplever då att man är ju inte såååå sjuk.

Men jag skulle säga; “Nä, inte än nä! Men du blir!” Om du tänker dig att sjukdomen har sin botten i en förgiftning är det logiskt det som de svenska forskarna hittade; folk blir bara sämre för varje krasch:

I Sverige ser man ju på den som psykisk, arbetsrelaterad, social och om man då gjort “allt”, vilat, bytt jobb, ändrat halva livet tycker man väl själv att man är frisk.

Jag tog inte det här på allvar innan jag vaknade en dag förlamad. Ändå hade jag fått många varningar som en vecka på sjukhus med en oförklarlig huvudvärk som inte var av denna världen. Sjukhuset kunde inte hitta nåt – alltså var jag frisk.

Så, som jag ser det, ska de som ens varit i närheten av “utmattning” gå skolan för att riva upp roten. Ta dig gärna igenom vad forskarna har kommit fram till.

1

2

3

Håller skolan på med “alternativmedicin”?

Nej, det kan man inte påstå. De flesta läkare vi använder i skolan kommer ifrån USA, och några ifrån England och Indien. Skolan är egentligen inget annat än att vi söker härma den framgångsrika utbildning och behandling jag själv har fått under tre år utomlands.

Tanken är att om jag blev helt återställd bör alla kunna bli det – med samma metoder – bra medvetet vald mat ingår.

Nya medlemmar på tillväxt

tackDet var en medlem som kontaktade mig idag, nån författare skriver om oss, och jag fick frågan om jag ville kontrollera texten, och sånt där håller jag aldrig på med.

Däremot kan jag väl känna en viss skräck inför tanken att de 40 000 där ute som redan är sjuka skulle hitta hit, och allihop på en gång…

Klarar databasen det?
Ja, det gör den.
Klarar jag det?
Texterna är där de är men supporten skulle nog bli svettig.

Det tar rätt lång tid att bli sjuk
deoDet tar också två, tre år minst att bli frisk även om man kan göra sig av med hjärndimman rätt snabbt.

Hur som, oavsett om författare skriver om oss eller ej lär tillväxten av nya medlemmar aldrig sina – inte inom överskådlig tid.

Gissningsvis står en miljon på ren tillväxt nu… och vad händer om en miljon hamnar i sängen med yrsel och allihop på en gång?

Tiden är den bästa domaren
Men en sak är utredd och klar; en av de tio bitarna i vår sjukdom är undernäring, och en är miljögifter.

nya

Hur lång tid tar det att bli återställd?

nyaresultatJag är äldre än medlemmen till höger så jag vill dubblera antalet månader för att bli av med hjärndimman och återfå närminnet avseende mig själv.

Vi kan nog konstatera att det är individuellt, och hur noga man är med att följa skolans anvisningar.

resultatNär det är gjort är ett symtom borta, det värsta av dem alla, och därefter måste roten fram;
Varför blev jag sjuk?

Kunna tänka, och sova som folk, är en förutsättning för nästa avsnitt; leta, leta, leta komorsaken och när den är hittad ska den väck för annars är man snart sjuk, igen. I Kurs 3-8 letar vi, metodiskt.

När man piggnar på sig vill man göra “allt” därför att man har varit fångad i sin egen sjukdom, och många i åratal, men det är viktigt att inte sluta där utan verkligen gräva fram orsaken.
Varför blev min hippocampus inflammerad?

Publicerad även i Utmattads domän

Vad kräver hjärnan?

dammDet första hjärnan kräver, förutom syre och näring, är sömn, och den kommer vi tillrätta med i kurs 2.

Vad behöver den mer?
Givetvis att vi får bort inflammationen.

När det sker piggnar man på sig rätt bra, och det är logiskt att man vill rensa upp för när vi är ursjuka, yra i huvudet, skräckslagna inför vad som händer är det ingen som klarar av att skura golv.

Men den kräver också mental träning, och när man själv anser att ens hjärna är återställd kan man beställa en språkkurs i spanska, portugisiska eller nåt språk man länge har varit sugen på att lära sig. Det finns gratis online.

Kursen ska bestå av ljud, men också text, och du kan köra den en kvart om dagen och kolla om du minns.
Gör du det är närminnet åter, och en av de tio delarna i vår sjukdom är fixad! Eftersom du tidigare inte har kunnat språket är det här det säkraste sättet att ta reda på om du verkligen är återställd och om Hippocampus numera fungerar dvs. du har ett närminne igen.

Det går inte att lura sig själv, eller inbilla sig, om man testar detta sätt att ta reda på verkligheten. Testar man med saker man kunde innan man blev sjuk kan det vara ens minne som alltid har fungerat som ger sig tillkänna. För att lära in ett nytt språk krävs närminne.

Det räcker med ett par lektioner – du behöver inte lära dig ett helt nytt språk om du inte vill – så ser du det. Men det bör påpekas att när vi piggnar på oss behöver hjärnan stimulans för den har på ett sätt levt i ett slags dvala. Förmodligen lika skräckslagen den.

http://www.youtube.com/watch?v=fVk0ztHp8Fo

Vad är hjärndimma?

Sammanfattningsvis har vi symptomen:
Onormalt snabb förlust av mental energi vid tankearbete
Onormalt lång återhämtning av mental energi efter uttröttning
Sämre koncentrationsförmåga
Hjärntröttheten varierar – ofta bättre på förmiddagen och sämre senare under dagen

Minnesproblem pga. inflammation i Hippocampus
resultat6Svårt att komma igång med en aktivitet
Känslosamhet och irritabilitet – en del blir ilskna.
Sömnproblem
Ljud- och ljuskänslighet
Stresskänslighet
Huvudvärk om man har gjort alltför mycket

Det är symtomlistan, i stora drag, utomlands för de som har vår sjukdom kallad “Cronic Fattige Syndrom” på engelska och som har fått ett eget ord i Sverige; utmattning. Självskattning av CFS – klicka här

De som är medberoende, som Utmattningsskolan har en klassisk och bra kurs för, kallas också för “utmattade” och jag vet inte varför man gör som man gör i Sverige. De som är sönderstressade  av ett jobb de inte passar för t.ex. kallas också för “utmattade”. Folk som är grava missbrukare kallas också för “utmattade”.

Ordet “problem” har, som ett exempel,  bytts ut mot ordet “utmaning”
Men ett problem är nåt du får ofrivilligt på halsen, och utmaning är nåt svårt du tar på dig att utföra. “Cronic Fattige Syndrom” är ett problem du ofta får varesig du vill eller inte – och i botten ligger en förgiftning och inflammationer.

Vi har en medlem som hittat uranförgiftning och det uranet har hon helt säkert fått i sig omedvetet. Det är inget hon har uppsökt frivilligt.

När uranet är ute finns inga hinder för att bli återställd och frisk. I Sverige kallas “Cronic Fattige Syndrom” för obotlig. Det är den också om man inte spårar upp var förgiftningen består av och sitter, och det görs inte i Sverige. Vi har medlemmar som hittat kopparförgiftning, och som nu tar ut kopparspiralerna och får ut kopparöverskottet, och de har mycket goda chanser att lösa problemet beständigt om det “bara” var spiralen allt handlade om.

En som jobbar inom vården har löst ett mysterium
Jag frågade hur man särskiljer “stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar:
– Det gör de inte. Inom sjukvården talar man inte om
förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller
självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.

25 miljoner är blyförgiftade bara av ett bilbatteri
En del av dem kan finnas i Sverige men “upptäcks” inte eftersom man aldrig talar om förgiftningar. De blir då kallade för “utmattade”, och får uppmaningen att motionerna, äta antidepp, osv. De lär inte bli friska innan blyet är ute.

Samhället är galet stressigt
jannaDet finns folk som inte orkar med pressen och stressen och de kallas också för “utmattade” i Sverige men de har inte samma symtom som de inflammerade och förgiftade. De kan ofta lösa problemet på frivillig väg genom att flytta ut på landet, byta jobb, skilja sig, banta alla “måsten”.

De kan få sömnproblem och bli stresskänsliga men de lär inte “svara” på de insatser vi gör i Kurs 1, avsnitt 1 då vi dricker “Guldmjölk” – för de har inga inflammationer.

Via skolan kan man få mer klarhet
tack2Man kan alltså gå skolans första kurs, som är helt gratis och man förbinder sig inte för nåt, och ta reda på om man tillhör oss eller inte.

Om man dricker Guldmjölk, många upplever den som mycket god, och det inte händer nåt med en så tillhör man inte oss dvs. man har inte inflammationer i botten. En del tröttnar på smaken, och har i lite blåbär.

Vi har en del annat man ska ha i sig som presenteras i Kurs 1 också, och sammantaget är det så att om du inte blir bättre på en, två månader så har du inte vår sjukdom dvs. du har inga inflammationer som ligger och pyr ibland sen 20 år tillbaka.

Tillhör man inte oss kan man tillhöra de som har för mycket på tallriken:

När hjärnan inte orkar : Om hjärntrötthet
Dagens samhälle ställer höga krav på människors effektivitet, men vad händer när det inte längre fungerar?
Det som inte syns är svårt att förstå sig på. Läs mer

 

Du blir regelrätt lurad

jobbaStresshormonerna är de som får oss att känna att vi kan och orkar. När adrenalin sprutar kan vi bestiga berg. När vi behöver lägga i en växel till  sprutar kortisol, och så orkar vi…

fangeMen har man stresshormonerna i olag, och det har vi, kan man inte låta dem styra utan man måste lyssna på sitt eget sunda förnuft. Saknar man ett sånt slutar man lätt som grönsak på långvården.

(I den svenska kulturen ingår att man får inte skrämmas. Det är väldigt fult. Men jag är inte där uppe, i förnekarnas land, utan befinner mig på Cypern, och här får man tala om hur det verkligen förhåller sig och det är dessutom mycket fult att ljuga eftersom det är en hederskultur här.

Dvs. ens heder är viktig varför man inte heller kan ljuga för då har man ingen heder kvar sen… Så, jag säger som det är; vi slutar lätt som grönsak på långvården.)

I Sverige uppmanar man oss att jobba, motionera och i Indien fick jag inte ens ha yoga med tummen.
– Du är för sjuk för det, sa läkarna enstämmigt.

Skolan handlar egentligen bara om en enda sak, och det är att vi försöker “härma” min framgångsrika behandling, som jag fick i Asien, inget annat. Grundtanken är att om jag kunde bli 100% frisk och återställd kan alla bli det – med asiatiska metoder.

Samtala med stresshormonerna
– Ha, du, det där går inte jag på!
– Ja ja, det säger ni ja, som har omdöme som galna åsnor.

 

Var och en bör fundera

sorgSvenska forskare har kommit fram till att ingen har botats i Sverige och då blir sjukdomen plötsligt “obotlig”. Ja, i Sverige. Där är den “obotlig”.

lakareDet leder tydligen till att psykologer ska få folk att “acceptera” att det är så, och man ska finna sig i att inte kunna gå, röra sig, andas, man ska flåsa resten av livet, och snudd svimma mellan 14.00 – 16.00… och den strategin är helt okej om det nu var obotligt.

Sen har vi andra medlemmar som går hos läkare som vet att det rör sig bland annat om en inflammation i Hippocampus.

Det är spridda skurar över landet men sjukdomen är inte obotlig så det finns ingen anledning att lära sig “acceptera” att man inte kan allt det där…
Jag är helt återställd, simmar, går, lever som jag gjorde förr, och jag kan bara se en bestående konsekvens och det är att man inte minns speciellt mycket ifrån sjukdomstiden.

Det beror på att Hippocampus är bryggan över till minnesdelarna i hjärnan, och då den inte funkar kan inga nya minnen skapas på normalt sett. Det leder till att vi har svagt eller obefintligt närminne.
karinotamara

Jag har presenterat två vittnen, som sett mig som sjuk, och som sett tillfrisknandet, och gruppen är dessutom fullproppad med folk som börjar få resultat.

Det sker därför att vi med olika medel angriper sjukdomens grundorsaker och håller en del symtom i schack.

Det finns alltså ingen som helst anledning att “acceptera” att man har “förlorat sig själv”.

resultatJag har frågat närstående, om jag är “förändrad”, och det är jag inte av sjukdomen. Inte mer än att jag idag har en ganska dyster syn på “den humanitära stormakten” och jag skriver, och säger ofta, att Sverige är omodernt, stagnerat men det är jag inte ensam om för det tror jag att de flesta utlandssvenskar också säger. Om inte annat visar hanteringen av oss det.

För min del får medlemmar gärna gå hos psykologer men man ska veta om att det är i Sverige det är “obotligt”.

Vimlar av läkare utomlands som kan sjukdomen och dess alla delsymtom: