Fri från utmattning – Berit är på rätt väg
– Jag har ju inte kunnat följa skolan till 100% med arbetsträning och sen arbete men jag gör så gott det går iaf.
Ibland är det tyngre och speciellt när det händer mycket känns som att stå och stampa på samma fläck eller tom backa.. Men när jag tittade på ett foto från dec-16 upptäckte jag att jag inte längre har ”markiser” på ögonlocken så det gav mig en kick igen
, skrev Berit.
Det ser även ut som om Berits två leverrynkor, jacken mellan ögonen, har börjat mildras.
I kurs 3 lär vi oss det som kallas för facereading för att den vägen ta reda på vilka organ det är som är extra påverkade.
Berits hårkvalite´ tycks ha förändrats, och det är också en sak som brukar rätta till sig. Det är många som har rapporterat att deras livlösa hår, som känts som tagel, nu är glansigt och mjukt igen.
Berits hår är inte färgat utan hon har fått tillbaka sin egen färg, och borta är det grå och livlösa.
Mellan ögonen står det “Liver”
Jacken mellan ögonen kallas för leverrynkor, och i vår kultur anser vi att allt vad rynkor heter har med ålder att göra. De har snarare med förgiftningar att göra, och när vi får ut gifterna ser vi då med automatik 10-15-20 år yngre ut.
Carola, fortfarande fri från utmattning?
April 2022:
”Jag mår nu toppen, jobbar heltid, äter bra mat, har energi för fritiden också. Så enormt tacksam till dig och Utmattningsskolan.se för att jag fick mitt liv tillbaka.
Är noga med att hålla bort snabba kolhydrater för det var nog sista roten till utmattningen. Direkt som jag har ätit potatis, ris eller glutenfri pasta eller glutenfritt bröd, som är snabba kolhydrater (har inte alls ätit vitt socker sedan jag gick i UMS), då blir jag så trött och hjärndimman knackar på.
Jag använder nu lågkolhydrat glutenfri kost gjord av rena råvaror utan tillsatsämnen, jag hålls fräsch och har mycket energi. Fyllde 55 år nyligen och känner mig som 30 både i kropp och själ.”
Ett av symtomen är livsmedelsöverkänslighet, och den ene kan vara känslig för vitt bröd och den andre för mjölk.
Jag frågade Carola om hennes sjukdomsrötter:
”Först när jag hade gjort UMS parasitkur såg och kände jag en stor förbättring, redan efter ett par veckor, och kände mig återställd efter kuren.
Men sen märker man att det kan bli ännu bättre. Jag hade, innan parasitkuren, bantat bort plast och aluminium helt och hållet ur hushållet (främst plastburkar för matförvaring och teflonstek-pannorna, använde ingen deodorant), och även ätit glutenfritt en längre tid (har inte celiaki men fick ont i magen av gluten).
Socker har inte passat mig, redan före jag började i UMS, men åt ändå socker då det gav lite tröst i tillvaron. Hade också en hel del toxiska relationer (speciellt en väninna) som jag städat bort och genom att jag fick mera fysisk kraft fick jag också psykisk kraft att orka ta fajterna med de personer som tog min energi, samt stressen av att inte kunna säga nej trots att jag ville säga nej.
Nu har jag inga problem med sådant mera
Så till mina rötter: Jag börjar med de mest avgörande: parasiter, gluten, socker, toxiska relationer E-ämnen, snabba kolhydrater (för mycket frukt ger också hjärndimma), aluminium, stora mängder mjölkprodukter passar inte mig heller, använder syrliga om jag behöver, men bäst mår jag helt utan mjölkprodukter.
Jag hade en läckande tarm och jag har byggt upp den med UMS benbuljong så jag hade säkert näringsbrist på grund av den. Jag var mer eller mindre utmattad två år före UMS, men sjukskriven ca sex månader med läkarens ord klingande i mina öron: “Då det nu är tredje långa sjukskrivningen på grund av utmattning kommer du aldrig mera att bli helt återställd, vi måste fundera på deltids sjukpension”.
Jag klassades nog som för alltid “förstörd” av utmattningen. Ännu i denna dag höjer min läkare på ögonbrynen och “skyller på bra medicinering” mot sköldkörtelunderfunktion och min Addisons sjukdom (binjurebarkssvikt) där binjurarna är helt bortskrumpnade sedan 20 år tillbaka och har åtminstone ännu inte visat tecken på återupplivning.
Och med bra kost har jag ju kunnat minska på båda medicinerna med 25%, så kanske framöver ännu mera.
Läkningen fortsätter trots jag nu är helt frisk från utmattning. Före UMS hade jag två olika sjukskrivningar på över sex månader (allt detta under 6–7 år). Nu har jag jobbat heltid inom vården sedan fyra år tillbaka på en både fysiskt och psykiskt tung avdelning och klarar av det bra. Och eftersom jag mår så bra kände jag nu det är dags att våga mig på nya utmaningar, så jag ska börja jobba på en avdelning med palliativ vård. Jag jobbade med det då jag blev utmattad, men längtan tillbaka har vaknat med åren då jag mått bra.
Har nu jobbat 3,5 år på en barn- och ungdomsavdelning med psykiskt ostabila tonåringar, anorektiker, multisjuka mindre barn samt med nyfödda. Tyvärr har Covid gjort att en del tonåringar mår dåligt, det har senaste året mest blivit psykvård, och den ger inte mig samma glädje i jobbet som jag önskar.
Jag vågar drömma igen och säga vad jag önskar. DET är nog det som säger mig att jag nu är frisk och att jag orkar göra något annat på fritiden än att vila för att orka jobba nästa dag.”
Jag blev varnad
Det fanns flera i min närmsta omgivning som varnade mig då jag nämnde att jag tänkte skapa en utmattningsskola på Internet, och de menade på att “det är bara psykfall”.
En medlem i Anonyma Alkoholister, som hade 25 års nykterhet bakom sig, sa mig att aktiva alkoholister är utbrända! Vederbörande bad att få vara med i starten, och se vad folk skrev, och ringa in sina ännu druckna “kolleger”, som förväntades leva om med mig. Det fanns under den första tiden ingen.
Vi har haft tre individer under det första året där såväl min AA-vän som jag själv misstänkte hade missbruksproblem, och vi har haft nån med en “riktig” psykosdiagnos, och under sex år i juli 2022.
Det är således fyra individer på sex år, 0,66 individer per år, och nog för att de var besvärliga, men de välte ingalunda skutan.
Det är 2 954 individer som har varit i kontakt med UMS, och av dem var då fyra problematiska, och de övriga 2 950 individerna har haft samma attityd som de medlemmar som talat ut i boken har.
Jag vet inte hur utbredd uppfattningen är att “det är bara psykfall” kan vara? Men om den är vida spridd vill jag nog påstå att det är en ren myt.
Å andra sidan finns det nästan inga rena aktiva alkoholister, de flesta är blandmissbrukare, och UMS har inga medicinskåp varför vi är rätt ointressanta för den gruppen.
Däremot är det ingen myt att många har psykiatriska diagnoser, och det är nog som en sjuksköterska sa mig:
-Det vi inte vet vad det är skottar vi till psyket.
Mögelförgiftningar, till exempel.
Utmattad och sjuk? Varför är förebilderna så enormt viktiga?
Prio 1: Om man inte vet varför man är sjuk, kan man inte bli frisk