Alla sjuka i Sverige har väl eländiga erfarenheter av Försäkringskassan? För mig blev det rätt bra. Jag hade en hörbart packad handläggare som sökte tvinga mig att tala i telefonen då jag var nyopererad i käken.
Han kastade ut mig ur systemet, och påstod att han kallat mig till ett möte jag inte hade dykt upp på. F-kassan kallar dock inte muntligt, utan alltid skriftligt, och någon sådan kallelse fanns inte.
Jag överklagade hans beslut, och det tog ett par månader innan Förvaltningsdomstolen meddelade att de skulle ta upp det, och dagen innan förhandlingen la sig F-kassan sig ner platt.
Det kunde de ha gjort direkt då de fick in min överklagan…
Jag levde på besparingar i fem, sex månader och fick sen sjukersättning fem, sex månader retroaktivt. Även om jag hade mat på bordet, jag har vänner som sålt just matbordet för att få mat i en liknande situation, kom jag fram till att det går inte att lita på Sveriges system längre. Jag måste ur dem.
Det resulterade i att jag tog ut en tidig pension, och var utomlands vintertid och i skärgården sommartid, och konsekvensen att ta ut pension redan vid 61 blir kännbar på livstid men jag hade inget val.
Jag måste göra mig av med Försäkringskassans handläggare. Det var en fråga om liv eller död. Den låga pensionen innebar att jag skulle inte kunna äta ens om jag var i Sverige jämt, och nu tvingades jag till ett land med lägre matkostnader. Men med en oändligt högre kvalité på maten.
Win-win! Så, sammantaget är det bara att säga;
-Tack Försäkringskassan!