– Hallo darling, you live here now!
Jag snodde runt på terrassen, för att se vem som tilltalade mig med “darling”, och det var matbudet och vi slängde käft en stund, och jag bekräftade att jag lämnat den för stora penthousevåningen för en mindre “skrubb” som ska tjäna som förvaringsplats.
Denne krogägare kommer på sin MC, tjugo minuter efter det att man har ringt, och i handen har han riktig mat. Anställda får rulla köttbullar men leveranser hem till folk vill han sköta själv. Omsorg om oss? Gillar att köra MC?
Jag har lämnat över våningen till en av mina läsare, och det är en välfungerande frisk svensk familj, och vi får se hur det går för dem? Maken, som är egen företagare, är jag mer orolig för än frun som är sjuksköterska för han kommer att bli förvirrad många gånger eftersom allt är tvärtom. Frun är nog mer van vid snabba kast ifrån sitt yrkesliv.
Vi var och handlade bohag, och de sa budgrabben i affären att “nej, tack, vi bär själva”, då han sträckte fram händerna, och ville ta deras kassar för att bära dem till bilen. Jag bestämde mig för att dundra på dem innan de gjort bort sig så mycket att de inte kan vara på Cypern alls. Det är onödigt att skaffa en gigantisk våning, och en massa inredning, om man ändå ska iväg härifrån inom ett år.
Så, jag tog i…
– Lokalbefolkningen kommer hata er, och håller ni på så här sprids det snart att ni vill öns unga illa, att ni hatar ungdomar, förvägrar dem studier, ett bra liv, och att ni är två ansvarslösa och samhällsfarliga idioter från Sverige som missköter era jobb.
De bara gapade… förstod givetvis ingenting, och absolut inte allvaret i min röst, men jag förklarade nåt alla medlemmar i skolan känner igen:
– Vi människor har en viss mängd energi. Om ni stjäl arbete ifrån ungdomar, och bär själva, så gör ni av med x- antal mängd av denna er energi vilket sker på bekostnad av ert yrkesliv. Ni kommer sköta era egna jobb sämre då ni stjäl andras, och missköter ni inte era jobb lär ni missköta er familj. Det lär “alla” anse eftersom det inte är er uppgift att bära varor till bilen utan det är hans jobb.
Sen meddelar ni precis alla att ni tänker inte hjälpa till så att de unga får starta vuxenliv. Vi har väldens högsta ungdomsarbetslöshet i Sverige, och gissningsvis ett av världens stressigaste samhällen, och alla ska göra allt själva, och här är det tvärtom. Det finns arbeten för unga, och dem ska inte ni komma hit och stjäla! Aldrig, aldrig stjäla jobb av unga!
En halvtimme senare kom de ut, i sällskap med en bärare, ifrån en mataffär, och maken rusade fram för att hjälpa denne öppna bagageluckan och stuva om i den för att de nya varorna skulle få plats, och jag väste:
– Stjäl du jobb av unga, nu igen?!? Ska du vara samhällsfarlig länge till?
Två dagar senare anlitade de en städerska jag känt i sju, åtta år, som hjälpte mig mycket då jag var sjuk, och hon skrev till mig via FB efteråt; “Jag gillade dem!”
Jag andades ut för risken fanns att hon istället hade skrivit; “Varför skulle jag dit? Vill de förnedra mig? De sprang ju före hela tiden och gjorde mitt jobb för att visa mig att det duger inte jag till! Sen ville de ge mig 150 lira för det! Jag vägrade ta emot dem. Jag är inte deras cirkusdjur!”
Eftersom hon gillade dem förutsätter jag att de inte stal hennes jobb, också, och eftersom jag är svensk känner jag väl till att man ska göra allt själv i Sverige, som saknar service helt, men det är en ohållbar livsstil för den har bara gett världens högsta ungdomsarbetslöshet och en superstressad befolkning och det finns ett bäst föredatum för den attityden.
Artikeln fortsätter under bilden:
50 år, insjuknad, nu taggad att ta sig ur via skolans handlingsprogram, och jag ställer mig frågan om vi ska lyckas?
En FB-vän till mig genomförde en mycket stor bukoperation nyligen, köres hem i princip direkt efter uppvaket, åkte snabbt in igen med ambulans, hem igen, och var snart ute och handlade och fick ont… Förr låg man på sjukhus en till tre veckor, och det gör man här, och efter stora operationer, och nu förutsätts det att man ska handla, laga mat, göra allt själv – även som nyopererad svensk.
Kan man bli frisk i ett land där inte ens bukopererade får vara sjuka?
Ingen kan ju komma på idén att de som fått buken uppsprättad är sjuka av psykiska, sociala eller arbetsrelaterade skäl. Deras operationssår är synbara.
I USA har man scannat huvudet på människor med vår sjukdom, och den är synbar men betraktas tydligen inte i Sverige som en fysisk sjukdom utan som just en social, psykisk, arbetsrelaterad, och det där kan man väl hålla på med tills det blir för många som är t.ex. uranförgiftade.
Vi hittar miljögifter i varje medlem som utreds eftersom de är en av tio delar av sjukdomen och en utlösande faktor, givetvis. Den mänskliga hjärnan tål inte kvicksilver, uran, arsenik och beryllium.
På Cypern frågar man aldrig; “Vad jobbar du med?” Det är vår vanligaste fråga, och står väl för att vi är uteslutande arbetskraft idag och inte människor.
Kan man bli frisk i ett sånt omänskligt samhälle? Hur stor betydelse har bara matbudet haft i mitt eget tillfrisknande? Killarna som bär tunga varor? Städerskan? Chaufförerna?
Samhällsattityden?
Sjuka och gamla ska inte göra nånting alls för de är sjuka / gamla. Kan insjuknade i Sverige bli friska i den rovmiljö som är där, och kommer jag själv att kunna bibehålla hela min återhämtning som är 100%-ig om jag nu sätter ner foten i Europa, igen?
Vi får se. Tiden är den bästa domaren.