I skolan har jag dagligen med landsmän att göra, och lejonparten befinner sig i Sverige, och själv är jag utomlands, ett tag till.
Just nu på norra Cypern där man inte har några utbrända alls, jag har frågat tio läkare och de har aldrig hört talas om det, och en annan stor skillnad är att man aldrig skottar undan utvecklingsstörda. Man döljer inget här varför jag tror dem då de säger att det finns inga utbrända, och jag har heller aldrig sett nån.
Det här är ett renodlat konsekvensamhälle, och föds en mongolid är konsekvensen den, för alla, att han ska ha plats han också uppe på byfiket. De jag ser dagligen gör nytta därför att alla normalbegåvade känner tacksamhet inför just sin normalbegåvning. Mannen på bilden har just förlorat sin mor varför “alla” nu tar hand om honom. På samma sätt skulle en minister som ljuger få avgå pronto – konsekvens!
En konsekvens om du startar ett slagsmål är att du utvisas. Det är nolltolerans mot våld, och sker det körs du direkt till flyget, och får inte med en endaste pinal. Klippet handlar om studenter ifrån Turkiet som hade börjat slåss uppe vid universitetet. Röd stämpel i passet, ut.
En konsekvens för mig är att jag kan röra mig fritt dygnet runt; vi saknar överfall.
Det kan hända nån liten grej nån gång om året. Sist var en arab som hade skrikit fula ord till, bitit och knuffat, en student ifrån Ukraina och han åkte in på sju år.
– Finns inga ursäkter för sexuella attacker, sa domaren och det är min vardag på marken och online kan jag ibland möta en, som jag tycker, märklig syn.
Det vanligaste är att man tror att kvinnor behandlas illa här, inte får äga nåt, inte arbetar, osv. Kvinnorna äger i allmänhet fastigheten för de får en av familjen då de gifter sig, lejonparten yrkesarbetar men samhället är fullt av service varför vardagslivet är ganska lätt och kvinnofriden är total.
Jag upplever ju aldrig att kvinnor skulle behandlas illa, tvärtom, och så loggar jag in och den ena efter den andra landsmannen blir i mina ögon rejält illa behandlade. Det känns som om det skulle bli upplopp och folkstorm här om samma saker hände här.
Jag minns en som berättade att hon sagt vårdfolk att hon hade en undernäring. Vi kan ofta ha en stor mage, folk kan tro att man är gravid, och de hade pekat på denna hennes mage och skrattat åt henne. En av de tio symtombitarna av sjukdomen är just undernäring. Vårdpersonal som hånskrattar åt en sjuk här lär bli av med jobbet som en konsekvens.
Jag minns en som tvingades ställa upp på en psykiatrisk diagnos, trots att det fanns bevis för en kraftig kvicksilverförgiftning, och för mig blir dessa två olika världar stundtals en krock.
Det är verkligen som två helt olika planeter
Jag ägnar rätt mycket tid åt att utreda skillnaderna just för att de saknar utbrända och det verkar inte finnas depressioner. Man har schizofrena, och jag är helt säker på att man skulle kalla en kvicksilverförgiftad för “kvicksilverförgiftad” och inte “deprimerad”. Jag utreder därför att jag är en utredande människa sen 40 år tillbaka.
Det händer att folk antar att jag är svenskfientlig, när jag gör dessa utredningar, och det är en annan stor kulturskillnad. Det är vanligt att anta i väst, och här söker man upp folk “face to face” och frågar dem. När folk antar det, trots att jag i ren handling hjälper många hundra svenskor vilket jag förmodligen inte skulle göra om jag avskydde dem eller landet, så vill folk inte sällan debattera.
Här debatterar man aldrig, utan man samtalar, och ber människor berätta hur de kommit fram till X eller Y utifrån filosofin; vi är summan av våra erfarenheter. I vår kultur handlar det mer om att ha “rätt” och ser du nåt annat än jag har jag “fel”.
Söker man på ordet “demokrati”, får man säkert enorma mängder träffar, och här i detta språkområde finns en författarinna som gett ut en bok med titeln; “Spring för livet, demokratin kommer!” Jag har samtalat med flera författare här, och de anser att den är mycket, mycket farlig för den leder till att ingen handlar, ingen tar ansvar och konsekvenser uteblir och sen blir det kaos. Det skrev redan Platon, så det är inget nytt, men det visar upp kulturskillnaden galant.
Skolan är ett försök att härma min framgångsrika behandling i Indien, inget annat, och vi får se hur det går.
Den är framförallt till för dem som gillar metoderna, och inte så mycket till för de som vill ändra på dem, och ha rätt eller debattera dem. Jag har redan redovisat då jag startade skolan att jag personligen tror att om jag kunde bli frisk kan alla bli det – med samma metoder. Det är denna min tro som hela skolan vilar sig mot.
Idag frågade en i chatten varför jag startade gruppen, och det började med att jag skrev en artikel om utmattning i en blogg och den delades av tusentals.
Jag förstod att folk vill veta, och jag förstod via reaktionerna hur vi behandlas hemma, vilket upprörde mig enormt, och det skedde samtidigt som en sa mig att jag borde bege mig hem och göra nytta hemma och inte sitta och häcka på Cypern.
En här hade bett mig berätta varför jag är på Cypern, och då hade jag svarat “sprängda bihålor, tål inte kyla”. Men nu var det en svensk som antog, och som ville debattera smitande utlandssvenskar… Jag svarade den debattlystne att bästa sättet för mig att göra nytta hemma är att få utbrända på fötter. “Inte för att jag har nåt ansvar men jag kan ta dem ur mörkret”, skrev jag. Nu har vi kört sen 27 juli, och det ser bra ut så här långt, och fokus nu börjar läggas på förgiftningar och inte symtom vilket är, som jag ser det, en förutsättning.
Gruppen, skolans skolgård, startade före skolan. Jag insåg då artikeln delades av tusentals att folks upplevelse av sjukdomen är nåt helt annat än de officiella förklaringsmodellerna, och när nåt är som natt och dag behöver människan bolla det med andra för att inte bli förvirrad.