Den här artikeln blir lång, och är förmodligen fröet till en hel bok.
Eftersom jag har varit utanför Sverige i långa perioder under de senaste åtta åren, och innan dess reste jag i 75 länder med start som barn, påverkas jag av min mixade kultur.
Den har varit hyfsat internationell periodvis, med betoning på senare år, samt under hela min barndom, och jag roar mig ofta med att jämföra olika kulturer.
En av de saker jag är tacksam för mot mina föräldrar är att jag redan som sexåring levde med studenter hemma ifrån USA via AFS Interkulturell Utbildning som är en internationell icke-vinstinriktad organisation som genom utbytesprogram ger ungdomar möjligheter att åka ut i världen som utbytesstudent eller volontär. AFS slogan är “Connecting lives, sharing cultures”. Källa: Wikipedia
Det som jag tror skiljer mest är föräldraskap och männens uppgift
Män har under en ganska lång tid nu kunnat göra i princip hur många kvinnor som helst med barn, och de behöver inte ens betala för barnen. Detsamma gäller rent teoretiskt även kvinnor men avseende dem har det dykt upp ett fenomen där man gör sig med barn utan att fråga den blivande fadern om han vill det.
Det är möjligt att starta ett föräldraskap via ren ansvarslöshet
Backar vi bandet blev en ogift moder i allmänhet lämnad men nu söker man binda män den här vägen. Jag råkade säga det i TV för 20 år sedan, och det möttes med bestörtning och förvåning.
Idag tror jag att “alla” vet att det är så att barn i vissa fall är en födkrok, och jag kallar dem för levebrödsbarn. Engelsmännen säger mig att problemet är gigantiskt hos dem; en kvinna kan ha sex barn med sex olika män, och försörjs helt av staten. En man kan ha 20 barn med olika kvinnor, och betalar aldrig ett pund. Hur kan man hinna med 20 barn… behövs inte; det är statens barn som föds i väst.
En morgon i Indien fick jag frågan om jag hade störts på natten
– Nej, svarade jag, och undrade… och jag fick veta att fyra föräldrar hade kommit mitt i natten till det B&B där jag bodde, och de hade släpat iväg med varsin tonåring.
De hade gift sig snabbt, och således utan att familjerna hade fått granska den tilltänkte partnern och den utredningen är rätt omfattande innan man får gifta sig. Det är mycket vanligt att man aldrig har sex före äktenskapet.
– Föräldrarna körde dem direkt till den psykiatriska kliniken för det förstår vem som helst att de är galna, fick jag veta.
Nån tid senare var jag uppe i Sverige, och lyssnade på en ung tonårsmamma som stolt berättade att hennes knappt lovliga dotter gjort sig av med oskulden.
– Det är skönt att bli av med den, sa mamman och repliken fick mig att minnas en annan ung moder som skällde ut sin då 12-åriga dotter för att hon saknade pojkvän.
Det kan inte hända i Asien eftersom medvetenheten om den sexuella auran är väl utvecklad.
Vi köper inte dessa teorier alls om vi nu ens känner till dem. Jag har köpt dem sen 25 år tillbaka, och de har gjort mig gott!
Åter till Asien
Man har också krav på att partners ska just utredas, och det kallas för arrangerade äktenskap och vårt sätt kallas för love-äktenskap.
Jag frågade en indiska hur hon såg på våra love-äktenskap, och hon svarade:
– De är förfärliga! Kvinnor och barn lider utan nåd, fyy så hemskt!
Deras teori är rätt enkel; när du har sex blir kvinnan kär
Sex utlöses hormoner som bland annat binder kvinnan främst till mannen. Har du sex med en outredd kan du alltså ligga med en idiot och få hela ditt liv förstört för du blir utan pardon kär i en idiot. Män måste bindas via ansvars- och beskyddarinstinkter samt möta stor uppskattning för att de just tar ansvar och beskyddar – gör ett bra jobb!
Jag vaknade en morgon i Indien av att det var ett himla liv
Jag kikade ut och hann se maken i huset, som jag känner rätt väl, och han var förvandlad ifrån en rätt ömsint, leende och tillmötesgående man över till en svart panter som tog av sig skorna och sprang iväg ut genom dörren, och uppför gatan. Jag frågade frun, i vanlig ordning, vad som stod på.
– En man var här igår och var oförskämd mot mig, min man ringde från sitt jobb vid elva igår kväll men jag sa inget. Jag ville inte störa honom, och nu kom han hem från sitt nattjobb och undanhålla per telefon går ju bra och säga att allt är okey… men nu när vi stod öga mot öga var jag tvungen att berätta.
– Jaha? Och? Är han iväg nu för att tala med den som var här igår?
– Tala? Nej, han kommer få stryk, redigt med stryk, så han aldrig mer vågar sig hit. Min man kommer att döda honom om han skulle ge sig till att göra en repris men det kommer inte hända för det vågar han inte! Män som ger sig på oss är svaga.
De indisk våldtäkterna
Jag har utrett dem rätt noga, och där jag är i Kerala har de tre per dygn på 33 miljoner invånare.
Vi har över 100 på tio miljoner, och då säger vän av ordning att det är i verkligheten inte så många i Sverige för vi har ändrat vår lagstiftning så idag kallas “allt” för våldtäkt.
Det är sant; du kan inte via brottsrubriceringen “höra” om det rör sig om en klapp i baken eller en krigsvåldtäkt där kvinnan knappt har överlevt.
Men det som verkligen skiljer är männens reaktioner
Det blir, milt uttryckt, ett oherrans liv då det sker nån och uppklarningsprocenten är 100% där jag befinner mig.
När jag ser svensk media skriva om det hela ser jag att man klipper bort männen, och visar bara protesterande kvinnor.
Det är en gediget falsk bild därför att det är männen som är i majoritet i verkligheten – det är deras ansvar att deras mödrar, systrar, fruar, döttrar och kusiner ska vara fredade.
Jag var ute och åt solo för några kvällar sen på norra Cypern
Chauffören sen åtta år “passar på” att ta rast om det sker, därför att han lämnar aldrig mig ensam, och han sätter sig ett, två bord ifrån mig och dit strömmar kompisar i långa banor.
Häromdagen roade jag mig med att räkna hur många gånger hans blick föll på mig dvs han övergår ifrån att ljudligt och gestikulerande snacka med alla sina vänner för att slänga ett kontrollerande öga åt mitt håll.
På 45 minuter hade han kollat av mig och mitt bord 67 gånger
Snabb blick, en sekund! Om vi tänker oss tanken att det kommer fram folk till mig, och jag talar med dem så möter han mig med blicken, och om jag nickar okej så rör han inte en fena, men om han ens vittrar att jag känner obehag är han vid min sida inom fyra sekunder.
Varför?
Därför att det är hans ansvar att skydda mig mot dåliga män t.ex. Inte för att jag är jag utan för att det är hans ansvar att skydda sitt land, sin by, alla kvinnor och alla barn, gamla, sjuka – alla fysiskt svagare.
I Sverige är det idag fullt möjligt att bli rånad, våldtagen, nedsparkad med mera och ingen reagerar alls för vi har inga män som känner ansvar för sitt land, sin by, alla kvinnor, alla barn, svaga, sjuka, gamla dvs. fysiskt svagare. Tar de fysiskt ansvar åker de lätt in på kåken.
Det där ska staten ta hand om… staten är pappa till alla barnen
Vi kör också med “allas lika värde”, som är en felöversättning då det korrekta uttrycket är “alla har rätt till värdighet”, vilket innebär att vi värnar ligister minst lika mycket eller mer än vanligt folk – det kan inte hända i Asien.
När jag är hemma upplever jag påtagligt att det inte finns några män alls i Sverige därför att de vi har är feminiserade in absurdum och det är en obehaglig upplevelse att vistas i ett faders- och gränslöst land.
Allt manligt är i princip kriminaliserat, och vi står nu med en nation som inte kan försvara sig ens mot uppenbara vansinnigheter. Det finns inga gränssättare, för det existerar inga män.
Då förlorar vi också kvinnans uppgift att “provocera” mannen att utföra stordåd!
Stora jobb, och då han inte pallar längre, och ber henne dra åt helvete, viker kvinnan bara undan med ett; No problem! Mannen sätter gränsen – det ser man tydligt i Indien. Vi har förlorat det helt i vår kultur.
DET faktum att vi numera är gränslösa stressar folk nåt så vansinnigt, och det märker jag så snart jag stiger ombord på en buss. Folk är jätterädda för varandra i Sverige med fog eftersom ett allomfattande skydd saknas.
Föräldrar ska älska sina barn villkorslöst i Sverige
I de flesta länder ska barn älska sina föräldrar därför att det är via dem man lär sig att ge ut kärlek, och man anser att om du inte respekterar dina föräldrar kommer du aldrig att känna respekt för nån annan heller. Det känner man redan på Arlanda att folk helt saknar respekt idag.
Svenska barn får istället lära sig att de ska ha kärlek, dessutom villkorslös, och idag sägs det att förhållanden håller i snitt nio månader efter ett barns födelse.
Två som ville ha kärlek går åt varsitt håll?
I Asien upplever jag mycket mer att vuxna är ansvariga för sin egen lycka dvs. den måste komma inifrån.
Barn ska uppföra sig på ett sådant sätt att deras föräldrar vill älska dem.
När jag är hemma ser jag främst uppskruvade barn, som ser ut att må väldigt illa, om jag jämför med tex. indiska barn. Jag ser mycket sällan harmoniska par hemma.
Skyddsordningen är också helt annorlunda
En afrikansk jurist frågade mig:
– Hur kan man fostra barn utan Gud?!?
– Gud är död i Sverige, upplyste jag vilket möttes med stor förvåning, och det skriker vi dessutom ut över hela världen. Det lockar givetvis snedseglare.
En annan sak som förvånar utomlands är den omvända ordningen att svenska kvinnor och barn tycks sakna skydd och att förövare till och med skyddas av pappa staten.
I Sverige kan man få 80-90 timmar samhällstjänst för en rå våldtäkt, och här där jag befinner mig i ett litet muslimskt land är konsekvensen minst 7 års fängelse, och en rå ger 15-30 år uppemot livstid. Vi har en våldtäkt vart femte år ungefär.
De gigantiska skillnaderna innebär helt säkert att förövare utser Sverige som jaktmark, förutom att vi har agerande ISIS-soldater inne i landet, som också skyddas av pappa staten. Det gör svenskan fredslös i precis hela världens ögon.
Jag vet att det stressar ihjäl mina landsmaninnor
Men jag tror att det kommer att fortgå och bli värre tills vi ser, erkänner och förstår att goda män har i alla tider skyddat kvinnor och barn ifrån onda män och för att göra det krävs att de uppfattar att kvinnan har skyddsvärde och att vi uppskattar och beundrar goda män – i Sverige finns ett manshat som är helt outstanding samt att onda män har fri tillgång till sex.
Män kräver/behöver bland annat lojalitet och känslomässig trygghet vilket är ett nästan bortglömt ord idag speciellt som gängse åsikt är att män och kvinnor är exakt lika.
Till sitt förfogande har goda män alltid haft Gud och föräldrar som vapen.
Ingen har velat bli “den förlorade sonen” eller utsättas för Guds vrede.
En alkoholterapeut i USA, som jag intervjuade inför boken “Botten upp”, sa mig att “väst blev dysfunktionellt då folk slutade tro på Gud”.
Och vad har vi nu som “hot”?
Inget!
Vår kultur synas nu av hela världen
Jag märker av att Sverige är under lupp på ett sätt jag aldrig har upplevt förr. Det är väl intressant med en stat som meddelar att det är helt okej att våldta svenskor.
Om vi backar bandet till min chaufför, som kollar av mig i ett när jag sitter ute och äter, så kan vi konstatera att han anser att jag har ett skyddsvärde förutom att det rent allmänt är hans ansvar att skydda sitt land, sin by, alla kvinnor och alla barn, handikappade, svaga, senila, sjuka…
Han tjänar ungefär 1000:- sek i månaden på mig; jag är en kund
Det ger mig ett skyddsvärde. Men jag är alltid lojal, ger honom aldrig huvudvärk eller obehag, han påstår att han får mycket energi av mig, och nu efter åtta år är jag rätt säker på att även det ger mig ett skyddsvärde.
Jag skulle nog kunna åka på kredit i åtminstone ett år
Blir det krig åker jag nog på kredit tills kriget är över under förutsättning att det finns andra kunder som bär upp vardagens utgifter.
När jag ser de indiska männens reaktioner inser jag hur pyrt svenskan ligger till.
Bilden till höger visar de svenska männens reaktion inför våldtäkterna i Sverige som drabbar deras mödrar, systrar, döttrar, kusiner, arbetskamrater, grannar…och som du själv ser är protesttåget helt inställt.
Inte ens Fi – feministiskt intiativ – protesterar
Varför?
Jag personligen tror att det beror på chock.
“Alla” de svenska teserna visar sig inte fungera.
Skrivbordsprodukter!
Önsketänkanden!
Ideologier!
Icke hållbara i verkligheten!
Inte ens småpojkar i Sverige KRÄVER – att jag fredas!
Jag kan ha fel, men det jag “ser” hemma är att vi inte har några män alls – då går samhället under!
Staten kan inte vara pappa till alla barnen…
Vi behöver män som kan slåss i Sverige, så är det bara, och som försvarar sitt land, sin by, alla kvinnor, alla barn, sjuka, gamla, försvarslösa… enbart för att det är deras ansvar.
Jämlikhet…
– Kan inte kvinnor göra det då?
– Nej, vi kan inte fostra dåliga män – det kan bara män göra, och det lär de ALDRIG göra om vi inte ger dem cred för att de goda männen gör ett bra jobb!
Så är det bara – svälj det, eller gå under.
Piller till barn allt vanligare 59-åringar som får antidepp fyrdubblat
Vilket leder till:
Jag har nog kommit fram till att det faders- och gränslösa samhället kan inte överleva och priset betalas av alla men främst av de fysiskt svagare grupperna. Om jag ramlar på gatan här rusar det fram minst tio män, och hemma vänder de bort blicken. Behöver jag hjälp får soss fixa det.
Det här resonemanget är oerhört intressant, inte minst eftersom det överhuvudtaget inte existerar i Sverige. Att bara antyda de här tankarna väcker ramaskri hos den stora massan eftersom det ställer allt vi svenskar vant oss vid att kalla rätt och riktigt på ända. Det är skrämmande att indoktrineringen har gått så långt att vi inte ens ifrågasätter när de mest naturliga sociala funktionerna åsidosätts, inte ens funderar på vilka effekter det får och om det kan spela roll i den samhällsutveckling vi ser. För min del sätter det här igång väldigt mycket tankar om olika samhällsstrukturer och var en rimlig gräns kan tänkas gå, hur mycket familj och hur mycket stat? Hur kan vi börja röra oss i motsatt riktning utan att helt tappa styrfart och hur långt kan och bör vi gå?