Med stort tålamod lyssnade jag på en ung svenska, som ljög som ett troll om sin bakgrund, och i en sån omfattning att jag började undra om det var en renodlad mytomani jag avlyssnade.
Hon hade genomgått en ADHD-utredning, och hade lyckats hålla precis alla; familjen, vänner, släkt, bekanta – alla – ifrån utredaren. Praktiskt, om man vill ljuga en utredare full, och det ville hon uppenbarligen.
Tjejen var amfetamist och var ute efter att få tag på lagligt, statligt knark… och för en kemiskt beroende är ADHD-diagnosen helt lysande för man kan skylla precis allting på den.
Eftersom hon nu var “handikappad” skulle hon få en gratis dator av kommun… och jag antar att halva kvarteret hade ADHD rätt snart.
Knark är ett nervgift, så gott som något, och det blir inte bättre av tjocka lager smink, deo med aluminium, sprit, litervis med läsk med aspartam, industrimat, utebliven frukost och så vidare varför tjejen också blev “utmattad” lite senare.
När pundandet minskade, också det legala, och matlagning blev ett nytt intresse minskade givetvis “utmattningen” och den lär bli bättre även bland medlemmarna i Utmattningsskolan då skolans medlemmar rätt snart gör slut med t.ex. fluor.
Jag avlyssnade en annan missbrukare för ett tag sen, som fått diagnosen “bipolär”, och en sak är jag tvärsäker på. Den individen har tungmetaller i sig. Det ser man i ansiktet, och hur man ser det lär vi ut i skolan och metoden kommer ifrån Asien.
Man kan misstänka mangan eftersom individen kan bli väldigt våldsam, och manganförgiftade kan bli så aggressiva att de i princip slår ihjäl folk.
Har jag rätt gömmer man symtomen nu med psykofarmaka, och förgiftningen utvecklas i tysthet, och individen slutar som förlamad grönsak på långvården. Vi får hoppas att jag har fel.
Hur många är äkta psykiskt “utmattade”?
Om vi tar bort blandmissbrukare, folk med uran-bly-aluminium–tenn–kopparförgifningar har vi en grupp kvar som behöver exempelvis bearbetningstearpier därför att de har enormt många trauman ifrån sin barndom i bagaget.
En hel del av våra KBT-terapeuther skulle behöva omskolas till avgiftningsexperter… och om vi fick in de regelrätt förgiftade i rätt bås 
skulle de som verkligen behöver terapier slippa vårdköer.
Terapi kan aldrig bita på en uranförgiftning som är så kraftig att stapeln slår i taket.
– Varför är det så här?
Jag har bara ett svar; vi lever i en helt absurd pratkultur
Lite längre fram kommer man dra denna tid som en rolig historia på högskolorna.
– Ha, ha, tänk att de gav sömnmedel mot uranförgiftningar!!!
– Ha, ha, tänk att de skickade kopparförgiftade kvinnor till psyket!
– Ha, ha, tänk att de kallade fluorförgiftade för ADHD!
– Ha ha, tänk att de kallade manganförgiftade för bipolär!