1300 individer söker läkare över hela landet

14333210_10154955082157971_5579959872895011866_n

1300 är egentligen fel för det rör sig snarare om 40 000 och inom en snar framtid hundratusentals för vi är nog bara förtruppen.

Vi söker läkare som har satt sig in i vår problematik. Sjukdomen tycks inte ingå i läkarutbildningen varför det förmodligen finns få.

Vi behöver läkare över hela landet som känner till att vårt huvudproblem är en inflammation i hjärnan som sen leder till en hel rad symtom.

När vi kommer till vården, med olika symtom, får vi diagnoser utifrån den enskilda händelsen och inte som en konsekvens av sjukdomen.

doktorInflammationen syns inte via blodprov men kan “ses” bakvägen så långt att vi blir syn- och hörbart bättre av gurkmeja, ingefära etc.

I botten ligger ofta tungmetallsförgiftningar och vi har medlemmar som har hittat urankoppar-mangan- och kvicksilverförgiftningar.

En del tungmetallförgiftningar leder till att lisaokunniga vill sända sjuka till psyket – de tror att det är nåt psykiskt.

Vi är ofta andfådda, och det tolkas som dålig kondis men handlar om PH-värdet, och okunniga vill att vi ska motionera, vilket är farligt i akutstadiet, och vi har också utsatts för insatser som har sin rot i en manipulerad forskning.

Det är alltså inte binjurarna vi bör fokusera på utan hjärnan. Det är helt enkelt hjärnan som är boven i dramat eller spindeln i nätet. Hjärnan är ansvarig för att skicka signaler till alla endokrina organ (de organ som utsöndrar hormoner) och finns det en störning i hjärnan så kommer hormonutsöndringen att påverkas. Hjärntrötthet, överbelastat nervsystem och immunförsvar bidrar till att kroppens funktioner sätts ur spel. 
Läs mer

Välkommen ombord!
Kontakta kontoret@utmattningsskolan.se

 

Hur lång tid tar det att bli återställd?

nyaresultatJag är äldre än medlemmen till höger så jag vill dubblera antalet månader för att bli av med hjärndimman och återfå närminnet avseende mig själv.

Vi kan nog konstatera att det är individuellt, och hur noga man är med att följa skolans anvisningar.

resultatNär det är gjort är ett symtom borta, det värsta av dem alla, och därefter måste roten fram;
Varför blev jag sjuk?

Kunna tänka, och sova som folk, är en förutsättning för nästa avsnitt; leta, leta, leta komorsaken och när den är hittad ska den väck för annars är man snart sjuk, igen. I Kurs 3-8 letar vi, metodiskt.

När man piggnar på sig vill man göra “allt” därför att man har varit fångad i sin egen sjukdom, och många i åratal, men det är viktigt att inte sluta där utan verkligen gräva fram orsaken.
Varför blev min hippocampus inflammerad?

Publicerad även i Utmattads domän

Vad kräver hjärnan?

dammDet första hjärnan kräver, förutom syre och näring, är sömn, och den kommer vi tillrätta med i kurs 2.

Vad behöver den mer?
Givetvis att vi får bort inflammationen.

När det sker piggnar man på sig rätt bra, och det är logiskt att man vill rensa upp för när vi är ursjuka, yra i huvudet, skräckslagna inför vad som händer är det ingen som klarar av att skura golv.

Men den kräver också mental träning, och när man själv anser att ens hjärna är återställd kan man beställa en språkkurs i spanska, portugisiska eller nåt språk man länge har varit sugen på att lära sig. Det finns gratis online.

Kursen ska bestå av ljud, men också text, och du kan köra den en kvart om dagen och kolla om du minns.
Gör du det är närminnet åter, och en av de tio delarna i vår sjukdom är fixad! Eftersom du tidigare inte har kunnat språket är det här det säkraste sättet att ta reda på om du verkligen är återställd och om Hippocampus numera fungerar dvs. du har ett närminne igen.

Det går inte att lura sig själv, eller inbilla sig, om man testar detta sätt att ta reda på verkligheten. Testar man med saker man kunde innan man blev sjuk kan det vara ens minne som alltid har fungerat som ger sig tillkänna. För att lära in ett nytt språk krävs närminne.

Det räcker med ett par lektioner – du behöver inte lära dig ett helt nytt språk om du inte vill – så ser du det. Men det bör påpekas att när vi piggnar på oss behöver hjärnan stimulans för den har på ett sätt levt i ett slags dvala. Förmodligen lika skräckslagen den.

http://www.youtube.com/watch?v=fVk0ztHp8Fo

Hur låter de som börjar piggna på sig?

komDe som har inflammationen SKA låta så här efter ett tag. Man SKA “svara” på UMS-metoden – det är ett tvärsäkert tecken på att Hippocampus, som sköter närminnet, är inflammerad och nu på väg att bli bättre.

Sen en dag SKA man komma ihåg precis som vanligt utom sina sjukdomsår för de är suddiga eftersom inga nya minnen lagrats = ungefär som en stupfull minns illa dagen efter.

 

Baksidestexten till boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Klicka för högupplöst, privat, friköpt

Ann-Charlotte Carlsson:

Ann-Charlotte som sjuk

-Jag har fått tre utmattningsdiagnoser 2001, 2002 och 2010 men blev sjuk långt innan dess. Jag har alltså varit sjuk i drygt 20 år och har fortsatt vara sjuk trots att jag har gått kurs i stresshantering och därefter regelbundet gör övningar. Jag har ätit SSRI, tre gånger, fått kognitiv beteendeterapi två gånger, och ätit de bästa kosttillskott och naturmedel som rekommenderas vid utmattning, och ändå blev jag aldrig frisk, trots att jag var en duktig patient.

I många år kunde jag inte läsa och förstå skönlitteratur. Numera läser jag vetenskapliga och medicinska artiklar på engelska och förstår mycket. Jag är på väg att bli frisk, helt och hållet tack vare att Lena Holfve startade Utmattningsskolan.se.

Boken handlar om UMS-medlemmar, som berättar med egna ord hur de blev friska, bland flera andra också Petrea K Marklund, som numera föreläser om UMS-metoden.

Lena Holfve debuterade på Rabén&Sjögrens Bokförlag år 1984 med succéboken “Älska lagom”, men slutade som yrkesförfattare 1992-93, och skapade därefter flera stora tjänster på Internet. Från 2016 har IT-kunnandet slagits samman med bakgrunden som författare, och Internetkurserna i www.utmattningsskolan.se har omvandlats också till böcker; Utmattad, Sömnlös, Parasitfri och Mögelförgiftad.


Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Klicka, högupplöst, privat foto, friköpt

Jag frågade Sofia Stark samma sak
“Det går jättebra. Jag minns inte sjukdomsåren riktigt men var helt sjukskriven hela 2013.
Nu jobbar jag heltid, och har en skapande hobbyverksamhet, gör saker i ull och gör ljus. Jag sköter om 20 får och 17 lamm, en bordercollie och två katter samt två döttrar, egen villa och särbo. Tycker livet fungerar nu. Fast visst har jag fortfarande ont i huvudet, sämre minne och måste sova middag ibland. Jag skulle kunna lägga till att jag mår bättre om jag sköter mig kostmässigt; bra mat och inte dricker alkohol.”

Sofias rot var fluorid och radon i vattnet. Det är rätt många nu som är igenom UMS-programmet, och de är helt friska, och Sofia var den som först meddelade resultat i november år 2016. Jag startade UMS i slutet av juli det året: Sofia först ut som frisk.

I bilden ser i vart fall jag att hon var så förgiftad som nån ens kan bli; inga pupiller, knappt ögonbottnar.

I kurs 3 sänder vi biologiskt material till labb i USA.

 


Föreläsare samt pressansvarig:
Läraren Petrea K Marklund;
E-post: petrea@utmattningssskolan.se
Telefon:   070-301 36 41

Petrea K Marklund
Petrea arbetade som bildlärare på högstadiet när hon blev sjuk 2001. Hon var sjuk i 17 år.

Petrea började i utmattningsskolan.se i augusti 2016, då heltidssjukskriven, och helt utdömd av vården samt riskerade att bli långvårdspatient. Idag helt frisk sedan januari 2019.

Pressbild 1. Foto: Privat, friköpt.


 

Ur nya boken, “Äntligen fri från utmattning!” och med fri rätt att sprida texten:

Sjuk i 17 år, nu föreläsare
av Petrea K Marklund

Mögeltoxin tränger ut

Det var 2001 som jag först ”gick in väggen” rejält. Jag kraschade totalt, hela min tillvaro drogs ihop till ett mörker. Jag hade absolut ingen anledning att tro något annat än att det var stress och enbart psykiskt.
Det var “självklart” att det var arbetet, hemmet, livsförhållandena, som faktiskt var katastrofala vid den här tiden. Jag lovar, det var inte svårt att tro att min sjukdom berodde enbart på stress.
Jag har aldrig under de femton åren som sjuk mått bättre än vad någon gör två veckor efter en kraftig influensa. Men när man mår så pass bra så anses man ju nästan som frisk, man ska tillbaka i arbete till en del i alla fall. Det var jag en period mitt i de här sjukdomsåren. Jag kämpade med lönebidrag och återkommande sjukskrivningar. Jag rasade ihop totalt ett antal gånger per år.

Men enligt läkarna ansågs jag vara så frisk som jag någonsin skulle kunna bli. Sedan började det långsamt bli värre igen, trots att jag då hade vänt mitt liv så mycket till det bättre, suveränt stressfritt arbete som jag stormtrivdes med, förstående chef som justerade arbetsuppgifterna så fort jag blev sämre, bra kollegor, fantastiska vänner, bra relationer överlag, tryggt hemförhållande med stabil, bra partner och trygg i mig själv. Trots alla redskap jag fått genom åren i hur man ska hantera stress så blev jag bara sämre och sämre.
Jag har haft väldigt dåligt minne under de här femton åren, emellanåt har jag totalt glömt saker som jag gjort. Mina barn och vänner brukar ibland tala om saker där jag inte har en aning om vad de pratar om. Det finns luckor från mina sjukdomsår som är helt svarta.

Min kod till betalkortet bara försvann ur min hjärna en dag, en kod som jag hade haft utan problem i många år och jag var tvungen att beställa ett nytt kort. En gång strax innan min stora krasch 2001 kom jag i en korsning här i närheten där jag bor och hade absolut ingen aning vart jag var på väg. Jag visste inte om det var morgon eller kväll, om jag var på väg till jobbet, affären eller dagmamman. Jag var tvungen att titta efter i baksätet om jag hade något barn med mig.
Alla rutiner som man vanligtvis gör automatiskt, som att borsta tänderna eller krydda maten var borta. Jag hade ett sömn-/vilobehov på minst 16 timmar dygn för att fungera någorlunda, dvs. kunna göra något litet överhuvudtaget. Men jag sov aldrig en hel natt, vaknade många gånger och saknade helt djupsömn. Dubbelslag eller oregelbundna hjärtslag, konstant ångest, panikångest. Jag var fumlig, tappade saker, slog i och slog sönder. Jag hade yrsel, det var obehagligt att gå i trappor, kändes som jag skulle tappa balansen. Någon gång föll jag också handlöst, tack o lov inte utför någon trapp.

Gjorde jag något för mycket, det vill säga något som egentligen är normalt att klara av, så fick jag speedade stresspåslag där jag inte kunde sova alls på natten efteråt. Jag hade en mage som stod och skrek i fyra hörn. Huvudvärk, ögonmigrän, ljud och ljuskänslig…

Jag var som i ett fängelse i min egen kropp och jag fantiserade om ett trollspö som kunde befria mig från alla plågor, men det verkade vara omöjligt. Jag nämnde influensa innan, blanda sedan in baksmälla, en rejäl en, som om du supit i en vecka, fast du inte har druckit alls, och sedan några portioner senildemens så har du konceptet. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.
När jag ”firade” fjorton år som sjuk började jag för första gången under alla dessa år tvivla på att jag någonsin skulle bli frisk igen. Jag blev utredd av företagshälsovården våren 2016.
Beskedet blev att läkaren inte hade sett någon med min sjukdomsbild eller sjukdomshistoria någonsin bli frisk. Jag fick diagnosen utmattningsdepression, för annars trodde läkaren inte att jag skulle få sjukpenning, vilket ansågs vara livsavgörande att jag fick. Fast jag hade alla kriterier för ME/CFS, det som tidigare lite missvisande kallades kroniskt trötthetssyndrom.

Jag hade även grav PTSD, men jag bedömdes vara för sjuk för att klara av behandling för den med psykodynamisk psykoterapi. Läkaren ville sjukpensionera mig helt. Min arbetsförmåga bedömdes till att kunna bli som max 25 % för att jag tjatade att jag ville tillbaka i jobb. Men läkaren varnade mig och sa rakt ut att jag skulle bli helt sängliggande som en grönsak på långvården om jag fortsatte att kämpa.
Sommaren 2016 fann jag Utmattningsskolan.se via en grupp på Facebook. Jag gick med och provade skolan på webben, trots att det mesta jag trodde och visste om utmattningssyndrom ställdes på huvudet. I början kändes mycket konstigt och annorlunda i tänket, men det var ingenting som var dyrt inte heller någonting som var farligt. Jag hade ju inget som helst att förlora. Mina framtidsutsikter var, som sagt, inte så lovande.
Vanliga vården hade ju inte heller någon som helst hjälp att ge.

I Utmattningsskolan sägs det att utmattningssyndrom beror på inflammation i hjärnan, och det kunde ju lugnt stämma med mitt mående, min hjärna kändes som att den var kokt i ständig feber. Efter två veckor märkte jag första effekten av råden i skolan. Men det tog femton veckor innan min hjärna var tillbaka någorlunda. Då kunde jag tänka, men jag var fortfarande fruktansvärt trött.
Jag hade ställt in mig på att det skulle ta tid, att det inte var någon quick fix. Hade jag nu varit sjuk i femton år så kunde jag lugnt ge det två, tre år för att se om jag eventuellt kunde bli att må bättre.
När hjärndimman var borta och jag kunde tänka igen var det dags att leta grundorsaker med skolans hjälp och klura ut varför och hur just jag blivit sjuk.
Det tog ganska precis två och ett halvt år för mig i Utmattningsskolan innan jag kunde räkna mig som helt frisk. I januari 2019 kunde jag helt säga upp samarbetet med Försäkringskassan. Nu är jag tillbaka på heltidssysselsättning. Läkaren som dömde ut mig, tittar på mig som att jag är ett vandrande underverk. Men är det någon som lyssnar på oss?

Vissa saker som jag har provat förut har jag hittat igen i Utmattningsskolan. Men tidigare har det varit som att rycka hit och dit i lösa trådar lite hur som helst och utan sammanhang. Det är först genom utmattningsskolan som jag har hittat något som haft en helhet och en röd tråd att följa och som har fungerat över tid.
Från en del får jag höra när jag berättar vad jag gjort för att bli bättre ”Klart att det fungerar om du tror på det.” Jo, placeboeffekten, tankens kraft är inte att förakta, det kan läka mycket. Positivt tänkande är viktigt, utan det hade jag nog inte överlevt eller orkat leta lösningar. Men att enbart tänka hjälper inte. Och jag har verkligen trott på ALL behandling genom de här femton åren, från SSRI till terapi, till vitaminer, till meditation och positivt tänkande. Så om SSRI och terapi hade hjälpt mig i min sjukdom, så hade jag varit frisk för länge sedan.
Jag har genom åren gått i terapi, ätit antidepressiva läkemedel, stresshanterat, haft kognitiv beteendeterapi, andats, slappnat av, bearbetat, byggt självkänsla och självförtroende. Förändrat och vänt runt hela mitt liv, i och för sig till det bättre. Faktiskt till att bli riktigt bra.

Jag ändrade även kosten, såg till att äta bra. Jag trappade själv ut SSRI och åt i stället B-vitaminer som fungerade bättre. Läste om Candida, allt stämde, slutade med socker och snabba kolhydrater. Blev bättre av det, ett tag. Allting var så, jag blev bättre ett tag för att sedan rasa ihop igen.
En av mina sjukdomsorsaker var en fläck på väggen hemma, den var helt torr, det luktade inget, en gammal åtgärdad vattenläcka från taket, ingen fara alls typ. Sedan jag flyttat in i huset hade jag långsamt, långsamt blivit sämre igen i mitt utmattningssyndrom, ökad trötthet, huvudvärk, kronisk snuva, ofta ögonmigrän. Jag tänkte inte på mögel.

När vi öppnade väggen så var det alldeles svart bakom, svartmögel. Sedan sanerade vi, tog bort allt skadat material och behandlade med mögeldödande medel.
Jag fann via analys även tungmetaller uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Det upptäcktes också att jag hade grov näringsbrist, en mage som inte tog upp näring som den skulle, trots bra mat.
Den svenska sjukvården verkar inte ha tillräcklig mögelerfarenhet. Till exempel när jag berättade för min läkare på vårdcentralen att jag trodde det var mögel som var orsaken att jag rasade och blev sjukare igen, så sa läkaren ”Visst, mögel kan påverka.” och i nästa andetag frågar läkaren mig ”Har du haft en traumatisk barndom?” I Sverige är det så inpräntat, inbankat och ”bestämt” att de här symtomen enbart är psykiska, så man ser inget annat. Inte ens när det borde vara uppenbart.
När jag även berättade om min kroniska snuva och slemmet i halsen borde väl en läkare förstå? Jag vet att det finns de läkare som kan det här. Men jag fick recept på Bricanyl inhalator och kortison. Och så skulle jag ha samtal med en kurator. För min kroniska snuva!?
Jag har inte haft en enda tillbakagång i mitt mående sedan jag startade i utmattningsskolan och knappt några sjukdagar alls sedan jag kunde förklaras som frisk i januari 2019.
Det trots att det varit hårda strider under min tillfrisknanderesa, med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, som kunde ha krossat vem som helst. Tack och lov hade jag en chef som slogs med näbbar och klor för min skull. Samt en läkare som gjorde samma sak tills den förmodligen blev nypt i örat av Försäkringskassan och troligen var tvungen att försöka hantera situationen utan att riskera att bli av med sin läkarlegitimation.

Som tur var blev jag tack vare UMS friskare och friskare under den här perioden och kunde steg för steg gå tillbaka i arbete. Vad som skulle ha hänt med mej i det här läget om jag inte haft utmattningsskolan törs jag inte tänka på. Men det var ändå tufft och väldigt forcerat.
De riskerade att spoliera hela min behandling som jag dessutom bekostat helt själv. Men det här är en historia som jag kommer att berätta mer om en annan gång.
Min mage fungerar numera liksom min hjärna, min sömn och återhämtning, och jag har läkt och fått mer och mer energi under åren sedan 2019. Nuförtiden, säger min kropp att jag kan röra på mig. Ut och gå komma i gång. När jag var sjuk var det katastrof de gånger jag försökte, det resulterade i yrsel, att jag ramlade och föll handlöst med skrubbsår och brutna revben som resultat.
Jag var trettiosex när jag brakade in i väggen och innan dess var jag sedan tonåren trött, rasade ihop med jämna mellanrum och orkade ingenting. Mina kompisar klagade på mig när jag var i tjugoårsåldern “Du är alltid trött!”
Jag fann via analysen vi gör i kurs 3 även skyhöga halter av uran som man först på senare år börjat mäta i dricksvatten, och bara om man ber särskilt om att de ska mäta det. Man säger ofta att man inte vet hur det påverkar människor eller vilken dos som är skadlig.
Uran är det som jag misstänker som är min ursprungliga sjukdomsorsak. Uppväxt som jag är i en bergsby med höga halter av uran i dricksvattnet. Och sedan bosatt i många år i Sundbyberg, där de var tvungna att flytta ett bryggeri på grund av de höga uranhalterna i vattnet. Men befolkningen kan dricka det? Och senare tillbaka till gruvbygden igen…

Mögel kom in som sjukdomsförvärrare för mig först cirka tio år senare.
Så, så här bra som jag mår nu har jag inte mått under hela mitt vuxna liv.
Jag har så mycket att ta igen att ibland tar jag i lite mycket, tur att återhämtningen numera fungerar. Jag har inte längre en antydan till “utbrändhetmåendet” och jag kan varva ned och sova gott om natten även när jag varit i gång mycket.

De psykiska symptomen såsom ångest, panikångest och även min PTSD har försvunnit. Det utan någon som helst terapi under de här åren som jag följt UMS.

Jag tänker numera grundorsak, inte enbart symtom och hur jag kan åtgärda problemet, som när jag börjar få ont över bröstet, tänker jag först ångest, stress och jobbet. Sedan funderar jag på kaliumbrist, eftersom jag haft det förut. Så använder jag lite kaliumsalt i maten eller äter lite tillskott.
Och smärtan över bröstet försvinner oavsett om det stressiga förändrats eller inte. En smärta jag tidigare haft i över femton år och trott varit psykiskt. Men där är det viktigt att man vet att man har brist, eftersom för högt kalium ger liknande symtom och både för högt och för lågt kalium är farligt för hälsan. Det gäller det mesta av våra mineraler, det är viktigt med balans. Väldigt viktigt även att kolla av lilla hjärtat och inte som jag och vården tillsammans avfärda symtomen som psykiskt under alla år.

Det första som säger ifrån om jag inte sköter mig är min mage, och jag lyssnar numera på den och vet vad jag ska göra för att rätta till. Är det en förkylning eller magsjuka som lurar, så går jag in i utmattningsskolan och läser på, och kurerna som finns där fungerar.

Huset är fixat vad det gäller mögel, jag mår bra i det. Jag har en väninna som hälsade på som är mögelskadad och hon kände sig betydligt bättre i vårt hus än hemma hos sig, så det verkar att ha fungerat.
Jag har blivit frisk från en sjukdom som inte finns med metoder som absolut inte kan fungera. De enda inom vården som brytt sig om mina resultat och velat veta vad jag har gjort är experterna som utredde och dömde ut mig, de som såg på nära håll vad som hände. De såg hur fruktansvärt sjuk jag var och hur mirakulöst frisk jag faktiskt har blivit.


Det var Martinas önskan om att jag skulle dela hennes historia som ledde till att boken skapades:

 

De “utmattades” största problem

terese

Sverige är kanske världens mest kollektiva land och det drabbar de “utmattade” svårt därför att det är en väldig skillnad bara utifrån vad man är förgiftad av.

Vi har medlemmar som hittat urankopparkvicksilver-aresenikförgiftningar. De lär inte bli friska innan gifterna är ute, och i botten på vår sjukdom ligger förgiftning och inflammation i hjärnan. Det spelar ingen roll hur mycket man än skäller ut dem.

superbra18En grupp har, vad man kan se ytligt, som huvudproblem att de har en inflammation i Hippocampus, och de blir snabbt, syn- och hörbart bättre av skolans metoder.

De kan ha känt sig som fulla eller drogade i åratal, och trots att jag är författare i botten är det svårt att beskriva tillståndet men man kan få panik för mindre.

Det är en helvetessjukdom på många sätt och den som vill pröva tillståndet kan just dricka sprit, kanske 8-10 cl starksprit varannan timme, så man är mer än lätt salongsberusad jämt. Kan inte räkna, tänka, fattar inte, kan inte lyssna, kommer inte ihåg…

problemVi har hört talas om en läkare som har inflammationen klar för sig, för hans kollega forskar på det här, och för övrigt är historierna snarlika och begripliga.

Ett symtom, på grund av rubbningar av PH-värdet, är att vi flåsar och det tolkas som dålig kondis och omgivningen drar då slutsatsen att vi behöver motion. Men många av oss blir så yra av rörelser att rummet snurrar därför att Hippocampus är inflammerad.

När den inflammationen börjar ge med sig frisknar folk till
resultat6caarolaresultatst
Det går ganska fort att få tillbaka huvudet då inflammationen har börjat lägga sig.

Men har man en förgiftning i botten måste giftet ut för annars är man snart där igen. Skolan använder sig av asiatiska och amerikanska metoder, och uteslutande naturliga.

Eftersom vi verkar ha flippat i detta vårt huvud tolkar omgivningen det som att det är ett psykiskt problem i botten men samtalsterapier lär aldrig bita på uranförgiftning.

Man kan säga att omgivningen tolkar oss “helt rätt” – då vi är akut sjuka – men ändå fel.

Flåsandet beror inte på usel kondis, och oförmågan att tänka, upplevelsen av superstress, beror inte på nåt psykiskt utan på förgiftningar.

Vi kan dra på oss en jättemage, den får omgivningen att ibland tro att vi väntar barn, och den får folk att tala om bantning, kost, motion – också begripligt. Men det är kroppens sätt att skydda sig mot gifter; den väver in dem i fettceller, och spottar iväg mycket till just buken.

guldmjolkJag frågade hur man särskiljer ”stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar av en vårdlärare:
– Det gör de inte. Inom sjukvården talar man inte om
förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller
självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.

Så länge som man inte letar efter, och får bukt med den förgiftning som alltid ligger i botten och inflammationen kommer vi att ha 40 000 sjuka, som bara blir sjukare, och som inte lär bli friska med mindre än att man lämnar det kollektiva tänkandet; de ska ut och gå, de behöver motion som de har dragit på sig kilon och som de flåsar!

Man måste  ner på individplanet, och spåra just den individens förgiftning, och man måste angripa inflammationen.

maria

Rent historiskt är det begripligt
Vi kommer ifrån en “tyst” kultur så långt att man teg alltid förr om det var nåt. Läkare meddelade inte ens patienter som var döende, och inte heller deras anhöriga. Allt skulle man tiga ihjäl. In absurdum.

Det blev som ett slags förnekarnas kultur, och som en backlash på det befinner vi oss nu i en pratande kultur; allt ska debatteras, allt ska man prata om, och vi har utbildat enorma mängder KBT-terapeuter. Samtidigt uppstod “sociologin” malinmed start på 60-talet, och allt är numera “socialt”.

Skolan har i skrivandets stund 1100 medlemmar på “Skolgården”, och 5-600 inne i själva skolan, och de som har som enda “fel” att de är förgiftade, och som hittar sin förgiftning, och de som är inflammerade lär bli hjälpta och resultaten syns rätt snabbt; ett par veckor.

Man vet idag att 80% av de amerikanska kvinnorna är kopparförgiftade (spiralerna)  – och det är väl inte helt otroligt att många i skolan kommer att hitta kopparförgiftningar också – och symtomen på en kopparförgiftning skiljer sig från en som är kvicksilverförgiftad, som ett exempel.

Man kommer, med andra ord, aldrig att kunna bota denna grupp “kollektivt” utan de måste delas upp i undergrupper utifrån vilken förgiftning de har.

Den svenska kulturen i sig är ett stort problem för de utmattade
kulturen
Jag befinner mig på norra Cypern, ett par veckor till, och det är soprent på reklam.

Man ser sällan reklam i tidningar, inga reklamlappar i portarna – brevlådor saknas – och inga reklampelare på stán.

Ett gigantiskt stort skäl är att media bevakar nyheter – allt “nytt” – så om du bygger en aquapark kommer de att stå i kö för att få berätta för sina läsare att du har byggt den, och hur den fungerar, så det behövs ingen reklam.

Alla vet att det har kommit en ny aquapark, eller en ny fabrik, eller att nån har uppfunnit nåt. Vår media är mer  “Knarknytt med väder”, och bankrånare, och aparta människor följs upp, och vi informeras om vem som tagit och hur mycket kokain. Allmänheten vet mer om Svartenbrandt än om de svenskar som format världen.

 – Det går inte, det har vi aldrig gjort förut
Det stöter på patrull i Sverige att dela rena kunskapsartiklar ut till grupper, och medlemmar i skolan har stängts av om de nämner skolan. Det anses förmodligen att man gör reklam för sin egen verksamhet, och då spelar de ingen roll om man hittat en lösning på ett stort problem – det ska motarbetas.

Här på Cypern hade en grupp, som sysslar med örtmedicin jublat högt, kastat sig över mig, velat intervjua mig, hur tänker jag? Vad vill jag med skolan? Hur kom den till? Det hade inte tagit en timme ens innan den samlade pressen stod utanför dörren för de är hungriga här efter nyheter som gagnar medborgarna. Jag blir alltså lite ställd då jag uteslöts ifrån en grupp för att jag hade delat en artikel.

erikaDr Enby är ett bra exempel på hur den svenska kulturen “slår”, och för oss blir det ett problem därför att lösningarna finns utomlands, och motståndet mot nåt nytt är grundmurat, och har varit sen minst 1600-talet då man brände “häxor” på bål.

Jag räknar med att det kommer ta många, många år innan man lämnar nuvarande metoder att behandla uranförgiftade människor som psykfall, eller slutar tvinga kvicksilverförgiftade att ta “raska promenader”, för att bli av med tjocka magen.

 

 

 

Ännu en som hittat sin förgiftningsrot

braDen vård som idag erbjuds är motion, gärna hård sådan, olika psyk-terapier och diverse psykofarmaka, och det biter inte på förgiftningar, och de inflammationer de drar igång.

Ännu en medlem har nu hittat sin förgiftningsrot, som är vår sjukdoms botten, och prognosen är kanon.

Från Kurs 3 fram till 8:an letar vi förgiftningsrötter i skolan, och den måste fram om vi ska bli friska.

Efter Kurs 7 är alla av med 80% av tungmetallerna även om man inte hittat just “sin” rot men jag har gott hopp om att alla ska göra det.

Under tiden slår vi ner inflammationen (Kurs 1) och får igång en djup sömn (Kurs 2) så vi pallar att plugga sen.

Kunskap är makt. Veta varför man är sjuk är avgörande.

Behövs inte mycket arsenik, bly och kvicksilver för att bli snorsjuk.

14425310_10154982401287971_1178500392092753601_o

Hur är det när inflammationen börjar ge sig?

Det är en dag man förmodligen aldrig glömmer, nånsin. Man gråter verkligen av lycka, och tror inte att det är sant först. Speciellt inte som den ena gissaren efter den andre talar ut i media om att vi är obotliga, bör motionera, osv, osv.

Bot finns visst – utomlands.
Nu tar skolan hem den!

För oss är motion farligt, och de som har en äkta depression mår bra av motion men vi är inte deprimerade utan har inflammationer vars rot är förgiftning.

fint

Ännu en stor dag i skolan

leta

 

 

Det smartaste jag gjorde, då jag startade Utmattningsskolan, var att lägga till vår Facebookgrupp “skolgården” .

Skolan får draghjälp av varje enskild medlem som hittar sin förgiftningsrot för det får andra att börja leta efter sin, och det såg jag tydligt för första gången idag.
– Mina bestick?!?

Om vi kikar på sjukdomens tio delar nedan ser vi att en bit heter gift i miljön, och så länge som man har gift i kroppen lär ingen bli frisk. Nu har vi totalt sett tre som ganska säkert har prickat in sina; koppar, mangan och krom.

Igår var vi 1000 medlemmar vilket innebär att 997 inte har hittat giftet än… men det kommer!

6e3d6b_8d9bd9eb51e64fb6855a8f79013b7056-jpg_srz_855_469_85_22_0-50_1-20_0-00_jpg_srz

Första medlemmen är ur hjärndimman

forstaArtikeln publicerades den 25 september 2016

Det var rätt vanligt då år 2016 att folk trodde att de var friska då hjärndimman lättade, och det gör den på 3 – 15 veckor ungefär.  Inget är löst innan man har hittat roten! Den ska hittas och elimineras.


Det är en stor dag i skolan. Det är 300 000 sjuka där ute, minst, så det är ju en början.. Den första medlemmen har genomgått alla nio kurserna som är vår utbildning.

Många får tung psykofarmaka, en del utsätts för elchocker, arbetstränar, motionerar, sänds till psyket, och många slutar som grönsaker på långvården, och i rullstol.

I onödan, vilket gör mig rätt upprörd, för inget av det där botar inflammationer.

När hjärndimman är borta, som en del haft i åratal, ska man njuta, och känna att nu är man på väg och kan tänka, och just lyssna, igen.

superbraMan blir nästan förvånad då man kommer på att man faktiskt minns saker igen, och slutar vända på siffror t.ex.

Ett problem löst, men det är inte boten

Man får det lättare att läsa, och ta in, och den förmågan ska man bland annat använda i skolan.

Vi ska ut och leta inflammationer, och ta reda på vilket organ det är som är sjukt, och i kurs 3 får alla lära sig det som kallas för “facereading”.  Man ser mycket i ansiktet.

Risken att slå sig är fortfarande närvarande
hjärndimmanÄven om man känner sig väsentligt friskare då man åter kan tänka, läsa, räkna – ska man ta det piano.

Inte minst för att våra muskler fortfarande kan vara försvagade, och vi ramlar lätt. Stilla motion, gå i en pool, där man inte kan slå sig använde jag mig av.

Risken för infektioner är nu mindre på grund av vår rutinmässiga hantering av bland annat citron och ingefära.

Men, visst kan man skriva i dagboken att det största problem man haft, kanske under hela livet, nu är över.

Livet utan huvud är faktiskt till ända, och mig tog det också ungefär en, två månader.

När hjärndimman har lagt sig till 100% kan man även börja köra bil, korta sträckor, vilket alla ska undvika innan man har huvudet åter.

Utmattningsskolans utbildning för partners  rekommenderas varmt för alla så slipper de vara förvirrade och undra.

Våra övriga resultat

Svartmögel är en vanlig rot avseende hjärndimman