Jag fick ett e-brev igår som innehöll bland annat denna text: “Jag jobbar som samtalsterapeut och inser komplexiteten i utbrändhet.”
De bör slita sitt hår, och de seriösa gör säkert det också, därför att man kan inte prata omkull rotorsakerna till utmattning. Jag hoppas att fler samtalsterapeuter hör av sig, och detta var då den första. Det betyder inte att skolan inte gillar samtalsterapeuter eller KBT.
Jag själv har personligen mycket bra erfarenhet av den kåren. Då jag drev ett storfosterhem i Stockholms- och Solna kommuns regi hade vi Monika von Sydow som handledare, och hon bör ha varit en av Stockholms vassaste psykoanalyktiker.
Jag lärde mig enormt mycket av Monika
Än idag är jag tacksam för dessa möten i mitt liv och jag minns då jag frågade henne varför hon blev psykoanalytiker.
– Jag hade att välja mellan att bli tokig eller bli det!
Monikas pappa mördade mamman och ett par till i de så kallade “von Sydowmorden” då Monika var en liten, liten flicka – om jag minns rätt var hon runt sex år.
Monika kom in rätt akut – en julafton – i mitt liv
Hon var handledare på Nyboda gård, som drevs av kuratorn Brita Hansson, och som visste att hon skulle dö. Hon hade sex placerade barn och ungdomar och kontaktade mig, och vädjade att jag skulle ta hand om två av de sex just för att hon skulle dö.
Brita var rätt känd vid denna tid då hon hade gett ut en bok samman med journalisten Marianne Fredriksson, som lite senare blev författaren Marianne Fredriksson. Vid denna tid jobbade hon som journalist, och Britas och hennes bok var Fredrikssons första; “Kärlek, jämlikhet, äktenskap? : om pojkar, flickor, kärlek, parbildning, könsroller”.
Monika följde med “på köpet” kan man säga, och ett hus inköptes snabbt, med hjälp av en rådman i Sthms tingsrätt som hade bra bankförbindelser – på den tiden fick man inte låna en krona i bankerna. Det var lånestopp i princip.
Ena barnet flyttades över på självaste julaftonen, och den förste kom nån månad innan. Brita hade själv bestämt att julaftonsbarnet, som var tolv år, skulle vara placerad till arton års ålder men den flickan skrev jag hem till hennes mor och far nåt år senare, och ångrade aldrig det. (Dessa tio år blev sen boken “Älska lagom – en bok om fosterbarn”.)
Långt senare; säkert femton år senare kontaktade jag Monika
Hon hade inte varit min handledare på många, många år men vi har alltid gillat varandra och det föll sig naturligt att ringa upp henne. Jag minns att jag sa:
– Jag håller på att bli galen!
– Nej, galen kan du inte vara för de galna uttrycker sig aldrig på det viset. De vet inte ens om att de är galna, och skulle aldrig, aldrig säga nåt sånt. Vad är det som har hänt, undrade Monika som förstod att jag satt i nån rävsax.
Jag berättade om knipan, och hon satte ihop mig med en hon just då handledde, och avseende det problemet handlade det verkligen om att prata sig ur knipan och prata om den och prata sig fram till hållbara vettiga lösningar, och det gjorde vi med bravur.
Problemet löstes lite senare men prata omkull parasiter, snacka omkull tungmetallsförgiftningar med mera går inte. Det är möjligt att det är en idealiserande efterhandskonstruktion, Monika är ju död nu, men jag känner mig helt säker på att hon hade slagit bakut inför tidens tand nu där allt psykologiseras också livmoders- och bukspottskörtelinflammationer eller höga uranvärden i systemet.
Hjalmar von Sydow är som chef för Svenska Arbetsgivarföreningen en av Sveriges mäktigaste män i början av förra seklet. Men i paradvåningen på Norr Mälarstrand 24, är tillvaron i den högre överklassmiljön komplicerad. Relationen till sonen Fredrik von Sydow, en skandalernas man ökänd för sina vilda upptåg, blir alltmer ansträngd.
Den största skandalen av dem alla sker 1929 när Fredrik, trots sin pappas uttryckliga förmaningar, som 20-åring får en dotter, Monica, tillsammans med en fröken Ingun Sundén-Cullberg.
Monica, som föds i hemlighet i Italien, hämtas hem till Sverige två år senare och skandalen i de riktigt fina salongerna är ett faktum. Läs mer lyssna på P4-dokumentären